Livet är en palett av olika livsstilar

Foto: Jackal of all trades (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

När man som hemmaförälder väljer att gå sin egen väg och välja tid för barnen, i stället för standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder, så drar man naturligtvis blickarna till sig. Och hamnar tyvärr i ett fack - trots att den ena hemmaföräldern inte är den andra lik - och trots att alla syr ihop olika lösningar beroende på den egna unika familjesituationen.

Det får mig att fundera över hur en lösning som lagstadgad föräldraledighet för att garantera att alla barn fick vara i en förälders vård under det första året, blev en norm - att barnet bara skulle vara i en förälders vård under ett år?

Och hur blev satsningen på att vidareutbilda personalen i förskolan, för att höja yrkets status och göra det mer attraktivt, plötsligt en norm att det bara är pedagoger som klarar av att ta hand om barnen under deras första år? Hur blev det så att föräldrar plötsligt fick finna sig i att anses diskvalificerade för jobbet, precis som dagmammorna? Hur kunde vi få en barnomsorgsminister som utan att blinka, bara kläcker ur sig: En förälder kan aldrig jämställas med en utbildad pedagog?

Och vad är det som gör att en del människor, inte gör som alla andra - inte bara följer med strömmen och utan att reflektera accepterar den sanning som makten för tillfället presenterar?

Jag tycker ju förstås att det är människorna som ifrågasätter, reflekterar och tänker till som för utvecklingen framåt och ser till att det inte går helt åt pipsvängen ... som det gjorde i Tyskland när Hitler kom till makten. Andra världskrigets stora förödelse berodde till stor del på att inte tillräckligt många människor stod upp och protesterade ... och inte bara i Tyskland, utan i världen i övrigt också.

Barnlinjen och tid för barn, hemmaföräldrar och en dröm om en ny och bättre familjepolitik - är en stark rörelse som vinner alltmer mark. Det är ett typexempel på en gräsrotsrörelse som protesterar mot rådande system - mot en alltmer skruvad och ensidig familjepolitik, där alla ska tvingas att göra likadant.

Varför ska vi alla in i samma fålla? Det tål att fundera över ... vad vill makten egentligen med det här?

I Hemmaföräldrars grupp på facebook samlas föräldrarna som vill ge sina barn tid och de lägger ner tid och energi på något som är oerhört viktigt - att diskutera och reflektera kring hur vi skapar bättre förutsättningar för våra barn. Alla är olika, med olika bakgrund och livsåskådning - men möts och delar med sig av sina livserfarenheter. Det är så viktigt och ett exempel på den fria debatt som saknas i media. Det är på nätet och i olika forum som den här gräsrotsrörelsen växt sig starkare under de senaste tio åren. Fortfarande är rädslan stor hos makten och etablissemanget och de vågar inte släppa fram rösterna från de här människorna. Men de tar sig gärna rätten att prata åt dem - att göra narr av dem.

Personligen tror jag att det är ett måste att dessa människor får komma fram och får en röst - Sverige som land behöver det och våra barn behöver det definitivt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk