 |
| Skärmdump med bildet av Rachida Dati |
Rachida agerade precis som en man enligt Karin. Hon gratulerades och gick och jobbade och så var det inte mer med det. Förutom att de allra flesta reagerade negativt på Rachidas handlade, vilket Karin Olsson förfasar sig över.
Barnperspektivet finns naturligtvis inte med. Det gör sällan det för millimeterfeministerna. Här kommer en liten ny individ till världen som skriker efter ömhet och trygghet. Mamman har haft nio månader på sig för att ställa om sig inför sitt livs viktigaste uppdrag. Även om vi inte vill låtsas om det så finns biologin som via hormoner förbereder mamman för att ta hand om det lilla barnet. Men en "riktig" kvinna bryr sig naturligtvis inte om sådana petitesser som barnets behov eller att naturen förberett kvinnan för att ta hand om barnet under den första viktiga tiden i barnets liv.
En "riktig" kvinna lämnar bort barnet till någon annan, (vem som helst bara det inte är mamman själv), eller till pappan (för pappor får godkänt av feministerna) och går ut och jobbar. Var Rachidas barn hamnade står inte. Men eftersom hon vägrade uppge vem pappan var så verkar han inte finnas med i bilden. Inte någon journalist verkar bry sig om barnet eller var det hamnade direkt efter BB.
Frankrike har ett högt födelsetal, invandringen borträknat och framgångsreceptet heter, det som vi ännu bara varit och nosat på i Sverige - valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet. I Frankrike får barnfamiljer stora skattelättnader. En tvåbarnsfamilj delar sina samlade inkomster på tre innan skattesatsen fastställs. Har de tre barn betalar de hälften av en barnlös familjs inkomstskatt. Och valfriheten är stor i utbudet av daghem, dagmamma, företagsdagis, föräldrakollektiv, föräldrapenning. Föräldrar kan också stanna hemma längre mot en mindre föräldrapeng.
I Sverige betalar familjen med en inkomst (hemmafamiljen) ofta mer i skatt än dagisfamiljen som har två inkomster på grund av särbeskattningen och då får också dagisfamiljen tillgång till mycket stora dagissubventioner. En grym orättvisa som är uppbyggd för att föräldrar med ekonomiska medel ska tvingas att välja standardlösningen två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder.
Den mer specifika anledningen till att Karin Olsson är upprörd är att folkpartisten och millimeterfeministen Birgitta Ohlsson (fp) - (kvinnan som vill använda barnen som murbräcka för jämställdhet) - nu är gravid..... och inte får det karriärjobb hon vill ha... eftersom hon "förväntas vara borta halva tiden".
Det kallas självmål.
Om Birgitta Ohlsson istället arbetat för att skapa en acceptans för att barn behöver sina föräldrar, så hade säkert mycket sett annorlunda ut. Många hävdar att arbetsgivaren är rädd för "att kvinnan är borta under halva föräldraledigheten". Jag tror att de är rädda för dagisperioden - småbarnsåren med alla dagissmittor och det ständiga vabbandet. Smittor som också drabbar arbetskamraterna.
Så många år har argumentet för karriär varit..... inga barn. Det har stoppat kreativiteten och möjligheten att hitta bra lösningar för hur man ska få en balans mellan familj och barn. Så här blir resultatet när man använder barnen som murbräcka för jämställdhet.
Tror man att lösningen heter att skruva till det hela ännu mer och börja tvinga kvinnor att lämna ifrån sig barnen redan på BB, så är det bara att beklaga. Tack och lov är det här inte ett synsätt som en majorietet av svenska folket står för. Men Karin Olsson inlägg visar tydligt vad nästa mål är för kultureliten och vänstern - barnen ska plockas bort från kvinnan redan på BB.
Madeleine Lidman
hemmforaldrar.se
Läs också:
Stilettklackar och platt mage... vad graviditet?
Dåligt exempel på hur arbetsgivare sätter press
Rachidas offer ingen garanti - fick sparken
4 kommentarer:
Hej Madeleine,
Varför är din lösning alltid att det behövs skattesänkningar eller sambeskattning för familjer med barn? Det jag tycker är fel med den lösningen är att det blir ännu mer orättvist än det redan är mellan familjer som tjänar mycket och familjer som tjänar lite. Löser man det genom att varje familj får ett bidrag per barn och i övrigt får välja alternativ som man vill så blir det i alla fall lite mer rättvist. Visst vore det bästa att det inte var så stora skillnader i inkomst men tills man är där tror jag det vore bättre med bidag än skattesänkningar eller sambeskattning.
I övrigt är jag med dig i att det inte är för barnens bästa som vårt barnomsorgssystem har blivit till. Självklart är anledningen att barnen ska sättas på dagis från ett års ålder att frigöra mer arbetskraft till arbetsmarknaden.
Slutligen vill jag bara säga att det vore trevligt om du slutade att dra alla inom vänstern över en kam. Jag själv är kommunist men är ändå för full frihet vad gäller barnomsorg och utbildning. Barnomsorg och utbildning ska vara en frihet inte ett tvång som skapas av att subventionera de som placerar sina barn på förskolan eller ha skolplikt. Staten eller annan "överhet" har inget med att göra hur föräldrarna väljer att lösa sina barns uppfostran eller utbildning sålänge föräldrana av någon anledning inte är direkt olämpliga. Det jag är intresserad av är att alla har samma möjlighet att ge sina barn en bra uppväxt varför stöd på olika sätt behövs så länge samhället är så orättvist som det är. Det jag som kommunist anser är viktigt är att den viktigaste infrastrukturen och de allra största bolagen kontrolleras demokratiskt eftersom ett ägande av dessa samlar för mycket makt i några fås händer, alltför stor maktansamling måste alltid förhindras oavsett om det är företag eller en statsmakt, i övrigt anser jag att det är väldigt viktigt att staten, myndigheter eller företag håller sina tassar borta från beslut som är den enskilda individens eller den enskilda familjens.
Bästa hälsningar,
Tobias Lindberg
Hej Tobias!
Jag tycker att det är ett systemfel när vanliga små människor med en låg- eller medelinkomst betalar så mycket i skatt att de inte kan överleva på en lön (eller två). Då får de stå där med "mössan i hand" och be att få lite tillbaka i form av olika bidrag.
Inte heller tycker jag att det är okej när familjen som vill låta en förälder stanna hemma längre och därmed får jobba hårdare för att öka inkomsten, ändå inte kan få behålla så mycket att pengarna räcker pga särbeskattningen.
Det begränsar människors valfrihet och valfrihet behövs, speciellt under småbarnsåren :)
Du skriver att vårt barnomsorgssystem har blivit till för att frigöra arbetskraft. Men numera kan en förälder vara hemmaförälder, sjukskriven, arbetslös eller föräldraledig och ändå ha barnet på dagis i många kommuner.
Det är lite sorligt att höra om hur många föräldrar av ekonomiska skäl är tvingade att lämna ifrån sig sina barn tidigt för att gå och jobba, när så många står utanför arbetsmarknaden och vill in igen. Några vill ut ett tag och några vill in men systemet är så oflexibet att hänsyn inte tas till det.
Men det är något vi kan förändra om vi ser och tar tag i det här.
Jag kritiserar vänstern och då menar jag främst politikerna och deras budskap. Jag vet att det finns kommunister, socialdemokrater och miljöpartister bland gräsrötterna som är för valfrihet. Och jag brukar kritisera de rödgröna för att de inte lyssnar till sina väljare eller ser vilken stor diskrepans det finns mellan den politik de för fram och den politik väljarna vill ha.
Stort tack för att du tog dig tid att skriva några rader. När det gäller våra barn och vikten av att vi vuxna finns kring barnen och tillsammans bygger ett medmänskligt samhälle där vi ger varandra tid och omtanke - är en fråga vi alla kan samarbeta kring..... oavsett partifärg :)
Hej igen Madeleine,
Jag vill bara säga att jag håller med dig i mycket. Oftast anser jag att våra mål är samma (i vissa frågor) men vägen dit verkar vi ha olika idéer om. Och jag håler helt klart med om att man kan arbeta gemensamt över partigränserna i olika frågor.
Du skriver att det ofta kan vara så att vanligt folk kan få betala så mycket i skatt att de inte kan leva på det och tvingas stå med mössan i hand. Visst kan det vara så men lika ofta (eller oftare) beror det lika gärna på att folk har så liten lön.
Det jag ville säga är att skattesänkningar inte hjälper mycket för dem som har allt för liten lön.
Blir samhället någon gång mer rättvist så skulle ju behovet av bidrag och skatter minska, en minskning av det behovet ser jag gietvis som något bra.
Hej igen!
Jo vi har olika åsikter om vägen :) men det är väl helt okej. Det skulle bli bra tråkigt om alla tyckte likadant. Det är i debatten mellan våra olika åsikter och synsätt som samhället förs framåt. Tystnad och endast en väg att gå är aldrig bra och utvecklande.
Hoppas att du jobbar på nu när det är valår och kämpar för en familjepolitik som ger de föräldrar som vill - chansen att få mer tid med sina barn :-) Där kan vi åstadkomma mycket tillsammans.
Ha en bra dag!
Skicka en kommentar