onsdag, augusti 22, 2012

Dagiskrisen är INTE över ...

Foto: GwiR (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
I varje liten vrå av stadsdelarna finns det numera en förskola, så det finns till och med lediga platser i Stockholm. Hmm, ja men vilken verksamhet placeras då barnen i, kan man undra. Fast det kanske inte är det som är poängen - bara de förvaras någonstans när föräldrarna arbetar.

Den svenska förskolan befinner sig i kris med stora barngrupper och få personal. Den som slår upp en dagstidning eller läser nyheterna på nätet, översköljs med rapporter om förskolebarn som tappats bort på  utflykter, glömts kvar på dagis när alla åkt iväg på utflykt, skållats, blivit solbrända och de allvarliga olyckorna i förskolan bara ökar.

Allt det signalerar: För stora barngrupper och för lite personal.

Men det kan inte någon göra någonting åt för maxtaxan har inte indexreglerats sedan 2001 och den svenska förskolan saknar pengar, trots att cirka 55 miljarder per år av skattebetalarnas pengar går till verksamheten. Maxtaxan är en brännhet potatis som inte någon politiskt parti (utom KD) vågar vidröra. Alla övriga partier är benhårt övertygade om att en indexreglering av maxtaxan skulle göra föräldrar så upprörda att de inte lägger sin röst på dem i nästa val.

Jag betvivlar det starkt. Om föräldrar förstod och fick information om vilken oerhörd skillnad en indexreglering av maxtaxan skulle göra för verksamheten, så skulle de inte tveka. Vad betyder mer pengar i plånboken jämfört med att deras barn skulle få mindre barngrupper och mer personal samt en tryggare och säkrare förskola? En förskola där personalen skulle få en chans att fullgöra det uppdrag som ser så fint ut i teorin på pappret – men som det i praktiken inte går att fullfölja med stora barngrupper och få personal.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolebarn saknar skydd

Fler olyckor i förskolan

lördag, augusti 18, 2012

Livet är en palett av olika livsstilar

Foto: Jackal of all trades (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
När man som hemmaförälder väljer att gå sin egen väg och välja tid för barnen, i stället för standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder, så drar man naturligtvis blickarna till sig. Och hamnar tyvärr i ett fack - trots att den ena hemmaföräldern inte är den andra lik - och trots att alla syr ihop olika lösningar beroende på den egna unika familjesituationen.

Det får mig att fundera över hur en lösning som lagstadgad föräldraledighet för att garantera att alla barn fick vara i en förälders vård under det första året, blev en norm - att barnet bara skulle vara i en förälders vård under ett år?

Och hur blev satsningen på att vidareutbilda personalen i förskolan, för att höja yrkets status och göra det mer attraktivt, plötsligt en norm att det bara är pedagoger som klarar av att ta hand om barnen under deras första år? Hur blev det så att föräldrar plötsligt fick finna sig i att anses diskvalificerade för jobbet, precis som dagmammorna? Hur kunde vi få en barnomsorgsminister som utan att blinka, bara kläcker ur sig: En förälder kan aldrig jämställas med en utbildad pedagog?

Och vad är det som gör att en del människor, inte gör som alla andra - inte bara följer med strömmen och utan att reflektera accepterar den sanning som makten för tillfället presenterar?

Jag tycker ju förstås att det är människorna som ifrågasätter, reflekterar och tänker till som för utvecklingen framåt och ser till att det inte går helt åt pipsvängen ... som det gjorde i Tyskland när Hitler kom till makten. Andra världskrigets stora förödelse berodde till stor del på att inte tillräckligt många människor stod upp och protesterade ... och inte bara i Tyskland, utan i världen i övrigt också.

Barnlinjen och tid för barn, hemmaföräldrar och en dröm om en ny och bättre familjepolitik - är en stark rörelse som vinner alltmer mark. Det är ett typexempel på en gräsrotsrörelse som protesterar mot rådande system - mot en alltmer skruvad och ensidig familjepolitik, där alla ska tvingas att göra likadant.

Varför ska vi alla in i samma fålla? Det tål att fundera över ... vad vill makten egentligen med det här?

I Hemmaföräldrars grupp på facebook samlas föräldrarna som vill ge sina barn tid och de lägger ner tid och energi på något som är oerhört viktigt - att diskutera och reflektera kring hur vi skapar bättre förutsättningar för våra barn. Alla är olika, med olika bakgrund och livsåskådning - men möts och delar med sig av sina livserfarenheter. Det är så viktigt och ett exempel på den fria debatt som saknas i media. Det är på nätet och i olika forum som den här gräsrotsrörelsen växt sig starkare under de senaste tio åren. Fortfarande är rädslan stor hos makten och etablissemanget och de vågar inte släppa fram rösterna från de här människorna. Men de tar sig gärna rätten att prata åt dem - att göra narr av dem.

Personligen tror jag att det är ett måste att dessa människor får komma fram och får en röst - Sverige som land behöver det och våra barn behöver det definitivt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk






torsdag, augusti 09, 2012

I en demokrati så vågar man ha valfrihet

Foto: Ian BC North (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Jag kan fortfarande inte släppa bilden jag har kvar i mitt huvud av en rasande Nalin Pekgul, S, som sitter i tv och skriker att de mammor som stannat hemma längre med sina barn minsann inte ska komma till henne och be om hjälp, om de hamnar i ekonomiska svårigheter någon gång i livet. Tanken på att det finns föräldrar som inte väljer förskola får helt klart en del politiker att i det närmaste tugga fradga. Samma Nalin Pekgul har gjort liknande utspel mot föräldrar som hämtar tidigare på dagis och naturligtvis vill hon ha lagstadgad delad föräldraledighet.

Alla ska göra lika.

Problemet är bara att alla inte är lika och att det då blir en mängd följdproblem när alla tvingas göra lika. Sedan kan jag också tänka att det finns en enorm oro hos de politiker som skyr valfrihet som pesten. Om inte alla tvingas att göra lika, så kommer det att finnas människor som gör olika och tänk om det betyder att någon fattar ett bättre val och därmed får ett bättre liv?

Det ska vara lika eländigt för alla nämligen.

Mina barn gick i deltidsförskola - lekis - i Solna församling. Underbara fantastiska Hannebergsgårdens deltidsförskola (belägen i en gammal prästgård byggd 1926), som hade eldsjälen Ingrid Andersson som gav allt för att erbjuda en bra verksamhet. Barnen kunde även gå i sexårsverksamhet, något som var mycket uppskattat. En dag hade jag ett samtal med en av förskolecheferna i församlingen. Hon var politiskt aktiv i socialdemokraterna och hade under flera år arbetat aktivt för att lägga ner lekis efter lekis. Jag kunde inte låta bli att fråga vad hon hade emot lekis egentligen.

– Men det är ju orättvist att vissa barn (hemmabarn och barn som går hos dagmamma) kan välja en verksamhet där de går kortare dagar - när nu inte alla föräldrar kan göra samma val, svarade hon med ett brett leende.

Orättvist?

Så livet blir rättvist om politiker med tvång tvingar alla att göra lika?

Knappast.

Men det är orättvist att inte ta hänsyn till att alla barn är olika - att alla familjer är olika - och har olika mål och drömmar med livet. Och det är grymt och orättvist att inte ta hänsyn till att vi bara har ett liv och vi kan inte leva om det.

Låt föräldrar bestämma själva hur de vill lösa sina barnomsorg. Är man inte nöjd med en lösning är det väl toppen om man då kan välja något annat. Men för det krävs det att vi har riktig valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ - och där är vi inte så länge det finns kommuner som fortfarande inte erbjuder vårdnadsbidrag och pedagogisk omsorg (dagmamma). Eller för den delen även lekis.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

En mammas kamp för införande av vårdnadsbidraget i Östra Göinge:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=2112989

http://hemmaforaldrar.se/tommy_johansson_kommunalrad.htm

http://www.nsk.se/article/20090227/NYHETER/411925005/1163

http://www.skanskan.se/article/20120515/OSTRAGOINGE/705159867/-/vardnadsbidrag-infors-i-kommunen

Facebook:

Facebookgrupp för alla som vill ha många olika barnomsorgsalternativ