lördag, december 20, 2014

Stora evolutionsfördelar för barn till närvarande föräldrar

Foto: Christina VanMeter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Vad gjorde just däggdjuret homo sapiens så överlägset alla andra däggdjur? En sak som verkligen skiljer oss från andra däggdjur är den långa tid som våra barn tillbringat nära en förälder. Visdom och kunskap har förts över från en generation till en annan genom att barnen fått lära sig saker i socialt samspel med en vuxen. En vuxen som faktiskt inte är vilken vuxen som helst - utan en person som barnet har en anknytning till. För ska barn lära sig saker måste de vara trygga, deras anknytningssystem ska vara i viloläge.

En förälder har också guldläge när det gäller att ge sina barn en trygg bas och de livserfarenheter de behöver innan skolan med ett helt annat sätt att lära ut saker, tar vid. Nämligen det sociala samspelet. Mellan ett till tvåårsåldern sker det en intensiv tillväxt av barnets hjärna. För att den utvecklingen ska vara optimal ska barnet också ha en miljö som främjar den utvecklingen. Barnet ska inte utsättas för till exempel mycket stress, överstimulans och buller. Det barnet behöver för att utvecklas optimalt är: trygg anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel med en förälder eller annan vuxen som kan ge dem det de behöver.

För det lilla barnet är allt här i världen nytt och spännande. Allt vi gör med våra barn är pedagogik: när vi lär dem att ta på mössan själva, följa med till affären (man får inte ta en chokladkaka och börja äta, man äter inte av plockgodiset, man lägger sig inte ner och skriker när man inte får den där klubban osv), gå på café, följa med hem till någon annans hem (och lära sig att vara rädd om andras saker), åka tunnelbana och tåg … (man sitter inte med smutsiga stövlar på sätet där andra sedan ska sitta med sina rena kläder, man springer inte runt och skriker och stör andra osv), följa med i småaffärer (man springer inte in bakom disken och river runt osv).

Att lära barnen hur världen fungerar och HUR man samspelar med andra människor är inte lätt. Barn behöver vägledning och de är olika, så ibland får man vänta med vissa saker. Men när man gör saker tillsammans med barnen så för man också över sina egna livserfarenheter till dem - så att de slipper uppfinna hjulet på nytt. Just det lärande som föräldrar för över till sina barn är vi faktiskt genetiskt och biologiskt programmerade att ta emot och lära oss av, i det sociala samspelet med föräldern.

Just den här långa tiden i en förälders vård har varit ett framgångsrecept och det är därför det är så viktigt med balans, små barn behöver vara nära sina föräldrar och ska de lämnas bort så måste barnet få det som det annars skulle ha fått om de haft sin omsorg hos föräldern … om man vill att barnet ska utvecklas optimalt vill säga.

Ett exempel på hur viktigt det är med kunskap som går från generation till generation är det som hände på en liten ö i Indonesien för tio år sedan när tsunamin slog till. Då var det bara en person som sveptes med av tsunamin. Förklaringen hittar man i hur kunskapen om hur man ska skydda sig gått från förälder till barn, i generation efter generation. 1907 drabbades nämligen ön av en tsunami och en stor del av öns befolkning omkom. Men genom att berätta för barnen och levandegöra den historien samt hur man ska agera vid en tsunami, så var alla väl förberedda när vågen tornade upp sig.

Tyvärr är de här självklara kunskaperna om hur lärande går till och vilka förutsättningar som krävs, något som fallit i glömska i Sverige … eller som helt enkelt har trängts undan för information med en alltför stor tilltro till att skola även för ettåringar ska vara ett bättre alternativ. Så är det inte och det blir väldigt tydligt när vi ser hur svenska elevers kunskaper sjunker vid varje mätning i Pisa- undersökningen. Tiden verkar inte vara mogen ännu - myter ersätter fortfarande fakta och gammal beprövad kunskap. Och det är synd för det betyder ytterligare ett decennium eller två med en förlorad generation som inte får den kunskap och det lärande som de har rätt till.

En majoritet av Sveriges barn växer i dag från tidiga år upp i en miljö som inte främjar lärande och kunskaper och en optimal utveckling. Helt enkelt för att förskolan har fått ersätta de första viktiga åren innan skolstart -- utan att vila på vetenskaplig grund om vad små barn behöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Homo sapiens tid för barnen ett framgångsrecept

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Barn lär sig saker i socialt samspel

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Trygga barn lär sig lättare i förskolan

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Professor: Problem med förskolan slätas över

Professor i utvecklingspsykologi: "Vi vet inte hur förskolan i sin nuvarande utformning påverkar barn"



lördag, december 06, 2014

Mobbningen börjar redan på dagis

Marcus Birro: Skärmdump
Under några år har rubrikerna låtit: "Mobbningen börjar redan på dagis". Ja så är det … och den fortsätter i skolan … och den fortsätter i vuxenvärlden. Till och med vissa journalister använder sin journalistiska plattform för att mobba andra… som Fredrik Virtanen på Aftonbladet, som i ett tweet den 5 december, väljer att mobba Marcus Birro. För i Sverige måste vi ju vara lika och tycka lika - är vi sårbara, mänskliga och vill gå vår egen väg … då ska vi mobbas … så att vi rättar in oss i ledet. Vi ska straffas för att vi säger det som vi inte får säga, för att vi är känsliga, mänskliga och dessutom har mage att visa det … offentligt.

Ja men hoppsan då … Marcus Birro är känslig och sårbar - ett lätt byte, eftersom han är känslig. Och de som är känsliga, sårbara och som i det skrivna ordet försöker sätta ord på den känslan, sätta ord på sina tankar och och dela med sig - är det ju fritt fram att hoppa på, håna och mobba eller hur? De får ju skylla sig själva.

Näe, faktiskt inte! Jag blir riktigt arg när jag tänker på det. För jag ser också det lilla känsliga barnet framför mig i sin förskola … där det lilla empatiska barnet med alla sina känslor väl synliga, hela sin sårbarhet står omgiven av de starkare som fått blodvittring och som ser sin chans att åstadkomma skada. Det börjar med det lilla barnet och det fortsätter upp i skolan och ut i vuxenvärlden. Vems fel är det? Kanske alla de tysta som väljer att inte se, som väljer att inte säga ifrån, som kanske själva är så glada att det inte är de som drabbas.

För mig handlar det också om vilket samhälle vi vill bygga. Barn gör inte som vi säger - de gör som vi gör, så med andra ord så börjar allt med oss själva … här och nu. Måste vi mobba någon när vi inte håller med? Kan vi inte bara berätta varför vi inte håller med … i en respektfull och god ton. Det är väl inte så himla dramatiskt att vi är olika - eller att vi möts av olika åsikter i det offentliga rummet. Då finns det ju något för alla att känna igen sig i. Lev och låt leva säger jag - och personligen så tycker jag att livet skulle bli väldigt mycket mera grått och tråkigt utan alla dessa känsliga konstnärssjälar som vill dela med sig av sina tankar.

Vi behöver inte hålla med Marcus Birro om allt - men vi behöver faktiskt inte heller mobba honom. Dags att växa upp och börja föregå med gott exempel med andra ord.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Varför ses en äldre kvinna som tar plats alltid som Tant Strul

onsdag, december 03, 2014

Mer styrning i skönmålad variant - är ändå mer styrning

Foto: Sukanto Debnath FLICKR) LICENS: CC BY-SA.
Miljöpartiet pratar just nu i budgetdebatten om varför de tänker tvångskvotera mer av föräldradagarna - om de får ha makten i det är landet. De vill "ge verktyg åt föräldrarna så att barnen får tillbringa med tid med båda sina föräldrar".

Åh näe … det köper jag inte.

De vill skaffa sig verktyg som politiker för att bestämma ÅT föräldrarna hur de ska fördela sina dagar. Deras försök att styra Sveriges familjer i detalj ska ses i ljuset av att vi redan har en individualiserad föräldraförsäkring - föräldrar får faktiskt redan i dag hälften av dagarna var. Sedan får de sätta sig ner vid köksbordet och bestämma hur de ska fördela dagarna så att BARNET får mesta möjliga tid med någon av föräldrarna - så att barnet får ha sin omsorg i hemmet så länge som möjligt innan det placeras på institution - och blir en elev i en "skola".

I Hemmaföräldrars nätverk ser vi hur föräldrar planerar utifrån flera olika aspeker: arbete, typ av arbete (löneanställd eller eget företag), boendesituation, om någon pluggar, hur graviditeten förlöpt och så vidare. Varje familj är unik och ibland är det pappan som är hemma, ibland mamman och ibland delar man på hemmatiden och kombinerar det hela med att arbeta i varierande grad. För att det ska fungera så måste föräldraförsäkringen vara flexibel på det sätt som den är i dag.

Föräldrar kan då pussla och trixa och skriva över dagar på varandra, de kan sätta barnets bästa i fokus med dagens föräldraförsäkring. Mp:s försök att tala om att mer styrning ska leda till att barnet får tid med båda föräldrarna är bara ett försök att maskera deras klåfingrighet till något positivt. Mer tvång kan aldrig bli bra för barnet i slutändan, för alla familjer är olika och alla familjer kommer inte att kunna ha barnet hemma så länge som de skulle önska om de inte får skriva över dagar på varandra. Och det här vet naturligtvis Mp, men det bryr sig inte.

Dessutom har 80 procent sagt nej till mer tvångskvotering … kanske dags att börja lyssna då!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför är V:s kamp för delad föräldraledighet fel

Vilken verklighetsuppfattning har S … egentligen? I samband med EU-valet säger Stefan Löfven:

"Vi har världens bäst utbildade hemmafruar - och de VILL ut på arbetsmarknaden" (därför ska vi försämra föräldraförsäkringen …). Löfven pratar feminism 10:22 in i programmet. Har vi verkligen en massa välutbildade hemmafruar som hålls inlåsta i sina hem, men som vill ut? Vad säger han … egentligen? http://www.expressen.se/tv/nyheter/politik/lofven-vi-har-varldens-bast-utbildade-hemmafruar/

tisdag, december 02, 2014

S kör på i gamla hjulspår och hävdar sin rätt att bestämma åt föräldrar

Foto: ChrisParfitt FLICKR) LICENS: CC BY-SA. Personerna på bilden har inget samband med inlägget.
Socialdemokraterna Strandhäll, Wikström och Régner berättar om varför de anser sig veta bättre än föräldrarna hur deras barn ska tillbringa sina första år i livet samt hur föräldraförsäkringen ska fördelas: "Sverige behöver en modern jämlikhetspolitik och jämställdhetspolitik. De borgerliga partierna tycks ha fastnat i gamla hjulspår med vårdnadsbidrag och en omodern föräldraförsäkring …" - skriver de gemensamt i en debattartikel där de ska berätta för Sveriges föräldrar varför de är bättre lämpade än föräldrarna själva att fatta beslut kring deras barn. Wikström är ju dessutom den som återkommande pratar om att införa obligatorisk förskola från tre års ålder - alltså skolplikt för treåringar.

Men vilka är det egentligen som har fastnat i gamla hjulspår? Alla dessa tankar om att styra människor och tvinga människor … att leva på ett visst sätt. Enligt Novus har ju 80 procent sagt ner till mer tvångskvotering av föräldradagarna. Föräldrar är nöjda med föräldraförsäkringens utformning. De vill kunna pussla och trixa och skriva över dagar mellan varandra - och de vill ta ut obetalda dagar samt ha kvar garantidagarna. Föräldrar vill också välja mellan olika barnomsorgsalternativ … ja även det av S så hatade hemmalternativet (vårdnadsbidraget) - eftersom barn är olika. Det är väl bra att den som har sin omsorg i hemmet behåller sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst? Varför ska den som känner att omsorg i hemmet är det bästa alternativet diskrimineras och kastas ut i ekonomisk otrygghet? Hur påverkar det familjen och barnen?

Det är inte direkt förvånande att SSU som ligger bakom förslaget om obligatorisk förskola, inte svarar när de får ett mejl från en alldeles vanlig mamma med en fråga om hur de tänker när de vill gå in och detaljstyra i människors liv och frånta föräldrar rätten att själva fatta beslut kring sina egna barn. En mamma berättar i Hemmaföräldrars nätverk om hur hon skrivit till SSU för att förklara varför hon inte vill att de ska bestämma åt henne. På ett ödmjukt och personligt sätt delar hon med sig av sina tankar om varför hon som mamma i stället för politikerna vill fatta beslut kring sina egna barn:

"Hej,

Läser ert förslag om obligatorisk förskola från tre års ålder. Jag får känslan av att ni anser att alla människor är lika, inte att alla är lika värda.

Jag har tre barn. De är alla lika värda men de är inte lika. Två av dem är framåt och en av dem här högkänslig. En av dem är gammal nog att även kunna uttrycka hur hon upplevde förskolan. Vi kan börja med högkänsliga. Han upplever alla intryck 60 gånger mer än vi andra. Han utvecklas annars normalt och har varken ADHD eller ADD. Han är bara lite extra känslig för intryck.

Från start har han ogillat större samlingar. Två till tre barn har gått bra men inte fler. Nu när han blev fyra tänkte vi försöka introducera honom i barngrupper. Vi har tur och hittar en grupp med bara 8 barn och två pedagoger. Men det fungerar inte. Han sitter bara på en plats och vill inte vara med. Han tycker att det är för många barn och för stökigt. När pedagogerna försöker få med honom gråter han bara. För honom fungerar det inte.

Så då väljer vi att anpassa oss efter hans behov så han får en möjlighet att utvecklas som han ska. För han vill leka med andra barn och han vill lära.

Vi håller bla just nu på att gå igenom kroppen och dess funktioner hemma. I våras gick vi igenom solsystemet. I somras experimenterade vi med solceller och diskuterade alternativa energikällor.
Vi använder känslokort för att hantera och sätta ord på alla de känslor han känner. Och vi skriver och räknar. Vi bor på landet och har gård och han är mer än gärna med när man jobbar.

Pappan jobbar kväll och jag driver eget hemma. Och trotts långtidsamningen är han väldigt pappig.
Han kommer vara redo till skolstart men han var inte det till tre år. Hade det varit obligatoriskt hade det varit förödande för vår kille och psykiska men för livet hade utvecklats.

Vi för en öppen dialog med BVC som stöttar oss fullt ut i våra beslut kring vår son. Min äldsta som idag går i mellanstadiet önskar att hon hade sluppit förskola. Personalen så att hon trivdes men hon själv säger att hon saknade mig enormt mycket när hon var där. Det var hög volym och de hann aldrig göra färdigt något. Ändå gick hon i en grupp på 15 elever med tre pedagoger. Nu är hon inte högkänslig och kunde därför stå ut med det. Och jag trodde verkligen att jag gjorde det som var rätt för henne. Minsta är så liten än, snart två år, men är mer nyfiken och framåt en sin storebror. Vi följer henne och kommer hitta det som passar henne.

Jag vet inte om det är någon mening med att länka kring forskning om barns mentala utveckling och forskning kring högkänsliga barn. Tyvärr är mycket på engelska eftersom Sverige inte bedriver någon direkt forskning kring detta. Vilket jag tycker är synd. För då skulle vi kunna ge alla barn bra förutsättningar att växa upp efter sin egna utveckling istället för att pressas in i en mall och hämmas i sin utveckling.

Nu är SSU ett ungdomsparti och jag förväntar mig inte att ni har barn eller några erfarenheter kring barn. Är det meningen att föräldrarna ska köra och det anpassas efter våra arbetstider? Vi går omlott här hemma och behöver därför bara en bil. Och då måste obligatoriska förskolan anpassas efter våra liv om inte någon av oss ska sluta arbeta eller alternativt att vi får en bil av staten.

Lite nyfikna tankar från oss här.

Mvh Sarah"

Den 8 oktober skrev Sarah till SSU - och hon har ännu inte fått något svar. Hon har lagt upp sin text på SSU:s facebooksida i ytterligare ett försök att få svar. Men när de som vill bestämma åt oss möter vanliga gräsrötter ock faktiskt får ta del av hur deras styrande politik slår mot vanliga familjer och deras barn - så tiger de som muren.

Nu har socialdemokraterna inte längre någon familjepolitik. Mp och V har också tagit bort sin. Dessa partier har alltså helt släppt barnperspektivet och pratar bara om att föräldrar ska slippa vara med sina barn för att bli "jämställda" och "jämlika". De tycker att de är moderna när de kör över människor och går in och detaljstyr och fattar beslut åt föräldrar.

Jag tycker att de är omoderna. En modern familjepolitik ger i de politiska ramarna föräldrar verktyg att pussla och trixa och hitta mängder med olika lösningar när barnen är små. Helt enkelt eftersom barn är olika.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ett barn är ingen handväska

"Föräldrar måste få bestämma själva"

"Ha respekt för att familjer är olika"

Gabriel Wikström, S, vill göra förskolan obligatorisk

Osolidariskt förslag från S och Mp straffar hemmaföräldrar

Nya Föräldraupproret

Namninsamling för valfrihet