 |
| Foto: Jon de Jong (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
"Vad är det som händer - jag har aldrig sett så många ungdomar må så dåligt som nu". Hon berättar om hur de hela tiden får in en strid ström av ungdomar - främst flickor - som försökt begå självmord, som sedan lång tid tillbaka har självskadebeteenden och svår ångest. Trots att hon arbetat länge ser hon att något har hänt - för även om Sverige ligger i topp när det gäller psykisk ohälsa och självmordsförsök - så har det nu faktiskt blivit ännu värre.
Nej ingen vet varför det ser ut så här i ett land som är ekonomiskt välmående, där barn får allt de pekar på, där de får dyra utlandsresor, märkeskläder, får bo i flotta hem med den senaste inredningen - i ett land som inte varit i krig på tvåhundra år. Ändå dukar så många under i psykisk ohälsa - och de vill helt enkelt inte leva längre. Deras ångest är så svår.
Det vi vet däremot, det är vad barn behöver - vad som är väldigt viktigt under de första åren när barnet skapar sig en inre arbetsmodell över hur det ska hantera livet och livets utmaningar. Vi vet också rent historiskt vad som har varit ett framgångsrecept för arten homo sapiens: tid för barn. Vi har i hundratusentals år tillbringat lång tid med våra barn, innan de har släppts ut i världen.
Sedan länge har vi också haft kunskap om att barn som växer upp på barnhem - på institution - där de i och för sig, tas om hand av utbildad personal (men personal som hela tiden byts ut och som för det mesta inte har en känslomässig koppling till barnet) inte utvecklas lika optimalt som barn som växer upp i ett hem med en eller två föräldrar.
Vi vet att små barn behöver närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt samspel med en vuxen - en trygg anknytningsperson. Där barnets utveckling är helt är beroende av barnets anknytning och relation till den vuxne. Vi vet att små barns hjärnor är känsliga och under utveckling och att stress, buller och för många relationer är skadligt. Vi vet att den känsligaste perioden när det gäller hjärnans utveckling är mellan ett till tre år då barnets hjärna utvecklas snabbare än någonsin senare i livet.
Sedan VET vi hur en majoritet av alla barn mellan ett till tre år växer upp - många tillbringar 50 timmar i veckan från ett års ålder, i stora barngrupper, med få personal, med stress, buller och många relationer - eftersom förskolans personal toppar när det gäller psykisk ohälsa och ofta är sjukskriven.
I det läget kommer nu S, V, MP och FP med förslag om ännu mer förskola, ännu längre dagar, ännu tidigare - med förslag om dygnet-runt-dagis för allt fler barn. Samtidigt som de försöker försämra så att barnen ska få ännu mindre tid med sina föräldrar genom att minska möjligheten för föräldrar att skriva över dagar på varandra - så att de kan maxa barnets tid i hemmet - och så tar de bort vårdnadsbidraget.
De har suttit där med ideologin som riktmärke för familjepolitiken - och helt utan att titta på HUR barn växer upp i dag - utan att lyssna på VAD föräldrar vill - så har de lagt fram familjepolitiska förslag som minskar barnens tid med föräldrarna ännu mer.
De jublar nu - nätet svämmar över av deras lyckorop att de lyckats driva igenom minskad valfrihet och mer tvångskvotering av föräldradagarna - mot föräldrarnas vilja. Det sorgliga är att det blir barnen som får betala priset. Precis som de redan i dag betalar priset av den familjepolitik som förts i decennier. Det är en familjepolitik som bygger på ideologi - inte på beprövad vetenskap om vad små barn behöver.
Vi har facit - och alla föräldrar, alla politiker som ser hur dåligt barn och ungdomar faktiskt mår - borde börja ana att det faktiskt kan finnas ett samband mellan familjepolitiken och den ständigt ökande psykiska ohälsan.
Det här duger inte längre. Det är verkligen högt tid att tillsätta en haverikommission över familjepolitiken, analysera av som gått fel och i stället ta fram en politik som utgår ifrån vad små barn behöver. För kunskapen finns.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har sin omsorg om barnen hemma
Fett med socialism i Folkpartiets feminism
När den sura grannen tog över familjelivet
Barnen får betala priset för jämställdheten
Riskfyllt styra ännu mer i familjepolitiken
Temavecka självmord i tv4 - arbetsmarknaden sägs vara orsaken
1 kommentar:
Vad grundar du följande t ex påstående på?
"Sedan länge har vi också haft kunskap om att barn som växer upp på barnhem - på institution - där de i och för sig, tas om hand av utbildad personal (men personal som hela tiden byts ut och som för det mesta inte har en känslomässig koppling till barnet) inte utvecklas lika optimalt som barn som växer upp i ett hem med en eller två föräldrar."
Du påstår att man sedan länge vet, trots att studien som genomfördes överraskade forskarna med att visa motsatsen. Den visade att barn i svensk barnomsorg hade utvecklats bättre än de som varit hemma med föräldrar. Jag tycker inte att det är särskilt överraskande att det är mer utvecklande att möta fler människor, utbildad personal med mångårig erfarenhet och en massa jämnåriga, i stället för bara den närmaste familjen. Att påstå att det vore skadligt är väldigt drastiskt.
Du skrev till mig att du inte påstår något, att du länkar till forskning. Jag uppfattar inte ditt påstående som att du citerar någon annan. Som sagt, vad är grunden till påståendet?
Mvh Per Lundberg
Skicka en kommentar