Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Foto: Jude Freeman (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu när det är supervalår så duggar tidningarna tätt av uttalanden från det rödgröna hållet med krav på mer detaljstyrning av föräldrarnas val kring de allra minsta små barnen. Och då tänker jag på det här med föräldraförsäkringen. Den ska kvoteras och tvångsdelas till varje pris.

Det är lite som med förskola. Det har aldrig varit ett uttryckt behov eller en önskan och drivkraft från Sveriges föräldrar att 95 procent av alla barn (ännu mindre 100 procent som verkar vara det nya målet) ska gå i förskola … men ändå ser det ut så i dag. 95 procent av alla barn mellan 1-5 år går i förskola.

Alla undersökningar under årens lopp har visat att en majoritet av föräldrarna vill ha många OLIKA barnsomsorgsalternativ: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet. På samma sätt är det nu med föräldraförsäkringen. 80 procent av föräldrarna vill INTE ha en kvoterad tvångsdelad försäkring.

Men ändå finns det fyra partier som driver det hårt …. år efter år: S, V, Mp och nu Fi?

Lite lakoniskt undrar jag bara … varför lyssnar de inte? Varför vill de nu ta nästa steg och öka styrningen än mer? Jag förstår att det handlar om ideologi … men ärligt med facit i hand när det gäller förskolan … blev det så himla bra att fasa ut de kommunala dagmammorna och snäva in de familjepolitiska ramarna än mer, så att föräldrar bara skulle kunna välja förskola? Blev det verkligen bra  för barnen att få in 95 procent av alla barn i förskolan? Blev det bättre jämställdhet för kvinnorna?

Med facit i hand: Den psykiska ohälsan hos barn bara ökar för varje år. Skolresultaten sjunker och kvinnors sjukskrivningar bara ökar liksom den psykiska ohälsan även hos dem.

Nu har de rödgröna haft high life och kunnat styra människors liv i detalj. Been there, done that och resultatet blev ju inte direkt strålande om vi säger så. Varför skulle det då bli bättre om de nu får gå in och detaljsstyra även hur föräldrar fördelar föräldraledigheten.

Ibland behöver man inte forskningsstudier in absurdum … ibland behöver man bara lite sunt förnuft, kliva utanför boxen och släppa ideologin och se världen som den är och inte som man i teorin skulle vilja forma den.

Sveriges föräldrar har redan facit, nu är det deras val som avgör om vi kommer att ha fyra år med ännu mer detaljstyrning av människors privatliv eller om vi ska fortsätta på Alliansens linje med mer valfrihet. Den valfrihet som vi ännu bara sett morgongryningens rodnad av, i form av vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen som ökat valfriheten yttre pytte lite, men som ändå är ett steg i rätt riktning.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Delad föräldraförsäkring en katastrof för förtryckta

Det finns inte bara ett sätt att uppnå jämställdhet

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Lite av de rödgrönas retorik kring varför det blir fel när människor får välja själva

Ja vi är olika vi föräldrar - och tur är väl det

Foto: EvilErin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Behöver jag säga att man växer lite som människa när man går mot strömmen? Kliver utanför boxen - och börjar tänka i lite nya banor?

För att uppleva HUR utelämnad man blir när man lämnar den trygga strömmen och flocken, så måste man nog prova på själv och testa. Det går nog faktiskt inte att förstå annars. Vi människor är ju flockdjur, vi vill höra till och vi vill spegla och bekräfta oss i andra - för att känna att vi gör rätt. Och rätt är ofta att göra lika … om du nu då inte väljer en helt annan väg … och det är precis det föräldrar som väljer bort standardlösningen, med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder gör.

Kanske hittar du sedan till Hemmaföräldrars nätverks, HFN:s, facebookgrupp … och tänker: "Äntligen en grupp för mig, där alla tänker som jag". Men … riktigt så enkelt är det inte - utan här samlas alla de som vill ha tid för barn och balans mellan familj och arbete, men särskilt lika är inte alla - och åsikter, tankar och idéer spretar hej vilt. Och det är ju det som är så härligt, för då finns det något för alla att känna igen sig i. Samtidigt är det lite nytt och skrämmande att förhålla sig till - det här att vi tycker och tänker olika och gör olika -  i Jantelagens Sverige - i det trygga, kära folkhemmet, där allt bestäms ovanifrån i detalj kring hur vi ska leva, för att leva "rätt".

I HFN finns inget som är rätt, där finns det många olika "rätt" sätt att leva, som utgår från varje familjs unika situation. Och vi använder faktiskt ordet familj - och familjepolitik. Inte för att cementera att det bara finns en sorts familj: kärnfamiljen, utan för att visa att det finns många olika slags familjer och det är helt okej det med. Vi har kärnfamiljer, familjer där man separerat och byggt utökade familjer, ensamstående familjer och regnbågsfamiljer - och alla har det gemensamt att de nätverkar och söker stöd, inspiration och råd för hur de ska få mer tid för barnen och bättre balans i sina liv.

Som jag skrivit tidigare så kräver det fingertoppskänsla när man skriver - men också att man hoppar över trådar som man inte tilltalas av. När politik kommer på tal så blir det extra uppenbart att medlemmarna i HFN representeras av hela den politiska skalan - samtidigt är ju inte alla partier för valfrihet - och då blir det intressant, att se hur diskussionerna fortlöper och landar. Jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt … för det mesta. Det är något speciellt ändå - med "utanför- boxen-människorna", som gör att de med lite träning och övning (gäller mig också), hittar ett bra sätt att kommunicera … trots alla olikheter. Sedan blir det naturligtvis en övervikt av medlemmar som håller på partier som är för valfrihet och övriga får naturligtvis arbeta gentemot sina egna partier som står för mer styrning - och försöka påverka dem att våga ge utrymme för mer flexibla ramar i familjepolitiken som tillåter fler val, än standardlösningen. Förhoppningsvis hittar de bra argument i gruppen.

Kul och uppfriskande är det också när människor hoppar in i gruppen och avdramatiserar det här med att vara förälder - och tydligt visar att vi är olika - och att det är helt okej. För många blev just det här inlägget väldigt förlösande - och budskapet är så pass viktigt att jag delar med mig av det här:

"Det är spännande och imponerande att läsa om alla medvetna och övertygade hemmaförälder. Jag lär mig många begrepp och känner mig lite utanför ibland - som en udda fågel. Jag tänkte därför skriva av mig och berätta hur just den här hemmaföräldern är. Vi är ju olika, visst? Jag har blivit välsignad med tre barn.

Jag är lärare.
Lång. Överviktig. Jätteviktig enligt mina barn
Jag äter socker. Gärna! Lördagsgodis också. Och gluten. Och kött. Svenskt. Och halvfabrikat ibland. Oerhört bekvämt. Vägrar dåligt samvete.
Jag har provat att göra egen surdeg en gång. Det blev inte ens pannkaka. Jag har plastleksaker och dammråttor.
Jag källsorterar (duktiga jag :)).
Jag har vaccinerat mina barn till tänderna (med undantag av svininfluensa och de som baseras på hönsägg).
Jag köper mina grönsaker för jag hinner inte odla, gärna ekologiska, om jag har råd.
Jag kör med blöjor tills barnen själva vill potträna. SÅ bekvämt.
Min bäbis får gröt på morgon och kväll (berikad eftersom han inte tål mjölk).
Jag kör bil. Gärna.
Tänk så olika vi kan vara, men alla vill vi göra det som är bäst för våra barn. Och det vi har gemensamt är att vi tror att våra barn har det bäst tillsammans med sina föräldrar.
Härligt! Viktigt! Kanske finns det någon mer som känner sig lite udda normal här inne? Eller udda udda :)"

Som sagt ett bra inlägg och vi har många sådana i gruppen. För den som orkar hänga kvar och inser att vi är en grupp med över 1 000 medlemmar och alltså 1 000 olika åsikter, så kommer gruppen att bidra till personlig utveckling och ett bredare perspektiv och förståelse för att vi ÄR olika - men vi kan ändå samarbeta, ha en dialog … och växa lite som människor när vi klarar av att ha den dialogen på ett konstruktivt, positivt och bra sätt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Tydligt besked från S - fler barn ska in i förskolan

Foto: Ingrid Winkler (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nästan 95 procent av tre till femåringar är inskrivna i förskolan och nästan 78 procent av alla barn i ålder ett till tre år. Men det räcker inte … det finns fortfarande några få procent som har sin omsorg hos dagmamma, flerfamiljssystem eller som har sin omsorg i hemmet.

Men nu har socialdemokraterna en lösning på "problemet". De ska avskaffa vårdnads- och omsorgsbidragen.

I DN den 15 maj står det:

"– Vi vill spara pengar genom att ta bort de borgerliga påhitten, säger han Ibrahim Baylan (S) till DN. 

DN har tidigare skrivit att elever som gått i förskolan får högre kunskapsresultat än andra barn. Det visar en genomgång av Pisaundersökningen. För att fler barn ska gå i förskolan vill Socialdemokraterna avskaffa vårdnads- och omsorgsbidragen."

Nu är den spännande uppföljningsfrågan om omsorgsbidragen handlar om barnomsorgspengen som Alliansen införde. Den garanterar nämligen föräldrars rätt till alternativa barnomsorgsformer som: privat dagmamma och flerfamiljsystem samt andra former av pedagogisk omsorg i privat regi (nattis, fritids).

För att ta reda på mer information har Hemmaföräldrars nätverk nu mejlat socialdemokraterna och bett om svar på frågan om det är barnomsorgspengen som de är ute efter. Det låter nämligen så och ligger helt i linje med S avoghet mot privata dagmammor som vi tidigare berättat om.

Det är bara att konstatera att det här valet verkligen blir ett ödesval för alla de föräldrar som vill ha tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s En annan nyhet är att nu de största dagstidningarna tagit bort möjligheten att länka till artiklar. Det gör att den lilla möjligheten för gräsrötterna att ge sin syn på saker nu helt har försvunnit. Även i media styrs saker alltså upp, för då blir det naturligtvis lättare att servera människor myter i stället för fakta.

Läs också:

Innan Alliansen införde barnomsorgspengen så kunde socialdemokratiska kommuner godtyckligt avslå en ansökan om att bedriva familjedaghem i privat regi. I S-styrda Malmö avvisade man en ansökan på så sätt: "Västra innerstadens stadsdelsnämnd fattade den 24 augusti 2005 beslut om att avslå Carolina Kayas ansökan om att få starta familjedaghem i enskild regi. Enligt chefen för den administrativa enheten, så avslås ansökan "med hänvisning till skollagen, som ej innehåller något lagrum för tillståndsgivning av enskilt familjedaghem". Läs mer >>

De rödgröna säger NEJ till barnomsorgspeng

Bättre med socialbidrag än arbete som privat dagmamma

Socialdemokraterna stoppar flerfamiljssystem i Uppsala

S i Örebro vill inte ha den nya tidens dagmamma

Svenska elever tappar mest i hela världen

Namninsamling för valfrihet

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

Malmö stad knackar dörr hos föräldrar som väljer bort förskola

Nya Föräldraupproret

Journalisterna är den första statsmakten

Sverige ett U-land i valfrihet

Statistik annan pedagogisk verksamhet

Till alla empatiska, kloka nätverkare som arbetar ideellt för HFN

Foto:Suomi 2005 FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag tror att jag har skrivit om det tidigare hur svårt det är att kunna representera alla hemmaföräldrar. För mig som kämpar för valfrihet - och har kämpat i så många år - så kommer jag alltid att kritisera de partier som vill ha mindre valfrihet. Helt enkelt därför att till syvende och sist är det alltid de politiska ramarna som bestämmer HUR vi faktiskt tillåts leva våra liv.

Vi människor fungerar ju så att politiska ramar lätt blir till en norm och för att bli normbrytande och gå mot strömmen så krävs det enormt mycket mod, men också styrka att ställa sig utanför en grupp och finna sig bli föremål för grupptryck och kritik, på ett ganska ingående och ibland hätskt sätt.

DET är inte helt lätt och min tanke är därför att lätta på trycket för familjer och avdramatisera att vi gör olika val hur vi pusslar med tid för barn och balans mellan familj och arbete … eller inte. Det är upp till föräldrarna att välja och prioritera själva vad som är viktigt … MEN när du väljer tid för barn så går du mot normen - som är standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Du går mot en norm och blir därmed ifrågasatt av släkt, vänner, bekanta, människor du möter ute på stan, på BVC och öppna förskolan … för att ge några exempel. Och det är där de politiska ramarna kommer in … med ramar som garanterar valfriheten genom att säga att vi ska ha många OLIKA barnomsorgsalternativ och att vi ska ha skydd för de som väljer att stanna hemma längre, så att de slipper säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden, så gör vi det också lättare att välja olika - och attityden i samhället till att vi väljer olika blir också mer tolerant när vi har politiska ramar som säger att det är okej.

Bara sedan vårdnadsbidraget infördes har det blivit mer accepterat att stanna hemma längre. Vi har till och med en växande folkrörelse där allt fler vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Den här nya spirande folkrörelsen som bygger på nätverkande och som har sitt ursprung i Hemmaföräldrars nätverk och idéen om "goda ringar på vattnet …" sprider sig sakta över hela landet enligt principen att föräldrar tar emot goda råd i Hemmaföräldrars nätverk för HUR de ska kunna stanna hemma längre. De får stöd, råd och inspiration, som de i sin tur ger vidare till andra. Det civila samhället när det är som bäst. Men parallellt med det arbetet sker också ett opinionsbildande arbete och en kamp för nya friare politiska ramar för mer valfrihet.

Nu är jag initiativtagare till Hemmaföräldrars nätverk och kämpar hårt för alla hemmaföräldrar. Men allt är inte frid och fröjd och ju fler vi når ut till och ju mer Hemmaföräldrars nätverk växer, desto argare blir en del. Några blir arga och upprörda över den delen som innebär opinionsbildande för mer valfrihet och i stället för att diskutera sakligt, så går de till angrepp mot mig som person. Nyligen fick jag ett personligt meddelande från en person som deklarerat att hon är miljöpartist, som skrev att jag var psykiskt sjuk med en liten hänvisningslänk till vilken psykisk sjukdom jag anses ha. Det är också en del av min vardag, men tack och lov väldigt sällsynt.

För att förklara lite mer om vad mitt engagemang faktiskt bygger på så skrev jag därför följande rader till alla medlemmar i gruppen. Men det känns även angeläget att dela texten i en vidare krets:

Till alla er som skriver små uppmuntrande pm, som skriver tackmejl och samtidigt delar med er av era liv, som förstår att jag är en vanlig mamma och har respekt för det – utan att döma, kritisera eller håna, som förstår att jag drivs av en dröm om att förändra samhället så att vi får mer valfrihet och mer tid för våra barn och varandra:

Gärna arbetslinjen men också relationslinjen … och barnlinjen.

Stort tack till er som är så empatiska och kloka och som också själva arbetar ideellt och hjälper till att sprida Hemmaföräldrars nätverks budskap om tid för barn och balans mellan familj och arbete, som tar er tid att dela med er av intressanta länkar och tar er tid att svara på inläggen och stötta och inspirera andra.

Det är ni som gör att jag fortfarande orkar fortsätta efter 13 år av ideellt arbete med att stötta och uppmuntra, men ofta även ställa mig på den lilla människans sida mot betongmakten, som gör att jag orkar skriva ännu en debattartikel och mejla ännu en person som sprider myter i stället för fakta.

Tillsammans blir vi ju så mycket starkare … alla vi små vanliga mammor och pappor, som bidrar med vad vi kan för att förändra vår värld så att den blir lite bättre … för våra barn och för oss själva att leva i.

Ni är bäst :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

I Sverige kan en fem år gammal studie presenteras som en nyhet

Foto:Emanuel Hallklint FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Den 11 april i år presenterades ännu en nyhet i raden som visar att svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i matematik:

"Trenden är tydlig: svenska barn och unga blir allt sämre i matematik. Svenska 15-åringars mattekunskaper har sjunkit dramatiskt på tio år och svenska universitet och högskolor har under lång tid sett att de nyanlända studenterna tappat i kunskap vad gäller matematik".

Sedan Pisa-mätningarna startade år 2000 har det visat sig att svenska elever presterar allt sämre i skolan, jämfört med andra länder, i mätningar som har skett vart tredje år. För Sverige har trenden var tydlig under de senaste 14 åren. Sedan har larmen om att svenska elever presterar allt sämre i skolan duggat tätt sedan 1970-talet, så det är i och för sig ingen nyhet - men i PiSA kan vi alltså se det tydligt även i jämförelse med andra länder.

Vid varje mätning sjunker svenska elevers kunskaper.

Vad skiljer då svenska elever från övriga världen. Säkert en mängd saker men i Sverige har barn sedan 1980-talet börjat allt tidigare i förskola, för att gå allt längre dagar. En Läroplan infördes 1998 och daghemmet med omsorg, lek och pedagogik blev i stället en SKOLA för ettåringar. Något som Lärarförbundet och socialdemokraterna till stor del ligger bakom. De tycker att det är toppen att ettåringar går i en en skola. De anser att vi är unika i hela världen genom att vi har så många små barn i förskola. Lärarförbundet och socialdemokraterna är också de som spridit budskapet i flera år att barn som går i förskola blir duktigare i skolan … En liten nyhet som sprids på löpsedlarna med jämna mellanrum … trots att det då alltså inte syns i mätningar någonstans att svenska barn faktiskt blir duktigare i skolan. Tvärtom.

Nu var det alltså dags igen för lite braskande nyheter om hur duktiga förskolebarn blir i skolan. Som en löpeld har nyheten att "Förskolan ger barn bättre Pisaresultat" farit fram som en förstasidesnyhet. Till att börja med presenterad i Dagens Nyheter den 15 maj:

"Förskolan ger barn bättre Pisaresultat
Elever som gått i förskolan får högre kunskapsresultat än andra barn. Det visar en genomgång av resultatet i Pisaundersökningen. ”Internationellt sett finns det ett väldigt starkt samband”, säger Magnus Oskarsson, projektledare för Pisa".

För att ta reda på lite mer  - så ringde jag först till Magnus Oskarsson projektledare för Pisa, som uttalar sig i DN. Jag frågade hur de kommit fram till resultatet att förskolan i Sverige skulle göra barnen duktigare i skolan. Han berättade då att man detaljstuderat Pisa-resultatet för just svenska elever närmare och kommit fram till det gällde även i Sverige.

Men har ni räknat bort socioekonomiska faktorer och barn med utländsk bakgrund och ändå kommit fram till samma resultat? För studier visar att det är föräldrarnas utbildningsbakgrund som avgör hur det går i skolan - och framförallt mammans utbildning är avgörande för resultatet i matematik.

- Ja, det har vi och vi kan se att de barn som gått i förskola är duktigare i skolan det skiljer 32 poäng i studien. Men det är klart urvalet är väldigt litet och man ska inte dra för stora växlar på det hela, säger Magnus Oskarsson.

Eftersom det tydligen finns en egen studie som tagits fram där just svenska barn plockats fram och studerats ville jag gärna se den studien med egna ögon för att kunna göra en bedömning av materialet. Jag bad därför om Magnus Oskarssons mejladress så att jag skulle kunna få ta del av den svenska studien. Han lovade då att skicka över den. I mejlet passade jag samtidigt på att skicka med några frågor för att förtydliga vilken information jag förväntade mig att få:

Hej Magnus,

Jag är nyfiken på den sammanställning som är gjord i Sverige som ska visa hur mycket sämre kunskaper barn har som inte gått i förskola. Handlar det då om att man slagit ihop alla barn som haft sin omsorg i hemmet, hos dagmamma och i flerfamiljssystem i en grupp? Hur många barn handlar det om då? Kontra hur många barn som gått i förskola? Har man dessutom tagit bort socioekonomiska skillnader samt delat upp barnen i om de har utländsk bakgrund? Sedan undrar jag lite över hur du ser på det faktum att svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i matematik vid varje mätning när nu allt fler går i förskola? Vad är förklaringen till det?

Med vänlig hälsning
Madeleine Lidman

Men jag fick aldrig tillgång till den där svenska studien som skulle visa att svenska barn blir duktigare i skolan när de gått i förskola … sedan man räknat bort socioekonomiska faktorer och eventuell utländsk bakgrund. Inte heller fick jag en förklaring till varför svenska elevers kunskaper SJUNKER i varje mätning.

Jag fick den studie som rör ett snitt av alla länder … OCH det var ingen ny studie … den var FEM ÅR GAMMAL, från år 2009. Problemet dessutom är att det ser så olika ut i alla länder i Europa. I Finland till exempel som toppar resultaten i Pisa varje år, så har många barn sin omsorg i hemmet tills de är åtminstone tre år eller tills de börjar skolan. I andra länder som inte har maxtaxa och där inte en majoritet av alla barn går i förskola från tidig ålder, långa dagar - så har man dessutom en förskola av högre kvalitet. Det ger faktiskt inte tillräckligt med evidens för att med så vitt skilda förutsättningar i olika länder, gå ut och generalisera och säga att förskola gör barn duktigare i skolan … i Sverige.

För att ta reda på om jag missförstått något skickade jag en till fråga, till Magnus Oskarsson projektledare på Pisa:

Men då pratar vi en fem år gammal studie som nu presenteras som en nyhet? På vilket sätt har OECD Pisa tittat närmare på just Sverige och tagit fram de fakta jag efterfrågar. Jag kan inte riktigt se det i den här studien.

- Men sambandet är tydligt när vi tittar på olika länder så förskola är nyttigt för barnen och förbereder dem inför skolstart, säger Magnus Oskarsson.

Jag tycker faktiskt att det är ganska upprörande att det kan gå till så här. På telefon får jag veta att det ska finnas en svensk studie, men det finns det alltså inte. Sedan presenteras en fem år gammal studie som inte är relevant för att göra uttalanden om hur det ser ut i Sverige, som en sanning och en förstasidesnyhet. Och till det så går alltså Magnus Oskarsson och Eva-Lis Preiz ut och varnar för att "de barn som trots allt inte går i förskolan är ofta de som skulle behöva det mest".

Det här är inte okej.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Svenska föräldrar är grundlurade

Lärarförbundet siktar högt - men missar helt

Förskolelek ger bättre skolresultat

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Enligt Lärarförbundet är förskolan en framgångsfaktor och ger bättre resultat i matematik och läsande. Därför har HFN nu skrivit till Lärarförbundet för att be om en förklaring till hur det då kan komma sig att svenska barn uppvisar allt sämre resultat i matematik och läsförståelse vid varje OECD-Pisa undersökning.

Miljön i förskolan väcker starka känslor

Foto: Camknows (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Bilden har inget samband med artikeln)

Det känns ofta som att vi föräldrar egentligen drar åt samma håll, oavsett vilken form av barnomsorgsalternativ vi har valt: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem eller omsorg i hemmet. Men ändå talar vi ofta förbi varandra och har ännu inte riktigt lyckats mötas och ha en bra dialog kring familjepolitiken och dess ramar. Eller alltid hitta bra samarbetsformer för att åstadkomma en förändring. Ett stort problem är att det mest hörs röster från "den en sidan" - förskoleföräldrarna - och föräldrar som har barn hos dagmamma eller hemma, syns och hörs inte i media på samma sätt. Även om den senare gruppen är mindre så skulle det vara bra om fler röster hördes, för att jag tror på att det skulle bli ett bättre resultat i slutändan.

Ändå kan vi nog alla vara rörande överens om att förskolan behöver förbättras, sedan är frågan hur vi enklast når dit. Och det diskuteras över huvud taget inte  i dag, som jag upplever det. Vad i de politiska ramarna måste vi förändra? Maxtaxan? Förskolans uppdrag? Förskolans inriktning?

Det finns så många intressanta områden att arbeta vidare med. Det är dags att höja nivån ett snäpp och börja fokusera på det … och börja diskutera HUR vi ska få en bättre förskola - men också en bättre familjepolitik rent allmänt.

I en krönika i Aftonbladet skriver Malin Wollin, som nu skolar in sitt fjärde barn i förskolan, med anledning av de senaste rapporterna om de höga sjukskrivningstalen i förskolan:

"Hur ska vi kunna rekrytera unga människor till förskollärareyrket när arbetsbeskrivningen ser ut så här: Vill du plugga i tre år, ta lika mycket studielån som en journalist eller ingenjör, få en blygsam ingångslön, slita hårt i en extremt stressig och gapig miljö tackad av ingen för att slutligen bli sjuk i någon typ av tumörsjukdom? VÄLKOMMEN!
Jag älskar barn.
Men jag går aldrig tillbaka till förskolan.”

Inlägget har delats flitigt på facebook men också genererat en hel del hätska kommentarer, varför jag ringde upp Malin Wollin för att få en mer nyanserad bild av hennes inlägg.

En del har upprörts över din senaste krönika där det du skriver uppfattas som att du säger att miljön är så dålig i förskolan att du aldrig skulle vilja arbeta där, men samtidigt lämnar du ditt barn. De undrar hur du kan lämna ditt barn i en miljö du själv inte vill vara i?

- Oj då. Det visste jag inte att det tolkats så. Jag generaliserar i stort och beskriver hur förskolans personal många gånger kan ha det och därför skulle jag inte vilja arbeta där. Men förskolor kan se väldigt olika ut i landet, mycket beroende på var man bor. Rent generellt så uppfattar jag att det är stressigare i till exempel Stockholm där jag arbetade som ung, säger Malin Wollin.

Men hur kan du lämna ditt eget barn undrar människor?

- Jag anser inte att förskola alltid är det bästa för små barn, men det är så här det är. Föräldrar måste arbeta och då måste vi lämna barnen någonstans. Då får man göra det bästa av situationen. Nu skolar jag in mitt fjärde barn och om jag kände att det inte skulle fungera skulle jag riva upp himmel och jord, för att det skulle bli bättre. Och om det inte skulle fungera skulle jag inte lämna, säger Malin Wollin.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Personalen går på knäna. På förskolorna finns Sveriges sjukaste yrkeskår

Stressade föräldrar hinner inte gå på toa (men hur mår då barnen?)

Resistenta bakterier sprids lättare i trånga miljöer

Foto: Dana Richter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vår livsstil med hög förskrivning av antibiotika börjar nu bli en fara på allvar när bakterier som är resistenta mot antibiotika blir allt vanligare. Vanliga sjukdomar som urinvägsinfektion, små sår och andra sjukdomar som kräver antibiotika kan bli ett hot och faktiskt också bli dödliga, när det inte längre finns medicin som kan göra människor friska.

Men hur ska vi kunna förändra vår livsstil? Vi är ju faktiskt beroende av antibiotika för att hjulen ska snurra på som vanligt utan ett för stort uppehåll. I Sverige väljer en majoritet av föräldrarna standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Sett ur ett barnperspektiv är det inte alltid en ultimat lösning, då förskolans täta miljö är en smitthärd utan dess like. Många barn och föräldrar hamnar i en intensiv karusell där den ena sjukdomen efter den andra bryter ut hos barnet - sjukdomar som även smittar föräldrar … och deras arbetskamrater.  Sjukdomar varav många helst snabbt ska kureras med medicin och ofta blir det med antibiotika. I flera år utskriven även "för säkerhets skull" i en del sjukvårdsområden - så att mamma och pappa inte missar för många arbetsdagar på jobbet.

Barn under tre år har inte heller utvecklat ett immunförsvar och får också svårt att göra det med ständiga antibiotikakurer - som tar död även på de goda bakterierna som ÄR immunförsvaret.

Det finns inga enkla lösningar, men jag ser personligen väldigt allvarligt på en situation där vi inte längre har någon medicin för att klara av alla de sjukdomar vi tidigare botat med antibiotika. De resistenta bakterierna är redan här. Många sprids redan i dag på förskolor, utan att det får några braskande rubriker eller väcker någon större reaktion eller oro. Alla springer ju på som vanligt i ekorrhjulet med hämtningar och lämningar i förskolan, så då kan det väl inte vara farligt, eller …

Jo, tyvärr. Läget är väldigt allvarligt och det är dags att vi börjar fundera på allvar om det är en hållbar livsstil att fortsätta att bedriva en politik vars enda syfte är att få in alla barn i förskola från ett års ålder.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Resistenta bakterier hot mot förskolebarnen

Antibiotikaresistens: smittan sprids lättare i täta miljöer som trånga bostäder, förskolor och djuruppfödning

Möte tacklar globalt hot om resistens

WHO varnar för resistenta bakterier

Oönskade bakterier på dagis pressades tillbaka

4-åring drabbad av resistenta bakterier

Dagis drabbat av resistenta bakterier

Förskola drabbat av resistenta bakterier

Resistenta bakterier stänger förskola

Resistenta bakterier på förskola i Älmhult

Smittad flicka får inte gå i förskola

Kronprinsessparet - Sveriges mest kända hemmaföräldrar

Just nu sänder SVT en film om Kronprinsessparet och deras liv på Haga slott: http://www.svt.se/dokumentarfilm/haga-slott-ett-kungligt-hem-1 Det är en fantastiskt fin film om Sveriges mest kända hemmaföräldrar: Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel samt lilla Prinsessan Estelle. Den lilla familjen följer den senaste trenden med att satsa på tid för barn och en bra balans mellan familj och arbete.

Klokt … mycket klokt.

Om jag har förstått det rätt så delar Victoria och Daniel på tiden hemma med Estelle. När en är iväg på uppdrag är den andre hemma. Under trygg vägledning av en förälder får alltså lilla Estelle upptäcka världen under den mest utvecklingsintensiva perioden i ett barns liv, när hjärnan växer som allra mest. Enligt alla nya rön inom anknytningsteori, neurobiologi och utvecklingspsykologi så gör Kronprinsessparet alltså helt rätt när de har omsorgen om Estelle hemma.

Och de är inte ensamma om att göra så här. Fler och fler föräldrar försöker pussla och trixa för att kunna ha barnen hemma längre. Nu ska bara politikerna hänga med och skapa bättre politiska ramar, så att fler föräldrar kan göra samma sak om de så önskar … och där återstår en hel del. I dag finns till exempel vårdnadsbidraget bara i drygt en tredjedel av landets kommuner. Det gör att många föräldrar som vill stanna hemma längre måste säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden som följd (med vårdnadsbidraget har du din anställning skyddad då du har rätt att vara tjänstledig i tre år med VB).

Vinner oppositionen valet kan det bli ännu värre, då S, V och Mp har sagt att det första de gör är att avskaffa vårdnadsbidraget. Något att tänka på för alla de föräldrar som inte vill förlora en fot på arbetsmarknaden bara för att de känner att de vill stanna hemma längre.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Malmö stad knackar dörr hos föräldrar som väljer bort förskola

Foto: Mats Eriksson (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I Malmö har krisen i förskolan slagit hårt. De har problem att erbjuda plats inom fyra månader, de har i flera år löst platsbristen i förskolan genom att ha förskolor i bussar, de bygger nya förskolor på förgiftad mark, och de har förskolor i en del stadsdelar där personalen varken pratar svenska … ELLER barnens modersmål.

Trots den ganska extrema krisen i Malmö stad så är staden som styrs av de rödgröna nu bekymrade över att det finns föräldrar som i vissa stadsdelar väljer bort att ha barnen i förskola. Därför ska de nu gå ut och knacka dörr hos de föräldrar som valt bort förskola samt skicka ut enkäter. Här ska "förskoleskolkarna" identifieras, dokumenteras och åsiktsregistreras.

– Vet man inte om att det är bra med förskola, eller har föräldrarna bedömt att mitt barn mår bra av att vara tillsammans med mamma eller pappa? Vi vill ha underlag för att veta varför man inte går, säger Ana Maria Deliv, kvalitets- och myndighetschef på förskoleförvaltningen i Malmö.

Det KAN ju vara så också att föräldrar inte tycker att den förskoleverksamhet som Malmö stad erbjuder alltid håller hög kvalitet. Men se även där har de rödgröna i Malmö tänkt till. Innan Alliansen införde en barnomsorgspeng så stoppade S alla som försökte starta privat pedagogisk omsorg. Under flera år har kommunen också fasat ut de kommunala dagmammorna, då verksamheten anses för dyr: "de kan inte ta emot lika många barn som förskolan". Inte heller har de infört vårdnadsbidrag - så då finns det ju bara förskola, som då en majoritet måste välja - men nu alltså många ändå väljer bort.

När jag chattade med Anders Rubin, S, kommunalråd i Malmö om krisen i förskolan (jag var inbjuden av Sydsvenskan att delta), så tryckte han mycket på att det är viktigt att barn vars föräldrar har invandrarbakgrund går i förskola. Det kan säkert vara en fördel för barn att gå några timmar i veckan, men … då måste naturligtvis förskolan hålla en hög kvalitet - och framförallt ha svensktalande personal, för annars risker barnen att fara mycket illa - kanske mer än andra barn, som kommer från mindre utsatta områden.

Tills de rödgröna har fått ordning på alla problem som följer i spåren av förskolekrisen i Malmö, borde de i ärlighetens namn göra två saker: Införa fler barnomsorgsalternativ - även vårdnadsbidrag, men kanske även tänka lite större än att förskolan ska vara lösningen på allt. Vill de satsa på att lära barn svenska och samtidigt integrera människor i samhället, varför inte prova Flens exempel och satsa på "mammasvenska".

Ett annat problem är att det alltid hänvisas till att förskolan är bra för barn i utsatta områden … enligt utländska undersökningar. För i Sverige har finns det ingen forskning under de senaste 30 åren som visar vilken effekt förskolan har på barns utveckling och lärande. Vi vet alltså inte vilken effekt dagens förskola har på barn. Det enda vi vet är att svenska barn under över två decennier uppvisat allt sämre resultat i skolan enligt PISA-undersökningen. Och … skolresultaten har försämrats i samma takt som allt fler barn gått i förskola, men om de försämrade skolresultaten beror på förskolan vet vi inte eftersom de forskare som vill forska på det här hela tiden får avslag när de söker pengar för forskning. Varför nöjer sig svenska journalister med hänvisningar till utländsk forskning, som ändå inte säger något om svenska förskolor och deras effekt på barn i Sverige och varför ifrågasätter inte några journalister - eller Uppdrag Granskning att det saknas forskning och att forskarna får avslag på att forska kring det här?

Sedan undrar jag verkligen över varför de rödgröna stoppar privata förskolor, när de nu har en sådan total kris och inte ens klarar av att erbjuda plats till de barn som står i kö. Malmö stad silar mygg och sväljer kameler, när de släpper igenom mobila förskolor, förskolor på giftig mark - men på tveksamma grunder stoppar privata alternativ.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Var fjärde förskola fastnade i kontroll i Malmö

Förskolorna tvingas bryta mot reglerna

SSU vill ha obligatorisk förskola

Rekordmånga anmälningar mot Malmö stad

Skolinspektionen granskar förskolekön

Skolinspektionen riktar kraftig kritik mot förskolor i Rosengård

Stressade barn i stora barngrupper oroar personal

Gift i marken vid förskola

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Foto: Adam Dawson (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En gång i tiden såg Alva Myrdal små barn springa omkring själva på gatorna, när deras mammor arbetade. Det var en orsak till att daghemmen kom till. Men någonstans på vägen så gick den ursprungligen goda tanken helt fel. Från att barnen skulle erbjudas en trygg plats att vara på när föräldrarna arbetade - så blev daghem, förskola och skola för ettåringar och ett ställe som alla barn SKULLE vara på, för att utvecklas "normalt".

Malin Broberg, professor i utvecklingspsykologi sa på ett seminarium nyligen att hon ser flera negativa följdeffekter av att förskolan lyfts fram som så otroligt viktig och bra för barnen, då man på så sätt är med och bidrar till att föräldrar lämnar tidigt och hämtar sent:

"Det finns de som inte riktigt tror på sin föräldraförmåga längre … ohhoo mitt lilla barn måste gå i förskola för jag räcker inte till som förälder. Och jag vet inte riktigt var den här tanken kommer ifrån".

Nu har det här med övertron på förskolan faktiskt gått så långt att det finns barn som går året om … och jag menar verkligen året om: Alla lov … HELA sommarlovet, HELA påsklovet, jullovet, höstlovet.

Barn som aldrig är lediga.

I Botkyrka som skrutit om att de erbjuder 35 timmar i veckan till föräldralediga, så att föräldrar ska ha riktigt långa dagar till sina små när det är hemma med syskonet, har nu larmklockan slagit till. De har märkt att den här ensidiga informationen om att barn ska vara i förskola så tidigt som möjligt, så långa dagar som möjligt, har lett till att många barn aldrig får ledigt. Därför har de nu infört nya regler som innebär att alla barn till föräldralediga ska har rätt till fyra veckors sammanhängande ledighet - och dessutom har de infört … hör och häpna … att föräldrar som har semester inte längre får nyttja förskolan till sina barn när de är lediga.

Det är faktiskt så att man knappt kan tro att det är sant. Finns det föräldrar som utan särskilda skäl, faktiskt lämnar sina små barn långa dagar året runt. Varför? Om barnen går så långa dagar året om i en bullrig, stressig miljö … hur blir barnen då? Så jobbiga att föräldrarna inte orkar med dem, kanske? VILL de kanske därför inte ha barnen med sig ens under semestern. VAD säger det egentligen om det samhälle vi har skapat?

Och jag vet att det här är känsligt och det är därför ni inte kommer att få läsa dessa rader i en papperstidning någonstans, eller se Uppdrag Granskning göra ett reportage, utan bara på den här bloggen. Men jag tycker faktiskt att vi har skapat ett mycket dåligt samhälle om vi har många små barn i vårt land som ALDRIG får en sammanhängande ledighet med sin familj. En familj som dessutom väljer att ta semester utan sina små barn. Det gör mig så upprörd att barn har så lite skydd, så lite rättigheter i det här landet att det här förekommer i en endaste kommun att små barn går hela året i förskola. Och tyvärr, det händer säkert inte bara i Botkyrka, utan är dessvärre säkerligen vanligt i många andra kommuner också. Dessutom sker den här året-runt-passningen på skattebetalarnas bekostnad till den största delen. Pengar som skulle kunna gå till att minska barngruppernas storlek och anställa mer personal. 

Det här kan inte fortsätta, utan det måste till en förändring direkt!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk


Facebook nollställer med jämna mellanrum alla likes på den här bloggen. Inte på alla inlägg, utan det verkar mest vara de mest populära. Hur utbrett det är - är förstås svårt att veta. Jag har skrivit till dem några gånger där jag VET att jag haft fler än de få som plötsligt syns. Ibland återställer de. Det här inlägget har haft över 63 000 likes och är nu nollställt och har sedan dess bara några få nytillkomna. Bilden nedan visar hur det såg ut i augusti 2014 …

Läs också:

Vill DU vara med och skapa tydliga politiska ramar för ett samhälle med ett större barnperspektiv. Skriv då på och sprid den här namninsamlingen: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8036

Nya Föräldraupproret

Alla förskolebarn får rätt till sommarlov

Botkyrkas nya regler om barns rätt till ledighet: http://www.botkyrka.se/SiteCollectionDocuments/Barn%20och%20Utbildning/Forskolor%20och%20pedagogisk%20omsorg%20i%20Botkyrka/Regler%20för%20förskoleverksamhet%20pedagogisk%20omsorg%20och%20skolbarnsomsorg.pdf

Så här lät det i Botkyrka 2012: När vi införde 35-refomen fanns det internt en stor oro för att barnens vistelsetider skulle öka.

Rapport från en skola i Botkyrka: "Rapport från en vårtermin i kaos".

Förskolebarn saknar skydd

Allt fler ettåringar i förskola

Låga påhopp på hemmaföräldrar är aldrig okej

Eftersom Newsmill lagt ner sin sajt försvann också inläggen. Lägger därför ut en del av det jag fått publicerat där, här i bloggen i stället. Nedanstående skrevs 2011.

Skärmdump från Expressen. Liza Marklund anser att det
är grov barnmisshandel att ha barnen hemma.

I Sverige har svenska folket röstat fram en regering som står för valfrihet och många barnomsorgsalternativ – även hemmaalternativet. Alla människor har olika mål och drömmar med sina liv, eftersom vi lever i en demokrati bör respekten för det alltid finnas med i samhällsdebatten. Hur kan det då anno 2011 vara okej att formulera sig i stil med "kvinnor som inte lyfter blicken från spisen sviker sitt eget släkte". En liten hånfull stämpel på de kvinnor som väljer att stanna hemma längre för att ge sina barn tid.

Proffstyckare som hånar och förlöjligar gräsrotskvinnorna för deras livsval – sviker sitt eget släkte…. skulle jag vilja säga istället.

Under de tio år jag arbetar ideellt för hemmaföräldrarnas, både mammors och pappors, rätt att välja bort standardlösningen (med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder), så har jag sett ändlösa påhopp från framförallt kvinnor på dessa starka mammor och pappor – som egentligen bara har en harmlös önskan – att få ge sina barn tid. Att själva få ansvara för deras vård och omsorg under de första åren. Hemmapapporna omnämns aldrig i proffstyckarnas påhopp. Det gör det nämligen enklare att lägga ribban för påhopp riktigt lågt om de låtsas att de enda som är hemma med barnen är kvinnor. En utstuderad härskarteknik, mot vanliga små gräsrötter som inte har en chans att försvara sig eller få sin röst hörd.

Jag skulle kunna förstå proffstyckare som Liza Marklund (Aftonbladet), Katerina Janouch (Expressen), Karin Thunberg (SvD). Heidi Avellan (Sydsvenskan), Anna Larsson (SvD), Elisabet Olsson (Expressen)med flera, om deras ständiga påhopp på hemmaföräldrarna – och framförallt kvinnorna – handlade om föräldrar som på något sätt skadade sina barn. Om de knarkade, söp eller misshandlade barnen. Men hemmaföräldrarnas enda brott är att de vill ge sina barn tid. De vill ge dem den närhet, kärlek, omsorg som de anser att barnen behöver och har rätt till för att få en stabil grund att stå på.

De här nedlåtande artiklarna som ständigt skrivs om hemmaföräldrarna påminner lite om forna tiders häxjakt. De här proffstyckarna har bestämt sig för att till varje pris krossa just hemmamammorna och med alla medel försöka få dem att rätta in sig i ledet och göra samma livsval som de själva.

Varför?

Anno 2011, varför kan inte respekten finnas för att människor gör olika val här i livet. Karriär och barn – javisst – men inte nödvändigtvis samtidigt. Under hemmaåren med barnen så utvecklar du som förälder en mängd egenskaper som du har stor nytta av i din senare karriär. Många starka hemmaföräldrar bildar nya nätverk med andra starka hemmaföräldrar – för stark måste du vara i ett land som Sverige – där de osakliga och låga påhoppen haglar över de som väljer att ge sina barn tid. De händer i ett land där det hur man får uttrycka sig om människor annars är är starkt reglerat i lag och överträdelser beivras. Testa och byt ut ordet hemmaföräldrar/hemmafru mot invandrare i något av de vanliga påhoppen och bilden blir genast en annan.

Katerina skriver att hemmaföräldervalet förutsätter en man. Jag skulle vilja vända det till att det förutsätter två föräldrar och möjligheten att försörja en familj på en lön. Sedan kan båda arbeta 50 procent och turas om att vara hemma, eller så är mamman hemma ett år och sedan pappan, eller så är en hemma på dagarna och en jobbar kvällar och helger. Jag har varit i kontakt med föräldrar som valt en mängd olika lösningar, men bara för att en är hemma abdikerar inte den andra föräldern som arbetar utanför hemmet per automatik, vilket proffstyckarna ofta får det till. Med den logiken så innebär det alltså att en majoritet av Sveriges barn står utan föräldrar vid ett års ålder då, de flesta väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis.

Hemmaföräldrarna satsar på teamwork, downshifting och relationer istället för konsumtion.

Under den period i livet när barnen är små, inrättar de sina liv efter hur de anser att barnen ska få den bästa uppväxten. Är det verkligen ett så stort brott att det förtjänar dessa återkommande påhopp på hemmaföräldrarna. För låt oss vara ärliga. Dessa påhopp förstör verkligen för hemmaföräldrarna. Den dag de är redo med nya erfarenheter och kunskaper att återgå till arbetslivet igen, så har de fått en loserstämpel och en dumstämpel på sig, på grund av de ständiga påhoppen i media.

Det är kanske där vi ska börja lägga fokus istället. Ska vi i framtiden ha ett samhälle som tillåter diskriminering och påhopp på hemmaföräldrar? Eller ska vi ta och sätta ned foten och sätta stopp för det här? Jag tycker att den här mobbningen har pågått alldeles för länge ärligt talat.

Jag vet att Katerina pratar om hemmafruar. Tyvärr kan jag bara säga att det finns de som lämnat öppet mål i den debatten genom att envisas med att kalla sig hemmafruar, i stället för hemmaföräldrar. Något jag ofta kritiserat, till synes för döva öron. Vid en förfrågan till en annan organisation (som jag trodde var för hemmaföräldrar men som alltid går ut och pratar om hemmafruar) om de inte arbetar för att också pappor ska kunna vara hemma, fick jag till svar att ”männen får föra sin egen kamp”. De tänkte därför fortsätta att kalla sig hemmafruar eftersom de då också fick uppmärksamhet i media.

Hemmaföräldrars nätverk arbetar för att både mammor och pappor ska kunna vara hemma – vi kämpar självklart för både mammor och pappor. Vem som är hemma är det upp till föräldrarna att bestämma själva. Och pappor är också hemmaföräldrar. Men i mindre utsträckning än mammorna, precis som fler som arbetar inom barnomsorgen är kvinnor. Nio av tio som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor, något som proffstyckarna konsekvent väljer att blunda för.

I Sverige väljer många föräldrar att ge sina barn tid och de gör olika livsval. Vi har hemmaföräldrarna och föräldrarna som väljer att hämta tidigt på dagis samt föräldrarna som hittar andra barnomsorgslösningar, som dagmamma. Gemensamt för dem alla är att de väljer bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Och för det får de finna sig i att bli ifrågasatta.

Än så länge har vi lite valfrihet kvar trots kommunernas ständiga försök att fasa ut dagmammorna, proffstyckarnas påhopp på hemmaföräldrarna och jobbskolkarstämpeln på de föräldrar som arbetar deltid och hämtar barnen tidigt.

Nu är det dags att vi slår vakt om den valfriheten och sätter stopp för den här rent skamliga hetsen mot alla de som INTE väljer standardlösningen. Vi har en regering som säger sig stå upp för valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ. Det  tycker jag vi ska respektera. Med andra ord, det är dags att hyfsa debattnivån.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk