fredag, februari 22, 2008

Förskolebarn saknar skydd

Vilken deprimerande läsning inne på alltombarn.se där man skriver om att dagisgrupperna blir allt större i Stockholm (men det är säkert en trend i hela landet).

Redan år 2006 hade jag en debattartikel inne i Svenska Dagbladet - Förskolebarn saknar skydd - där jag varnade för dagisbarnens situation sedan socialdemokraterna sagt nej till att de ska omfattas av en arbetsmiljölag. Det värsta är att dagisbarnen inte heller omfattas av en Lex Sarah lag - där personalen är skyldig att anmäla brister i omsorgen om barnen.

Hur tänker politikerna när man fasar ut dagmammorna i många kommuner och stoppar vårdnadsbidraget i andra? Är det ett medvetet val att det inte ska finnas några alternativ för föräldrarna om de är missnöjda med dagisgruppernas storlek?

Sedan ser man till att dessa små barn som inte kan föra sin egen talan saknar skydd, vilket gör det möjligt att öka barngrupperna hur mycket som helst. Jag tycker att det är skamligt och grymt.

Det största sveket är nog ändå när föräldrar inte protesterar utan säger lite lamt "njae, jag har inte märkt något på "lilla Stina" att barngrupperna bara blir större och större".

Jag undrar stilla om dessa föräldrar har tillbringat en hel dag med sina barn på dagis. Om inte så borde de kanske göra det innan de uttalar sig.

Madeleine Lidman

måndag, februari 18, 2008

Prylar kan aldrig ersätta kärlek

Moderna föräldrar lider av tidspress. alltombarn.se skriver om dagens föräldraskap som präglas av jobbstress och köphets. Vi jobbar mer. Vi köper mer. Och ju mer vi köper desto mer måste vi jobba. Det vet Jörgen Larsson, doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet och författare till studien ”Om föräldrars tidspress – orsaker och förändringsmöjligheter

Mitt i all tidspress av jobb och köphets finns barnen, dränkta i nya prylar - men som inget hellre vill än att ha tid med sina föräldrar.

Och vetenskapen måste ge barnen rätt. Det viktigaste för hur ett barn utvecklas och kommer att fungera i livet är anknytningen. Och för att anknytningen ska fungera hos ett barn krävs det tid - föräldratid - investerad i det dyrbaraste vi har. Sue Gerhardt skriver i sin bok Kärlekens roll - Hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna;

"Spädbarnets hjärna utvecklas och formas på ett positivt eller negativt sätt beroende hur den sociala interaktionen mellan spädbarnet och dess vårdgivare ser ut. En god interaktion bidrar till att utveckla spädbarnets sociala hjärna (prefrontala cortex), vilket i sin tur möjliggör för det uppväxande barnet att utvecklas känslomässigt. En bristfällig interaktion å andra sidan kan bidra till att individen senare får problem med till exempel anorexi, drogmissbruk, personlighetsstörningar, depressioner eller ett antisocialt beteende". Läs mer >>

Kanske dagens föräldrar bara är resultatet av hur de själva blev behandlade som barn. För föräldraskap går i arv. Magnus Kihlbom skriver i "Om små barns behov och utveckling – Nyare utvecklingspsykologiska och neurobiologiska rön";

"Immunsystemets funktion hos vuxna apor (och lägre djur) beror av hur de hanterats som ungar. De som utsatts för modersdeprivation (deprivation = sämre lottade) har låga immunglobuliner men höga nivåer av stresshormonet cortisol, och omvänt har de som behandlats med ömhet och omvårdnad god hälsa och robusta immunsystem. Intressant nog går denna effekt över i den tredje generationen: de honor som behandlats ömt i späd ålder blir själva – till skillnad från de missgynnade – goda mödrar till sina späda ungar (”the grandmother effect”)." Läs mer >>

Innest inne vet alla föräldrar att en bra anknytning är viktig. Det är därför det svider i själen på de föräldrar som lämnar skrikande barn på dagis. Men eftersom vi än så länge bara har kommit så långt i landet Sverige att vi försiktigt har börjat nosa på att någonting kanske inte stämmer med hur vi behandlar våra barn - så är tiden ännu inte mogen för många föräldrar att ta till sig den här informationen. Föräldrar i dag är också invaggade i tron att de gör något bra när de lämnar bort sina barn utan att ta hänsyn till att alla barn är olika. Myten säger ju att barn måste gå på dagis för att bli sociala och duktiga i matematik. Men trots att en majoritet av alla barn gått på dagis under de senaste två decennierna visar stöket och mobbingen i skolan att det sociala samspelet inte fungerar särskilt bra och OECD Pisa undersökningen visar på svenska barns allt sämre kunskaper i matematik.

Men det finns alternativa livsstilar som det ännu talas tyst om. Mitt ibland alla heltidsarbetande föräldrar som lämnar barnen på dagis från ett års ålder, så finns det en växande grupp föräldrar som fattar ett annat beslut - hemmaföräldrarna. Och de bara längtar efter att fler ska ta chansen och stanna hemma lite längre under de första viktiga åren.

