fredag, december 29, 2017

En smutsig valrörelse kan bli bättre om de kloka och nyanserade tar mer plats

Foto: Heidi (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Så står jag här igen och reflekterar. Året 2017 går mot sitt slut och som vanligt så bävar jag alltid lite inför det nya året. Vi går nu in i ett valår och jag vet av erfarenhet att det kommer att slita oerhört hårt. Drömmen för mig hade ju varit om alla kunde anamma tänket att det är viktigt att skydda och stå upp för demokratin. Men då måste vi som vuxna människor klara av att lyfta olika problem, vända och vrida på dem, bolla med tankar och idéer och sedan komma med olika förslag på lösningar. Sedan är ju tanken att vi ska ta och titta på vad de olika partierna erbjuder för politik och så har vi möjlighet att rösta på det alternativ vi tycker är bäst. Men i Sverige har många diskussioner blivit oerhört polariserade och det verkar som många redan på förhand bestämt att det bara finns en åsikt som är korrekt och sedan ska oliktänkande jagas och helst bli av med sitt arbete och försörjning. Men det är ju inte demokrati - utan demokrati är att lugnt och tydligt deklarera: Jag håller inte med - jag tycker att det här är en bättre lösning. Och så presenterar man sitt eget förslag.

Vi kan vänta oss ett smutsigt valår säger alla och lite av det har redan börjat visa sig. På sociala medier är det många som går över alla gränser och attackerar politiska motståndare på en mycket låg nivå. Nu senast var det Ann Heberlein som råkade ut för ett fruktansvärt drev, efter en krönika i GP. Hon har varit öppen med att hon är bipolär men har också berättat att det går att leva med den sjukdomen genom att medicinera och äta rätt. Jag kan tänka mig att det stärkt många och minskat stigmat av psykisk ohälsa. Och vi ser ju hur den psykiska ohälsan hos barn, ungdomar och kvinnor bara ökar, så hon har varit ett föredöme som gått ut och berättat att det går att komma upp banan igen och leva som vanligt. Men tyvärr har hennes öppenhet använts emot henne på ett grymt och uträknat sätt.

Och av någon konstig anledning så finns det människor som gärna hakar på drev. Ni vet, lite som när en hund skadar sig och skriker till och andra hundar går till attack och biter den hunden. Vissa människor tycks lida av samma syndrom. Ett drev får dem att haka på och i ren elakhet och triggade av att alla andra är elaka, så hugger de hej vilt och försöker samtidigt vinna billiga poäng. De reduceras till renodlade mobbare som iskallt och rått attackerar någon, bara för att alla andra gör det. Precis som att det är riskfritt när man är fler. Nu senast var det Camilla Läckberg som valde att haka på drevet mot Ann Heberlein och vips så hade hon glömt bort allt prat om systerskap och att stå upp för andra kvinnor. Här gällde det bara att försöka skada en person, när det var åsikten som borde ha bemötts.

Det är skrämmande för det visar vad som väntar oss som vill föra en saklig debatt, som tror på demokratin och vår rätt att uttrycka en åsikt. Ja vi som tror att det är sakfrågan och inte oss som personer det ska handla om.

Men jag har ändå mitt i allt en tro på det goda hos människor och jag hoppas att vi blir många som på ett bra och diplomatiskt sätt tar diskussionerna och vågar stå upp för att det är dags att ge de allra yngsta barnen mellan 0-6 år, en röst i det här valet. Barnen är ju trots allt vår framtid och det är bara vi föräldrar som kan axla ansvaret och arbeta för att de ska få så bra första år som möjligt. Och blir vi många som sprider ljus genom att skriva nyanserat och balanserat där ute på sociala medier, som motsats till alla drev och allt hat, så blir kanske den här valrörelsen ändå ganska bra.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk






måndag, december 18, 2017

Allt yngre barn i förskolan, när tvångskvoteringen av föräldradagarna ökar

Foto: Jeff (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Nu visar regeringen återigen att om den får tillfälle att styra människors livsval, så gör den det. När vi accepterade världens högsta marginalskatt, så överlät vi samtidigt makten över våra egna liv till ett gäng politiker som sitter vid sina skrivbord och tittar på statistik och staplar - och sedan tar fram EN lösning för alla. Bara staplar som visar 50-50 duger och de här staplarna med föräldradagar ... aj, aj, aj. Inte visar staplarna 50-50 inte! Här ser vi ju att människor tar ut olika antal dagar och det ser inte bra ut i statistiken. Därför ska nu fler föräldradagar tvångskvoteras och tidsperioden som dagarna får tas ut ska minskas ner. Varför människor lever olika liv och gör olika val, är ointressant. Det finns bara ett sätt att leva som ska fungera för alla, har regeringen bestämt.

Ett annat problem förutom staplarna är att trots världens högsta skatter, så räcker inte pengarna till välfärden, så nu måste pensionsåldern höjas och småbarnsföräldrar måste arbeta ännu mer och komma ut i arbete ännu tidigare. Mer pengar ska matas in i slukhålet som regeringen skapat.

Men familjer är olika, barn är olika och vi har olika arbeten och olika förutsättningar. Tanken var ju att föräldraförsäkringen skulle göra det möjligt att kombinera barn och arbete. Men som det ser ut nu så kommer många barn att behöva barnomsorg redan efter 260 dagar, om regeringen får igenom sina förändringar. Alla familjer har inte så hög lön att de kan dryga ut dagarna och alla familjer kan inte ta ut de dagar som tvångskvoterats åt varje förälder och då kommer dagar att frysa inne och barnets tid i hemmet minska.

Vi har redan en familjepolitik som gör oss sjuka. Nyligen kom ytterligare en rapport om den kraftigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Tyvärr har många av de borgerliga partierna köpt den socialistiska synen på jämställdhet, där allt handlar om att dela lika 50-50. Men allt handlar inte om staplar och statistik. Det handlar om riktiga människor. Det handlar om att vi bara har ett liv, att vi är olika och att om vi ska må bra och prestera bra, så måste makten över våra liv och hur vi planerar och pusslar ihop livet under småbarnsåren - ligga hos föräldrarna - inte hos politikerna.

Nu är frågan om de borgerliga partierna tänker sätta stopp för mer planekonomi i familjepolitiken och om de tänker se till att erbjuda ett alternativ. Moderaterna tog bort familjepolitiken under Reinfeldt-eran. Kommer de inför valet 2018 att ta tillbaka familjepolitiken och erbjuda ett tydligt icke-socialistiskt alternativ, som innebär respekt för människors rätt att själva bestämma över hur de planerar tiden under småbarnsåren? Och kommer C och L som var med och minskade valfriheten genom att ta bort vårdnadsbidraget, nu visa att de tänker sätta stopp för mer styrning? DET är saker som Sveriges föräldrar vill veta inför valet 2018.

Det mest skrämmande är att om regeringen får igenom sina förslag, så kommer trycket att öka på en förskola som redan befinner sig i en svår kris och har svårt att klara sitt uppdrag. Sveriges sjukaste yrkeskår kommer nu att få in alltfler och allt yngre barn att ta hand om. Det här är ett storskaligt experiment där politikerna helt tappat fattningen och något liknande har vi inte sett sedan DDR-tiden. Personligen kan jag tycka att den här drastiska förändringen vi ser nu är i nivå med när socialdemokraterna tänkte införa löntagarfonder för att kunna konfiskera alla företag. Nu är det barnen de är på jakt efter och staten vill minska barnens tid med föräldrarna ännu mer. Men är staten verkligen en bättre förälder?

Vill du sätta stopp för mer styrning av barnfamiljerna och vill du se att politikerna tar familjepolitiken på allvar och att fler partier tar fram ett alternativ till det som regeringen nu föreslår? Skriv då på namninamlingen Power to Parents 2018.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Politikerna glömmer det viktigaste när de pratar föräldraförsäkring - barnet

Barn är en frihetsinskränkning som måste fördelas mellan föräldrarna

P1: Debatt om föräldraförsäkringen mellan Madeleine Lidman och Carina Ohlsson, S-kvinnornas ordförande

Låt barnen få en röst i valet 2018

Riskfyllt styra ännu mer i familjepolitiken

Vänstern och L kör över Sveriges föräldrar

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika