måndag, december 31, 2012

Nästa år ett ödesår för valfriheten

Foto:Darin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Ska man summera året ur ett hemmaförälderperspektiv har förstås en del varit mycket positivt. Fler föräldrar börjar vakna upp och inse att tid för barn är viktigt och många hittar facebookgruppen Hemmaföräldrars nätverk och satsar tid och energi på att också stötta och inspirera varandra.

Men tyvärr ser det fortfarande inte så mycket ljusare ut på valfrihetsfronten. Pengaregnet över de föräldrar som väljer bort tid med sina barn har fortsatt. Föräldralediga med barn i förskolan är den nya överklassen i Sverige. Förr i tiden hade överklassen en nanny som tog hand om barnen, så att föräldrarna fick egentid och livet kunde fortsatta som innan barnen kom. I dag har förskolan blivit en budgetvariant av den livsstilen, där de små barnen till föräldralediga lämnas bort till en utbildad pedagog som tar hand om mellan 5-10 barn samtidigt, så att "mamma kan mysa lite med bebisen", gå till gymmet, ta en latte på stan, shoppa lite nya kuddar till hemmet, eller bara vila.

Den här livsstilen på skattebetalarnas bekostnad har blivit så populär att få politiker vågar göra något åt det hela. Rädslan att stöta sig med den här högljudda och resursstarka gruppen är stor. Järfälla sänkte vistelsetiden för föräldralediga från 30 timmar i veckan till 15 timmar i veckan för två år sedan. Nu har de höjt tillbaka till 30 timmar ... och höjer samtidigt skatten med 35 öre. Skattehöjning till barnvaktslyx - men föräldrarna är nöjda. Nu slipper de ta hand om flera barn samtidigt och får sin "välbehövda" egentid med bebisen. Men kraven lär inte stanna där - det förstår vem som helst. Fler och fler krav kommer att komma från föräldrar som upplever den där timmen mellan middag och läggdags med barnen som enormt krävande. Och de har säkert rätt - för ju mindre tid de spenderar med sina barn - desto jobbigare blir det. För att komma in i föräldrarollen så måste du ju öva och vara med dina barn. Men har vi råd med det här? Och vilka blir lidande i stället då vi inte har hur mycket skattepengar som helst att fördela? Även Botkyrka som erbjuder 35 timmar i veckan till föräldralediga på skattebetalarnas bekostnad, toppar skatteligan i Stockholms län (liksom Järfälla). Dessutom har de störst barngrupper  i länet.

Samtidigt har vi hemmaföräldrarna vars valfrihet hela tiden krymper. Det kommer krav om kvoterad föräldraledighet, obligatorisk förskola och en del kommuner tar bort vårdnadsbidraget.

Debatten i media släpps fortfarande inte fri - och många berättar om hur de inlägg som rör familjepolitik konsekvent rensas bort i kommentarsfälten hos de stora dagstidningarna (trots att de inte bryter mot några regler) som SvD, DN och Expressen (Sydsvenskan är ännu räddare för folkets röst, så de har inte längre en blogglänkar till sina artiklar ... ). Trots dagstidningarnas ovilja att släppa fram även hemmaföräldrarna i debatten, så är föräldrar intresserade och engagerade i familjepolitiken.

Ointresset i media för allt som rör familjepolitik är nu något som också Sveriges television fått känna av. När de började sin serie om förskolan, så startade de med den vinkling som är politiskt korrekt - de skrev om hur "synd" det är om alla små barn till föräldralediga som "bara" får gå 15 timmar i veckan i förskolan och hyllade Botkyrka kommun som låter barnen gå 35 timmar. Här kan vi dock tacka en mängd starka föräldrar till både hemmabarn, dagmammebarn och förskolebarn som tog sig tid att skriva till SVT och tipsa om att det fanns en hel del mer allvarliga problem som till exempel: stora barngrupper och få personal, att skriva om.

Efter mycket om och men, så skrev även SVT om dessa problem ... och möttes av tystnad i media. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Sydsvenskan valde helt sonika att inte rapportera problemen vidare till sina läsare. DN, Expressen och Sydsvenskan satsar hellre tid och energi på att kritisera de föräldrar som väljer att ge sina barn tid och SvD drog igång en stor serie om "föräldrafällan" - hur svårt det är att göra karriär när man får barn. Och lösningen heter förstås kvoterad föräldraledighet, "rätt" till heltid och dygnet-runt-dagis - barnen görs till ett problem. Trist, förutsägbart och onyanserat. Men i perspektivet av att journalisterna är den första statsmakten - så förstås inte helt förvånade. De tar sin roll som "uppfostrare" av svenska folket på stort allvar. Nyheter serveras utifrån ett "rätt" och "fel" - perspektiv.

Faktiskt måste jag säga att Aftonbladet sin röda färg till trots, är den tidning som ändå emellanåt vågar nyansera debatten. De tar in debattartiklar även från hemmaföräldrar och vågar skriva om krisen i förskolan samt ger sina krönikörer utrymme. Även Göteborgsposten ställer sig på de små barnens sida och rapporterar om problemen med dagens familjepolitik och ser till att frågan kommer upp på dagordningen. Ganska sunt egentligen - för vad vinner man på att tiga ihjäl problemen i längden. Det går kanske att förneka att kejsaren är naken ett tag, men inte hur länge som helst.

2013 blir året då det kommer att handla om att till varje pris försvara rätten till valfrihet. Det är väldigt skarpt läge nu och det handlar om att skapa en acceptans för att alla barn är olika och av vi därför kommer att behöva möta det med ett brett utbud av olika barnomsorgsalternativ: omsorg i hemmet, dagmamma, förskola och flerfamiljssystem. Missar vi det tågot nu, så kommer valet 2014 att bli det år då styrningen blir total av inom vilka snäva ramar svenska barnfamiljer tillåts leva sina liv. Jag hoppas att alla som tycker att valfrihet är viktigt och bra, tar chansen att kämpa för den under nästa år. Ett bra sätt är att bli medlem och stötta Hemmaföräldrars nätverk.

Med det vill jag önska alla ett Gott Nytt År!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Gärna mer barnomsorg - men betala ur egen ficka

Så skapas karriärgapet mellan män och kvinnor

Hemmaföräldrars tankesmedja

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn




fredag, december 28, 2012

Det räcker inte att älska sina barn - man måste visa det också

På facebook cirkulerar just nu en skärmdump av en bild som en förskola lagt ut. Där skriver de att de arbetar kväll för att ta hand om barnen så att föräldrarna kan julhandla "och pusta ut". Sedan får föräldrarna gröt och skinkmacka när de kommer och hämtar barnen. En liten tradition som förskolan haft i 20 år, eftersom de "älskar sina barn".

Ibland är det svårt att veta om det man läser är sant eller inte. Om inlägget är äkta så ser jag flera problem. Det första är att förskolan används som barnvaktslyx på skattebetalarnas bekostnad. Är det till sådant här som våra skattepengar ska gå? Är förskoleföräldrarna som lämnar in sina barn när de är föräldralediga med syskonet, därför att de vill "mysa med nya bebisen", eller de föräldrar som lämnar in barnen "därför att de vill ha lite egentid tillsammans eller fixa med huset", eller de föräldrar som vill gå och träna eller shoppa - den nya överklassen i Sverige? Det verkar nästan så för hej och hå vilket pengaregn det är över dessa föräldrar. Alla är vi med och betalar för att de ska få lite tid ... UTAN sina barn.

Men ve och förbannelse över den som vågar dryfta sig till att säga något, för alla föräldrar älskar ju sina barn, eller hur ... även de som lämnar bort dem, fastän de inte behöver. Ja, naturligtvis även de som skriker högst av alla efter mer tid i förskolan än de lagstadgade 15 timmarna, när de är föräldralediga. Varför inte 30 timmar, 35 timmar, eller 40 - 50 timmar ... med 20 andra barn (eller fler) i stoj och stim, en härlig lång dag i förskolan, under överinseende av utbildade pedagoger? Med buller, stress och en ständig kamp i en tuff grupphierarki. Det mår de små säkert jättebra av ... eller inte. För läser man som förälder på lite om utvecklingspsykologi, anknytning och neurobiologi - så inser man direkt vad ett litet barn behöver och det är: Närhet, kärlek, en god omsorg, en god anknytning och att få upptäcka världen i tryggt sällskap av en vuxen, så att de i socialt samspel kan lära sig saker och utvecklas till socialt välfungerande, trygga och empatiska barn.

Jag tror att kärlek är olika saker för olika människor. Till skillnad från många människor i dag, så tror jag inte att det räcker att känna kärlek till sina barn - jag tror att man i handling också måste visa det. Jag tror att man i största möjliga mån måste finnas där och ge sina barn tid. Men det är inte en åsikt som premieras och det är definitivt inte en handling som premieras i Sverige i dag. Och det må så vara - var och en får göra som de vill, men - jag tycker inte att vi med skattemedel ska premiera de föräldrar som väljer bort tid med sina barn. Jag tycker att det är viktigare att börja premiera de som väljer tid för sina barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

lördag, december 22, 2012

Alla barns "rätt" till lika dåliga uppväxtvillkor

Socialdemokraterna fortsätter sin familjepolitik som innebär mer styrning och mindre valfrihet. Trots att SVT nyligen rapporterat om den totala krisen i förskolan, med stora barngrupper och få personal, ökade olyckor och personal som förtvivlat säger att de inte kan garantera barnens säkerhet - än mindre bedriva någon form av pedagogisk verksamhet på många förskolor - så ska nu förskolan bli allmän från två års ålder, enligt S nya förslag. Då ska man vara medveten om att dagens situation i förskolan till stor del beror på maxtaxans införande. En maxtaxa som dessutom inte indexreglerats sedan den infördes för nästan tio år sedan. Det gör att förskolan saknar pengar och då blir verksamheten därefter.

Och Svenska Dagbladet (som glömt att rapportera vidare till sina läsare om alla de problem som SVT, efter mycket om och men, kommit fram till) är förstås snabba att rapportera nyheten. Propagandamakarna hos S tycker visst att de hittat den ultimata sloganen för att få människor att tycka att det här är ett toppenförslag: Med allmän förskola barnfattigdomen utraderas och alla barn ska få ”lika bra och jämlika uppväxtvillkor". Lika dåliga uppväxtvillkor då med andra ord, för med allmän förskola från två års ålder - så blir det ännu mindre pengar till förskolan, fler barn, mer överutnyttjande och en ännu sämre verksamhet.

Socialdemokraterna nämner förstås ingenting om hur de ska finansiera ännu mer gratis förskola, till ännu fler barn. Men alla har väl märkt att vi trots världens högsta skatter, inte har världens bästa sjukvård, skola eller äldreomsorg ... inte heller har vi världens bästa barnomsorg, som sagt. Så tänkte de sig ännu högre skatter så bör de nog tänka en gång till. Och alla skattebetalare borde verkligen tänka till både en och två gånger: Vill vi verkligen att våra intjänade inkomster ska gå i skatt till ännu mer gratis förskola, till ännu yngre barn? Eller ska dessa pengar användas till att förbättra sjukvården till exempel? (Visst skulle det vara mysigt att veta att om man nu hamnar på sjukhus så är det städat där till exempel).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Mer styrning i framtiden - eller mindre

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn

Det måste finnas gränser för välfärdsuppdraget

En förskola i fritt fall

Svenska föräldrar är grundlurade

Borttappade barn i förskolor - stora barngrupper möjlig orsak





söndag, december 16, 2012

När ideologi får styra över små barns behov

Foto:Trynes (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Israels kibbitzer 1950-1980 - tal: Rader av spädbarn, små sovande knyten som dagtid vistades ute i friska luften, i spjälsäng eller stora hagar, matade och ompysslade av effektiva sköterskor. Vid tre fyra års ålder utspisade i barnens matsal, med gemensamma pottstunder, dagens enda chans att bajsa ostraffat. Lite större barn lekande i grupp, sång- och danslekar och idrottsövningar - men aldrig tävlingar, ingen skulle vara förmer än någon annan. Så skulle den nya människan formas i Israels kommunistiska kibbutzer, vars mål var att bygga den sionistiska framtidsdrömmen.

Sverige 2012: Stora grupper av små barn på en liten kostnadseffektiv yta, ledda av utbildade pedagoger. Målet: ”Förskolan är den första delen i skolväsendet och ska lägga grunden i ett livslångt lärande. Verksamheten ska bilda en helhet mellan omsorg, omvårdnad, utveckling och lärande.” Metoden: Barnen ska dokumenteras, justeras samt när de inte är tillräckligt socialt välfungerande eller empatiska - korrigeras med manualbaserade program som till exempel SET, social och emotionell träning. 

Israels kommunistiska kibbutzer: ”Lille Avraham fick träffa sina föräldrar en timme om dagen, efter klockan sju på kvällen. Klockan åtta skulle han gå och lägga sig i barnhuset. Då på kvällen var föräldrarna uttröttade efter en lång dags hårt arbete. Hans mamma arbetade i barnomsorgen, och hans pappa i fruktträdgården. Efter att en hel dag ha ägnat sig åt andras barn, hade hans mamma inte mycket värme kvar för sitt eget barn. Hans pappa brukade ligga på soffan med en tidning över huvudet. Barnen fick gå på tå i rummet, rädda för att störa honom”. Mourning a Father Lost: A Kibbutz Childhood Remembered,  av den israeliske poeten Avraham Balaban).

Sverige 2012, ledare i Sydsvenskan: ”Många föräldrar stressar i dag för att både hinna jobba och se sina barns luciatåg. Det lussas förstås bara en gång om året, men den sammanlagda mängden extra aktiviteter försvårar kombinationen förvärvsarbete och föräldraskap. Studiedagar, utvecklingssamtal, föräldrafika, picknick. öppet hus, avslutningsfester ...
Lägg därtill att barnomsorgen ofta har öppettider som även gör vardagarna svåra att pussla ihop för heltidsarbetande mammor och pappor. Tänk om det finns en enklare lösning:
Att samhället fullt ut börjar hålla vad det lovat – tar väl hand om barnen och de äldre så att de som vill kan jobba lite mer i lugn och ro. Det kräver lite mer jobb i omsorgen, men frigör arbetskraft. Möjligen är det också dags för lägre förväntningar om föräldradeltagande i allsköns sammanhang”.


Hemmaföräldrars nätverk: Där Sydsvenskan (och många med dem) strävar alltmer mot samma ideologi som präglade Israels kibbutzer - så skulle man i stället tänka sig att pröva något nytt (den här ideologin övergavs ändå av Israel för över 30 år sedan, så varför ska vi då prova den?):


En familjepolitik med balans mellan familj och arbete. Där föräldrar har ett brett utbud av olika barnsomorgsalternativ att välja mellan - även omsorg i hemmet. Där vi ser hemmatiden som en merit i en cv och ser till att de föräldrar som pusslat och trixat under småbarnsåren för att ge sina barn tid - faktiskt inte blir diskriminerade, utan är välkomna tillbaka till arbetslivet igen. En familjepolitik som utgår från det lilla barnet och som tar hänsyn till att alla barn är olika. Men som också bygger på de rön kring anknytning och neurobiologi som finns. Ett samhälle som tillåter att människor fattar egna beslut och gör egna val, som stöttar människor i att välja olika. I stället för att styra och tvinga människor att leva inom snäva ramar, som satts ovanifrån. Ja ... ett samhälle som respekterar individen och det fria valet - som respekterar att vi alla har olika drömmar - och för en del av oss så handlar dessa drömmar om att kombinera arbetslinjen, relationslinjen och barnlinjen - det handlar inte bara om välja bort familjen för arbetet!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:
Svensk familjepolitik och Israels kibbutzer

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Barn som lämnas för tidigt kan känna sig övergivna

Tid för barn

tisdag, december 11, 2012

Miljöpartiet vill ge mer till de som redan får allt

Min lilla skrutt 
I Solna vill Miljöpartiet ta bort vårdnadsbidraget ... för att "ge" pengarna till förskolan i stället.

När jag var gravid så stressade jag och arbetade som en galning ... och blev sjuk i svår preeklampsi - havandeskapsförgiftning, förmodligen på grund av all stress, då jag inte led av någon av de riskfaktorer som anses ge en ökad risk. I vecka 32 blev jag inlagd på specialistmödravården.

Sjukdomen gjorde sedan att läkarna var tvungna att förlösa min dotter för tidigt - eftersom jag hade dött annars ... och hon också. Dagen efter kejsarsnittet blommade min sjukdom ut i full eklampsi och jag fick sövas ner under ett dygn. Förr i tiden dog man av eklampsi - det kan man göra i dag och också. Nere på neonantalen låg en liten skrutt utan sin mamma och mådde inget vidare hon heller. Hon slutade andas men de fick igång henne igen. Ja, vi dog nästan båda två och det fick naturligtvis mig och min familj att tänka om - och planera om - hela vårt liv.

Omänskligt höga krav, under devisen "graviditet är ingen sjukdom" - hade med största sannolikhet skapat hela situationen, för även om graviditet inte är en sjukdom, så kan stress och omänskliga krav på prestation eller andra orsaker göra att man kan bli sjuk av eller under en graviditet. Men i Sverige är vi så "jämställda" och "jämlika" och här är "könet en konstruktion", så vi tar inte hänsyn till några biologiska skillnader mellan män och kvinnor och låtsas därmed inte heller om att graviditet faktiskt innebär en stor påfrestning på kvinnokroppen.

Vår familj fick ompröva allt. Vid den här tiden fanns inte vårdnadsbidraget som hade varit perfekt för oss. Då hade jag kunnat stanna hemma längre OCH behållit min SGI, sjukpenninggrundande inkomst OCH jag hade kunnat ha kvar min anställning OCH jag hade framförallt kunnat vänta längre med att skaffa barn nummer två - något som läkarna rekommenderade. Men eftersom vi vid den här tiden inte hade valfrihet - och inte hade vårdnadsbidrag, så blev följderna av att jag stannade hemma längre med dottern:

* Jag förlorade en fot på arbetsmarknaden
* Jag var tvungen att skaffa ett barn till tätt för att inte förlora min SGI - och fick havandeskapsförgiftning igen

Sådana som jag får och SKA tydligen skylla sig själva enligt Miljöpartiet. Om vi vill ta hänsyn till vårt lilla barns behov eller vår egen hälsa, så ska vi straffas genom att tvingas säga upp oss från jobbet, vi ska förlora vår SGI och vi ska ha noll och nix i subventioner för att vi väljer omsorg i hemmet, utifrån vårt lilla barns behov. Samtidigt som andra föräldrar ska få ha syskon på dagis 30 timmar i veckan när de är hemma med sin nyfödda bebis, till en kostnad om cirka 100 000 kronor. Det betyder alltså att skattebetalarnas pengar ska fördelas enligt följande om vi ställer dessa två grupper mot varandra:

Den som sköter omsorgen om sitt barn i hemmet ska få noll kronor i subvention.
Den som lämnar bort sitt barn till förskolan ska få 100 000 kronor i subvention.

Alternativet för den som inte vill drabbas av alla negativa effekter av att stanna hemma längre, är att offra sitt barn - att tvingas sätta in ett barn som kanske är för tidigt fött och infektionskänsligt, i förskolan redan som ettåring. Men lite skit får man tydligen ta enligt Miljöpartiet. Sorgligt med ännu ett parti som struntar i barnperspektivet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Myten om vårdnadsbidraget

Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik