I SvD kommenteras Lukas Moodyssons senaste film. Eftersom det är en film (som enligt Per Gudmundson, ledarskribent) inte i vanlig anda hyllar systemet med två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från ett år - så är det inte en bra film. Här skildras (jag har inte själv sett filmen utan reagerar bara på hur den beskrivs) hur barnen kommer i kläm när båda föräldrarna arbetar och det inte finns någon som beskyddar, älskar och ger dem den tid de behöver samt även övriga spinn off effekter som kan uppstå när familjen får stå tillbaka för arbete, arbete och åter arbete. En av anledningarna till Modyssons "bristande analys" i filmen är enligt Per Gudmundson:
"att vi har en kulturskribents- och kritikerkår som, likt Nina Björk i DN , får magknip när de lämnar barnen på dagis, och därefter drar slutsatsen att det måste vara kapitalismens fel."
Om "papperstidningarna" släppte fram fler röster - som hemmaföräldrarnas - i media, så skulle de få lite mer perspektiv och inte bli så förvånade när någon filmmakare eller journalist emellanåt låter undslippa sig viss kritik mot hur vi lever idag. Det är faktiskt inte bara Nina Björk som reagerat på dagens system och dagens familjepolitik - och tycker att det är något som är fel.
Det finns en bred gräsrotsrörelse (som till exempel Föräldraupproret) som vill ha en förändring och som har arbetat för det i flera år. Främst handlar det inte om konsumtionssamhället, utan snarare systemet att vi måste arbeta så otroligt hårt för att dra in pengar till en enorm skattekaka, vars pengar sedan fördelas tillbaka till de föräldrar som fattar "rätt" beslut i form av en enorm dagissubvention per barn och år om 157.000 kronor. Det minskar föräldrars möjligheter att välja tid med barnen.
Och hårdast drabbas hemmaföräldrarna.
Jag tror att det är hög tid att nyansera debatten. Karriär och barn - javisst - men inte nördvändigtvis samtidigt. Att ta hand om barn är ett arbete i sig och bör premieras som ett sådant. Sluta se det som en kvinnofälla att kvinnor väljer en karriär i taget. Stoppa hellre diskrimineringen av hemmaföräldrarna - släpp in dem i arbetslivet igen och sluta se dem som losers, som ska straffas för att "de valt fel". Det är inte kvinnornas val att stanna hemma som är en fälla - det är straffet som vissa arbetsgivare och arbetstagare tar sig rätten att utfärda som är problemet.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Det är svårt att vara mamma i Sverige
Hemmaföräldrarna utför ett arbete värt 380.000 kronor om året
Betala mammor för att stanna hemma - uppmaning från konservativ tankesmedja
Modigt Dilba att du vågar ifrågasätta
Folkhemmet - det dolda chippet som styr våra tankar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar