måndag, april 28, 2008

Som man sår får man skörda

Som ett brev på posten när vi fått ny regering, så kommer plötsligt en undersökning från Lärarförbundet som visar att våld och trakasserier mot lärarna ökat.

Det var knappast en nyhet för gemene man, men tydligen för Lärarförbundet. Och de vet förstås varför våldet och trakasserierna ökat "plötsligt" - nedskärningar i skolan.

Men få se nu hur stora klasser var det på 60-talet och hur många lärare per klass? Snarare större klasser och färre lärare. Men då var inte våld och trakasserier så vanligt förekommande som idag.

Räknar man dessutom in alla extraresurser som ofta finns i klasserna idag, eftersom allt fler barn har beteendestörningar, så har andelen vuxna i skolan har ökat. Men barnen är aggressivare, fler har koncentrationsstörningar och är allmänt osociala.

Ändå matas ju föräldrar hela tiden med information som säger att det är i förskolan barnen lär sig bli socialt välfungerande och i Sverige har ju andelen barn i förskolan bara ökat sedan 70-talet.

Varför beter sig då barnen som de gör?

Det som har förändrats sedan 60-talet är att andelen barn som går i förskola ökat, alltfler börjar vid ett års ålder och går långa dagar eftersom båda föräldrarna arbetar heltid. Och föräldrar har sedan 60-talet fått allt mindre tid med sina barn.

Ska vi någonsin kunna komma tillrätta med alla de problem som decenniers av barnfientlig familjepolitik skapat, så är det dags att våga se sanningen i vitögat och snabbt se till att föräldrarna återfår ansvaret för de egna barnen, att riktig valfrihet införs och att föräldrar ges en ärlig chans att kunna kombinera små barn och arbete.

Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Familjepolitik med konsekvenser

Du sviker barnen Malin Alfvén

Med föräldrarna kom vändningen

Mamma, pappa...jobb

Rektor knivskars på skola

Mindre tid med barnen ger mer stök i skolan

16-åring häktad för hot mot skola

Hot och våld största problemet i skolan

Skolor dåligt förberedda på hot och våld

Var tredje lärare utsatt för våld eller hot

Ovanligt många hot om våld

Blind feminism har skadat våra barn (pdf)

Gatuvåldet har ökat för varje år

Är "stureplansprofilernas" föräldrar nöjda med sin insats?

Vi måste återta föräldraansvaret

söndag, april 27, 2008

(S) vill ha allmän förskola för treåringar

Socialdemokraterna föreslår i sin vårbudget att allmän förskola ska "erbjudas" alla treåringar. Ja, en gång "erbjöds" alla sexåringar möjligheten att börja sexårs i skolan och myten säger att alla föräldrar idag väljer sexårsverksamhet till sina barn, "för det är så bra".

De väljer själva.....

Eller vänta nu. Alla föräldrar som har femåringar får sedan några år tillbaka ett informationsblad från Barnavårdscentralen där det står; "Välkommen på femårskontroll inför starten i sexårsverksamheten". Inte någonstans poängteras det att sexårs är frivilligt.

Gå sedan in och läs till vilken ålder förskolorna erbjuder plats; "barn mellan 1-5 år". Vid en rundringning som vi på Hemmaföräldrar gjorde till ett antal utvalda förskolor, där vi frågade om barnen kunde gå kvar där istället för i sexårs, visade att samtliga var negativa. Endast om det fanns "särskilda skäl", fick de gå kvar. De flesta gav intrycket av att det var totalt omöjligt.

Och naturligtvis så förstår man varför - det billigare att flytta barnen till sexårs för kommunerna.

Så det som från början serverades som något "frivilligt" blev i slutändan tvingande och naturligtvis vill (s) nu gå samma väg med förslaget om den allmänna förskolan för treåringar.

Helt plötsligt finns det pengar att erbjuda fri förskola, inte bara till 4- och 5-åringar, utan också till 3-åringar. Vad hände med (s) slogan "vi kan inte säga ja till vårdnadsbidraget för då måste vi ta pengar från förskolan".

Jaha och vad kommer en allmän förskola för alla treåringar att kosta då? Ska barnen kanske gå i "uteförskolor" med bussar som en fast bas eller finns det några andra billigare lösningar?

Thomas Östros (s) tror att förskolan är väldigt bra för barns utveckling. En slutsats som bygger på vilka undersökningar då? Inte Bengt-Erik Andersson gamla ovetenskapliga undersökning väl?

Men om nu socialdemokraterna tror att förskolan är bra för barns utveckling så behöver de väl inte vara så rädda att låta barnen omfattas av en arbetsmiljölag? Eller en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister)?

Kanske kan vi då äntligen få en seriös vetenskaplig undersökning som tittar på om det finns ett samband med den familjepolitik som bedrivits i decennier och den ständigt försämrade psykiska och fysiska ohälsan hos barn? Inte ska (s) vara rädda för att titta på om det är en alltför tidig separation, med bristande anknytning som följd, som orsakar problemen. Något som undersökningar från Storbritannien, Kanada och USA indikerar. Då behöver inte media förtiga att de här undersökningarna (rörande hur barn reagerar på bristande anknytning) finns längre - och vi i Sverige ska äntligen få en egen undersökning.... eller?

Någonstans så känns det nästan lite desperat från (s) håll när de hakar på moderaternas dåliga förslag (hur ofta hakar de ett förslag från borgerligt håll?) . Varför denna brådska - vad är de rädda för?

De kanske börjar känna av att de valfrihetsvindar som blåser där ute faktiskt är på riktigt och att de kommer från gräsrötterna - från föräldrar som börjar inse att tid med barn är viktigt. Från föräldrar som kräver en förändring - inte mer dagis - utan fler alternativ - där mamma eller pappa är ett alternativ.

Madeleine Lidman

Läs också:

Vill BO ha dagisplikt? (Expressens ledarsida om vart åt saker barkar)

Om (S) tidigare förslag att kalla ettåringar för elever

Barnens B-lag (SvD om införandet av allmän förskola för 4- 5 åringar, år 2002).

Rättvis barnomsorg Persson (SvD, Alf Svensson , år 2002)

lördag, april 26, 2008

"Uteförskolor" ska lösa platsbrist

Skärpdump från artikel
Nu ser vi på Hemmaföräldrar att en del av de faror vi flaggat upp för börjar bli allvar. I flera år har utvecklingen gått mot ett aktivt arbete ute i många kommuner för att få bort alternativen till dagis. Dagmammorna fasas ut och många kommuner vägrar att införa fler alternativ än dagis.

Sedan omfattas inte barnen av någon arbetsmiljölag, vilket gör att det inte finns några restriktioner för hur verksamheten ska se ut (annat än rent läroplansmässigt). Det går att ha hur stora barngrupper som helst, med hur lite personal som helst.

När alla föräldrar är samlade i samma fålla och det bara finns ett alternativ - dagis - då är det lätt att försämra det som erbjuds. I Sandby och Genarp där barngrupperna stora och lokalerna få - och det kostar naturligtvis att bygga nytt - så därför planerar man för "uteförskolor". (Sydsvenskan den 25 april 2008).

Var ska barnen då ha sin trygga och fasta punkt? Under de 10 timmar per dag som barnen tillbringar i förskolan från ett års ålder tills de börjar skolan, ska de alltså mest få vara ute (eller i inhyrda bussar, ett förslag som nu behandlas av socialdemokraterna.)

Det här är en skrämmande utveckling och det som skrämmer mig mest är att det är så tyst från föräldrahåll. Om inte föräldrarna skyddar sina egna barn och ställer krav på deras miljö - vem ska göra det då?

Madeleine Lidman

Läs också:

(S) gör en "Ringholm" kring vårdnadsbidraget

Föräldraaktion i Nässjö för vårdnadsbidraget

(S) i Katrineholm säger nej till vårdnadsbidraget

Avslag för vårdnadsbidraget i Östra Göinge

Marie Söderqvist: Vi förtjänar en bättre dagiskö

Ett litet nödrop från en hemmaförälder

(S) försöker stoppa valfriheten också i Sollentuna

(S) stoppar familjenätverk i Uppsala

Sverige ett U-land i valfrihet

Malmö säger NEJ till privata dagmammor

Nedläggning av lekis - ytterligare ett hot mot dagmammorna

Låt tjänstemännen ha sitt kontor i en buss

måndag, april 21, 2008

Psykvård när unga drabbas av "livet"

"Det livslånga lärandet" som Lärarförbundet och valfrihetsmotståndarna pratar om börjar inte i förskolan - det livslånga lärandet börjar i familjen, i släkten, bland vänner och bekanta. Det börjar där ute i samhället, utanför det höga rymingssäkra dagisstängslet.

I Svenska Dagbladet kan vi läsa om hur unga människor idag söker sig till psykakuten när de inte får jobbet de vill ha eller när ett förhållande tar slut. Vanliga "berg- och dalbaneproblem" som är en naturlig del av livet.

Barn som få växa upp med sin familj och med det tillhörande nätverket runt omkring får den grundtrygghet de behöver för att möta även livets motgångar. (Och jag behöver väl inte säga att jag menar välfungerande normala familjer). På dagis är allt en lek, hela dagarna ägnas åt att ha roligt, att bli sysselsatt, att leva i en konstgjord värld, långt bort från den riktiga världen där ute som kallas livet. Men livet handlar inte bara om att tänka på sig själv och ha roligt. Det handlar inte om att JAG ska, eller JAG vill, det handlar om att ge och ta och inse att vi alla är en liten kugge i ett större sammanhang.

Hemmabarnen får lära sig att de ingår i ett sammanhang, en familj där man hjälps åt och alla får bidra på sitt sätt. Det regnar inte pengar och leksaker över hemmabarnen men de får tid och de får förutom barns vanliga lek, vara med och lära sig vad vuxna gör. Saker som kan låta urtråkiga; att handla, städa, tvätta och laga mat kan en liten vara med på. Och barn tycker inte att det här är tråkigt, de har ju aldrig gjort det förut. Det är så viktigt att barn tidigt får vara med i livet, genom att vara med så lär sig barn dubbelt så mycket som om de skulle läsa om samma saker i en bok på dagis.

Det ger hemmabarnen en mer realistisk bild av livet och ger dem bättre förutsättningar att förstå att livet går upp och ned, att livet inte är det som kretsar runt det egna JAGET - att livet inte bara finns där för att uppfylla alla dina drömmar när du glider fram på en räkmacka.

Livet är en gåva men det innebär också motgångar, som barn med en trygg anknytning, som växt upp "utanför murarna" fått tidig kunskap om. Det är ju så vi alltid fram till 60-talet låtit våra barn växa upp. Genom att delta i "livet" så fick de en kunskap om vad som väntade.

För den som vill hitta mer medicinska termer så är det bara att läsa om kortisolreglering (Sue Gerhardts bok "Kärlekens roll") och anknytning. Barn som fått en bra start i livet har, med en välfungerande anknytning, har hjärnor som byggt upp en förmåga att hantera kortisolpåslåg i form av den stress som livets "vanliga" motgångar innebär. De behöver inte åka till psykakuten bara för att de fick nej på anställningsintervjun till drömjobbet.

Det är bara att konstatera att för varje rapport som droppar in om hur dålig psykisk hälsa dagens barn och unga har, så blir det ännu tydligare vilken otroligt sjuk familjepolitik Sverige har.

Sorgligt.

Men det finns hopp. När myter ersätts av fakta så får alla föräldrar en chans över ta hänsyn till att alla barn är olika och utifrån det välja barnomsorgsalternativ. När tillräckligt många vet, när fakta inte längre förtigs och debatten blir mer nyanserad, då kan vi också få en ny, modernare och bättre familjepolitik som utgår från barnets behov.

Madeleine Lidman

Läs också:

Instängda i pedagogikens namn

fredag, april 18, 2008

(M):s familjepolitik slår hårt mot Axén Olin

Det finns ett generalfel i moderaternas familjepolitik och det är deras attityd till arbetet som hemmaförälder. Av någon anledning så ser de inte vården och omsorgen om de egna barnet som ett arbete som platsar under "arbetslinjen". En synsätt som slår hårt mot framförallt kvinnor och nu senast ut i raden av drabbade är Kristina Axén Olin.

Moderaterna är negativa till vårdnadsbidraget och vill sätta det lågt "så att inte så många ska välja det".

Men tänk om det bästa för kvinnorna vore att de fick en chans att vara hemma på heltid under barnets första tre år?

Varje graviditet tär på kroppens resurser. Amningen och den störda nattsömnen - bidrar till att kvinnor blir trötta. Och det gör inget om de inte tvingas till heltidsarbete när barnet är ett år. Varför ska vi i jämställdhetens namn inte låtsas om att män och kvinnor är olika? Det är ju ändå kvinnan som bär barnet och som ammar. Många jobbar dessutom in i det sista av sin graviditet och bara det sliter på både kropp och själ. Det här att inte få tid att fundera och mentalt ställa in sig på den omställning som ansvaret för ett nytt litet liv innebär.

Med barnen som murbräcka för jämställdhet har Kristina Axén Olin tvingats att leva ett liv så hårt att hon till slut knäcktes. Barnen har saknat sin mamma och deras dröm är att hon nu ska vara hemmaförälder istället. De vill ha tid med sin mamma.

Tänk om....
Kristina istället fått vara hemma tre år med varje barn?
Tänk om hon sedan ändå varit välkommen tillbaka till sitt arbete?
Tänk om attityden till det arbete hon utför som mamma varit så positiv att alla erfarenheter hon fått genom livet med barnen lagts till som en merit i cv:n?
Tänk om det varit accepterat inom hennes parti att barn tar tid och att barn behöver tid med sina föräldrar - att tid för familjen och en balans mellan familjeliv och arbete är det bästa. Då hade kanske familjen "varit hel" idag och hon hade kanske arbetat kvar som finansborgarråd?

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

fredag, april 11, 2008

(S) gör en "Ringholm" kring vårdnadsbidraget

Socialdemokraterna skriver gärna insändare som rör vårdnadsbidraget – insändare som är misstänkt lika varandra, vilket ger en tydlig signal om att någon högre upp har bestämt vad de lokala (s) förmågorna ska tycka och säga.

Från gräsrotsnivå så inbjuder förstås varje insändare som kritiserar att föräldrar ska få välja själva vad som är bäst för det egna barnet/barnen till ett antal följdfrågor vad de egentligen menar.

Men då stöter man genast på patrull.

Försök ställa en fråga till en socialdemokratisk politiker och du kommer snabbt att upptäcka att du inte får ett svar. Ja, ett slags svar får du men eftersom svaret dikterats från högre nivå, så blir effekterna ibland löjeväckande när svaret inte är direkt kopplat till de frågor som ställts, utan är ett mer allmänt direktiv angående hur frågor kring vårdnadsbidraget ska besvaras.

Vem minns inte Inga-Britt Ahlenius som blev rikskändis över en natt tack vara Bosse Ringholms robotliknande försök att besvara frågor genom att helt frenetiskt bara upprepa samma svar oavsett vilken fråga han fick. På en presskonferens upprepade han samma svar 20 gånger!
Se inslaget och presskonferensen på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=xXn1l5_XlxI

Ringholmaffären är socialdemokraterna i ett nötskal! Och här på hemmaforaldrar.se så möter vi ett liknande beteende oavsett vilken (s) politiker vi kontaktar.

Den 10 mars skickade vi på Hemmaföräldrar följande mejl till Anne Krantz som tidigare i en insändare kritiserat att vårdnadsbidraget ska införas i Kristianstad. ( Se artikel i Kristianstadsbladet).

Frågor till Anne Krantz (s) ordförande i Barn- och utbildningsnämnden i Kristianstad:

I Norge tänker socialdemokraterna ta bort vårdnadsbidraget med hänvisning till att det var "fel" människor som tog ut vårdnadsbidraget nämligen en stor grupp invandrarkvinnor. Därför tänkte jag höra:

1. Vilka grupper är "rätt" i era ögon. Om en grupp utpekas som "fel" så måste det finnas en grupp som är "rätt" - vilken/vilka då?

2. Du säger att barnen i Norge som var hemma lite längre "berövades den så viktiga stimulansen av språkutveckling som den sociala och pedagogiska världen förskolan erbjuder". Har du läst på om anknytningens betydelse för barns psykiska hälsa? Tror du att den ultimata lösningen för barn från krigsområden är att separeras från föräldrarna vid ett års ålder (istället för att vara hemma till tre års ålder) och vad grundar du det antagandet på?

3. Om föräldrar till alla barn mellan 1-5 år sätter sina barn i förskolan (vilket de har rätt till) - hur kan du anse att det är billigare än att några väljer vårdnadsbidraget istället?

4. Du tycker att föräldraförsäkringen räcker för föräldrar, men alla de som bara har lägsta ersättning eller haft väldigt låg inkomst innan de fick barn - hur ska de kunna pussla och vara hemma längre? Hade det inte varit bättre om de fått tillgång till ett vårdnadsbidrag?


Tyvärr fick vi inte något svar från Anne Krantz.

Eftersom socialdemokraterna allt som oftast inte är så intresserade av att besvara frågor från vanliga människor överhuvudtaget (Se dåvarande förskoleminister Lena Hallengrens reaktion när hon fick frågor från oss) – så var vi på Hemmaföräldrar inte direkt förvånade när inte Anne Krantz heller svarade. Vi skickade ut påminnelse 1, påminnelse 2 men det var tyst som i graven.

Då skickade vi en påminnelse nummer 3 med en kopia till alla Anne Krantz kollegor i BUN (Barn- och utbildningsnämnden) och då fick vi ett svar.

Anne Krantz svarar på Hemmaföräldrars frågor den 1 april:

Hej !
Vi Socialdemokrater har tydligt tagit avstånd från vårdnadsbidraget och det har jag redovisat i min artikel därför så ser jag att jag också har svarat på dina frågor. Vi anser att föräldraförsäkringen ska byggas ut med fler dagar, först till 15 mån. Övriga ekonomiska perspektiv vad som lönar sig för familjen eller för samhället är svåra att ta på lång eller kort sikt. Jag och Socialdemokraterna menar att förskolan är det första steget i det livslånga lärandet och är därför till för barnets egen skull.
MVh
Anne Krantz

Hemmaföräldrars svar:

Hej Anne!

Du har svarat enligt det standardsvar för vårdnadsbidraget som jag gissar utgått från högre ort eftersom alla socialdemokrater svarar likadant över hela landet. Men det är inte svar på de frågor jag ställde nedan. Om du går ut i en debattartikel och uttalar dig så måste du också kunna besvara följdfrågor som kan tydliggöra vad du menar. Det har du inte gjort och jag ber dig därför igen att besvara de frågor jag ställt i mitt första mejl.

Anne Krantz svar:

Hej !
Jag har avgivit ett svar till dig och ämnar inte svar mer detaljerat på dina frågor.
Med vänlig hälsning
Anne Krantz


Så agerar socialdemokraterna maktfullkomligt och vi har mött liknande reaktioner från (s) politiker i Östra Göinge och Katrineholm. Det är naturligtvis inte acceptabelt och en rekommendation till socialdemokraterna, vars stöd hos framförallt kvinnor i stortstäderna minskar, är att de ska ta och skärpa till sig och börja öppna upp för att behandla vanliga människor mer respektfullt.

Madeleine Lidman

Läs också:

Låt föräldrarna bestämma

Socialdemokrat tycker att namninsamlingar är "mobbdemokrati"

(S) i Östra Göinge undviker att besvara frågor

Omutlig spårhund i FN

torsdag, april 10, 2008

Våga prata om beteendestörningar

DN Insidan har den 10 april ett reportage om en ung kille som slår istället för att prata. Han fungerar inte alls socialt utan slår hårt på det barn som står närmast när han blir arg eller upprörd. Han klarar inte att fungera i grupp och tycker att det "känns skönt att slå andra". Ett sätt att lindra stress kanske, men också ett beteende som han måste ha lärt sig tidigt och kommit undan med.

Artikeln är en av många som berättar om barn med beteendestörningar - något som bara ökar och som skapar kaos i många skolor idag. Här berättar man om hur barn kan få hjälp att börja bete sig "mänskligt" och hur de kan bli socialt välfungerande.

Men varför vågar inte media ta upp det mest självklara - hur vi undviker att så många barn får beteendestörningar?

I en sådan här artikel saknar jag det mest självklara av allt; När började den här pojken på dagis? Hur stor var barngruppen? Hur många var anställda fanns det? Var det hög personalomsättning och många vikarier?

De första sex åren är de viktigaste - det är då vår personlighet formas. Varför är journalisterna så ängsliga och politiskt korrekta att de inte vågar se det som finns mitt framför näsan på dem.

Jag hoppas en förändring kommer mycket snart.

Madeleine Lidman

Läs också:

Artiklar om psykisk ohälsa

fredag, april 04, 2008

Medmänniska - ett viktigt uppdrag

Ibland blir det tjatigt men i bloggandet så kommer jag ofta tillbaka till vissa viktiga grundläggande punkter i det som kallas livet. En viktig sak är hur vi människor stöttar varandra.

Vi lever i ett land där staten under decennier försökt ta över många av de uppgifter som vi människor skötte själva en gång i tiden. Har vi frågor om barn så förväntas vi till exempel vända oss till Barnavårdscentralen när barnen är små, för att från ett års ålder överlåta till förskolan att vårda och fostra barnen. Vi invaggas i känslan av att allt det är gratis, nödvändigt och självklart men i själva verket så måste vi också arbeta hårt för att via skattepengar finansiera de uppgifter som staten tar över.

Priset vi får betala är högt. Många människor har inte tid med sin familj - än mindre tid har de för sina medmänniskor. Men vi människor behöver varandra - varje generation kan och ska inte alltid "behöva uppfinna hjulet" på nytt. Det finns så mycket kunskap som vi människor tar in under våra liv, som vi behöver dela med oss av till andra.

När vi bygger nätverk med andra föräldrar - när vi har tid och ork att stötta varandra i föräldraskapet och avhandla vardagens små problem, så växer vi och mycket av den ångest och oro vi kan drabbas av i livets olika situationer kan dämpas och lindras. Vi hittar problemlösningar och vi kan gå vidare.

Men hur värderar vi tid för föräldraskap - tid för att bygga nätverk kring familjen och tid för att reflektera över livet som förälder?

Som samhället är uppbyggt i dag så förväntas vi klara oss utan tiden till den här viktiga medmänskliga kontakten. Stressen och bristen på medmänskligt stöd och naturlig ångestlindring skadar människor. Men när skadan väl uppstått då finns det lyckopiller att ta och psykologer att gå till.

Vilket förstås inte heller är gratis utan bekostas av våra skattepengar.....

Vi som har valt att "downshifta" - vi som haft förmånen att kunna "downshifta" kan ge vårt lilla bidrag och dela med oss av de erfarenheter vi fått. Kanske kan det hjälpa någon. Det handlar inte om professionell hjälp, utan bara om vanlig medmänsklighet. Om att våga dela med sig av det man upplevt och det man själv lärt sig på sin levnadsstig.

Inne på Hemmaföräldrars forum finns det många medmänniskor som stöttar andra och där finns många fina guldkorn som andra föräldrar kan ta del av. Från och med nästa vecka som kommer vi att plocka ut tips från forumet och lägga ut under rubriken "Medmänniska" varvat med erfarenheter och vanliga frågor som jag själv stöter på i min roll som mamma.

Välkomna!

Madeleine Lidman