Tänk på något konstigt sätt när ryktet började gå att Birgitta Ohlsson (fp) inte skulle få jobbet som ny EU-minister, "eftersom hon gått emot sitt parti så många gånger i flera viktiga frågor"
.....så skrev Expressen att hon inte skulle få jobbet, "eftersom hon var med barn och förmodligen skulle vara hemma i sex månader". Karin Olsson på Expressen visste minsann - att "en riktig kvinna lämnar bort sitt barn så tidigt som möjligt efter födseln för att gå tillbaka och jobba" - "vi lever väl inte på stenåldern" eller "pappor kan väl också ta hand om nyfödda"?
För säkerhets skull - för att verkligen banka in i folks huvuden - att det är sååå bra att lämna bort sitt barn för karriären, så berättade Karin om Rachida Frankrikes förra justieminister som lämnade bort sitt barn till någon (pappan var ute ur bilden) - redan efter fem dagar. Sedan glömde hon berätta att premiärministern tog jobbet ifrån Rachida lite senare, hennes offer till trots. Det hade varit kul att höra om Rachida tyckte att det var värt att offra sitt barn för den korta tiden som justiteminister.
Nu fick hur som helst Birgitta Ohlsson jobbet skriver Svd och DN.
så nu får millimeterfeministen Birgitta chansen att visa om teori och praktik verkligen hänger ihop. På sin blogg berättar hon hur hon har planerat allt i detalj:
Jag är gift med en modern man och inte en dinosaur. (...)
Jag och maken har oavsett hur framtiden ser ut planerat att dela på föräldraledigheten. Om inget oförutsett händer skulle jag vara hemma en första dryg månad som föräldraledig (då typ resten av alla andra i allmänhet har den så kallade industrisemestern) och således vara tillbaka i början av augusti. (...)
Jag har hittills mått alldeles strålande under graviditeten. Har inte mått illa en enda gång och under december den mest kritiska graviditetsmånaden gjorde jag tre jobbresor utanför Europa; Angola/Sydafrika med biståndsminister Gunilla Carlsson, Bahrein där jag höll i flera föredrag för arabvärldens och Gulfens samlade kvinnliga parlamentariker och i Israel där jag deltog i världens största årliga konferens om antisemitism.
Så ska en slipsten dras eller hur ;) - en riktig kvinna sjåpar sig inte à la 50-tal!
Men alla som haft barn vet att när en ny liten individ kommer till världen, då handlar det inte längre om JAG, jag, jag - men det är en annan historia. Birgitta Ohsson har just börjat lägga grunden för sitt barns liv. Tyvärr kan jag inte se att så mycket handlar om barnet, som att använda barnet som murbräcka för jämställdheten - men var och en är fri att göra som de vill på ett villkor...
...försök inte genom olika tvingande politiska beslut, få oss andra att göra likadant, tack!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
5 kommentarer:
Du skriver att Birgitta Ohlsson använder sitt barn som murbräcka i politiken. Använder inte du indirekt dina egna barn som murbräckor i politiken, när du på detta sätt bloggar antifeministiskt (och därmed politiskt)? Grunden för din blogg är ju din ståndpunkt som just hemmaförälder.
Du får förstås gärna ha din åsikt och vara övertygad om att den är den rätta. Men när du skriver på det där sättet tycker jag att du kastar sten i glashus.
Hej John!
Nu hänger jag inte riktigt med i svängarna.... hur menar du? Genom mina åsikter här i bloggen och på hemmaforaldrar.se vill jag sprida synen på jämställdhet som en kamp för att ge kvinnor samma livschanser. De ska få rätt behandling vid hjärtinfarkt, det ska forskas också på kvinnokroppen när mediciner tas fram, kvinnor ska kunna välja yrken inom vård och omsorg utan att de straffas osv. Jag tror att det är frågor som man kan uppnå utan att plocka bort barnen tidigt från mamman.
Titta gärna in på Hemmaföräldrars tankesmedja, så förstår du närmare hur jag tänker.
Många kvinnor som mot sin vilja och av ekonomiska skäl, tvingas lämna ifrån sig sina barn tidigt för att hamna i ekorrhjulet och arbeta heltid - blir utbrända. Läs gärna mer om vad Hemmaföräldrars duktiga krönikör Mia Alfredsson skriver om det.
Jag är aldrig tvärsäker på att en åsikt är rätt, men jag har arbetat med att synliggöra hemmaföräldrarna sedan 2001 och har därmed fått väldigt mycket information från en mängd föräldrar som gör att jag bildat mig en uppfattning om vad som kan bli bättre :) och vad som är fel med dagens familjepolitik.
Jag ser många risker med att kvinnor framställs som duktiga och får rätt att göra karriär "bara de lämnar bort barnen" och jag tror att det har med den rabiata synen på karriär att göra. Man ska ha en obruten vistelse i arbetslivet bakom sig. Frånvaro är lika med slutet. Det är ett klart attitydproblem som jag vill ändra på.
Men när barnen görs till problemet och lösningen heter att plocka bort dem, så är vi illa ute och jag vill verkligen inte att det ska bli normen. När en person som syns i media mycket och dessutom får en hög post på det sättet, så är risken stor att kravet blir att andra ska följa efter. Det är jag starkt emot därav uttrycket "att använda barnen som murbräcka för jämställdhet".
Det är så tråkigt att tid med barn ses som ett hinder i karriären-både för män och kvinnor. Även män stöter på motstånd om de vill vara hemma länge med sina barn. Karriär är norm-barn ett hinder. Och det oavsett kön.
Tänk om det kunde vara tvärtom- att BÅDE män och kvinnor sade: Okej nu ska jag få ett litet barn, och för att möjliggöra tid för det väljer jag att avstå från ministerposten. Min övertygelse är att om man BÅDA FÖRÄLDRARNA investerar MYCKET tid i sina barn de första 3-4 åren, och sedan gradvis trappar upp sina yrkesliv i takt med att barnen blir äldre, så har man skapat en grundtrygghet som sitter i resten av livet. Jag tror att samhällsvinsterna blir enorma, även om föräldrarna genererar mindre skattepengar ender de här åren.
Loppan,
Det är absolut ett mål vi ska sträva emot. Tänk att ett sådant självklart resonemang inte avspeglar sig i familjepolitiken... ännu :)
Barn är ett hinder i karriären för att någon bestämt att det ska vara så. Det är vår styrka som ska bryta upp de föreställningarna.
Barn är ju det vackraste finaste vi har och det är av dem vi lär oss att bli bättre människor.
Fy fasen för att stå inför Sankte Per och få frågan: "Är du nöjd med ditt liv?" och tvingas svara: "nej jag skulle varit mer med mina barn, jag ångrar det. Relationen med mina barn har inte varit bra genom livet, de har aldrig brytt sig om mig sedan de blev vuxna"
Så frågar Sankte Per: "Varför har de inte brytt sig om dig i vuxen ålder, brydde du dig om dem när de var små eller hade du annat för dig. Satsade du på att ge dem närhet eller satsade du på karriären?"
Ja jösses, vi kommer få frågan, jag är bergsäker. Där i tunneln, innan vi stiger in i ljuset till andra sidan.
Till Lopppan: mycket klokt! Tror också att man lägger grundtryggheten därborta tidigt.
Jag vill bara säga också att man behövs mer än man tror hela deras liv, när det är svajigt och stökigt i skolan. De behöver oss enormt mycket det vittnar bris rapporten och så många undersökningar om.
hej så länge!
Skicka en kommentar