Här Annika Strandhäll kan du se hur det blir när ni minskar valfriheten

Foto: Bridget Coila FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det är lätt att bli väldigt besviken på politiker och jag förstår det ökande politikerföraktet - i synnerhet när politiska beslut bygger på ideologi och inte utgår från hur verkligheten ser ut. Samtidigt som Annika Strandhäll, S, och hennes kollegor i V, MP och L (FP) jublar över att de ryckt undan mattan för de föräldrar som av olika orsaker vill ha barnen hemma längre - så droppar nu historierna in om hur föräldrar och barn drabbas sedan vårdnadsbidraget tagits bort.

Historierna från alldeles vanliga små gräsrötter, historier som vi sällan eller aldrig får höra. Det har inte ett tillräckligt stort nyhetsvärde att en familj får en grymt mycket tuffare tillvaro, får se sina livsdrömmar slås i kras, eller får ett helt annat liv än de hade kunnat få med en mer flexibel familjepolitik där även omsorg i hemmet är en subventionerad omsorgsform, där föräldern har sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst. SGI, tryggad.

Hemmaföräldrars nätverk, HFN, har i dag över 2 000 medlemmar plus lokala grupper över hela landet. Det är föräldrar som har valt att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Men eftersom vi har en regering som med stöd av Liberalerna har valt att göra allt i sin makt för att försvåra för dessa föräldrar - så behövs HFN för att knyta samman människor och se till att föräldrar får det stöd de behöver för att kunna överleva i det iskalla politiska klimat som nu sveper fram över landet. I HFN delar föräldrar med sig av sina historier och med tillåtelse vill jag dela en av dessa berättelser:

"Den här månaden har jag känt mig så fruktansvärt ledsen över att vårdnadsbidraget är borttaget och har känt sån hemsk panik inför framtiden.Vårt yngsta barn är 2 år men pratar fortfarande inte, vi har dagar kvar för det barnet och äldre syskon. Vårt äldsta barn är 7 år och går på en helt fantastisk skola, i höst börjar mellanbarnet på tillhörande förskola som också är väldigt bra och för hennes del känns det rätt i tiden. Hon kommer vara 4,5 år, förskolan är liten, har bra med personal, ur och skur, bra mat och så vidare och hon längtar själv efter att få börja.

Men det känns inte bra i mig någonstans över att minstingen på då 2,5 år ska börja, visserligen skulle de ha varandra men nej jag vill/ville ju att han ska börja vid 3,5 år helst även han vid 4,5 år men nu känns det som en omöjlighet för dagarna räcker inte så länge.

Så jag började plugga den 23 november på heltid för att skydda min SGI (ja jag vill skydda den då den är ganska hög och något jag slitit väldigt hårt för att få) och var även tvungen att börja jobba extra för att få ihop det ekonomiskt. Och för att slippa ta ut någon fp och därmed kunna vara hemma lite längre.

Sen jag började plugga har det självklart gått ut över hela familjen och jag har fått sitta uppe tills cirka 02 flera gånger för att försöka få något gjort. Självklart har jag därför haft svårt att komma upp på morgonen dagen efter. Vårt yngsta barn sov bra efter en vecka men sedan vart de som innan och det är ingen ovanlighet att han är vaken till 22-02 han också, så det har varit oerhört svårt att plugga med barnen hemma. Och jag blir så arg över att ens behöva hålla på så här och näst intill gå in i väggen för att kunna få vara hemma tills vårt barn är redo för förskola som inte ens har något behov av förskola!

För de äldre barn nyttjade jag/vi vårdnadsbidrag för i omgångar och sparade därmed många dagar och därför har mellanbarnet varit hemma i flera år och skolbarnet har maximalt gått 30 timmar i veckan sedan 3 år, långa lov, många korta dagar och jag hade även skyddat min SGI om jag hade haft någon då. Men nu när jag har något att skydda så går det inte utan att stressa ihjäl mig själv samtidigt. Känner mig nedstämd idag och ni här inne förstår ju verkligen hur jobbigt det är att pussla ibland.

Anamaria, trebarnsmamma"

Jaha ja alla klåfingriga detaljstyrande politiker - känns det lika bra när ni läser det här? Är det lika mycket jubel och high five? Det handlar om BARNEN - alla dessa små  barn. Deras första år i livet. Ni säger att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder är den lösning som alla föräldrar ska välja. Gör det inte det så använder ni glatt de politiska ramarna för att försöka tvinga dem till den lösning ni anser är bäst. Men familjer är olika och framförallt barn är olika.

Personligen tycker jag bara att det är skamligt och sorgligt, för det är inte bara att välja att stanna hemma i ett land med så högt skattetryck som vi har. Här pratar vi ofta bruttolön, men det är nettolönen, (efter skatt), som familjer ska leva av. Och i Sverige beskattar vi låg- och medelinkomsttagare extremt högt och de får lite pengar kvar att leva på efter skatt. Därför måste människor stå med mössan i hand och be att få tillbaka lite av sin intjänade lön i form av olika subventioner. Och det var precis det vårdnadsbidraget var - en subvention för omsorg i hemmet. Dessutom betalar dessa människor en dold skatt också via alla övriga sociala avgifter på lönen. Och så denna särbeskattning som gör att familjer med en inkomst betalar mer i skatt, än en familj med två inkomster i samma inkomstnivå.

Återigen blir det hur tydligt som helst att politik ska utgå från verkligheten och inte bygga på ideologi och teoretiska skrivbordskonstruktioner.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vårdnadsbidraget leder till bättre lön, bättre SGI och bättre pension

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har omsorgen om barnen hemma

Barn har det bättre på institution enligt S

Lite om mig som är admin i HFN:s facebook-grupp

Madeleine Lidman. Foto: Tommy Wiberg

Jag vill bara med några rader berätta om mig som är admin för HFN:s facebook-grupp. Jag har för de som missat det arbetat i 15 år nu, ideellt, med att stötta och inspirera föräldrar att våga gå sin egen väg, att våga lita till sin magkänsla.

Den som är sugen på lite matematik kan ta och addera minst två timmar per dag i 15 år och få fram arbetstimmar obetalda arbetstimmar. Jag sitter i telefon, träffar föräldrar, mejlar med föräldrar, skriver pm, träffar politiker och skriver i facebookgruppen. Jag skriver debattartiklar, jag är med i radio och driver hemsidor och föräldrauppror alltid på hemmaföräldrarnas sida och för alla föräldrar som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Allt det gratis det är alltså inget jag måste göra men behovet känns oändligt.

Varje familj jag kan hjälpa - varje barn som får en annan barndom vad kan jag säga jag tror alla förstår hur viktigt det är för mig.

Jag vill verkligen poängtera att det är frivilligt att vara med i Hemmaföräldrars facebook-grupp. MEN det finns ett litet krav för att FÅ vara med och det är att man accepterar HFN:s filosofi och regler - och att man i mån av tid och ork arbetar FÖR Hemmaföräldrars nätverk med vårt koncept: ”goda ringar på vattnet”.

Hemmaföräldrars nätverk är FÖR valfrihet och arbetar för valfrihet i de politiska ramarna. Alla politiker från höger till vänster, som försöker gå in och peta och detaljstyra de val som föräldrar har all rätt i världen att bestämma över själva - hemma vid sitt köksbord - kommer att få kritik. Alliansare som stöttar partier som vill detaljstyra (som FP)  brukar vara tacksamma över att olika frågor tas upp, så att de kan dra det med sitt parti. Men när det gäller vänsterpartierna så är inte deras väljare lika välvilligt inställda till kritik. Ibland känns det som att de helt enkelt vill vara med och föra föräldrar bakom ljuset, genom att försöka begränsa vilka frågor som ska avhandlas i facebookgruppen. Det är inte okej.

Alla trådar som handlar om att det är okej och bra med styrning, tvångskvotering, ja att ta ifrån föräldrar deras egenmakt att fatta viktiga beslut kring barnen dessa trådar får helt enkelt avhandlas i någon annan grupp. HFN ska vara en fredad zon det räcker med att gå in på en tidningssida för att se hur tvångskvoteringsförslag och mer styrning haglar just nu. I HFN ska vi ha rätt att diskutera problemen med det och vilken politik vi vill se i stället.

Är man irriterad på mig och hur jag sköter gruppen så skicka pm, visa att det handlar om en vilja att påtala ett problem och hitta en lösning – om att lyfta en fråga som gnager. Allt annat känns inte konstruktivt ...och skapar bara dålig stämning och mitt mål är en bra grupp med bra anda som skriver med respekt, god ton och fingertoppskänsla. Det är något som vi i facebook-gruppen skapar tillsammans. Det är inte lätt - men inte heller omöjligt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt

Foto: Jimmy Baikovicius (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personerna på bilden har inget samband med artikeln

För några veckor sedan gjorde jag slag i saken och sade upp mig från mitt jobb som läkare under specialisttjänstgöring på en vårdcentral. I samtalet med min handledare vädrade jag min önskan om att vara hemma med barnen, min aversion mot att återgå till arbete, min ångest över att inte passa in i samhällets förväntningar och normer. Han (man 65 år) sa att han knappt kom ihåg hur det var när hans barn var 0-6 år, för han arbetade så mycket. Det var likadant för alla hans kollegor, sade han, och de alla ångrar det idag. Han sa också att han inte alls trodde på det där att små barn behöver förskola. Och att man inte kan leva sitt liv utifrån en norm... Underbart samtal var det.

Chefen stöttade mig också helt och hållet. Hon ordnade så att jag blir tjänstledig ett år till att börja med. Det är annars en bransch där det råder ett starkt jämställdhetsideal och där man förväntas ha en stark anknytning till jobbet. Nu behöver jag inte försöka hitta den där viljan eller lusten att börja jobba längre, det är en enorm press som släpper.

Men dagens debatter väcker så många tankar. Min man och jag är själva exempel på att den allmänna kunskapen om barn och barns behov har blivit så liten och förvrängd. Vi trodde nog att våra barn glatt skulle vara med pappa efter sex-åtta månader. Vi trodde att de skulle bli mer eller mindre självgående efter ett år eller två, kanske. Vi trodde att de skulle älska att vara på dagis. Och när det visade sig att inget av det här stämde, då var vår (och även andras) slutsats att det var jag som gjorde fel. Jag ammade för länge, brydde mig för mycket, var för nära.

Våran stora kille som är så känslig, rastlös, härlig, varm... den där ångesten som handlar om att jag kanske inte klarar att tillgodose hans behov, kanske till och med bidrar till hans oro... Samtidigt som han säger ”Min älskade mamma, jag tycker så mycket om dig, jag vill vara med _dig_” -  ungefär tio gånger om dagen. Den där normen som vill att barnen ska vara ”avnavlade” vid ett års ålder, den har sannerligen hämmat mig, och nog har jag försökt låtsas som att han är avnavlad ibland... men som tur är så ger han sig inte i första taget, inte över huvud taget, faktiskt, det är inte klokt vad han har lärt mig mycket om kärlek. Och mer ska det bli, kan jag tro.

Det ekonomiska får lösa sig vartefter, har jag tänkt. Vi lever billigt. Men tänk ändå: tack vare att jag har varit högavlönad så har jag kunnat stanna hemma länge på min föräldrapenning. Och tack vare det, och att han är egen företagare, så har min man också kunnat vara hemma mycket (utan fp - taskig statistik hos Försäkringskassan).

Hade inte min man varit hemma med mig under den första tiden med första barnet så vet jag inte om vi hade klarat av att hålla ihop. Hade jag varit tvungen att börja jobba tidigare så tror jag att min osäkerhet som förälder hade hållt i sig bra mycket längre. Hade vi inte fått syskon alldeles för tätt, innan vare sig jag eller storebror var redo, så hade han förmodligen slussats in på dagis med en fortfarande tämligen osäker mamma. Med alla svårigheter och min egen omognad och bristfällighet så känner jag ändå stor tacksamhet över hur omständigheterna har samverkat. Och jag tänker att det i många fall behövs mycket tid och stöd för att komma över de där stora trösklarna i början när man får barn, trösklarna som handlar om att släppa taget och att vilja finnas där för sina barn och inte bli stressad och uppleva barnen som störningsmoment så till den grad att man flyr eller börjar kämpa emot. 

 ... Och hade inte Hemmaföräldrars nätverk, HFN, funnits så hade jag kanske inte vågat ändå... det tog lång tid innan jag faktiskt kunde tycka och känna att det var naturligt att ta hand om sina barn (sic!), och inse hur tokig normen att sätta ett-tvååringar i förskola strax innan de får syskon är... tack till alla er!

Emma Westman
Medlem i Hemmaföräldrars nätverk

hemmaforaldrar.se

Läs också:

Starkare relation till jobbet än till barnen

Nej barn MÅSTE inte gå i förskola för att utvecklas optimalt

Foto: Heather Katsoulis (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En av den vanligaste frågorna som dyker upp inne i Hemmaföräldrars nätverks facebook-grupp är om det är okej att vänta med förskola, eller till och med hoppa över den helt till skolstart. Många föräldrar som bara är hemma några månader efter ettårsdagen får finna sig i att bli en måltavla för allehanda åsikter från släkt, vänner, bekanta, grannar - ibland även på BVC och personalen på öppna förskolan:

"Men oj har ditt barn inte börjat på förskola ännu HUR ska det gå? Små barn behöver träffa andra kompisar och lära sig fungera socialt" - eller något i den stilen.

Och så alla undersökningar som sägs visa att barn som går i förskola blir duktigare i skolan. Vilken förälder vill sabba livschanserna för sin lilla knodd och hoppa över förskolan då.

Därför finns det anledning att titta lite på vad små barn behöver, egentligen. För även om en  bra förskola kan vara ett komplement till hemmet, så är det ju inte samma sak som att barn behöver förskola.

Till att börja med föds människobarnet för tidigt, helt enkelt för att kvinnans kropp inte klarar av att bära det cirka ett år till, vilket enligt forskningen skulle behövas. När barnet är ett år skulle det alltså egentligen vara redo att födas, vilket är ungefär vid en tidpunkt då många små barn börjar i förskolan och går långa dagar (många barn mellan 40-50 timmar i veckan), i en stor barngrupp med många olika relationer, långt bort från någon av de fem trygga anknytningspersoner som ett så litet barn har.

I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling. Hjärnans utveckling formas av samspelet och anknytningen till en vuxen och de tre första åren är de viktigaste för hjärnans utveckling.

Vi vet i dag vad stress gör med vuxna människors hjärnor: Stress kan leda till hjärnskador och utbrändhet. Men vad gör då stress med små barns sköra hjärnor? Hjärnor som dessutom är under utveckling? Det har det forskats väldigt lite om.

1974 kom den första forskningen kring dagisbarn (som det hette då) och stress - och den visade att redan på den tiden, när barnen gick kortare dagar och i mindre barngrupper så hade de förhöjda halter av kortisol i urinen … alltså förhöjda halter av stresshormoner. Även den amerikanska forskaren Andrea Dettling mätte kortisolet hos barn i förskolan och deras stressrespons var aktiverad och stressnivåerna steg under dagen. Enligt Sue Gerhardt, psykoterapeut, författare till boken: "Kärlekens roll - hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna" - visar forskning att barn med trygga anknytningar inte avger höga kortisolhalter i stressituationer på samma sätt som otrygga barn gör.

Att bli skild från sin mamma eller den vårdande vuxna personen som ansvarar för barnets livsuppehälle är förmodligen den mest stressande erfarenhet som ett spädbarn eller ett småbarn kan utsättas för. En tidig separation från modern ökar den corticotropinfrigörande faktorn (CRF) i amygdala. Denna anses av en del vara det biokemiska uttrycket för rädsla – också kortvariga separationer från källan till mat och skydd är mycket skrämmande för unga diande däggdjur, också de mänskliga.

I Sverige ser vi dessutom ibland separationen från den primära anknytningspersonen som "ett plåster som ska rivas av snabbt". Många förskolor kör i dag tredagars inskolning och andra sliter bokstavligen gråtande barn ur föräldern famn och uppmanar föräldern att gå. Gör man så? Vad händer om vi skulle använda samma metod för fler saker, som att lära barn äta mat. Det lilla barnet som ännu inte är suget på smakportioner, ska det "lära sig" genom att maten bara trycks in i barnets mun? Ska det lilla barnet som ska börja potträna få sitta på pottan tills det "lär sig"? Ska barnet som ska somna tryggt om kvällarna läggas i sin säng och få ligga där och gråta tills det "lär sig" att somna själv?

Det små barn behöver för utvecklas optimalt är: närhet, kärlek, god anknytning, god omsorg och socialt samspel med en vuxen som kan vägleda barnet ut i världen. Barnet behöver helt enkelt en trygg hamn, för att kunna utforska världen, men också återvända och tanka närhet, kärlek och trygghet. Om barnet får det här under sina första år, så kommer barnet att ha skapat sig en trygg inre arbetsmodell som det sedan använder för att möta livets utmaningar. Barn som inte får det här kommer att drabbas av ångest, oro, depression, självskadebeteenden och självmordstankar - ja av psykisk ohälsa i varierande grad. Och eftersom svenska barn i dag drabbas av en ständigt ökande psykisk ohälsa, så kan vi ju förstås skrika på fler kuratorer i skolan, eller så kan vi backa bandet och titta på vilken barndom vi ger barnen under deras första år. Tillgodoser vi de behov det lilla barnet har?

För föräldrar som får kommentarer kring valet att stanna hemma längre, rekommenderar jag följande länkar för läsning:

Stressade förskolebarn kan stressas för livet. Ny norsk studie (Läs och lär Marit Olanders ;) )

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Barn som gått i stora barngrupper har fler beteendeproblem

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Kärlekens roll, Sue Gerhardt

Stress leder till förstoppning hos förskolebarn (Läs noga Marit Olanders ;) )

Förskolan har blivit ett experiment

Tid för barn, Per Kågeson

Anknytningsteori

Psykolog: Ett år är väl tidigt att lämna

Politiker blundar för sambandet med ungas psykiska ohälsa

Om små barns behov och utveckling, Magnus Kihlbom

Behöver min 2,5-åring förskolans stimulans

Frånvaro om forskning av små barns socioemotionella utveckling och hälsa

Organisera förskolan efter små barns behov

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Stanna hemma eller välja förskola

När små barns behov negligeras - så syns det i hjärnan

Dagis kan skada ditt barn

Förskola före två års ålder kan skada barn

Barn som lämnas för tidigt kan känna sig övergivna

Det här är information som föräldrar får leta upp själva i dag. För tyvärr bygger svensk familjepolitik på ideologi och inte på vetenskap. Synen på det lilla barnet som ett problem som ska avlägsnas från föräldrarna så tidigt som möjligt - för att göra föräldrarna "jämställda" genomsyrar den information som föräldrar får. Själva barnperspektivet vad barn BEHÖVER … saknas … tyvärr. (Och en bra förskola där barnet får en möjlighet att knyta an till personalen, får gå lagom långa dagar i en lagom stor barngrupp och får sitt omsorgsbehov tillgodosett, behöver inte heller vara dålig för barnet. Det viktiga är att se till att rätt förutsättningar finns när man väljer barnomsorg utanför hemmet till sitt barn).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Diskriminera inte barn som är hemma

Mer tid med barnen gör att du utvecklas som förälder

Fula påhopp på Hemmaföräldrars nätverk

Foto: Silangel (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Hemmaföräldrars nätverk växer … och hemmaföräldrarna syns … och hörs allt mer. Det är positivt men har tyvärr också gjort att det hänt att en och annan sökt sig till HFN:s facebookgrupp för att bråka. Sedan går de ut och skriver inlägg om vilken trist grupp det är och alla tycker si och alla tycker så.

Nej, det gör de inte :) Det finns inte EN åsikt i gruppen. Med över 1 700 medlemmar finns de lika många åsikter som medlemmar. Därför är det så viktigt att de som väljer att gå med i Hemmaföräldrars nätverks facebookgrupp börjar med att läsa under "Om" den här gruppen. Där står det vilken filosofi som genomsyrar gruppen och det handlar i korhet om att man hoppar över de inlägg man inte känner sig bekväm med. Helt enkelt därför att de kan vara väldigt viktiga för någon annan.

Ibland kommer det upp trådar med att föräldrar som själva inskolar sina barn i förskolan tycker att det är jobbigt att vara med och se hur många små ettåringar som gråter … dag ut och dag in. Det är något som gör att det bränner till i hjärtat. Och naturligtvis måste de få skriva av sig den känslan och tillsammans med andra klura på varför det ser ut så här och vad som kan bli bättre.

En mycket viktig diskussion som handlar väldigt mycket om anknytning och där finns det mängder med forskning att luta sig mot och mängder med goda råd som föräldrar kan ta del av. Livet går sina egna vägar och även den som drömt om att vara hemma längre kan en dag finna sig i en situation där förskola är det enda alternativet … och då upplever många att det är toppen att vara i en grupp där man uppmuntras att lita till sin magkänsla kring inskolningen och där man får stöd och råg i ryggen att följa den - och agera på ett sätt vid inskolningen som fungerar bra för det egna barnet.

Men ibland måste man också få pysa över och få sätta känslor på att man blir ledsen över mycket av det man ser som förälder. Alla har inte någon nästgårds att prata med och HFN blir då det stödet. Jag hoppas att det klargör lite av vad som gäller för HFN:s facebookgrupp.

Tyvärr är det tydligen så att bloggaren Madeleine Ilmrud använder sin blogg till att dissa Hemmaföräldrars nätverk efter att hon fått höra "att så här och så här skrivs det minsann bland medlemmarna". Hon har även delat ett skärmdumpat inlägg i sin blogg från en annan facebookgrupp "Mammisar". Själv tycker hon att hon gör rätt för hon "gömmer sig inte i en sluten grupp". Däremot gömmer hon sig bakom en ANONYM person som påstår en massa saker …

Till att börja med har Madeleine Ilmrud inte varit med i Hemmaföräldrars nätverk - hon har alltså ingen aning om hur många olika inlägg som skrivs och vad som skrivs. Hur ett inlägg kan börja … och hur diskussionen sedan kan utmynna. Ja, HFN är sluten … därför att många föräldrar väljer att berätta väldigt öppet om sina liv, sina känslor och sina tankar. Det ska vara en fredad zon där föräldrar som saknar arbetskamrater i närheten kan dryfta olika frågor. Den bild Madeleine Ilmrud återger är felaktig och det hon skriver stämmer inte. I sin iver att sätta dit det hon beskriver som "nättroll" har hon samtidigt själv blivit delaktig och agerar som ett. Tråkigt - mycket tråkigt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Mamma från familjen Annorlunda bloggar om information från sluten facebookgrupp

Därför pyser hemmaföräldrarna över ibland

Alla valfrihetsmotståndare - kom in i matchen och börja bete er seriöst

P.S

För att ta reda på varför Madeleine Ilmrud stämplar en hel facebookgrupp som mobbande nättroll efter ett anonymt påstående … så skickade jag ett privat meddelande till henne på facebook … som hon läst … men inte svarat på:

Hej Madeleine,

Efter en anonym källa så sprider du tydligen påståenden om att Hemmaföräldrars nätverk är en sluten grupp för nättroll som mobbar andra. Hemmaföräldrars nätverk har över 1 700 medlemmar samt lokala grupper i hela landet. Gruppen riktar sig till alla de föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. Det finns föräldrar som valt bort förskola helt, de som har det lite grann och de som börjat jobba igen och har förskola på heltid, men som ändå väljer att vara kvar i gruppen eftersom de trivs så bra.

Efter ett anonymt tips så väljer du alltså att stämpla alla dessa föräldrar i ett blogginlägg, trots att du inte varit med i gruppen, eller har en aning om hur den fungerar. Det är ganska anmärkningsvärt och har rört upp många känslor hos medlemmarna.

Gruppen är sluten eftersom många delar med sig av sina privatliv, sin privata känslor och tankar … Många berättar också privat om svåra saker i livet - därför kan gruppen inte vara offentlig så att hela deras liv fläks ut på nätet. Det handlar inte om att de gömmer sig, utan om att de vill skydda sig och sina familjer men samtidigt kunna få stöd, råd och inspiration i gruppen.

Eftersom du säger att du själv inte gömmer dig så antar jag att du då också kan ange källan till dina påstående samt berätta vad det är du reagerat på som du anser är mobbning av andra mammor. Saker kan tas ur sitt sammanhang och därför är det så viktigt att vara försiktig med vad man skriver på nätet, så att inte människor hängs ut felaktigt och stämplas. Du har just stämplat över 2 000 personer som nättroll - och självklart är de allt annat än glada. Jag hoppas att du kan återkoppla till mig snarast.
___________________________________________________________________

Madeleine Ilmrud anser att hon har rätt att vidarebefordra påståenden från anonyma nättroll som hon inte kan verifiera och hänvisar till ansvarig utgivare för sin blogg: VD Peter Scheffer. Efter flera försök att komma i kontakt med honom både per mejl och telefon, där han vägrar att återkomma ringer vi från hemligt nummer. Då svarar han och på en direkt fråga om han tycker att det är okej som ansvarig utgivare att han har en bloggare som hittar på saker vad som avhandlas i en sluten grupp och hänvisar till anonyma skärmdumpar samt samlar på skärmdumpat material från slutna grupper … så är hans enda kommentar: "Vi censurerar inte".

Googlar man lite på Peter Scheffer så står det bland annat i en artikel i DN:

"Under hösten anmäldes Föräldranätet/Peter Scheffer för bokföringsbrott, men när DN når åklagaren på Ekobrottsmyndigheten Kenneth Larsson vet han inte ens om att han tilldelats ärendet eller vad det gäller. Också journalistförbundet driver upphovsrättsliga ärenden mot Peter Scheffer."

Vi kan alltså inte räkna med några som helst åtgärder från sajten Allt för föräldrar som är ansvariga utgivare och får därför försöka skydda medlemmarna så gott det går på egen hand:

Det här meddelandet har jag skrivit i den slutna gruppen efter vissa personers tråkiga agerande. Hoppas på respekt i fortsättningen för gruppens regler men även att de som tillåter sig bli en bricka i ett spel för anonyma nättroll. tänker sig för framöver.

Expressen målar valfriheten i svart och vitt

Foto: Patrick (Flickr) Licens: CC BY SA

Verklighetens folk gillar förskolan skriver Patrik Kronqvist i Expressens ledarkrönika: ”förskolan tillhör de verksamheter som år efter år får högst betyg av brukarna. Svenska föräldrar verkar inte känna sig ett dugg lurade när de promenerar till lämningen.”

Har Kronqvist läst inne på Förskoleupproret? Skulle inte tro det, för då hade han nog nyanserat sin svartvita bild en aning.

Sedan försöker han blåsa upp - att det finns partier som vill omsorg i hemmet som en subventionerad lösning - som ett gigantiskt problem. "För de vill ju dessutom sätta ett maxtak i förskolan och höga maxtaxan med 100 kronor. De vill göra det billigare att vara hemma med sina barn och dyrare att ha dem i förskola".

Ja … och … ??!!

Vad är problemet? Barn är olika. Det är inte ett problem att det finns partier som i de politiska ramarna vill säkra fler barnomsorgsalternativ. Problemet handlar om att så många lider av hemmafobi … och tydligen ser det som ett så gigantiskt hot att det finns föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. De är så rädda att omsorg i hemmet ska få fortsätta vara ett subventionerat alternativ - för vad kommer det då att säga om det egna valet?

Lite så känns det som att det är. Här ligger nog en del av pudelns kärna. Kan man marginalisera och smutskasta hemmaföräldrarna och de som vill stötta dem i de politiska ramarna, så slipper man blicka inåt kring det egna valet, slipper konfronteras med att det finns andra val att göra. Det finns bara ett ord att säga: sorgligt.

Var och en får väl välja hur de vill - barn är olika - familjer är olika, att vi väljer olika är inte ett problem - men att alla val inte har samma stöd i de politiska ramarna - är ett problem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Stoppa inte möjligheten för föräldrar att välja balans mellan familj och arbete

Foto: Joshua Rappeneker (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

Barnen är våra minsta, mest skyddslösa individer i det här samhället. Barn är olika. Politiska beslut som rör barn bör därför bygga på en barnkonsekvensanalys. Men det har tyvärr S, MP, FP och V helt glömt bort när det gått ut och sagt att vårdnadsbidraget ska tas bort på nationell nivå.

Redan nu kan vi se hur mattan rycks undan för föräldrar i kommun efter kommun. Först ut var Stockholm, sedan Uppsala, Linköping och nu står Haninge på tur … för ett borttagande av VB. Hur små barn som inte får den omvårdnad präglad av kärlek, närhet, god omsorg och god anknytning samt socialt samspel mår … när de blir äldre … det vet vi, för det kan vi se i de ökande psykiska ohälsotalen.

Varför den psykiska ohälsan ökar … om det beror på förskolan och att barnen är där 10-11 timmar per dag i stora barngrupper med få personal … det vet vi ju inte, eftersom ingen forskat på vilken effekt dagens förskola har på barn. Men pratar man med psykologer så säger de bara: "Vi vet vad barn behöver" … ja det vet vi … och gissningsvis så finns det då många små barn som INTE får vad de behöver. Kanske för att ramarna i familjepolitiken är för snäva? Kanske för att föräldrar inte får fakta, utan myter … kring vad barn behöver.

Men vi vet att det finns föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så varför inte låta dem få verktyg att kunna göra det då? Varför satsa så envetet på att rycka undan mattan för den här lilla gruppen? Det är för mig helt obegripligt. Hur kan man vara så oerhört styrd av ideologi att det enskilda lilla barnet inte har något betydelse? Att varje familj inte har någon betydelse?

Välmående föräldrar presterar bra … både i arbetslivet och i sin föräldraroll. Med mer egenmakt att själva kunna balansera upp sin tillvaro så mår de också bättre. Därför är det också så viktigt att regeringen, FP och V nu tar och tänker ett varv till … gör en barnkonsekvensanalys av beslutet att ta bort vårdnadsbidraget? Fundera över vad ni åstadkommer … EGENTLIGEN … när ni försämrar valfriheten för småbarnsföräldrar. Skippa ideologin ett tag och se det enskilda barnet, den lilla skyddslösa individen och kom ihåg att det är under småbarnsåren som grunden läggs för den framtida hälsan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Läs hela artikeln >>

Öppet brev till MP hur deras politik slår mot en vanlig familj

Skärmdump från twitterkonto

Lagom till vårbudgeten i april har S+MP+V+FP bestämt sig för att ta bort ett mycket viktigt verktyg för föräldrar som gör att de kan pussla under småbarnsåren för att få tid för barn och balans mellan familj och arbete. Därför är det så viktigt att nu när det bara är en månad kvar, att föräldrar som får hela sin vardag upp och nervänd faktiskt kan få en chans att planera för den här väldigt omfattande försämringen. Men tyvärr verkar inte partierna bakom det här förslaget ha några till vanliga medborgare när de ställer en konkret fråga för att kunna planer INNAN förändringen genomförs.

Det är så viktigt att politiker tar sig tid att svara när vanliga gräsrötter hör av sig. Det är också så viktigt med en dialog mellan gräsrötter och politiker. För vad händer om den dialogen saknas och de som har makten faktiskt inte lyssnar på hur deras politiska beslut slår mot vanliga människor?

När en någon tar sig tid att knåpa ihop ett brev och öppet berättar om sig och sin situation ... hur är man funtad då om man väljer att inte svara på de faktiska frågorna? Det är verkligen iskallt att inte besvara de frågor som föräldern faktiskt ställt. Här är en mamma som försöker få svar från MP. Hon försöker få till en dialog och en kommunikation. Det handlar om hur hon ska få ihop sitt livspussel under småbarnsåren när nu regeringen går in och rycker undan mattan för vanliga småbarnsföräldrar. Ett beslut som de fattat utan att göra en barnkonsekvensanalys:


Hej Maria, (Maria Ferm, MP)

Med anledning av din och Tobias Eneroths debattartikel i Aftonbladet:

”Jämställdhet ska spela roll varje dag” gör jag nu ett försök med dig då du tydligen är insatt i vårdnadsbidraget och avskaffandet av detsamma.

Jag och min man har båda varit hemma varsin period med vårdnadsbidrag för vårt äldsta barn och skulle gärna göra detsamma med vårt yngsta barn. Planeringen av vår hemmatid med yngsta barnet är ytterst svår eftersom vi inte alls vet vilka förutsättningar som kommer att gälla. Ska vi skynda oss att plocka ut 250 dagar innan 1-årsdagen och sen gå över på vårdnadsbidrag, eller kommer vårdnadsbidraget att vara avskaffat innan dess?

I så fall riskerar vi att ha tagit ut för många dagar under första levnadsåret och vara tvungna att sätta honom i förskola redan vid 1,5 års ålder (då föräldradagarna i så fall tar slut), något som är tvärtemot det vi vill.

Jag skulle alltså vilja ha tydliga svar på följande frågor om hur avskaffandet av vårdnadsbidraget kommer att gå till:

1. Till vilket datum planeras möjligheten för kommunerna att erbjuda vårdnadsbidrag att tas bort, dvs. från vilket datum kommer det att vara omöjligt att få vårdnadsbidrag beviljat?

2. Vad gäller för de vårdnadsbidrag som redan är beviljade? Kommer de att få fortsätta betalas ut?

3. Och viktigast av allt: Om man fått beviljat vårdnadsbidrag, kommer SGI-skydd och rätt till ledighet vid vårdnadsbidrag att finnas kvar i lagstiftningen även efter att kommunernas möjlighet att bevilja ytterligare vårdnadsbidrag har tagits bort?

Vi behöver verkligen svar på dessa frågor, och jag vet många andra familjer som också behöver det för sin planering. Både jag och min man har fasta anställningar och SGI som vi vill behålla. Det vore ytterst tråkigt om er förändring gör att en av oss måste säga upp sig och på så sätt komma längre ifrån arbetsmarknaden.

Vi är övertygade om att små barn har det bäst med en förälder så länge hemförhållandena är sunda, det är enbart därför vi vill vara hemma länge med våra barn. Det är mycket synd att Miljöpartiet lämnat sin tidigare barnvänliga linje i denna viktiga fråga. (Motion till riksdagen 2005/06:So699, Barn i vår tid s.9)

Jag förstår att vårdnadsbidraget inte är optimalt till sin konstruktion, men förlängt SGI-skydd och rätt till ledighet skulle räcka långt.

Med vänlig hälsning
Susanna

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Vår vardag med vårdnadsbidraget

En regering ska inte detaljstyra människor

Fler kvinnor ska ut och arbeta heltid. Därför ska vårdnads­bidraget avskaffas skriver S +MP i en debattartikel i Aftonbladet. Själv känner jag rent spontant när jag läser dessa rader:

Om de inte vill då?

Fast det verkar inte spela någon roll för denna lilla minioritetsregering. De verkar inte bara leva väldigt långt från gräsrötterna och de utmaningar som barnfamiljer har i dag - de visar också sin inkompetens genom att direkt som de fick makten - sätta fokus på fel saker. Redan i sin första budget valde de att lägga in att vårdnadsbidraget skulle tas bort ... för då verkar de tro att när den mattan rycks undan för föräldrar så kommer alla kvinnor per automatik börja arbeta heltid. Men den som har lite bakom pannbenet inser ju att de kvinnor som valt vårdnadsbidrag har ju gjort det därför att de anser att det var den lösning som passade just deras familj bäst. De ville helt enkelt inte arbeta heltid när barnen är små. (Och naturligtvis tar även pappor ut VB, liksom ensamstående som använder det för att kunna gå ner i tid. Många föräldrar delar också på VB rakt av och är hemma 50 procent var).

En annan sak som visar minioritetsregeringens bristande insikter om alla de människor vars liv de vill in och detaljstyra i, är påståendet: "Vårdnadsbidraget blev en kvinnofälla som förde framförallt utrikesfödda kvinnor längre bort från arbetsmarknaden".

Det är faktiskt rent lögnaktigt och på gränsen till hets mot folkgrupp att komma med den typen av påståenden. 2011 var det cirka 8 000 familjer som under någon period utnyttjade vårdnadsbidraget när deras barn var mellan 1-3 år. Av dessa familjer hade cirka 3 000 invandrarbakgrund. Men vad säger invandrarbakgrund?

Faktiskt ingenting.

De som är nyanlända och de som är i andra åtgärder får faktiskt inte använda sig av vårdnadsbidraget. Och hur vet S+MP att de med invandrarbakgrund inte hade en anställning att gå tillbaka till? Fördelen med VB är ju faktiskt att man har sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, tryggad. Menar de då att de med invandrarbakgrund  ... INTE ska få ha kvar sin anställning och sin SGI när de väljer att stanna hemma längre, på grund av att S + MP valt att kategorisera dem som människor med "invandrarbakgrund"?

Dessutom var dessa 3 000 inte ens två procent av de 155 350 personer med utländsk bakgrund som hade barn 1-3 år. Tyvärr visar det här hur otroligt lite de tänkt igenom vilket budskap de matar ut ... de kör på oavsett ... alla medel är tillåtna. Men jag tycker att det är fult att klumpa ihop människor och prata om "invandrarbakgrund". Erkänn i stället att det handlar om ideologi - socialdemokrater och miljöpartister tycker helt enkelt att de vet bättre än barnfamiljerna själva hur de ska leva sina liv.
Tryggheten för de som känner att de behöver stanna hemma längre med sina barn ska tas bort. Gör föräldrar det valet ska det kosta och de ska tvingas säga upp sig OCH förlora sin SGI.

Som lite grädde på moset när det gäller att sabotera livspusslet för vanliga småbarnsfamiljer så vill de naturligtvis också begränsa rätten för föräldrar att skriva över föräldradagar på varandra, något som i dag ger familjer en chans att kunna maxa tiden hemma. Mer tvångskvotering av den redan individualiserade föräldraförsäkringen är något regeringen också trycker på i samma artikel.

Ja man kan tycka vad man vill men en sak är tydlig ... S + MP skäms i alla fall inte för att gå ut och säga att de vet bättre än varje enskild familj vad som är bäst för dem. Personligen tycker jag att de borde ta sig en funderare över om det inte är så att vissa saker ska politiken helt enkelt inte in och peta i ...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis - och sedan klaga när man får problem

Uppsala kommun försöker tvinga ut småbarnsföräldrar i heltidsarbete

S och MP anser att alla föräldrar som är hemma längre med VB är inlåsta

Foto: Ozgur_poyrazogl (FLICKR) LICENS: CC BY-SA 

”Regeringen vill genom ett lagförslag avskaffa vårdnadsbidraget - trots att riksdagen före jul bestämde att det ska vara kvar, rapporterar SR Ekot.”

God morgon alla hemmaföräldrar. God morgon alla mammor och pappor med vårdnadsbidrag - för även pappor tar ut vårdnadsbidrag. Nu har vår nya regering hittat en ny stämpel att sätta på er: Ni är "inlåsta". Och ni ska snart bli befriade ... ;)

Vidgar man bilden lite och tänker lite längre än näsan räcker (och ideologins ramar sträcker sig) - så är ni ju hemma med er anställning skyddad. Ni har rätt att vara hemma tre år och ändå ha kvar jobbet. Ni har också den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI:n skyddad. Egentligen borde ni ju gratuleras, eftersom ni till skillnad från era bröder och systrar som bor i kommuner utan vårdnadsbidrag - inte behöver kastas ut från trygghetssystemen och bli utförsäkrade eller förlora en fot på arbetsmarknaden, bara för att ni väljer att stanna hemma lite längre med era barn. Bara för att ni VÄLJER att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Ni har också fler anledningar att vara glada. De föräldrar som väljer … (ja kanske till och med tvingas välja, eftersom deras kommun saknar vårdnadsbidrag) standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder ... är också de som är sjukast. De har alltså en markant ökning av sjukskrivningar redan efter första barnet. Långa sjukskrivningar saboterar karriären men försämrar också pensionen ... för att inte tala om livskvaliteten. Stockholm är hårdast drabbat av höga sjukskrivningstal hos framförallt kvinnorna (och enligt Försäkringskassan beror det på att där väljer en majoritet standardlösningen). I övriga landet där man inte jobbar heltid när barnen är små i samma utsträckning men ändå väljer förskola tidigt och går tillbaka och arbetar, så ökar sjukskrivningarna hos framförallt kvinnorna efter andra barnet.

Nu kan vi se att även männen drabbas av sjukskrivningar i allt högre grad, ju större ansvar de tar för hem och barn.

Det kanske är precis så som vi i Hemmföräldrars nätverk sagt i många år nu:

”Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.”

Och så har vi de små som den nya S+MP-regeringen alltid "glömmer bort": barnen. Hur barnen mår av standardlösningen - det vet vi inte, eftersom vi inte har forskat på vilken effekt det har på barnen att placeras i förskola från tidig ålder, i stora barngrupper, med få personal, långa dagar. Det finns utländska undersökningar och de visar på på många risker. Det finns också forskning om vad små barn behöver, vilket gör att man lätt kan jämföra med om det är vad de får ... när de hamnar i standardlösningen ...

Låt därför de föräldrar som VILL vara hemma längre med sina barn, få vara det. MED sin anställning tryggad, med sin SGI tryggad - så i stället för att ta bort vårdnadsbidraget så se till att det införs i alla kommuner. Det är dags att sluta spela rysk roulette med människors liv. Vi har bara ett liv - och det går inte i repris!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s: Kanske handlar allt egentligen bara om att skapa en spricka i Alliansen: 
Björklund vill slopa vårdnadsbidraget

Läs också:

Alf Svensson, KD: "Ynkligt och oförskämt" 

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Mammor i Stockholm sjukskrivs oftare

Regeringen förbereder en skrotning av vårdnadsbidraget

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

När ska vi göra något åt jämställdheten som har effekt

Arrogans och brist på förståelse när SSU svarar en hemmaförälder

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Kvinnor med två barn mer sjukskrivna

Störst risk för dubbelarbetande mammor att bli sjukskrivna

Framgångsrika mammor löper ökad risk för sjukskrivning

Uppdatering 16 februari 2015: FP och övriga partier som vill in och bestämma ÅT människor hur de ska leva sina liv under småbarnsåren ... belönas INTE av väljarna:

Skärmdump från Aftonbladet ... som inte ens nämnder KD:s uppgång ...

Många risker med gruppbaserad omsorg

Marianne Cederblads stressforskning

Det finns mycket forskning som visar på risker med gruppbaserad omsorg. I Sverige kunde man se risker redan för 40 år sedan i en studie av Marianne Cederblad om dagisbarn och stress… och sedan dess har barngrupperna blivit större, personalen färre - och barnen har fått längre dagar. Om barnen var stressade på den tiden - hur ska det då se ut i dag?

Hur stora riskerna är vet vi inte. Frank Lindblad vid Uppsala universitet ansökte för cirka tio år sedan om forskningsanslag för att följa upp Marianne Cederblads studie … men fick avslag. Under de senaste åren har flera forskare berättat för Hemmaföräldrars nätverk att de ansökt om att få forska på vilken effekt förskolan har på barn, men samtliga har fått avslag. Det är ganska anmärkningsvärt att det under de senaste 30 åren inte forskats alls i Sverige på vilken effekt förskolan har på barn - när vi samtidigt har haft en rad politiska beslut som syftat till att få in i 100 procent av alla barn i förskola. Och extra anmärkningsvärt är det att stressforskningen från 1974 inte följts upp. Varför beviljas inte de forskare som vill titta på det här några anslag?

I boken "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont" tar flera kunniga personer upp riskerna med dagens förskola - och sedan boken kom ut för fem år sedan, har det om möjligt blivit ännu sämre i många kommuner. Men ingen vågar riktigt ta i den här frågan, ingen vill … med all säkerhet för att det skulle bli för kostsamt. Alla partier skyller i stället på varandra. Men vem bryr sig om barnen?

Maxtaxan (som infördes 2002), allmän förskola från först fyra år och nu senast från tre års ålders (gratis förskola 15 timmar i veckan) OCH rätt för föräldralediga att sätta syskon i förskola när de är hemma med det nya barnet … har dränerat förskolan på pengar. Att lämna bort barnen har blivit en norm och en livsstil - och det finns faktiskt många föräldrar som är föräldralediga som lämnar sina barn året om, alla dagar - alla lov, utan någon ledighet. Förutom att det är en katastrof för barnet, så är det naturligtvis kostsamt för kommunerna - och leder till en sämre verksamhet - för alla barn.

Så här ser det ut. Nu kan vi välja att vänta några år till, några decennier till och samtidigt se hur den psykiska ohälsan hos barn ökar - eller så tar vi alla vårt ansvar som vuxna och ser till att åstadkomma en förändring: en modern och flexibel familjepolitik som tillåter föräldrar att pussla och trixa för att hitta den bästa lösningen under småbarnsåren - samtidigt som vi ser till göra något åt situationen i förskolan. Barnen ska inte anpassas till miljön - miljön ska anpassas till barnen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stress gör att förskolebarn inte bajsar på en vecka

Nya Föräldraupproret

Namninsamling för valfrihet

Förskolan blir bättre av kritisk granskning

Dagens förskola har blivit ett experiment

Psykologer: Vi vet inte hur förskolan i dess nuvarande utformning påverkar barn

Hög tid för en ny familjepolitik

Frånvaro av forskning om barns socioemotionella utveckling och hälsa i svensk förskola

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag

NICHD-studien om effekter av förskola

Hög stressnivå hos barn när förskolan inte håller hög kvalitet

Hemmaföräldrar vill visst att deras barn ska träffa andra barn

Foto: Marcos de Madariga (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Barnet har inget samband med artikeln)

Vänstertidningen ETC slår ettslag för gratis förskola - för då kanske ”alla barn kan få chansen att gå i förskolan, riktigt långa dagar”. För i dag finns det ju faktiskt barn till arbetslösa och föräldralediga som ”bara” går där 15 eller 30 timmar i veckan … beroende på hur mycket förskola kommunen erbjuder barn till arbetslösa och föräldralediga. Och inte nog med det – sedan finns det barn som inte går alls och var förskolan helt gratis så kanske de också skulle matas in i systemet. Som Johan Ehrenberg skriver i ETC:

”100 000 barn går inte i förskolan. Några då föräldrar inte vill att barnen ska få vara med andra barn på förskolan. En del får då vårdnadsbidrag men det är inte den stora förklaringen till att så många inte har förskoleplats. Det beror istället mer på att arbetslösa föräldrar eller sjuka inte får ha sina barn mer än några timmar i veckan. Det är en klassfråga, helt enkelt”. 

Sådana här texter är vardagsmat för hemmaföräldrar. Elaka insinuerande texter som med härskarteknik ska peka ut hemmaföräldrarna som olämpliga föräldrar som till exempel inte låter sina barn träffa andra barn. Det vet vi ju att hemmabarnen sitter i ett hörn och leker ensamma, medan mamma kringlar fransarna på örngotten. Eller hur?

Eller inte … som en arg mamma i en ironiskt text skriver med anledning av ETC:s artikel:

"I dag ska jag ”låta” min son umgås med andra barn. Vi ska på rytmik först, för jag vill ju att han ska ha ett vettigt språk när han kommer till skolan, och sedan stannar vi kvar på kyrkans öppna förskola. För jag vill ju inte att han ska bli en asocial snorvalp.

I eftermiddag ska han tyvärr isoleras hemma med mig och sina syskon. Vi ska baka och titta på en film medan vi äter hembakat. (Sockerfällan). Vi umgås och jag tvingar dem att sitta nära och mysa för kroppskontakt är ju så nyttigt, eller hur? Varför proppar man annars förskolan full med barn om meningen inte är att de ska trängas med varandra?

Eftersom det regnar kommer jag inte låta honom vara ute mer än promenaden till och från rytmiken på förmiddagen. Jag låter honom frysa lite eftersom jag inte vill beröva honom naturupplevelser. Nu när det är fredag slutar barnens pappa tidigare och, ve och fasa, därför tvingar vi med vårt barn att veckohandla, där kommer vi sedan att tvinga på honom upplevelsen av att få känna, lukta, smaka på riktig frukt och grönsaker, inte fina plastfigurer som förskolan använder.

Sedan ”låter vi” honom vara med oss i köket när vi lagar maten. Han måste uppleva hur maten förflyttas från skärbrädan ner i grytorna där de förvandlas till en maträtt. Om vi låtsas se bort ser vi inte när han stoppar råvaror i munnen, barns händer är ju så ohygieniska ni vet. Därför är köket no-no på förskolan. Vi är ju inte utbildade i livsmedelshantering så vi vet ju inte det.

Han får se på när maten hamnar i karotter och transporteras (mat ska transporteras om det är politiskt korrekt) till bordet där vi som familj sitter ner och äter tillsammans. Eftersom VI HAR TID SAMTALAR vi med barnen och umgås och därigenom lär vi barnen socialt samspel och turtagning. Stackars barn som måste umgås med oss outbildade vuxna hela eftermiddagen och kvällen.

När vi ätit transporteras disken till köket där någon av familjemedlemmarna diskar och då får sonen ännu ett tillfälle att vara delaktig, nämligen stå bredvid och iaktta och lära sig hur smutsigt blir rent … av vatten! Han får fysiskt uppleva kemi och fysik, i stället för i teorin, när han är med. Men vad vet jag - jag är ju ”bara” mamma.

Under kvällen får alla välja hur de vill tillbringa sin kväll, för vi har faktiskt demokrati i vår familj. Jag upptäcker till min fasa att barnet sysselsätter sig själv och inte kräver min uppmärksamhet!!! Jag facebookar då någon föräldragrupp undrar vad jag gjort för fel eftersom barnet inte behöver mig?!
Då, just då när barnet leker och visar mig i leken att han mår bra och att han lärt sig något av MIG?! 
Mitt i allt det här inser jag att jag är bra och att han får allt han behöver av MIG OCH SIN FAMILJ".

Visst kan ett ironiskt svar bli kontraproduktivt, men tänker alla dessa vänstermänniskor någonsin på hur hemmaföräldrarna känner i själ och hjärta när de uttrycker sig hånfullt och elakt om hemmaföräldrar? Jag tror helt ärligt inte att de bryr sig, eftersom de helt enkelt varken respekterar hemmaföräldrar eller deras val att satsa på tid för barn. Ibland måste vi kanske synliggöra den här problematiken även om en och annan tå kan riskeras att trampas på. Men för att det inte ska bli några trampade tår - så måste då alltid hemmaföräldrar tiga och ta emot … och det gör de också allt som oftast, men inte i dag, inte här och inte nu.

Hemmaföräldrars nätverk är inte ute efter ett skyttegravskrig mellan föräldrar och olika barnomsorgsalternativ. Barn är olika och föräldrar väljer därför olika – och därför får speciellt hemmaföräldrar väga det som sägs på guldvåg. Men i dag gör vi ett undantag och publicerar ett ironiskt svar som en irriterad mamma delat med sig av. Fler röster kan faktiskt behöva höras ibland …

Och visst kan en bra förskola i lagom dos, med en lagom stor barngrupp och tillräckligt med personal, vara rolig för vissa barn. Men hur hög kvalitet förskolan än må ha så passar den faktiskt inte för alla barn - och eftersom forskning saknas i Sverige på vilken effekt dagens förskola har på barn - så är det direkt felaktigt att gå ut och hävda att ALLA barn behöver mer förskola.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Hoppas Alice Bah Kunhke håller sig borta från familjepolitiken

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Var och en har rätt att sitta hemma vid köksbordet och fatta egna viktiga beslut kring familjen och hur de vill att barnen ska få växa upp - och naturligtvis utan pekpinnar från politiker. Självklart ska föräldrar ha tillgång till en seriös och objektiv faktabas att ta del av, när de ska fatta sina beslut … och de ska självklart också ha en mängd verktyg i de politiska ramarna som gör att de kan sy ihop den bästa lösningen för barnen. Barn är olika, familjer är olika, det är inte så dramatiskt.

Känns det som att de förutsättningarna finns är det förstås enkelt att acceptera att föräldrar väljer olika och inget man behöver lägga tid och energi på att ifrågasätta. Då vet man att föräldrar väljer - och inte styrs. Det är mer "jaha ni valde så - och vi valde så här" (sedan kan man självklart ha åsikter rent privat, men det är inget man behöver lufta offentligt tycker jag).

Riktigt så ser det ju tyvärr inte ut nu när de rödgröna redan i regeringsförklaringen valde att strypa valfriheten och försämra kraftigt för hemmaföräldrarna genom att ta med ett borttagande av vårdnadsbidraget omgående.

Därför känns det viktigt att se vilken filosofi som driver de politiker som kör den här linjen med att alla småbarnsföräldrar ska arbeta heltid. Självklart blir man oroad över den livsåskådning som präglar de nya politikerna i regeringen och personligen känner jag stor rädsla att de ska få för stort inflytande i familjepolitiken.

I en intervju i DI beskriver Alice Bah Kunhke hur hon ser på barn och familj:

"Jag har alltid känt mig bättre som yrkeskvinna än som än mamma. Jag får tvinga mig själv att gå hem till de barn som jag själv har gjort."

Sedan beskriver hon hur deras tillvaro inte fungerar alls och att ingen av föräldrarna riktigt hinner med barnen, men det gör inget för det ska de lösa med att anställa en barnflicka snart.

Problemet när föräldrar går ut och berättar hur de prioriterar bort sina barn till förmån för sin egen karriär och sina egna framgångar är … att inte alla har en månadslön på 124.000 kronor och helt enkelt inte kan lösa det hela genom att anställa personal som tar hand om barnen … och sköter hemmet med mera. Vanliga föräldrar som arbetar heltid och har små barn blir helt utbrända. Och hur mår inte barnen när familjesituationen ser ut så här? Var finns barnperspektivet?

Nu senast visar en undersökning från Försäkringskassan att pappor som delar mer på hemarbetet och arbetar heltid … också … precis som mammor som gör likadant - är sjukskrivna i allt högre grad. Återigen kan vi se tydliga bevis för hur otroligt svårt det är för vanliga familjer att få ihop standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Miljöpartiet har tagit bort familjepolitiken som ett politikområde och nu har de en minister som inte bara arbetar heltid, utan mer än det … och som åker ensam på spa-resor utomlands för att vila upp sig. Men så ser inte vardagen ut för de allra flesta och här ser jag många risker om den livsstil som Alice Bah Kunhke representerar skulle komma att bli någon slags förebild … och det kan jag tänka mig att det lätt kan bli, för självklart titulerar hon sig feminist - och för många är jämställdhet och feminism att kvinnor ska arbeta lika mycket som män har gjort i alla tider och samtidigt prioritera bort familjen. Men många mammor (och pappor) vill inte leva så här … och det ska man också ha all respekt för och anpassa de politiska ramarna efter. Och där är vi inte än … långtifrån, när vi nu har en rödgrön regering som redan i sin regeringsförklaring gick ute med att vårdnadsbidraget skulle tas bort: "för att få ut fler kvinnor i arbetslivet när barnen är små" (vare sig de vill eller inte).

Det ser inte ljust ut för valfriheten just nu - och jag hoppas att många sprider att Nya Föräldraupproret är med och försöker vända utvecklingen och få ett skydd och stöd också för de föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Starkare relation till jobbet än till barnen

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslagen

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Tid för barn och balans mellan familj och arbete. Nu måste vi få stöd i de politiska ramarna.

Madeleine Lidman

Med dessa rader vill jag önska alla ett Gott Nytt År!

Nu ser vi en växande gräsrotsrörelse med föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Ju fler vi i Hemmaföräldrars nätverk, HFN, når ut till - desto fler ansluter sig till oss. HFN är en liten motrörelse mot standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. En liten motrörelse som jag startade 2001 och som ständigt växer sig större. Utan pengar och med endast mitt eget ideella arbete drog jag igång det hela … och med hjälp av andra medlemmar i Hemmaföräldrars nätverk - som följer filosofin om att ge stöd, råd och inspiration till andra som tack för den hjälp de själva fått … växer vi oss nu allt större.

Alturism när det är som bäst - det civila samhället när det är som bäst.

Hemmaföräldrars nätverk är en liten ideell motkraft som till exempel under 2014 lyckades med det helt otroliga konststycket att få ett blogginlägg att läsas av över 230 000 människor på bara några månader. (På två dagar hade inlägget lästs av över 100 000 personer). Ett blogginlägg som fått över 63 000 "likes" på facebook. Det är ganska unikt - och har naturligtvis hjälpt till att marknadsföra att HFN finns.

Media har naturligtvis fått kännedom om det hela - men eftersom budskapet inte ligger i linje med en majoritet av journalisternas egna åsikter - så har inte någon journalist skrivit om det hela … som vanligt. Vilket visar hur otroligt viktigt det är att Hemmaföräldrars nätverk finns och ger en röst åt alla gräsrötter som vill ha en förändring av familjepolitiken så att den bättre anpassas efter hur samhället ser ut nu i dag och efter hur föräldrar vill leva sina liv. (Det som fungerade för snart hundra år sedan när Alva Myrdal skapade ramarna till dagens familjepolitik - fungerar inte längre, eftersom samhället ser annorlunda ut nu).

2015 ser inte lovande ut för hemmaföräldrarna. Med de rödgröna vid rodret väntar mängder med försämringar som ökar styrningen mot att alla ska välja standardlösningen. I dag har vi cirka fem procent av föräldrarna i Sverige som väljer annan omsorg än förskola: som dagmamma, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet.

Men det finns också hopp som sagt. Andelen föräldrar som går mot strömmen och följer sin magkänsla ökar. Huvudgruppen för HFN har på facebook i dag över 1 500 medlemmar och många hundra medlemmar till i olika lokala grupper. Nya Föräldraupproret har redan haft sin första demonstration (i november 2014) för en ny och mer hållbar familjepolitik. En familjepolitik som ökar valfriheten genom att de politiska ramarna ändras. Många har skrivit på Föräldraupprorets namninsamling för valfrihet och nu är det upp till de politiska partierna att börja lyssna, tänka nytt och bättre och se till att anpassa sin familjepolitik efter hur föräldrar vill leva sina liv (inte efter hur partierna vill att föräldrar ska leva sina liv). Och för de partier som inte längre har en familjepolitik (S, V, Mp och M) … handlar det nu om att se till att ta fram en.

Frågan är nu vilket parti som blir först ut med att presentera en ny och hållbar familjepolitik, som stöttar även de föräldrar som vi ge sina barn tid samt som vill ha en balans mellan familj och arbete. Några partier har varit inne och nosat på lite idéer för att underlätta för valfriheten - men det behövs mer omfattande förslag och dessa bör tas fram i en dialog med de som har kunskapen … som HFN till exempel. En förändring mot mer valfrihet är inte heller något som kommer utan en insats från alla de som vill ha valfrihet. Ingenting kommer gratis - det vet jag som under så många år var med och kämpade i dåvarande Föräldraupproret för att vårdnadsbidraget skulle införas. Många föräldrar har små barn - men alla kan göra något litet … när de har tid och ork. Och bara det att ge av sin tid och se till att stötta och inspirera andra i Hemmaföräldrars nätverk - är guld värt.

Efter 14 år av ideellt, obetalt arbete … ett arbete med mängder av telefonsamtal, privata meddelanden på facebook, mejlkonversationer med förtvivlade föräldrar, samtal och mejl till politiker, demonstrationer, namninsamlingar och uppror - så börjar jag bli ganska trött och lite sliten. Mina barn var små när jag började och de har sett sin mamma slita all sin lediga tid med det här. De har vuxit upp med att få dela sin tid med det ideella arbetet, som sker varje dag. Jag är så glad för allt stöd jag har fått från min familj … mina barn och min man. Precis som jag är så glad över alla fantastiska människor jag lärt känna under årens lopp som stöttat mig och bidragit till HFN:s framgångar. Det är stort … allt vi faktiskt har åstadkommit … tillsammans.

Hoppas ni alla får ett fint år 2015 och att ni i mån av tid och ork kommer att finnas med och stötta HFN även under 2015.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Hemmaföräldrar måste få bestämma själva"

"Ha respekt för att familjer är olika"

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Stora evolutionsfördelar för barn till närvarande föräldrar

Foto: Christina VanMeter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vad gjorde just däggdjuret homo sapiens så överlägset alla andra däggdjur? En sak som verkligen skiljer oss från andra däggdjur är den långa tid som våra barn tillbringat nära en förälder. Visdom och kunskap har förts över från en generation till en annan genom att barnen fått lära sig saker i socialt samspel med en vuxen. En vuxen som faktiskt inte är vilken vuxen som helst - utan en person som barnet har en anknytning till. För ska barn lära sig saker måste de vara trygga, deras anknytningssystem ska vara i viloläge.

En förälder har också guldläge när det gäller att ge sina barn en trygg bas och de livserfarenheter de behöver innan skolan med ett helt annat sätt att lära ut saker, tar vid. Nämligen det sociala samspelet. Mellan ett till tvåårsåldern sker det en intensiv tillväxt av barnets hjärna. För att den utvecklingen ska vara optimal ska barnet också ha en miljö som främjar den utvecklingen. Barnet ska inte utsättas för till exempel mycket stress, överstimulans och buller. Det barnet behöver för att utvecklas optimalt är: trygg anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel med en förälder eller annan vuxen som kan ge dem det de behöver.

För det lilla barnet är allt här i världen nytt och spännande. Allt vi gör med våra barn är pedagogik: när vi lär dem att ta på mössan själva, följa med till affären (man får inte ta en chokladkaka och börja äta, man äter inte av plockgodiset, man lägger sig inte ner och skriker när man inte får den där klubban osv), gå på café, följa med hem till någon annans hem (och lära sig att vara rädd om andras saker), åka tunnelbana och tåg … (man sitter inte med smutsiga stövlar på sätet där andra sedan ska sitta med sina rena kläder, man springer inte runt och skriker och stör andra osv), följa med i småaffärer (man springer inte in bakom disken och river runt osv).

Att lära barnen hur världen fungerar och HUR man samspelar med andra människor är inte lätt. Barn behöver vägledning och de är olika, så ibland får man vänta med vissa saker. Men när man gör saker tillsammans med barnen så för man också över sina egna livserfarenheter till dem - så att de slipper uppfinna hjulet på nytt. Just det lärande som föräldrar för över till sina barn är vi faktiskt genetiskt och biologiskt programmerade att ta emot och lära oss av, i det sociala samspelet med föräldern.

Just den här långa tiden i en förälders vård har varit ett framgångsrecept och det är därför det är så viktigt med balans, små barn behöver vara nära sina föräldrar och ska de lämnas bort så måste barnet få det som det annars skulle ha fått om de haft sin omsorg hos föräldern … om man vill att barnet ska utvecklas optimalt vill säga.

Ett exempel på hur viktigt det är med kunskap som går från generation till generation är det som hände på en liten ö i Indonesien för tio år sedan när tsunamin slog till. Då var det bara en person som sveptes med av tsunamin. Förklaringen hittar man i hur kunskapen om hur man ska skydda sig gått från förälder till barn, i generation efter generation. 1907 drabbades nämligen ön av en tsunami och en stor del av öns befolkning omkom. Men genom att berätta för barnen och levandegöra den historien samt hur man ska agera vid en tsunami, så var alla väl förberedda när vågen tornade upp sig.

Tyvärr är de här självklara kunskaperna om hur lärande går till och vilka förutsättningar som krävs, något som fallit i glömska i Sverige … eller som helt enkelt har trängts undan för information med en alltför stor tilltro till att skola även för ettåringar ska vara ett bättre alternativ. Så är det inte och det blir väldigt tydligt när vi ser hur svenska elevers kunskaper sjunker vid varje mätning i Pisa- undersökningen. Tiden verkar inte vara mogen ännu - myter ersätter fortfarande fakta och gammal beprövad kunskap. Och det är synd för det betyder ytterligare ett decennium eller två med en förlorad generation som inte får den kunskap och det lärande som de har rätt till.

En majoritet av Sveriges barn växer i dag från tidiga år upp i en miljö som inte främjar lärande och kunskaper och en optimal utveckling. Helt enkelt för att förskolan har fått ersätta de första viktiga åren innan skolstart -- utan att vila på vetenskaplig grund om vad små barn behöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Homo sapiens tid för barnen ett framgångsrecept

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Barn lär sig saker i socialt samspel

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Trygga barn lär sig lättare i förskolan

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Professor: Problem med förskolan slätas över

Professor i utvecklingspsykologi: "Vi vet inte hur förskolan i sin nuvarande utformning påverkar barn"