Därför är det så viktigt att föräldrar får information om att det går att stanna hemma lite längre innan de har hamnat i ekorrhjulet. För min erfarenhet är att det är innan föräldrarna har hamnat i jobbstress och köphets som de behöver information om alternativa livsstilar - väl i ekorrhjulet så åker skygglapparna på.

Madeleine Lidman

Läs också:

Göteborgsposten: Ge föräldrar tid att älska

Kerstin Bjärwalls bok - vill ha mer

BRIS - Barn vill ha mer vuxenkontakt

söndag, februari 17, 2008

Även svenska barn är drabbade av stress

Dagens Nyheter är på plats på vetenskapsmötet AAAS i Boston. Och rapporterar inne på alltombarn.se;

"Barn, som växer upp i familjer där föräldrar lider av depression, drogmissbruk eller i våldsutsatta bostadsområden, riskerar att leva under ständig stress. Höga halter av stresshormoner i kroppen under lång tid kan i sin tur ge bestående skador på den växande hjärnan, enligt forskarna".

Problemet är att stress inte bara drabbar barn som lever i socialt utsatta områden i USA. Även här i Sverige utsätts små barn för extrem stress när de till exempel separeras från föräldrarna innan de är mogna för det, för att sättas i förskola. De barn som inte är klara med sin anknytning och som tvingas till dagliga traumatiska separationer - har också förhöjda halter av kortisol i hjärnan.

Miljön i förskolan i sig kan också ge upphov till stress. Myndigheten för skolutveckling berättar i sin studie "Om små barns behov och utveckling" (pdf) hur förskolebarn kan drabbas av stress samt hur det påverkar det lilla barnets hjärna.

Och i BO:s årsrapport 2007 står det;

"En annan orsak till psykisk ohälsa hos små barn är stress, vilket kan ha flera orsaker;

- tidig start i förskolan
- stora barngrupper
- låg personaltäthet
- långa dagar i förskolan
- buller


Stressen leder till psykiska och sociala besvär och yttrar sig bland annat i koncentrationssvårigheter och kan leda till kroppsliga besvär som förstoppning och andra psykosomatiska symptom".


Det räcker med att titta på hur det ser ut i dagens skolor för att se att beteendestörningarna ökat hos barn, något som även studien Attention visar.

Ska vi våga se att det finns problem med att små barns hjärnor skadas av stress även i Sverige, så bör rapporteringen utvidgas från att handla om problemområden i USA - till att även omfatta hur vi behandlar våra allra minsta i vårt eget land. Kunskapen finns, undersökningar finns - frågan är om vi är redo att ta av skygglapparna och se problemen samt ta konsekvenserna och förändra vår familjepolitik.

Idag har vi en familjepolitik som intalar föräldrar att det bästa är att sätta alla barn på dagis från ett års ålder och gå ut och arbeta heltid - trots att vi nu har kunskap som visar att det inte alltid är en lösning som passar alla barn.
Madeleine Lidman

Läs också:

Dagis kan skada ditt barn

Stor studie i USA visar att dagisbarn blir bråkigare

Dagis är skadligt för barn under tre år

Förskolebarn saknar skydd

Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka

Flickor som lider av psykisk ohälsa kan få hjärtinfarkt som vuxna

Ökning av funktionshinder som ADHD i skolan

Unga mår sämre än sina föräldrar

Strutsmentalitet hos media inför BO:s årsrapport



måndag, februari 11, 2008

Vi stoppar huvudet i sanden

Svenska Dagbladet tar återigen upp problemet med stenkastning mot brandmän. Men i Sverige ligger locket fortfarande på - ingen vågar se problemet eller frågar sig vad man kan göra åt det. Däremot debatteras våra problem i andra länder.

I artikeln "De räddas revelj" (DN) - får jag veta att det skrivs böcker om Sverige och fenomenet stenkastning mot brandmän. I boken "While Europe slept" - How radical islam is destroying the west from within" av Bruce Bawer - skriver han;

"Värst är infernot i Sverige. Sverige är Europas "ground zero". I Stockholm driver muslimska ynglingar runt och "jagar ut icke-muslimer ur simhallarna". De "terroriserar skolor", "attackerar brandmän och ambulanser". Den populäraste t-shirten bland dem bär texten "2030: då tar vi över".

Arkitekten bakom detta helvete är Sveriges politiska etablissemang. Sverige beskrivs inte som en enpartistat men väl som en enidéstat där kryperi för islam regerar. Sålunda lider nu svenskarna under en växande muslimsk befolkning som är "oproportionerligt våldsbenägen", som gjort mordfrekvensen "dubbelt så hög i Sverige som i USA" och som är allra galnast i Malmö: där är "våldtäktsfrekvensen fem eller sex gånger högre än i Köpenhamn och barnvåldtäkterna har fördubblats på tio år".

Det är hög tid att ta en seriös debatt när andra länder debatterar våra problem - men vi fortfarande inte vågar. Det finns många faror med att inte våga ta debatten och därmed överlåta till andra (som Bruce Bawer) bestämma vad som egentligen är problemet. Vi har definitivt ett allvarligt problem när det blivit vardag att brandmän råkar ut för anlagda bränder bara för att lockas till ett område, där de sedan blir utsatta för stenkastning. Då är det inte läge att tiga och svamla fram en massa "korrekta åsikter", eller lägga locket på.

En sak har Bruce Bawer helt rätt i - Sverige är en enidéstat. Här bestämmer politikerna hur vi ska leva våra liv (efter en idé) och hur vi ska lösa de problem som uppstår (en idé som alltid utgår från politikerna, inte från gräsrötterna).

När det gäller stenkastningsproblemet så mässar det politiska etablissemanget hela tiden om att det handlar om utanförskap - elaka svenskar utesluter vissa - och därför hämnas de och slår tillbaka. Allt som sker beror alltså på att de här människorna tar ut sin rättmätiga hämnd.

Tyvärr men jag tror inte att den inställningen löser några som helst problem. Men jag tror att det finns många människor som idag tystas ner som har bra och konstruktiva lösningar på hur vi ska komma tillrätta med problemen. Människor som arbetar och verkar i de här miljöerna där problem med stenkastning finns.

Det känns som om det är dags att släppa fram dem nu.

Madeleine Lidman





lördag, februari 09, 2008

Tid med barnen är guld värt

 
Det är en bra investering att ge barnen tid. Inne på alltombarn.se läser jag om en ny undersökning från USA, där det står om hur viktigt det är att lyssna på barnet, för att de ska utveckla en förmåga som till exempel problemlösning.

Det finns många undersökningar om barn från USA, Kanada och Storbritannien - men de allra flesta får svenska föräldrar inte läsa då de aldrig publiceras i våra svenska tidningar. Majoriteten fastnar nämligen vårt svenska "filter" som syftar till att sortera bort alla undersökningar om barn som stick i stäv med myten att barn bara behöver kvalitetstid inte kvantitetstid. Allt för att vår svenska modell för hur barn får växa upp inte ska ifrågasättas.

Svensk familjepolitik bygger nämligen på standardlösningen - barnet i förskolan från ett års ålder och två heltidsarbetande föräldrar. Någonstans där emellan middag och läggning ska svenska föräldrar spendera i bästa fall en timmes "kvalitetstid" med sina barn.

Hittar man en annan lösning och blir till exempel hemmaförälder är man ojämlik och otrendig.

Alla bloggar som får utrymme skrivs av "trendiga" mammor som följt standardlösningen till punkt och pricka och som dissar alla "ocoola" mammor som investerar tid i sina barn. (Läs Bitterfittan om ni undrar vad jag menar). Nej, det gäller att prata om hur äckligt det är med bajsblöjor och hur pinsamt löjligt livet blir med barn i det grå tråkiga vardagsträsket. Kiss, bajs, prutt, kräk ska det handla om. Eller hur tjock man blivit efter graviditeten, hå hå ja ja.

Ibland känns dessa bloggar som man är förflyttad till tunnelbanan och tvingad att sitta och höra några tonårstjejer med sitt; "åh, då ba och jag ba". Men här blir det "Åh, då ba - blöjan lukta liksom inte gott längre, ska det va så här ba". Men snacket kommer inte från några tonårstjejer det kommer från några "mediacoola" mammor i 30-årsåldern.

Men barn behöver inte föräldrar som försöker klamra sig fast vid sitt tonårsbeteende och som tror att allt kretsar runt dem. Barn behöver föräldrar som ger dem tid, som ger dem ett hem, trygghet, närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och bekräftelse. Barn behöver föräldrar som lägger undan mobilen och som lyssnar på vad de har att säga. Barn behöver föräldrar som är vuxna och som beter sig vuxet. Det tar tid för en familj att växa fram och för ett nätverk att bildas runt varje lilla familj. Ett nätverk som knyter ihop familjen med olika generationer, vänner och som för generationers kunskap vidare till de nya små medlemmarna.

Så tyvärr men det är inte coolt att skita i sin egna barn eller att inte ge dem det de önskar sig mest av allt - tid med sina föräldrar. Om någon nu skulle tro att jag hittar på och att barn mest av allt önskar sig häftiga dyra prylar och utlandsresor flera gånger om året, så gå in och läs på BRIS.

För barnens skull så hoppas jag verkligen att fler undersökningar kommer till föräldrars kännedom - så att de förstår hur viktiga de är för sina barn. Det är absolut dags att slopa "filtret" och släppa fram all fakta.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Bättre betyg med mamma hemma

Mammans utbildningsnivå påverkar matematikkunskaperna

Vi måste återta föräldraansvaret

Är "stureplansprofilernas" föräldrar nöjda med sin insats

Tidspress ger ledsna och otrygga barn

Långa arbetsveckor och hög konsumtion jagar föräldrar

Kärleken till en mor