lördag, juli 31, 2010

Hat är ingen bra känsla Heidi Avellan

Jag känner hur hjärtat slår lite hårdare, som tillhörande en familj som tydligen har gjort helt fel enligt Heidi Avellan på Sydsvenskan - så läser jag i dag ännu ett hatfyllt inlägg mot oss hemmaföräldrar och de som står på vår sida. Felet vi gjort är att vi valde att ge våra barn tid och för det förtjänar vi att förföljas i media i hatfyllda inlägg, som ska syfta till att straffa oss och skrämma andra från att följa efter.

Varför?

Vad är det som är så skrämmande med att det finns människor som gör det här valet? Vi är ju alla olika med olika drömmar om vad vi vill ha ut av livet. Jag vet och förstår att Heidi har valt helt annorlunda men är hon otrygg med det, besviken, ledsen? Varifrån får hon sin energi för att månad ut och månad in förfölja hemmaföräldrarna? Varifrån kommer det rena hatet?

Heidi har stämplat oss hemmaföräldrar tämligen hårt - hon har bilden helt klar för sig;

- Vi tillhör alla en kärnfamilj.
Är det fel? Det gör ändå en majoritet av svenska befolkningen men både jag och maken är till exempel skilsmässobarn.

- Vi är ojämställda.
Som jag skrivit om tidigare har vi verkligen satsat på jämställdhet eftersom vi hela tiden sett "hemmaförälder" som ett jobb då jag själv ansvarade för barnens vård och omsorg längre än ett år och maken arbetade utanför hemmet. Jag tror inte att hemmaföräldrarna satsar på millimeterrättvisa - men vilken familj gör väl det? Det handlar ju om team work, även heltidsarbetande föräldrar och skilda föräldrar brukar försöka samarbeta kring barnen. Men millimeterfördelning? Nej det tror jag få ens försökt få till. Man pysslar och knåpar med barnens bästa för ögonen och för att få samma livschanser - inte exakt likadana liv.

- Vi bor tydligen i en radhusidyll.
Nej det hade väl varit härligt men eftersom vi valt att downshifta för att kunna ge barnen tid, så blev och förblev det hyresrätt. Hur man bor beror nog mycket på var man bor. Det är dyrare i en storstad.

- Vi är inte opinionsbildande eller allmänt ifrågasättande.
Nej vi hemmaföräldrar är ju redan totalt idiotförklarade av Heidi Avellan, så självklart kan hon inte se oss som ifrågasättande eller opinionsbildande - men det är vi om något, eftersom vi är så otroligt diskriminerade och kämpar för att förändra den orättvisan. Tyvärr blir oftast censurerade och får inte höras eftersom kultureliten bestämt att vi har "fel" åsikter och de får inte släppas fram.

Det känns dubbelt elakt att få dumstämpelns på sig som "inte ifrågasättande" när jag vet hur hemmaföräldrarna kämpar för att göra sin röst hörd.

Heidi Avellan vägrar fortfarande inse att alla hemmaföräldrar inte är mammor. Hade hon släppt lite på censuren eller förstått sitt uppdrag som journalist, så hade hon tagit sig tid att möta och intervjua hemmaföräldrarna för att förstå dem bättre och upptäckt hur det ligger till. Som de flesta tillhörande kultureliten så stör hon sig på att det är flest mammor som väljer att bli hemmaföräldrar under några år. Men många kvinnor väljer gärna att arbeta med barn när de får chansen, så är det bara. 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Tycker Heidi Avellan att det är fel? Ska vi kvotera in män i barnomsorgen så att det blir 50-50? Det finns mycket dubbelmoral i att acceptera hur det ser ut inom barnomsorgen när det gäller dagmammor och dagis men skrika högt åt att det ser likadant ut när det gäller hemmaförälderyrket.

För ett yrke är det att vara hemmaförälder - även om det är obetalt. Som hemmaförälder bidrar du till bruttonationalprodukten (BNP) och enligt en brittisk undersökning är hemmaförälderarbetet värderat till 380 000 kronor per år. Problemet är ju att hemmaförälderyrket är obetalt men det är ju något som vårdnadsbidraget till viss del ändrat på. Kan vi sedan få stopp på diskrimineringen och förföljelsen av hemmaföräldrarna, så är mycket vunnet - då blir det lättare för föräldrarna sedan när de ska återvända till arbetslivet igen.

Heidi Avellan angriper Kristdemokraterna synnerligen hårt och hånar dem för att de ligger på fyra procent (vilket många fler partier gör, vi har ju trots allt ganska många partier att välja på). Och allt detta hat bara för att de ställer sig på hemmaföräldrarnas sida och vågar ta upp kampen mot kultureliten.

Det här är inte okej Heidi.

Mitt tips är att du möter det som skrämmer dig mest - en förälder som valt bort "standardlösningen" - två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Vi är faktiskt väldigt många som valt att ge våra barn tid, vi är inte bättre föräldrar (men inte heller sämre), vi är alla olika och det ligger olika orsaker bakom vårt val, vi går inte att placera i ett och samma fack men vi tillhör alla verklighetens folk - du vet alla de som är ifrågasättande och som väljer att inte leva så som vänstern och kultureliten vill att vi SKA leva ;)

Vi är inte dumma, vi är inte arga på dig för att du valt standardlösningen, vi tycker inte att du är en sämre förälder och vi vill inte straffa dig. Det enda vi vill är att du accepterar att vi valt annorlunda än du har gjort och att du slutar med dina hatiska inlägg mot oss. För det förstör för oss och för våra barn. Du förföljer och diskriminerar oss och det är inte okej.

Vill du växa lite som människa och lära dig något nytt, kanske bli av med några av dina "demoner" - då ska du träffa några av oss. Vi håller vårt hjärta öppet för den möjligheten. Det är bara att slå en signal och titta över på en kopp kaffe så kan vi prata lite om livet och varför människor väljer att gå olika vägar.

Madeleine Lidman


tisdag, juli 20, 2010

Kultureliten tror att de Myrdalska idéerna är moderna

I krig och kärlek är alla medel tillåtna....tydligen... och den svenska kultureliten tycks just nu befinna sig i krig med gräsrötterna. Dessa gräsrötter - verklighetens folk - som så envist fortfarande vill bestämma själva över sina egna barn. Det är helt fascinerande med vilken frenesi journalisterna angriper valfriheten och dess främste försvarare - Kristdemokraterna. Det är som att de vet att de måste oskadliggöra Kristdemokraterna för att vi ska komma tillbaka i samma gamla hjulspår som vi travat på i under decennier av socialdemokratiskt styre. Hjulspår som består i att politikerna bestämmer åt gräsrötterna vilka livsval de får göra. Det dumma folket vet ju inte sitt eget bästa - så de måste styras.

Visste ni att 81 procent av svenska folket är konservativa dårfinkar? I alla fall enligt Ann-Charlotte Marteus på Expressen. Det är nämligen så att 81 procent av Sveriges befolkning säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget och en majoritet av svenska folket är också emot kvotering och tvångsdelning av föräldraledigheten. Tycker man att det är fel att politikerna går in och detaljstyr i enskilda människors liv, så är man tydligen Kristdemokrat enligt Marteus och tydligen komplett galen också eller hur man nu ska tolka uttrycket "dårfink".

Känner du dig inte komplett galen bara för att du själv vill bestämma över dina och din familjs livsval - så måste du förstå att det är kultureliten som bestämmer inom vilka ramar vi vanliga små gräsrötter får tänka, tycka och göra - vi är för dumma för att fatta egna beslut - det är förbehållet kultureliten och de rödgröna politikerna att fatta de besluten åt oss. När jag var liten så fick jag lära mig att en sådan övertro på sin egen förmåga och upphöjdhet kallades storhetsvansinne men det är en annan historia.

Journalisterna vill gärna klargöra för oss vanliga att vi är korkade som köper det här med att det är bra med valfrihet och en flexibel familjepolitik som erbjuder många olika barnomsorgsalternativ. Deras idé om att använda barnen som murbräcka för jämställdhet genom att placera dem på institution så att båda föräldrarna kan gå ut och arbeta heltid och kvotering av föräldraledigheten är nämligen det moderna (i deras värld).
Det är bara ett problem...... kultureliten står inte för en modern familjepolitik - de står för en mycket gammal familjepolitik som skapades av Alva Myrdal på 1930-talet. En politik som vi nu prövat på allvar sedan 60 - 70 talet och som har fått en mängd negativa sidoeffekter för framförallt kvinnor och barn.

Vi gräsrötter där en majoritet vill ha valfrihet och rätt att bestämma själva - har formulerat våra tankar utifrån hur samhället ser ut nu. Vi ser att barnen far illa med dagens system och att många kvinnor går in i väggen på grund av allt dubbelarbete och att man inte låtsas om att det är kvinnan som är gravid, föder barn och ammar.

I teorin så låter det säkert bra med välutbildade pedagoger som ansvarar för barnens fostran i "storbarnkammare" och ser till att de utsätts för de rätta doserna pedagogik, som i allt följer tidens strömningar och politikernas ingenjörskonst. Ett litet problem bara....

.... teori och praktik är två helt skilda saker och så glömde man det viktigaste - utvecklingspsykologin.

Dagens teorier tar inte hänsyn till utvecklingspsykologin.

Det är därför vi ser hur den psykiska ohälsan hos barn bara ökar samtidigt som de presterar allt sämre i skolan - under det att de utsätts för allt större doser av pedagogik allt längre dagar, i allt större barngrupper av allt mer välutbildad personal.

I teorin glömdes utvecklingspsykologin, kärleken, närheten och vikten av det sociala samspelet bort. Själva grunden för att barn ska utvecklas efter sin fulla potentiella förmåga - är det sociala samspelet. De lär sig saker i samspel med en vuxen som den har nära anknytning till. Men det har gått stordrift i uppdrivandet av små barn på institution och en pedagog på 10-11 barn är i dag inte ovanligt. Tanken är inte ny och de här teorierna om storbarnkammare där barnen fostrats under ledning av utbildad personal är inte ny, utan har liknelser med hur barnen fick växa upp på Israels kibbutzer.

Vi vanliga små föräldrar som inte gör som kultureliten (och de rödgröna) vill - vi de "otrogna" som alla tillmälen till trots, fortsätter att satsa på att ge våra barn tid - vi må hånas och förlöjligas och kallas galna och dårfinkar men jag är ganska säker på att våra barn inte bryr sig så särdeles mycket - de får ju vad de behöver och längtar efter mest av allt - tid med sina föräldrar. Och jag känner mig stolt över varje förälder som går sin egen väg genom att stanna hemma längre, eller som genom att pussla och fixa och trixa när arbetslivet är ett faktum eller ett måste igen - satsar på att ge barnen så mycket tid som det bara går.

Oavsett vad kultureliten kallar er så är ni moderna och dessutom modiga som följer er magkänsla!

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se




söndag, juli 18, 2010

Miljöpartiets kamp mot valfriheten

Helene Sigfridsson (mp) fortsätter sitt benhårda kampanj mot vårdnadsbidraget, valfriheten och föräldrar som vill ge sina barn tid. Återigen på Newsmill men publicerad i DN (förstås). En undersökning nyligen visade också att Mona Sahlin (s) är den som är mest publicerad på DN:s debattsida. Journlisterna är den första statsmakten och de står till vänster.

Personligen tror jag att det är mycket bättre att se politiken som en samling ramar och verktyg som ger människor chansen att sy ihop sina egna lösningar så att de får ett bra och välfungerande liv. Valfrihet och olika alternativ är bra eftersom alla är olika. Jag förstår inte de rödgrönas motstånd mot valfrihet. Helene Sigfridsson (mp) tycker att de ensamstående missgynnas av vårdnadsbidraget, för alla har har inte råd att välja det.

Nej men de kanske har råd att gå ned i tid genom vårdnadsbidraget och genom barnomsorgspengen kan de kanske ge en anhörig möjlighet att ansvara för vården och omsorgen om barnen.

Även om Helene fördrar dagis till sina barn och en skola där föräldrar inte behöver vara delaktiga i barnens vardag eller aktiviteter, så ska man inte förbjuda föräldrar att välja dagmamma eller vårdnadsbidrag eller förbjuda de föräldrar som vill och kan att vara med i skolan (som jag skrivit om här tidigare).

Madeleine Lidman


onsdag, juli 07, 2010

Dags för (S) att erkänna att de haft fel i alla år?

Socialdemokraterna är det parti som i decennier bedrivit en skolpolitik där skolans främsta uppgift tycks ha varit att skola in barnen i "rätt" tänkande snarare än att se till att barnen får utvecklas så bra som möjligt efter sina egna förutsättningar. En bra utbildning är att ge barnen en bra livschans. Alla barn har rätt till att få en så bra livschans som möjligt.

Men ska man ge dem en bra skolgång så måste man förstå vad som behövs och det är inte något som intresserat socialdemokraterna eller deras lydorganisation Lärarförbundet. (Ännu ett problem alla dessa organisationer som borde vara fristående och fritänkande men som istället är en förlängning av det socialdemokratiska partiet).

Nu har de plötsligt upptäckt att skolfrågan är het och försöker haka på lite av alliansen skolpolitik med förslag om att omdömen redan i lägre åldrar ska införas, läser jag i Expressen.

Sedan 70-talet (jag har själv malts igenom den skolgången där man försökte indoktrinera mig till att bli en liten socialdemokrat) så har det handlat om att hålla alla barn på samma nivå, ribban sattes efter den sämsta eleven och alla andra skulle "vänta in" det barnet. När det borde ha handlat om att med riktade insatser stötta och uppmuntra den sämsta eleven och se till att utmana de bästa, så att de inte tröttnade. Alla är bra på något, det handlar om att se individen och inte bara kollektivet. Sedan några år tillbaka finns det friskolor och många av dessa har anammat Finlands framgångsrecept och det heter;

  • Den finska lärarutbildningen
  • Lärarnas höga status
  • Läsningen har en stark ställning i Finland
  • Barnen har studiero och det är ordning och reda i skolan

  • Den främsta myten som socialdemokraterna sålt in är att bara barnen går på dagis så blir de duktiga i skolan. Den myten sitter benhårt och används gärna och flitigt. Men sanningen är att svenska föräldrar är grundlurade och att den myten främst förstört enormt mycket och saboterat för arbetarklassens barn - vilkas föräldrar ofta lägger sin röst på socialdemokraterna.

    Sedan är det extra fult att de rödgröna officiellt är emot friskolor och vill ta bort dem, bara för att de visar hur man kan bedriva en bra skola och maximera elevernas prestationer. Och så till råga på allt så har Lars Ohly själv valt friskola till båda sina barn. Det är lurendrejeri på högsta nivå.

    Nej tack och lov för alliansen - och tack och lov för att vi föräldrar än så länge har valfrihet. Därför är det så viktigt att inte välja de rödgrönas tvångslinje utan alliansens valfrihetslinje. Det här valet är ett ödesval för vilken väg Sverige ska ta i framtiden - helt klart.

    Madeleine Lidman

    Läs också:


    Ett litet p.s

    Sedan är ju Expre(s)sen i ett slag för sig. De har en vana att radera eller vägra publicera mina kommentarer. Följande kommentar tog de inte med den här gången;
    "Eftersom Ohly själv har valt friskola till båda sina barn, så borde ju även ni rödgröna snart fatta att ni borde studera varför friskolorna lyckas så bra.Ta sen och studera de finska skolorna, Finland ligger i topp vid varje mätning i OECD Pisa undersökning. Samma undersökning där
    Sverige hela tiden halkar ned. Erkänner ni sossar att ni har fel nu då
    - när ni ser att det inte handlar om att ju tidigare barn börjar på
    dagis, desto bättre blir de i skolan- en myt ni sålt in till föräldrar
    i decennier och som t o m moderaterna nu börjar tro på. Svenska
    föräldrar är så grundlurade."

    Det är bara att konstatera att Expressen nog toppar censurlistan och att journalisterna är verkligen den första STATSMAKTEN - det är väl därför det blev ett sådant ramaskri över Göran Hägglunds artikel. Frågan är väl om Sverige verkligen är en demokrati? Tveksamt skulle jag vilja säga.........