onsdag, juni 25, 2008

Sluta försöka tiga ihjäl hemmaföräldrarnas kamp

Jag minns en mamma som sa över mitt huvud en gång; "ja, titta hon är 15 år och har hela livet framför sig". Nu har det snart gått 30 år sedan jag hörde den frasen. Jag tittar på mina egna barn och känner hur fort livet går och hur kort det är. Men hur förmedlar man till sina barn hur viktigt det är att vara rädd om och ta till vara på dagarna som går - utan att skapa stress hos dem? Jag tror inte att det går att förklara men jag kan förmedla genom min livsstil vad jag tycker är viktigt i våra korta liv och hoppas att det är en hjälp på vägen.

Mina barn är för mig prioritet ett. När jag läst om anknytning och när jag förstått hur viktigt det är för barn med trygghet, traditioner och fasta rutiner och tid med sina föräldrar, så har jag försökt ge dem just det. En värdegrund att stå på som förhoppningsvis underlättar för dem att forma sina egna liv. Eftersom jag själv haft en närvarande pappa, så har det varit självklart för mig och maken att arbeta för att också han ska ha en lika stor del i deras liv som jag har.

Istället för att vi båda gick och arbetade heltid, så att ingen av oss fick tid med barnen, så valde vi en lösning där jag var hemma men istället bjöd in pappan i gemenskapen och såg till att han blev delaktig. Det gick eftersom han vid ett jobb byte förklarade att han inte kunde jobba över på grund av att han var småbarnspappa. Sedan valde han att jobba in tid i veckorna så att han kunde sluta vid 13.00 tiden på fredagarna och då tillbringa tid med barnen. Han var alltid hemma vid 17.00 tiden och kunde då ge barnen tid. Vi fördelade också hemarbetet på ett sätt som passade oss, inte millimeterrättvisa - men maken fick ta tvätt, matlagning (kvällsmålet) och handla mat. Jag vet många familjer där kvinnan arbetar heltid och ändå tar alla dessa bitar också - men i medias ögon är de jämställda eftersom båda jobbar utanför hemmet. Jag undrar just om inte det är den största kvinnofällan av alla och en starkt bidragande orsak till att så många kvinnor blir utbrända.

Det har inte varit helt lätt att få ihop det här pusslet med att en stannat hemma, eftersom vi lever i ett samhälle som med ekonomiska styrmedel motarbetar hemmaalternativet. Särbeskattningen har slagit hårt mot vår familj och nedskrivningen av hemmaföräldrar i media har inte underlättat min karriär.

Men viljan att hitta lösningar för att vi skulle få tid med barnen, för att vi skulle kunna ge dem långa härliga sommarlov och en mindre stressig tillvaro har fått mig att bli kreativ. Trots "dumstämpeln" som proffstyckarna satt i min panna, så känner jag mig glad och stolt över att jag valde att kämpa för att ta den här vägen på livets stig. Tiden med barnen har utvecklat mig och fått mig att lära mig nya saker hela tiden. Jag har startat eget, lärt mig göra hemsidor, startat en nättidning och ett nätverk för hemmaföräldrar, utvecklat mitt skrivande, gått en kurs på Poppius och fått en kunskap om hur allt är uppbyggt och hur politiker och media styr våra liv, hur de väljer att vinkla och sortera bort nyheter för att försöka vara med och styra samhällsutvecklingen.

Ta bara Christina Panfalk, som kämpar så tappert för att få ekonomisk möjlighet att vara hemma lite längre med sin son i socialdemokratiska Östra Göinge. Hon har samlat in tillräckligt många namn för att kräva en folkomröstning i frågan om vårdnadsbidraget, men (s) kan ändå fortsätta att säga nej även till en folkomröstning. En skribent från Dagens Nyheter var i kontakt med Christina och ville veta mer.

Är det någon som har läst om det som händer i Östra Göinge i Dagens Nyheter?

NEJ. Naturligtvis väljer DN:s redaktion att inte skriva om det här. Precis som de väljer att refusera debattartiklar från hemmaföräldrar och insändare. Frågan ska tigas ihjäl, så att människor ges ett intryck av att det här bara är en fråga för några få.

Men viljan att förändra vår samhälle så att det blir mer barnvänligt är stark och det skriver Elise Claeson om i sin utmärkta och träffande kolumn i Svenska Dagbladet:

Folkrörelsen som växer i det tysta

Jag har naturligtvis skrivit till DN och frågat varför de inte rapporterat om utvecklingen i Östra Göinge - då jag tror att det finns ett starkt intresse hos vanliga människor att följa hur det går till i "demokratin Sverige". De kommer förstås aldrig svara, för varför skulle de bry sig om en fråga från "en korkad hemmamamma" - så det blir till att skriva på nätet som vanligt. Och DN kan sitta där i sina krympande lokaler och undra över varför allt fler väljer att inte läsa tidningen. Och Expressen ska vi inte tala om - de valde att inte publicera en artikel om Föräldraupproret, som deras politiska stjärnreporter skrivit och hon lämnade tidningen för att ge sina barn mer tid.

Men föräldrarnas kamp för att skapa ett barnvänligare samhälle fortsätter och fler och fler sluter upp bakom.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Ge barnen tid med sina föräldrar (därför valde jag att vara hemma)

lördag, juni 14, 2008

En konstruerad verklighet

Skärmdump
Som hemmaförälder så finns man med barnen när de är små i en mängd olika sociala situationer. Ofta får man hjälpa till på traven. En situation kan vara när barnen tar hem kompisar och de ska lära sig att visa vännerna sitt rum och dela med sig av leksakerna. Vi hade som princip att var de väldigt rädda om något så plockade vi undan just den saken innan de fick besök - men annars var det bara till att låna ut sakerna.

En annan viktig bit är att följa barnen genom de olika utvecklingsfaserna och där direkt på plats stötta och berätta hur man inte gör och hur man kan göra istället. Blir de till exempel arga på en kamrat som rycker ifrån dem en leksak så är det inte läge att börja slåss. Då blir det direkt; - Inte slåss. Säg istället "jag hade den du får låna en sak jag inte leker med".

Korrigera men också ge en lösning. Så gör hemmaföräldrar dagligen. Men vi kallar det inte pedagogik även om det är det, när vi försöker få barnen att prata istället för att slåss. Vi hjälper dem att finna ord och lösningar för olika situationer - där och precis då.

Därför blir jag lite full i skratt när jag läser hur det kan gå till i förskolan. (Stort uppblåst i en artikel som något unikt). I SvD har man en lång artikel om hur förskolebarnen får lära sig att hantera någon som slåss - man säger STOPP.

Genom olika konstruerade situationer i rollspel och något som kallas "argdockor" får barnen på förskolan lära sig om olika känslor. "Argdockan" heter Karl-Astrid, eftersom den är könslös, så att både pojkar och flickor ska kunna identifiera sig med den. (Bara det.... hur väl stämmer det överens med verkligheten, men ack så politiskt korrekt?).

Barnen får ta "argdockan" och spela upp en scen hur de ser ut när de är arga. Sedan får de sjunga sånger om att vara arg och rita teckningar. Men om någon slåss då ska pedagogerna först säga stopp och sedan skilja de stridande åt. Men sedan säger pedagogerna inte åt barnen vad de ska göra - nej, de ställer frågor.

Hur känns det? undrar de och hjälper barnen att sätta ord på sina känslor.
Hur tänker du? Och hur ska du göra nu? frågar de sedan. Meningen är att barnen själva ska hitta på en lösning som de kan prova.

Och det här handlar om barn så små som tvååringar.

Ibland undrar jag om förskollärarutbildningen verkligen innehåller något kapitel som handlar om utvecklingspsykologi - för om det gjorde det så borde man förstå att det här är gruvligt tramsigt och absolut inte passar för barn som är för små. Det kan visst finnas en idé i att prata med 5-6 åringar och spela rollspel som ett komplement till att man snabbt finns på plats och löser bråk. Men så små barn har varken tid eller ork med en terapisession varje gång ett bråk uppstår, de behöver snabb och enkel hjälp för att få veta hur de kan göra istället för att slåss. Och seriöst, hur troligt är det att pedagogerna hinner med alla situationer som uppstår i en grupp om 20-30 barn och två-tre personal?

Och vad händer sedan när de här små förskolebarnen kommer hem? Föräldrarna har knappast några "argdockor" hemma utan kommer att lösa situationen på ett helt annat sätt. Hur många olika budskap klarar så små barn? Barn behöver tydliga regler och en vuxenvärld som ger ett samstämmigt budskap.

Mitt råd är att låta barn vara barn och inte förutsätta att de är några små minivuxna.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Hemmapedagogik är superbra - smarta barn skapas i köket

En röst ur verkligheten

Bristen på förskollärare = låg lön, dåliga arbetsvillkor och stora barngrupper





tisdag, juni 10, 2008

Hög antibiotikaanvänding signalerar: ny familjepolitik

Den höga antibiotikaförskrivningen till barn under sex år är ett resultat av Sverige misslyckade familjepolitik. Vi har en familjepolitik som inte tar hänsyn till att barns immunförsvar inte är moget innan tre års ålder. I Sverige tvingas föräldrar med ekonomiska styrmedel att lämna ifrån sig barnen till dagis vid ett års ålder, så att de kan gå ut och arbeta heltid. Det gör att de små drabbas av ständiga infektioner på grund av den grogrund för sjukdomar som dagis innebär - där de sedan tvingas till den ena antibiotika kuren efter den andra.

Hårt pressade föräldrar har heller inte tid eller ekonomisk möjlighet att vara hemma med sina små och lämnar in sjuka barn till dagis varför smittorna aldrig tar slut. Plus att många säkerligen kräver antibiotika till sina barn, så att de kan gå tillbaka och jobba så fort som möjligt.

Ett sjukt system som nu har lett till att vart tredje barn under sex år fick antibiotika under 2007 enligt DN den 10 juni. ¨Risken att vi ska drabbas av resistenta smittor i större omfattning börjar därmed bli alarmerande hög. Det är ytterligare en signal som visar att det är dags att formulera en ny familjepolitik som utgår från barnen.

Ge föräldrar chansen att få fler barnomsorgsalternativ att välja mellan och låt vårdnadsbidraget bli ett självklart alternativ.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

söndag, juni 08, 2008

Betongmakten vill inte släppa barnen till föräldrarna

Det finns något hårt och oförsonligt i socialdemokraternas attityd till föräldrar och deras barn. Hur kan de år efter år försvara ett system som innebär att föräldrar inte själva ska få välja hur länge de vill vara hemma? Hur kan vi i ett land som kallar sig demokrati, ha ett ekonomiskt system som innebär att de allra flesta inte har råd att vara hemma längre än ett år?

Alla barn är olika men det finns gedigen forskning som visar att barn behöver en fungerande anknytning för att slippa psykisk ohälsa längre fram i livet. Och anknytningen till föräldrarna är sällan färdig innan tre års ålder.

Det finns också gedigen forskning som berättar att små barn inte har utvecklat sitt immunförsvar innan tre års ålder och ändå har vi ett system som tvingar föräldrar att lämna ifrån sig sina ettåringar till dagis, med alla de infektioner som det innebär. Infektioner som kan kräva upprepade pencillinkurer. Kurer som varje gång de dödar de farliga bakterierna hos de små också dödar alla "snälla" bakterier. När snälla bakterier slås ut - slås immunförsvaret ut. De små får alltså sina immunförsvar förstörda gång på gång och tvingas på nytt försöka bygga ett skydd mot sjukdomar.

Föräldrar får också falsk information som säger att "det är bra med många infektioner när man är liten, då övas immunförsvaret upp". Ja, det är bra att bli lite förkyld och "lite skit rensar magen" - men det är inte det som drabbar små dagisbarn i en miljö som ofta innebär att de utsätts för direkt livshotande infektioner. Hittills är det bara på hemmaforaldrar.se som den här problematiken tagits upp. Någon annanstans får inte föräldrar veta de sammanlagda riskerna med tidig dagisstart. Och det i ett land som kallar sig demokrati........

Kampen för valfrihet och för en bättre uppväxt för våra allra minsta har nu pågått i flera år och i Östra Göinge har nu en modig mamma, avsatt viktig tid för att göra den lilla människans röst hörd - för att utkräva sin demokratiska rätt att få folkomrösta kring frågan om vårdnadsbidraget.

Frågan är nu om (S) i Östra Göinge vågar ge klartecken för en folkomröstning eller om de vill fortsätta att bestämma livsvillkoren för våra minsta barn genom att bara erbjuda dagis som barnomsorgsalternativ.

Madeleine Lidman

Läs också:

Socialdemokrat tycker att namninsamling är mobbdemokrati

(S) i Östra Göinge undviker att svara på frågor

SvD: Vårdnadsbidrag med stöd i alla läger

Timesonline: Lilla barn - du förtjänar bättre (pdf)

SvD: Kärlek sätter sig på hjärnan

Känd debattör lämnar socialdemokraterna

Låt föräldrar få veta riskerna med dagis