lördag, februari 28, 2009

När vi låser in barn bakom höga stängsel

Två små "dagisrymmare" hittades på en riksväg står det i en liten notis i DN. Ja, barn rymmer ofta från dagis - det är ingen ovanlighet, trots höga stängsel och ständigt högre stängsel. Det ovanliga är väl snarare att det blir en nyhet i någon tidning.

På nära håll har jag sett två deltidsförskolor omvandlas till heltidsförskolor och det mest beklämmande med det är den tydliga skillnaden i stängsel. När det var deltidsförskolor, fanns det inget stängsel. Om barnen lekte ute så fanns det vuxna närvarande - tillräckligt med vuxna för att hålla koll på barnen så att de inte rymde. Frågan är om barnen ens ville rymma. Istället fick de lära sig att ville de gå någonstans så måste de säga till en vuxen. Frihet under ansvar.

Under årens lopp har jag bara i Solna hört många historier om barn som rymt från dagis och hittats nära hemmet eller i porten hemma. Aldrig av någon dagispersonal dock, eftersom de oftast inte ens märkt att barnen varit borta. Först om någon förälder levt rövare och kontaktat media har det blivit en liten notis. Men för det mesta är inte en dagisrymning något som väckt något större uppseende.

Som jag skrivit tidigare så är kontrasten med dagis och de höga stängslen kontra dagmammorna (eller hemmaföräldrarnas) fria barn som leker och utforskar parkerna - slående. Det är så härligt att se hur dagmammebarnen får stor frihet att röra sig. Grundkravet är ändå alltid att de inte får gå någonstans utan att säga till. Om ett barn går för långt finns det ofta andra barn eller vuxna som skulle säga till om olyckan är framme. Barnen är medvetna och vet vad som gäller och ser till att de mindre barnen lär sig reglerna. Barnen får lära sig att bli självständiga och kompetenta, att de får lära sig att vistas där ute i "den riktiga världen" men ändå kunna grundreglerna.

Men barn som rymmer från dagis.... klättrar över höga stängsel och går iväg, utan att någon vuxen märkt att de är borta. Det är skrämmande och deprimerande.

Vad signalerar dessa små med sina rymningar? Finns det någon vuxen som lyssnar?

Jag betvivlar det och det är kanske det sorgligaste med alltihopa, att vi låser in barn mellan 1-5 år bakom höga stängsel när de är i den ålder då de är som mest sugna på att upptäcka omvärlden, tillsammans med en trygg vuxen.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också andra artiklar som visar att det är för lite personal och för många barn, vilket skapar situationer som inte är bra för barnen:

Dagisflicka kvarglömd ute - hittat avsvimmad

Tre barn rymde från dagis - personalen märkte inget

Flicka nära strypas av kamrat på dagis

Sexuella övergrepp mellan dagisbarn ökar

2-åringar rymde från dagis

3-åring rymde från dagis

1-åring rymde från dagis

Rasmus 2 år rymde hem till sin föräldralediga mamma

Hampus rymde från jourförskolan

Dagisrymling hittat vid bensinmack

Anna Jansson har slutat rymma från dagis

tisdag, februari 24, 2009

Heja Gotlandsupproret

Inne på helagotland.se så läser jag att dagisföräldrarna har startat ett uppror - mot besparingar i förskolan.

Helt underbart.

I flera år har jag kämpat för att alla barnomsorgsalternativ ska hålla en hög kvalitet, genom att försöka synliggöra de problem som finns inom förskolan och föreslå att förskolebarn ska omfattas av en arbetsmiljölag.

Men vem lyssnar på en hemmaförälder som säger att det finns saker som kan bli bättre inom förskolan?

Det är mycket enklare att skjuta budbäraren och stoppa huvudet i sanden än att inse att vi föräldrar (hemmaföräldrar och dagisföräldrar) tillsammans kan se till att Sverige tillhandahåller många olika barnomsorgsalternativ av hög klass. De som hugger mot budbäraren är, tack och lov, inte så många längre. Vem som helst som surfar runt inne på olika forum som rör barnomsorg kan se att det hos dagens föräldrar finns en stor medvetenhet om problemen inom förskolan med stora barngrupper och få personal - och allt vad det leder till.

Därför är jag så glad att se att missnöjet nu börjar resultera i starka protester. Om inte föräldrarna skyddar sina egna barn - vem gör det då?

Heja, alla dagisföräldrar på Gotland. Jag hoppas att ert uppror kommer att följas av många fler!

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Karriär och barn - men inte samtidigt

I SvD kommenteras Lukas Moodyssons senaste film. Eftersom det är en film (som enligt Per Gudmundson, ledarskribent) inte i vanlig anda hyllar systemet med två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från ett år - så är det inte en bra film. Här skildras (jag har inte själv sett filmen utan reagerar bara på hur den beskrivs) hur barnen kommer i kläm när båda föräldrarna arbetar och det inte finns någon som beskyddar, älskar och ger dem den tid de behöver samt även övriga spinn off effekter som kan uppstå när familjen får stå tillbaka för arbete, arbete och åter arbete. En av anledningarna till Modyssons "bristande analys" i filmen är enligt Per Gudmundson:

"att vi har en kulturskribents- och kritikerkår som, likt Nina Björk i DN , får magknip när de lämnar barnen på dagis, och därefter drar slutsatsen att det måste vara kapitalismens fel."

Om "papperstidningarna" släppte fram fler röster - som hemmaföräldrarnas - i media, så skulle de få lite mer perspektiv och inte bli så förvånade när någon filmmakare eller journalist emellanåt låter undslippa sig viss kritik mot hur vi lever idag. Det är faktiskt inte bara Nina Björk som reagerat på dagens system och dagens familjepolitik - och tycker att det är något som är fel.

Det finns en bred gräsrotsrörelse (som till exempel Föräldraupproret) som vill ha en förändring och som har arbetat för det i flera år. Främst handlar det inte om konsumtionssamhället, utan snarare systemet att vi måste arbeta så otroligt hårt för att dra in pengar till en enorm skattekaka, vars pengar sedan fördelas tillbaka till de föräldrar som fattar "rätt" beslut i form av en enorm dagissubvention per barn och år om 157.000 kronor. Det minskar föräldrars möjligheter att välja tid med barnen.

Och hårdast drabbas hemmaföräldrarna.

Jag tror att det är hög tid att nyansera debatten. Karriär och barn - javisst - men inte nördvändigtvis samtidigt. Att ta hand om barn är ett arbete i sig och bör premieras som ett sådant. Sluta se det som en kvinnofälla att kvinnor väljer en karriär i taget. Stoppa hellre diskrimineringen av hemmaföräldrarna - släpp in dem i arbetslivet igen och sluta se dem som losers, som ska straffas för att "de valt fel". Det är inte kvinnornas val att stanna hemma som är en fälla - det är straffet som vissa arbetsgivare och arbetstagare tar sig rätten att utfärda som är problemet.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Det är svårt att vara mamma i Sverige

Hemmaföräldrarna utför ett arbete värt 380.000 kronor om året

Betala mammor för att stanna hemma - uppmaning från konservativ tankesmedja

Modigt Dilba att du vågar ifrågasätta

Folkhemmet - det dolda chippet som styr våra tankar

lördag, februari 21, 2009

Kloka ord från en förskollärare

Följande kloka inlägg hittade jag inne på familjeliv.se (skrivet av Linda från Finland):

"Jag bara måste få avreagera mig om det här ämnet då jag själv jobbar på ett daghem (förskola heter det tydligen i Sverige).

Jag skolade mig för att få jobba på daghem 2000-2003. Då va barnen goa o snälla. Nuförtiden kämpar man igenom vardagen bara för att barnen mår så dåligt. Barnen behöver massor med stöd och har försenad utveckling på flera områden. Föräldrar titta er i spegeln! Skyll inte på barnen. Försök inte hitta diagnoser åt dem. Ge i stället tid åt dem.

De flesta barnen rör på sig för lite och behöver terapi mestadels talterapi. Läs för era barn kära föräldrar, sjung för dem, prata med dem helt enkelt. Barnen skall leka inne men också utomhus minst 1 ggr till dagen. Om de är överaktiva så beror det högs troligen på brist på utevistelse/få röra på sig. Begränsa, kära föräldrar, datorer/playstation/dvd filmer o.s.v. som knappt stöder barnets utveckling. Spela Alias eller memory, samspel.

Vet ni att det finns barn som är så stressade (det ska faras hit o dit, shoppas o besökas, hobbyn o.s.v. ännu efter dagisdagen/förskoledagen) att de inte kan Leka. Den dagen hade man inte trott sig kunna se.

Jag säger inte att ALLA familjer missköter sig. Men tar då åt dig och blir arg nu så har du säkert all orsak att ändra på dig.

På tal om överaktiva barn så fundera nu ännu va äter ditt barn. Godis, sötsaker, färdig mat (halvfabrikat) som höjer barnets blodsocker snabbt för att sedan sjunka igen. Barnet bör bekanta sig med frukter och grönsaker och nya smakupplevelser. Barnet behöver inte gilla det först men med tiden så. Äter ditt barn ohälsosamt som liten hur i hela världen skall hon/han äta hälsosamt som vuxen.

Själv vill jag bli en mamma som är hemma med mina barn så många år som ekonomin håller helst tills mina barn är 2-3 år, bara för barnens skull. Själv är jag social och aktiv, tycker inte om att vara stilla. Genom att ge mina barn kärlek och tid hoppas jag att de blir harmoniska, positiva och trygga barn.

Lycka till! Det är aldrig försent att ändra sig."

Läs också:

Jag hoppade av ekorrhjulet och fick tid med mina barn

En förskollärare inför valet 2006

Nu kommer vi med något nytt

Nu kommer vi med något nytt - som omväxling.

I SvD den 20/2 fortsätter det vanliga tjatet om att lagstifta om delas föräldraledighet. Eftersom "papperstidningarna" ännu inte kommit så långt att de vågar släppa debatten fri, så hörs naturligtvis inte rösterna från alla gräsrötter som har en helt annan syn på saken. (Men tro mig debatten finns på nätet, som vanligt).

Inte helt oväntat så tror även den här journalisten att jämställdhet uppnås med barnen som murbräcka: "Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknad eftersom de förväntas, rent generellt, ta den största delen av föräldraledigheten".

Säger vem? Säger vilken undersökning?

Tänk om det istället är så att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden därför att;

- de är de som kommer att hämta och lämna på dagis? (Och bli sena varje dag eftersom det är så svårt att lämna på grund av att barnen gallskriker och vägrar släppa taget om mammas ben).

- det är de som kommer att vabba?

- det är de som kommer att ta med sig sjuka barn till jobbet?

- det är de som kommer att släpa med sig dagissmittor till jobbet, som kräksjukan, virus, streptokocker. pneumokocker, löss och springmask?

- det är de som kommer att ägna för stor del av dagarna åt att sitta i privatsamtal för att boka läkarbesök åt barnen, ringa barnvakter eller lösa problem i förskolan?

Sett ur ett arbetsgivarperspektiv, så måste det ändå vara enklare att en person är hemma en längre tid och företaget tar in en vikarie som sätter sig in i arbetet. Se bara i alla skolor där barnen får finna sig i att läraren är hemma 6 månader och de har en vikarie. Sedan ska pappan plötsligt vara hemma och läraren kommer tillbaka i 6 månader för att sluta igen och vara hemma 3 månader. Hur smidigt är det?

Sedan har jag alltid undrat över det här med lagstiftad delad föräldraledighet - hur ska vi lagstifta? Vem ska ta de första krävande 6 månaderna? Vem ska ta de lättare månaderna som följer efter det - när det mesta börjar sätta sig? Ska vi ta någon hänsyn till saker som anknytning? Vad som är bäst för barnet? Är det okej att förstå att även föräldrar behöver tid att knyta an till ett barn? Ska vi bry oss om kvinnan haft en svår graviditet, förlossning, första tid? Eller ska vi tro att teori och praktik är samma sak och bara köra på och tro att millimeterrättvisa löser alla familjepusselsproblem?

Det vi ser idag är att många föräldrar tvingas eller väljer att arbeta heltid från det att barnet är ett år, med följd att ingen riktigt har tid att ge barnet den tid som det behöver. Är det inte bättre att stötta och uppmuntra den förälder som väljer att ta det största ansvaret för barnet? Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.

Se hemmatiden som en karriär i sig och låt det bli en merit i en cv. Blir det okej att ge sina barn tid och på så sätt skaffa sig nya och intressanta livserfarenheter som kommer arbetet till godo, så kommer fler att välja tid med barnen.

Det är en mycket bättre väg att gå, än att försöka tvinga på människor någon standardlösning ovanifrån som ska detaljstyra hur mycket tid föräldrar får tillbringa med sina barn.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Hemmaföräldrars tankesmedja

Var är papporna?

Mamma därför är du värd högre lön

Betala mammor för att vara hemma - uppmaning från konservativ tankesmedja

Det är svårt att vara mamma i Sverige

Den nya kvinnan är en hemmamamma

Hemmaföräldrarna utför ett arbete värt 380.000 kronor om året

Kärlek sätter sig på hjärnan

lördag, februari 14, 2009

Från samma planet - men så olika

Det är fascinerande hur vi människor kan bo på samma planet, i samma land men ändå se verkligheten genom så olika glasögon. För ett tag sedan fick jag ett länktips där en kvinna, som precis som jag, besökt träffen för "Framtidens Förskola" skrivit väldigt negativt om hemmaföräldrar.se. Just den här kvinnan nämnde jag i ett tidigare blogginlägg eftersom jag reagerade lite på hennes kommentar till min åsikt angående vikten av att ta reda på förskolans konsvekvenser innan vi går vidare med fler dagisalternativ. Hennes kommentar till det var bara kort och gott: "Men dagisbarn blir bättre i skolan, det vet alla".

Så här ser hennes verklighet ut - citat från hennes blogg:

"Därför har jag svårt att förstå det agiterade tonläget från Hemmaföräldrar, Föräldraupproret och andra liknande företeelser. Av nyfikenhet har jag kollat in deras hemsida och försökt ta del av deras tankar. Men jag översköljs direkt av en antidagispropaganda utan dess like. Jag vet inte annars hur jag ska uppfatta budskap som "Flicka nära att strypas av kamrat på dagis", "Skattemedel finansierade spritfester på dagis" eller "Förskollärare fick hjärnblödning av arbetsmiljön på dagis".

Som grädde på moset hävdar Hemmaföräldrar att barn som går på dagis får psykiska problem som visar sig i skolåldern. Jag undrar var de har grävt fram den informationen. Den enda vetenskapliga forskning som jag tagit del av visar på det precis motsatta. Barn som gått på dagis tycks klara skolan bättre än barn som inte gått på dagis.

Det är fritt fram för den som vill att vara hemma med sina barn på heltid. Däremot får du givetvis ännu så länge finansiera det själv. Och det är väl där skon klämmer. Det är klassiskt - jag vill ha den där smaskiga kakan, men är inte beredd att betala för den. Att förutsätta att samhället ska bekosta ens behov visar bara på bristande insikter i hur samhället finansieras.

Om hemmaföräldrarna brinner för att vara hemma med sina barn så tycker jag att man ska vara uppriktig med det, och inte måla upp världens bästa förskola som syndabock för åsikter som avviker från de egna.

Men vad som gör mig rejält förbannad, det är när romantiska hemmaföräldrar har mage att skuldbelägga föräldrar som år 2008, av helt naturliga skäl - har sina barn på dagis mer än 30 timmar i veckan. Att kalla den nationellt förankrade barnomsorgen i förskolan för "barnvaktslyx" tycker jag med all önskvärd tydlighet visar på hur svårt Hemmaföräldrarna har att skilja äpplen från päron. Är det frågan om små barns behov vi ska diskutera - eller är det Hemmaföräldrarnas personliga
värderingar som ska promotas? (...)
Kanske är det dags att bilda förening och anlägga moteld? Vad ska vi kalla oss? "Moderna förskoleföräldrar för mångfald och utveckling"?"


Aj, så ömma tår är min spontana reaktion. Det finns en anledning till att jag tar upp de problem som finns inom förskolan och det handlar om att försöka förbättra situationen för våra allra minsta. Därför skrev jag redan 2006 en debattartikel i SvD om att förskolebarn saknar skydd.

Sedan dess har ingenting hänt som förbättrat miljön för små barn (eller fritidsbarn). Istället har barngrupperna blivit allt större och personalen färre. Platsbristen i många kommuner är dessutom så katastrofal att man på en del ställen planerar att låta barnen vara utomhus hela dagarna och ställa ut baracker för blöjbyten. I Stockholm finns det planer på att köpa in pråmar och ha dagis ute i vattnet. Hur säkert är det? Vilken livskvalitet ger det barnen?

Apropå de "bristande insikter" som Patricia påstår att hemmaföräldrarna har:

"Det är fritt fram för den som vill att vara hemma med sina barn på heltid. Däremot får du givetvis ännu så länge finansiera det själv. Och det är väl där skon klämmer. Det är klassiskt - jag vill ha den där smaskiga kakan, men är inte beredd att betala för den. Att förutsätta att samhället ska bekosta ens behov visar bara på bristande insikter i hur samhället finansieras."

- så skulle jag vilja vända på det hela. Varför ska hemmafamiljerna vara med och betala för ett så stort belopp som 157.000 kronor per barn och år för alternativet förskola? Varför ska dagisföräldrarna inte betala en större del av den faktiska kostnaden?

Ett stort problem för hemmaföräldrarna att få ekonomin att gå ihop, är just det höga skattetrycket. Det blir väldigt lite pengar efter skatt kvar att leva på. Sedan betalar hemmafamiljen ofta mycket mer i skatt per familj än familjen med två heltidsarbetande - på grund av särbeskattningen.

Det är naturligtvis lättare att skjuta budbäraren - och mycket enklare - än att våga se de problem som finns inom dagens förskola och göra något åt dem. Men särskilt modigt eller hedervärt tycker jag inte att det är - utan ett stort svek mot våra allra minsta medborgare som inte själva kan föra sin talan eller förändra sin situation.

Tänk om den kämpaanda som den här kvinnan vill lägga ner på att "bilda förening och anlägga moteld?" istället kunde gå till att försöka åtgärda de problem som finns? Det skulle många små barn i vårt land vinna på.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

BO:s årsrapport - den psykiska ohälsan hos små barn ökar

Dagis kan skada ditt barn

Endast 12% medvetna om kostnaden för barnomsorg

Stress gör barn sjuka

Förskolan, forskningen och sanningen

Interpellation i riksdagen - forskning på förskolan

Forska på förskolans effekter

En arbetslinjär syn på dagisbarn

Lilla barn du förtjänar bättre

Mamma, pappa..... jobb

Alla Hjärtans Dag

Svenskar är ensammast i världen, står det i SvD idag - och det stämmer nog. Det är 40-talisterna som skapat dagens samhälle där barn växer upp på ett ställe och åldringar tillbringar sina sista år isolerade i hemmet eller på något boende, samtidigt som resten av befolkningen jobbar heltid eller mer för att dra in pengar för att finansiera detta. Barnen får inte träffa sina föräldrar som inte heller har tid för sina egna föräldrar.

I artikeln tycker en av 40-talisterna inte "att det finns någon väg tillbaka". Nej, det finns inte någon väg tillbaka.

Varför alltid detta tal om att gå tillbaka till något gammalt, när vi inser att vi måste förbättra och utveckla något i samhället?

Precis som med familjepolitiken så måste vi skapa något nytt och bättre utifrån den situation som är idag. Vi människor är sociala varelser. Familj, vänner och tid att vårda relationer är inte något vi kan leja bort.

Homo sapiens tid för barnen har och kommer alltid att vara ett framgångsrecept

Jag tror också på vikten av att vårda och hålla ihop sin familj - unga som gamla - är ett framgångsrecept, för vårt såväl psykiska som fysiska välbefinnande.

När jag går till mig själv så inser jag bara hur lyckligt lottad jag är som ingår i ett större nätverk, där jag är omgiven av både familj och vänner. Jag skäms nästan när jag tänker på hur många som finns omkring mig och som stöttar och uppmuntrar mig när det är tufft.

Själv tycker jag aldrig att jag räcker till.

Jag är inte världens bästa på att höra av mig, men jag vet att om någon av mina vänner skulle ringa mitt i natten och skrika "KRIS, kom hit" - då gör jag det. Jag finns där men det är inte så mycket "kindpussande".

Med dessa rader vill jag på Alla Hjärtans Dag tacka min familj, mina släktingar och alla mina vänner - gamla och nyfunna (alla de jag finner i mitt arbete för att göra hemmaföräldrarnas röst hörd) - för att ni finns och bryr er om att göra livet lite roligare och lättare - för mig och för alla som står er nära.

Det spelar ingen roll vad tidsandan säger just nu - jag är starkt övertygad om att vi idag inte lever i den bästa av världar. Där allt är så bra att inget kan bli bättre. Från och med nu finns det bara en väg att gå och det är mot att hitta en bättre balans mellan arbete och tid för familj och vänner.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se