Supervalåret inleds med snäva ramar för barnfamiljerna

Foto: andi@atbondi FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det är valår och som kvinna får jag finna mig i att se politikerna tävla om att staka ut min framtid. Jag skulle vilja säga att en majoritet av partierna har bestämt inom vilka ramar jag ska få leva mitt liv. Vad jag och andra kvinnor tycker … egentligen … verkar mindre angeläget att ta reda på.

För M och Fp handlar det om att jag ska bidra till BNP och det gör jag bäst genom heltidsarbete och genom att välja standardlösningen med två heltidsarbetande och barnet i förskola från ett års ålder. För V, Mp och S så ska jag leva så att jämställdheten ökar - och de har "the one-and-only solution": standardlösningen … de med. Arbeta måste jag - även när barnen är små spädisar men de vill ge mig lite mindre snäva ramar: sex timmar erbjuder oppositionen - om vi gör en lagändring och ALLA bara arbetar sex timmar. Men om jag inte vill arbeta alls utan ha barnen hemma när de är små?

Jaha, och mitt i allt det där står jag och alla andra kvinnor … och män. Hur vill vi då leva våra liv - alla vi i arbetsför ålder som en majoritet av partierna vill bestämma över? Ja, tittar jag på föräldrarna i Hemmaföräldrars nätverk, så finns det lika många sätt att leva som det finns föräldrar. Det övergripande målet för dessa föräldrar handlar om BALANS, mellan familj och arbete. Det är väl ändå väldigt klokt. Vi är ju olika, så varför ska alla tvingas att leva inom samma snäva ramar.

För de som vill se BNP växa så förelår jag att vi ska satsa på att få fram politiska ramar som gör att människor mår bra, för människor som mår bra de presterar bättre. Jag är så trött på ideologier med starka inslag av tvång och snäva politiska ramar. De är inte i länder med stark styrning ovanifrån som vi har sett BNP växa, sett människor blomma ut i kreativitet eller sett ett land utvecklas och nya idéer flöda. Eller finns det någon som tycker att Sovjet, Kuba och Östtyskland var bra exempel på hur det blir när snäva politiska ramar ska styra folket att leva på den enda "rätta" sättet?

Nej, nu är det valår - SUPERVALÅR - och det är här och nu vi ska rösta fram en politik för de kommande fyra åren. Men det är också ett ödesvalår, för vi lever redan under väldigt styrande politiska ramar. Vi kan se att den psykiska ohälsan når nya oanade höjder, framförallt hos barn och kvinnor - den grupp där vi har den starkaste styrningen i dag. Hur många lyckas uppnå balans? Hur många mäktar med att leva inom ramar som andra har bestämt? Vi lever i dag under en familjepolitik som togs fram på 1930-talet - en ideologisk utopi som i dag har slagit ut i full blom. Alva Myrdal må ha menat väl när hon tog fram en politik med tanke på hur samhället såg ut på 1930-talet, men sedan dess har mycket hänt.

Det är intressant att se hur politikerna försöker övertrumfa varandra just nu:

Reinfeldt önskar fler kvinnor på heltid (Men vad önskar kvinnorna själva under småbarnsåren?)

Birgitta Ohlsson: "Välutbildade hemmamammor en förlust för EU"

Att ARBETSLINJEN för småbarnsmammor leder till en SJUKSKRIVNINGSLINJE - det vet vi av alla rapporter från Försäkringskassan. För som alla vet vid det här laget så är det: "Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt" som gäller. Så varför försöka lura i oss att standardlösningen är den politiska ram vi ska tillåtas leva under?

ETT parti har hittills tittat på lösningar för småbarnsfamiljer utifrån ett gräsrotsperspektiv. Är det inte dags att fler tar upp den här tråden och kommer med fler lösningar för familjer - inte mer styrning?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Helene Öberg, Mp: "Är det inte dags att sluta med downshiftingdravlet. Deltid är en kvinnofälla"

Journalisterna måste sluta smöra för Miljöpartiet

Utbrända kvinnor är en skitdyr paria

Lars Ohly till mammor: Använd bröstpump

Miljöpartiets kamp mot valfrihet

Miljöpartiet vill ge mer till de som redan har allt

Socialdemokraterna fortsätter köra över människor