Barnen drabbas av familjepolitiken

April 2003

När barns uppväxtvillkor idag kommer på tal är många snabba att få ett slut på diskussionen genom att hävda att "Sverige har världens bästa föräldraförsäkring", men det är en försäkring som har ett högt pris - bristen på valfrihet och trycket att som förälder snabbt återgå till att bli "produktiv" i ekorrhjulet igen.

I Expressen den 20 april har en förskollärare fått en insändare publicerad under rubriken; "Vi är inga fröknar på dagis som bara leker".

I insändaren kommenterar hon bristen på förskollärare och att man kan fråga sig varför lärarhögskolans studenter inte väljer att bli förskollärare, så här;

"Förutom den pedagogiska verksamheten som jag är utbildad för tar jag hand om sjuka barn. Barn som kräkts på natten lämnas in med kommentaren: "Han kräktes ett par gånger i natt och ville inte ha någon frukost, men han är bra nu." Skulle du själv vilja gå till jobbet efter att ha kräkts på natten? När barn blivit sjuka under dagen har vi ringt till föräldrarna och fått kommentarer som: "Stör han verksamheten".

När det är klämdagar vill även förskolepersonal ibland vara lediga och då får vi turas om. Vi brukar ha specialschema för sådana dagar, antal personal efter antal barn och arbetstider efter barnens tider. När det sista barnet inte är hämtat en halvtimme efter sin uppsatta tid blir vi oroliga. Har det hänt något? Vi ringer föräldrarna men ingen svarar. Två timmar senare seglar föräldrarna in. De har varit och handlat. Ingen ursäkt. Övertid igen. Det har även hänt att föräldrar glömt att det var deras tur att hämta barnen."

Vad säger egentligen dessa citat ur en längre artikel om den här förskollärarens arbetssituation och då tänker jag inte främst på hennes egen arbetssituation - den är utan tvekan under all kritik - men vad säger den om många barns vardag i vårt samhälle idag? Barnen kan inte skriva in insändare, vem reflekterar över deras situation, vem bryr sig?
Dagis idag är "samhällets smitthärd nummer ett" och varför - jo, föräldrar idag är så pressade där de springer i sitt ekorrhjul att många av dem inte låter barnen vara hemma den tid de behöver för att tillfriskna efter sjukdomar. Dessa barn sprider sedan sjukdomar (det har väl inte undgått någon hur länge "kräksjukan", härjade under hösten 2002 - våren 2003) vilket kostar samhället och arbetsgivarna stora pengar och barnen mycket lidande.

Ändå har vi i Sverige fortfarande inte en debatt angående vilken uppväxt många barn har idag. Som ett mantra säger människor istället: "Men vi har ju världens bästa föräldraförsäkring". Sedan är det slut på den diskussionen.

En förskollärare idag tjänar så dåligt att det är omöjligt för en ensamstående mamma att leva på lönen. När den höga skatten är betalad, så får hon snällt vänta på att få sitt bostadsbidrag, barnbidrag samt underhållsbidrag. Försöker hon arbeta extra för att få det lite bättre, eller bara prova på ett annat yrke vid sidan om, så sänks bostadsbidraget direkt och summan av kardemumman blir plus minus noll.

Snacka om kvinnofälla, dessa lågavlönade grupper är satta att springa i sitt lilla ekorrhjul utan en chans att någonsin komma därifrån och för att vara säkra på att överleva måste de varje år rösta på det parti som garanterar att de får sina bidrag, så att de kan hålla näsan ovanför vattenytan (är det livskvalitet?). Det känns som en hemsk historia ur en av George Orwells böcker i stil med "1984".

Och vad värre är ställ "världens bästa föräldraförsäkring" kontra det faktum att en vanlig lön i Sverige endast räcker till att försörja en person sedan skatten är betalad. En vuxen till i hushållet utan inkomst så blir det genast problem och med ett barn dessutom blir det kris. Ska det verkligen vara så i Sverige 2003 att människor inte ska kunna försörja mer än en person på en lön efter skatt (och tänk då på att bruttolönen redan är reducerad p.g.a. den skatt arbetsgivaren betalat).

En lön bör åtminstone räcka till en vuxen samt två barn och framförallt ska man inte behöva betala så hög skatt att man måste stå med mössan i hand och be om bidrag - för att använda ett bekant uttryck - "den som är satt i skuld är inte fri!" (Intressant när Sverige nu lånar 27 miljarder utomlands dessutom).

Så "världens bästa föräldraförsäkring" innebär i praktiken för de allra flesta (låg- och medelinkomsttagare) att de får ett år med sina barn innan de måste gå tillbaka till arbetslivet igen. Är det något att skryta med? Ger det Sveriges barn den bästa uppväxt de kan få? Är det dessutom förvånande att inte fler söker arbete som förskollärare när de riskerar att bli slavar inlåsta i ett ekorrhjul av ständigt låg lön, hög skatt och bidragsberoende för att överleva?

Frågan man bör ställa sig är om hela det här systemet är en bluff som håller om den börjar synas närmare i kanterna? Kanske är förskollärarnas och barnskötarnas strejk ett uppvaknande som blir första steget att börja ifrågasätta det rådande systemet i vårt samhälle idag:

låg lön - hög skatt - bidrag = noll valfrihet.