torsdag, november 26, 2015

Replik till Birgitta Ohlsson, FP, på hennes oliberala borttagande av vårdnadsbidraget

Skärmdump
I Expressen den 20/11 skriver Birgitta Ohlsson, FP, att det är liberalt att ta bort vårdnadsbidraget. Men, nej Birgitta Ohlsson det är inte liberalt som politiker att tycka sig höra att människor ropar:

”Hjälp, kom och rädda oss ifrån oss själva”.

Den finns inte någon sådan efterfrågan hos dagens föräldrar – där de vill bli styrda ovanifrån så att de inte ska välja ”fel”. För fel i dina ögon det är att välja tid för barn och balans mellan familj och arbete.

En politikers viktigaste uppgift innan man formar politiska ramar och driver igenom dessa, är att titta på verkligheten och lyssna in vad människor vill. Där har tyvärr du och Folkpartiet totalt misslyckats. Du jublar över att du varit med och tagit bort vårdnadsbidraget och därmed ryckt undan mattan för föräldrar som valt att ha sin omsorg om barnen hemma lite längre. I kommuner som haft vårdnadsbidrag så har dessa föräldrar kunnat stanna hemma längre med sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, skyddad. Men de har också kunnat stanna hemma längre med en fot kvar på arbetsmarknaden, då vårdnadsbidraget gjort det möjligt att ha kvar anställningen under hemmatiden.

Som initiativtagare till Hemmaföräldrars nätverk som stöttar och inspirerar föräldrar som vill vara hemma längre, så har jag kontakt med tusentals föräldrar över hela landet. Jag vet att många väljer en mängd olika lösningar genom vårdnadsbidraget, som inte syns i statistiken. Många väljer att arbeta 50 procent var – där alltså båda föräldrarna turas om att vara hemma och arbeta – och den här lösningen har de kunnat välja, eftersom de har kunnat dela på vårdnadsbidraget och på så haft rätt till deltid. Ibland är mamman hemma på heltid, ibland pappan, ibland tar de en period var. Det finns mängder av olika lösningar, men det alla föräldrar har gemensamt är att vårdnadsbidraget har blivit ett verktyg som gör att de kan pussla och trixa ihop en lösning under småbarnsåren, utan att de behövt hamna i ekonomiska svårigheter för lång tid framöver.

Sedan har du helt glömt det viktigaste av allt: barnen. Barn är olika, det finns högkänsliga barn som inte passar i förskolemiljön, det finns barn som är infektionskänsliga, det finns barn som haft en svår sjukdom och behöver undvika smittorna i förskolan – och det finns barn där föräldrarna helt enkelt känner att omsorg i hemmet är ett bättre alternativ för just det specifika barnet. Men enligt dig så passar alla barn i förskolan från ett års ålder och därför tar du dig rätten att försöka bestämma åt föräldrarna vilket val som är bäst för dem. Och du nämner inte ens barnen du pratar bara om jämlikhet – där det enda sättet att uppnå det handlar om att plocka bort barnens så tidigt som möjligt från föräldrarna.

2011 hade drygt 8 500 familjer i någon period vårdnadsbidrag och där någonstans har siffran legat varje år. Samtidigt har vi hundratusentals människor som är arbetslösa, sjukskrivna, eller nyanlända som behöver hjälp in i arbetslivet för att kunna ta sig ur sitt utanförskap. Men du och Folkpartiet siktar in er på de få som faktiskt valt själva hur de vill göra och försöker med olika åtgärder tvinga ut just dessa småbarnsföräldrar i arbete. Det känns som helt fel fokus.

I stället för att stötta föräldrar i de familjepolitiska ramarna, så försöker ni styra dem. I stället för att hjälpa alla de hundratusentals som står utanför arbetsmarknaden, så försöker ni tvinga ut småbarnsföräldrar i arbete genom att ta bort vårdnadsbidraget. Det kan ni ju naturligtvis göra – men särskilt liberalt är det inte.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vårdnadsbidraget leder till bättre lön, bättre pension och bättre SGI

onsdag, november 18, 2015

Vårdnadsbidraget leder till bättre lön, bättre pension och bättre SGI

Skärmdump
Den där känslan när man inser att man har att göra med människor som bara vägrar lyssna till vanliga fakta - människor som egentligen inte bryr sig om fakta - eller vilken skada de ställer till med. De är så förblindade av ideologi, kanske även av makt - att man nästan kan se hur de tuggar fradga av glädje över att de har makt att köra över människor - att bestämma ÅT dem, oavsett hur det slår i slutändan. Som när vårdnadsbidraget tas bort och de som drabbas är det käraste familjerna har: barnen.

Birgitta Ohlsson, FP, ropar ut sin lycka över hela Facebook för att hon har lyckats vara med och rösta bort vårdnadsbidraget tillsammans med S, V, MP och C. Hon är glad över att hennes beslut har minskat familjernas valfrihet och försvårat deras småbarnsår. Många barn kommer att fara illa, men i hennes värld så har hon "blivit av med kvinno-/integrationsfälla".

Alltså seriöst vi pratar om 8 500 familjer som 2011 hade vårdnadsbidrag. Drygt 30 procent av dessa hade en förälder som är född i ett annat land, eller så kanske kom de själva hit som barn. För FP och övriga motståndare till vårdnadsbidraget är "utländsk bakgrund" = att dessa människor står långt från arbetsmarknaden och att de inte är integrerade. HUR vet de det? För mig så luktar det fördomar lång väg. Dessutom är det så att nyanlända, arbetslösa, socialbidragstagare, sjukskrivna - ja de som är i andra åtgärder av något slag får inte ta ut vårdnadsbidrag.

Men var är politiken för alla dessa människor i olika åtgärder som verkligen skulle behöva stöd för att inte fastna i någon fälla? De är bra många fler än de 2 550 personerna med "utländsk bakgrund", som hade vårdnadsbidrag 2011 och som Birgitta Ohlsson nu tror att hon "räddat från en integrationsfälla". Samtidigt står hundratusentals människor står utanför arbetsmarknaden mot sin vilja - de vill ha ett arbete, men Birgitta Ohlsson har bara fokus på att försöka tvinga ut de som vill vara med sina barn, i arbete.

Det här sättet att resonera är ärligt talat så dumt att jag har svårt att finna ord. VAD är egentligen då bäst om vi nu tar kvinnor, eftersom det pratas om kvinnofälla, när det gäller för- och nackdelar med vårdnadsbidraget. Ett enkelt exempel:

Kvinna A: Har vårdnadsbidrag för att stanna hemma längre och har därmed sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst) skyddad plus att hon har sin anställning skyddad, så hon behåller en fot på arbetsmarknaden och har ett arbete att gå tillbaka till. Hon får bättre pension.

Kvinna B: Har inte längre tillgång till vårdnadsbidraget för det har Birgitta Ohlsson tagit bort och därför måste kvinna B säga upp sig för att kunna vara hemma längre och därmed förlorar hon sin anställning och en fot på arbetsmarknaden, plus att hon förlorar sin SGI. Hon får därmed också sämre pension.

Självklart så gäller samma för- och nackdelar för en man med vårdnadsbidrag.

Enligt S, V, MP, FP och C kommer nu efter dagens beslut att ta bort vårdnadsbidraget ett mirakel att hända: Vi kommer att uppnå total jämlikhet mellan män och kvinnor. Äntligen! Vi har nått målet! Kvinnor kommer att tjäna lika mycket som män (även om de arbetar i låglöneyrken inom vård och omsorg), kvinnor kommer att kunna få lika bra sjukvård som män, kvinnor kommer att kunna gå ut på kvällarna utan att riskera att bli våldtagna - och alla de som i dag står utanför arbetsmarknaden och är i andra åtgärder kommer att få ett arbete - och integrationen - imorgon är alla problem lösta med den. Vilket historiskt beslut … i dumhet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Psykolog: Vänta med inskolning tills barnet är två år

Fakta

Många hemmaföräldrar använder tiden hemma till att läsa på distans och många startar eget. För dessa föräldrar finns det gruppen Hemmaföräldrar med eget företag.

Vårdnadsbidraget har använts på många olika sätt av familjerna. Det syns inte i statistiken hur de använts eftersom de som till exempel velat att det ska framgå att de har VB 50 procent var, har fått avslag på att det ska framgå. Så här använder hemmaföräldrarna VB >>



fredag, november 13, 2015

Tillsätt en haverikommission över familjepolitiken

Foto: Jon de Jong (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Hon arbetar inom psykiatrin och hennes ögon svämmar över när hon lite viskande säger:

"Vad är det som händer - jag har aldrig sett så många ungdomar må så dåligt som nu". Hon berättar om hur de hela tiden får in en strid ström av ungdomar - främst flickor - som försökt begå självmord, som sedan lång tid tillbaka har självskadebeteenden och svår ångest. Trots att hon arbetat länge ser hon att något har hänt - för även om Sverige ligger i topp när det gäller psykisk ohälsa och självmordsförsök - så har det nu faktiskt blivit ännu värre.

Nej ingen vet varför det ser ut så här i ett land som är ekonomiskt välmående, där barn får allt de pekar på, där de får dyra utlandsresor, märkeskläder, får bo i flotta hem med den senaste inredningen - i ett land som inte varit i krig på tvåhundra år. Ändå dukar så många under i psykisk ohälsa - och de vill helt enkelt inte leva längre. Deras ångest är så svår.

Det vi vet däremot, det är vad barn behöver - vad som är väldigt viktigt under de första åren när barnet skapar sig en inre arbetsmodell över hur det ska hantera livet och livets utmaningar. Vi vet också rent historiskt vad som har varit ett framgångsrecept för arten homo sapiens: tid för barn. Vi har i hundratusentals år tillbringat lång tid med våra barn, innan de har släppts ut i världen.

Sedan länge har vi också haft kunskap om att barn som växer upp på barnhem - på institution - där de i och för sig, tas om hand av utbildad personal (men personal som hela tiden byts ut och som för det mesta inte har en känslomässig koppling till barnet) inte utvecklas lika optimalt som barn som växer upp i ett hem med en eller två föräldrar.

Vi vet att små barn behöver närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt samspel med en vuxen - en trygg anknytningsperson. Där barnets utveckling är helt är beroende av barnets anknytning och relation till den vuxne. Vi vet att små barns hjärnor är känsliga och under utveckling och att stress, buller och för många relationer är skadligt. Vi vet att den känsligaste perioden när det gäller hjärnans utveckling är mellan ett till tre år då barnets hjärna utvecklas snabbare än någonsin senare i livet.

Sedan VET vi hur en majoritet av alla barn mellan ett till tre år växer upp - många tillbringar 50 timmar i veckan från ett års ålder, i stora barngrupper, med få personal, med stress, buller och många relationer - eftersom förskolans personal toppar när det gäller psykisk ohälsa och ofta är sjukskriven.

I det läget kommer nu S, V, MP och FP med förslag om ännu mer förskola, ännu längre dagar, ännu tidigare - med förslag om dygnet-runt-dagis för allt fler barn. Samtidigt som de försöker försämra så att barnen ska få ännu mindre tid med sina föräldrar genom att minska möjligheten för föräldrar att skriva över dagar på varandra - så att de kan maxa barnets tid i hemmet - och så tar de bort vårdnadsbidraget.

De har suttit där med ideologin som riktmärke för familjepolitiken - och helt utan att titta på HUR barn växer upp i dag - utan att lyssna på VAD föräldrar vill - så har de lagt fram familjepolitiska förslag som minskar barnens tid med föräldrarna ännu mer.

De jublar nu - nätet svämmar över av deras lyckorop att de lyckats driva igenom minskad valfrihet och mer tvångskvotering av föräldradagarna - mot föräldrarnas vilja. Det sorgliga är att det blir barnen som får betala priset. Precis som de redan i dag betalar priset av den familjepolitik som förts i decennier. Det är en familjepolitik som bygger på ideologi - inte på beprövad vetenskap om vad små barn behöver.

Vi har facit - och alla föräldrar, alla politiker som ser hur dåligt barn och ungdomar faktiskt mår - borde börja ana att det faktiskt kan finnas ett samband mellan familjepolitiken och den ständigt ökande psykiska ohälsan.

Det här duger inte längre. Det är verkligen högt tid att tillsätta en haverikommission över familjepolitiken, analysera av som gått fel och i stället ta fram en politik som utgår ifrån vad små barn behöver. För kunskapen finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har sin omsorg om barnen hemma

Fett med socialism i Folkpartiets feminism

När den sura grannen tog över familjelivet

Barnen får betala priset för jämställdheten

Riskfyllt styra ännu mer i familjepolitiken

Temavecka självmord i tv4 - arbetsmarknaden sägs vara orsaken

lördag, november 07, 2015

Stort avstånd till gräsrötterna får regeringen att göra ointelligenta prioriteringar

Foto:Louish Pixel (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
En bra regering måste släppa ideologin och i stället satsa på att analysera den verklighet som vi lever i. Människor förväntar sig en politik som stöttar dem - inte en politik som styr dem. Det är många länder som satsat på att i ideologins namn köra över människors fria vilja: DDR, Sovjetunionen, Kuba för att nämna några. Fina ord som solidaritet och rättvisa har fått rättfärdiga att människor fråntagits sin fria vilja och lite av det ser vi nu i Sverige också. Under budskapet att det finns ett högre mål - i det här fallet jämställdhet - så tar sig partier som S, V, MP och FP rätten att bestämma åt föräldrar hur de ska fördela sina föräldradagar - trots att 80 procent av Sveriges föräldrar sagt NEJ till mer tvångskvotering av föräldradagarna. Men de är ju så "dumma" och vet inte sitt eget bästa - så då tar sig dessa politiska partier rätten att bestämma åt dem. En farlig väg att gå.

Regeringen och FP har helt snöat in sig på att få ut just småbarnsföräldrar i heltidsarbete. De har så stort fokus på hur de genom olika politiska beslut ska styra föräldrar att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - att de helt missar hur Sveriges ekonomi fungerar. Vi har en privat sektor - de som arbetar där bygger det välstånd som vi håvar in skatt ifrån. Det är riktiga pengar som driver det här landet. Sedan har vi den offentliga sektorn som är nödvändig för att dessa människor ska kunna arbeta: den tar hand om barn och äldre och ser till att vi har en sjukvård som fixar till oss när vi blir sjuka. Men pengarna till den offentliga sektorn kommer ifrån den privata - så den privata sektorn är en förutsättning för den offentliga. Men till det så har vi en stor andel människor som inte befinner sig i någon av dessa sektorer: det är de arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade, pensionärerna, nyanlända till Sverige och de som studerar.

Var finns politiken för att få in de som skulle kunna arbeta i ett arbete? Varför bara lägga fokus på småbarnsföräldrarna? Är det rimligt att de ska dra hela lasset? Det här är ett systemfel. Nu gäller det för samtliga partier att göra en ordentlig analys av hur de arbetslösa och nyanlända ska få in en fot på arbetsmarknaden, hur de pensionärer som VILL ska få en chans att kunna arbeta längre och hur de som är sjukskrivna ska få hjälp att återgå i arbete. En smart politik hade varit att lägga krutet där. Småbarnsföräldrar tillhör redan den grupp som blir utbrända och går in i väggen. Redan efter andra barnet så ökar sjukskrivningarna och i Stockholm - där en majoritet befinner sig i standardlösningen så ökar sjukskrivningarna redan efter första barnet. Bara där ser man hur fullkomligen idiotiskt det är att bara försöka hitta politiska förslag som tvingar ut just småbarnsföräldrar i arbete är.

Med andra ord - en regering som valt att satsa på att föra en intelligent politik, i stället för en ideologisk- hade satsat på att ta fram en jobbpolitik för alla de som står utanför arbetsmarknaden, i stället för att tvinga ut de småbarnsföräldrar som vill gå ner i tid eller stanna hemma längre. En sådan politik skulle dessutom vara synnerligen lönsam för landet, det hade blivit en tydlig win-win. En förälder som är hemma längre, lämnar dessutom plats för någon annan som får en chans att få in en fot på arbetsmarknaden.

S, V, MP och FP har ingen politik för den stora - verkligen stora grupp som står utanför arbetsmarknaden, så frågan är då vilken politik har övriga partier för den gruppen?

Den som lyckas komma fram till något vettigt där - kan nog verkligen se till att Sverige inte kollapsar fullkomligen framöver. Vakna, se verkligheten, analysera den, bolla med tankar och idéer på lösningar och presentera vettiga politiska förslag - så kan vi också se till att ha en familjepolitik där de föräldrar som VILL kan få en chans att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen får betala priset för jämställdheten

Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken

Nu får vänstern ta och släppa sin fördomar mot invandrare

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Hög tid för en ny familjepolitik