 |
| Foto: Michele_C FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Regeringen Löfven ryckte gladeligen bort hemmasubventionen vårdnadsbidraget det första de gjorde när de kom till makten. Det var verkligen en av deras högst prioriterade frågor. Hur kostsamt var det då för skattebetalarna med vårdnadsbidraget. Ja förutom att det garanterade att den som använde sig av vårdnadsbidraget hade sin anställning kvar i tre år, plus att SGI:n behölls (den sjukpenninggrundande inkomsten) - så kostade den här hemmasubventionen 3 000 kronor i månaden upp till barnet var tre år - sedan gällde det inte längre. En förskolesubvention ligger på cirka 10 000 kronor i månaden per barn - och du behöver inte arbeta för att ha barnen i förskolan. För staten subventionerar gladeligen att vi lämnar bort barn för skattebetalarnas pengar, men inte att någon utför ett arbete och själv tar hand om dem.
Men ... så till det intressanta - eftersom förskolan i sig är en smitthärd av stora mått så kostar förskoleföräldrarna inte bara pengar i själva förskolesubventionen av våra skattepengar, utan även i vab-kostnader (vård av sjukt barn), för att inte tala om vanliga sjukskrivningar då förskolebarnen drar hem smittor till föräldrarna i stora mått (som de sedan sprider till sina arbetskamrater). Och som lite grädde på moset så fuskar vissa förskoleföräldrar enormt mycket med alla sina bidrag - och tydligen mammorna allra mest. De går helt enkelt till jobbet och sjukskriver sig dessutom och cashar in stora summor per år som de kan shoppa lite extra för. Men den här typen av bidrag och bidragsfusk är det tydligen okej att våra skattepengar ska gå till.
Sett i ljuset av det så klingar: "Vi ska inte betala för att du går hemma" grymt ihåligt. Det är inte bara ett alternativ som är billigare för skattebetalarna - det är också bättre för barnen - och omsorg om egna barn är ett arbete - ett livsviktigt och nödvändigt arbete. För i vårt land pratar man sällan om barnperspektivet, men barn är faktiskt olika och för en del kan förskolan vara direkt skadlig för deras psykiska hälsa. Och skadade barn kostar också pengar - skattepengar.
När man greppat de här bitarna så är frågan om den svenska modellen som inbjuder till fusk av stora mått med välfärdspengar inte har nått vägs ände. Vi måste göra om allting från grunden och när vi gör det så ska vi utgå från att barn är olika och ta fram politiska ramar i familjepolitiken som erbjuder olika alternativ - även omsorg i hemmet. Vi kan inte ha bara en enda lösning som vi ska tvinga in alla småbarnsföräldrar i.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Förskolan ska inte användas som gratis barnpassning
Mammor fuskar mest med bidragen
Ytterligare ett systemfel i den svenska modellen som slår hårt mot barnen
4 kommentarer:
Jag kan förstå resonemanget och instämma. Det som blir problem är ju att vissa människor går hemma väldigt länge, eller kanske inte ens har arbetat i Sverige, och då inte heller är anställningsbara när barnen blir större. Om alla håller sig anställningsbara, t.ex. genom att träna språket, kanske jobba som timvikarie och liknande så funkar det förstås att subventionera hemmaföräldrar. Det tråkiga är att alla inte är ambitiösa och plikttrogna. Och då blir det vi som jobbar som får dra runt ännu mer... I princip håller jag med om allt du skriver, men hur ska det fungera i praktiken? Det är ju inte rättvist att alla som jobbar får ännu mer att göra och ännu mindre tid med sina nära och kära för att inte alla bidrar. Jag tycker att det vore bra om alla ordnade sin barnomsorg själva och bekostade den (och att vi betalade lägre skatter förstås) men det kanske inte funkar nu när svenska föräldrar har blivit så vana vid i princip gratis förskola.
Innan man kan söka jobb som nyanländ så måste man ju lära sig språket, lära sig värderingarna, traditionerna och kulturen - och skaffa sig ett nätverk. Där är ju barnen en bra ingång (det finns naturligtvis många fler). Därför tycker jag att man borde satsa mer de öppna förskolorna. Se till att de riktar sig även till äldre barn upp till sex år.
2005 intervjuade jag Stefan Fölster som var chefekonom på Svensk Näringsliv - och det jag ifrågasatte i den intervjun är varför specifikt småbarnsföräldrar måste arbeta heltid från det barnet är ett år - när så många står utanför arbetsmarknaden och vill in.
Vårdnadsbidraget var kanske inte den ultimata lösningen men när en förälder är hemma med sin anställning skyddad i tre år kan en annan person ta det arbetet och få in en fot på arbetsmarknaden. Självklart ska alla i landet som kan arbeta göra rätt för sig, men vad säger att båda småbarnsföräldrarna måste arbeta heltid? Ekonomi och attityder i arbetslivet och samhället i stort gör att många känner att de måste välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Men utan de höga skatterna skulle familjer klara sig bättre på en lön eller två halva (eller någon annan kombination) och ändå ha en dräglig levnadsstandard.
Intervju med Stefan Fölster
Om det kunde fungera så bra så vore det förstås fantastiskt. Det värsta är att jag inte tror att det kommer att gå. Det går inte att diskutera denna fråga utan att komma in på invandring från kulturer väsensskilda från den svenska är jag rädd. I många länder är det inte alls självklart att kvinnor ska förvärvsarbeta. Snart sagt alla sektorer i samhället påverkas ju väldigt starkt av invandring från kulturer där man ser på saker på ett väldigt annorlunda vis än vad vi är vana vid, men jag förstår att detta inte är rätt forum att diskutera det. I alla fall: Jag tycker att det allra bästa vore om barn och föräldrar fick mer tid tillsammans och jag är inte alls så positivt inställd till mer av förskola (eller skola heller för den delen), men ännu mer bidrag till dem som inte förvärvsarbetar och ännu mer skattepengar från oss som gör det tror jag inte kan bli ett rättvist alternativ så som samhället ser ut idag. Även om vi inte delar åsikt fullt ut är jag glad och tacksam att du för debatt om barnens bästa!
Kruxet är att även förskolesubventionen är ett bidrag - på 10 000 kronor per barn i månaden. Sedan betalar föräldrar några hundralappar själva per barn. Allt på grund av maxtaxan. Det viktiga är att i en småbarnsfamilj så ska det finnas en person som arbetar och försörjer familjen, men det förutsätter att inte lönen äts upp av för höga skatter - och så ser det inte ut i Sverige idag. Då blir lösningen att betala ut subventioner men jag tycker att det blir konstigt att styra föräldrar så att alla som lämnar bort sina barn, även de som är föräldralediga får tillgång till subventionen, men de som själva ansvarar för omsorgen får noll kronor i subvention.
Jag är väldigt glad att jag får kommentarer - det behövs verkligen en debatt/dialog kring den svenska modellen och bristen på barnperspektiv. Ett stort problem är ju att familjepolitiken inte alls diskuteras i det här landet just nu - och ändå påverkar den verkligen barn mellan 0-6 år. Det är en stor grupp barn - och barn i en ålder när deras personlighet formas och grunden läggs för vilka människor de kommer att bli. Det är med andra ord väldigt viktiga år - och då bör vi diskutera familjepolitiken. Det gör vi inte i dag - det enda alla politiker pratar om är hur de ska få in fler barn i förskolan ännu tidigare - trots att det saknar studier på vilken effekt dagens förskola har på barn. Särskilt ur ett barnhälsoperspektiv.
Skicka en kommentar