Politiker som bestämmer åt det "dumma" kvinnosläktet

Maken: "Jag hörde Reinfeldt på radion, han sa att M inte vill sänka maxtaxan eftersom fler kvinnor kanske stannar hemma då. Och då hamnar de i kvinnofällan".

Jo, då ... man har ju förstått den poängen. Speciellt kvinnor är tydligen så dumma att de med politiska medel måste styras att göra "rätt" val. Och "rätt" val är att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Den som inte arbetar heltid från det barnet är ett år - JOBBSKOLKAR. Här ska det nämligen arbetas och betalas in pengar till statskassan. För statskassan har pengar som ska betalas ut, till exempel kostnaden för de 456 817 barn som var inskrivna på dagis 2010 - där landade notan på 53,4 miljarder.

Samtidigt signalerar en majoritet av kvinnorna att de skulle vilja vara hemma längre om de hade ekonomiska möjligheter, vilket de flesta inte har på grund av de höga skatterna i Sverige, som gör det omöjligt att försörja en liten familj på en lön ... efter skatt. Hemmafamiljen betalar dessutom ofta mer i skatt på grund av särbeskattningen, så människors önskemål om hur de vill leva sina liv och deras möjligheter - går inte hand i hand.

Moderaterna signalerar att de tar sig rätten (precis som socialdemokraterna gjort i alla år) att bestämma ÅT människor hur de ska leva sina liv. Kvinnor ska arbeta heltid från det barnet är ett år - annars hamnar de i en kvinnofälla - basta! Och så anpassas familjepolitiken efter det. (Vad hände med de frihetsälskande moderaterna?)

Men vad är den här kvinnofällan då egentligen. Jo, kvinnor som inte har en obruten karriär (mer än för lite föräldraledighet) bakom sig, har i en del fall, för alltid diskvalificerat sig för en plats på arbetsmarknaden, eller för en fortsatt karriär. Väljer du hemmakarriären och vården och omsorgen om de egna barnen under några år, så ska du anses förbrukad.

Den attityden, för det handlar faktiskt om en attityd - är ju faktiskt något man kan ändra på. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - gör hemmatiden till en merit i en cv. Släpp in kvinnorna i arbetslivet igen efter hemmatiden. Kanske blir det mest mammor som är hemma, precis som det mest är kvinnor som väljer att arbeta med barn. Men accepterar vi det fria valet när det kommer till vilka som väljer att arbeta i förskolan, så måste vi också acceptera det fria valet när det kommer till vilka som blir hemmaföräldrar.

Jag ser helt enkelt att tiden är mogen att våga lita till att människor både kan och ska få fatta beslut över hur de vill leva sina liv.

Politiken ska inte styra vilka val människor gör - politiken ska underlätta människors val. DET är politikens uppgift.

Så istället för mer styrning och tvång, så vill jag se att vi försöker underlätta för de föräldrar som vill vara hemma längre OCH för de föräldrar som vill arbeta mindre för att ge sina barn tid. Och faktiskt för de föräldrar som föredrar att satsa på en karriär utanför hemmet - de föräldrarna ska ha en bra barnomsorg till sina barn, som håller en hög kvalitet med små barngrupper.

Vi har en hel del att arbeta med - med andra ord :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Dags att släppa fram hemmaföräldrarna

Foto:Muffet  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det märks att det verkligen är hög tid att media vågar släppa fram hemmaföräldrarna i debatten kring familjepolitiken. I DN läser jag om hur kvinnofällan - "två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från ett år" - slår hårt mot kvinnorna.

Det dåliga samvetet för att man lämnar bort barnen tidigt ersätts av konsumtionshets och krav på ett perfekt hem samtidigt som könsrollerna cementeras.

"- Man vill höja värdet på sin bostad genom att bygga om och plötsligt avsätter man hela semestrar till att renovera. Han står i byggkläder och kaklar badrummet och hon lagar mat och tar barnen för att han ska hinna kakla klart, säger Rebecka Edgren Aldén.

-Det gör att vi lättare kryper in i könsroller, det växer ut en hammare i handen på en man och då händer något med kvinnan också, fortsätter Tinni Ernsjöö Rappe."

Samtidigt med den utvecklingen finns faktiskt en annan här i Sverige och det är den som sker i det fördolda hos hemmaföräldrarna. Ni vet "de där" som alltid får sina debattartiklar och insändare refuserade. "De där" som aldrig själva får berätta sin historia - utan bara omnämns i negativa ordalag av proffstyckarna, där andra berättar om deras motiv till att ge barnen tid.

Hos hemmaföräldrarna finns inte det dåliga samvetet, för bristen på tid med de egna barnen, där finns inte konsumtionshetsen och inredningsvansinnet med krav på ett perfekt hem.

Där finns bara prioritet ett - barnen.

Därför behövs det inte några nya möbler (det ska vara barnvänligt och lekvänligt), ett perfekt hem (här satsas det på att bygga nätverk i relationer med släkt och vänner istället) eller en perfekt fasad.

Naturligtvis är inte den ena hemmaförälderfamiljen den andra lik. I en del familjer är mamman hemma, i en del pappan, i andra är mamman hemma 50 % av tiden och pappan 50 % av tiden. Alla syr ihop sin egen lösning utifrån barnens behov och de möjligheter som finns att få det hela att gå ihop ekonomiskt.

Men det som gör hemmaförälderfamiljen mer jämlik, som jag ser det, är att man ser arbetet med vården och omsorgen om de egna barnen - som just ett arbete. Därför ser man till att bli jämställda och fördela övriga arbetsuppgifter som rör hushållet - jämlikt. Inte som i millimeterrättvisa - utan som i jämlikt med hänsyn till arbetsbörda totalt. Kort och gott man satsar på team work och det är lättare när man också har tid för varandra, tid att diskutera igenom hur man vill leva sina liv på bästa sätt och tid och ork att våga säga ifrån och förbättra när det blir obalans i vem som gör vad.

Hemmaföräldrarna har under lång tid gått sin egen väg och hittat en helt annan livsstil än den som beskrivs i DN:s artikel. De har under decennier skaffat sig ett stort kapital av livserfarenheter, som jag tror att väldigt många föräldrar idag skulle ha stor glädje av att få kännedom om.

Vilken "papperstidning" blir först med att på ett seriöst sätt våga ge hemmaföräldrarna en röst?

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Prylar kan aldrig ersätta kärlek

Team work är bra

Ett litet tankeexperiment Reinfeldt

Låt kvinnor välja själva - utan pekpinnar

Sluta försöka tiga ihjäl hemmaföräldrarnas kamp

Jag minns en mamma som sa över mitt huvud en gång; "ja, titta hon är 15 år och har hela livet framför sig". Nu har det snart gått 30 år sedan jag hörde den frasen. Jag tittar på mina egna barn och känner hur fort livet går och hur kort det är. Men hur förmedlar man till sina barn hur viktigt det är att vara rädd om och ta till vara på dagarna som går - utan att skapa stress hos dem? Jag tror inte att det går att förklara men jag kan förmedla genom min livsstil vad jag tycker är viktigt i våra korta liv och hoppas att det är en hjälp på vägen.

Mina barn är för mig prioritet ett. När jag läst om anknytning och när jag förstått hur viktigt det är för barn med trygghet, traditioner och fasta rutiner och tid med sina föräldrar, så har jag försökt ge dem just det. En värdegrund att stå på som förhoppningsvis underlättar för dem att forma sina egna liv. Eftersom jag själv haft en närvarande pappa, så har det varit självklart för mig och maken att arbeta för att också han ska ha en lika stor del i deras liv som jag har.

Istället för att vi båda gick och arbetade heltid, så att ingen av oss fick tid med barnen, så valde vi en lösning där jag var hemma men istället bjöd in pappan i gemenskapen och såg till att han blev delaktig. Det gick eftersom han vid ett jobb byte förklarade att han inte kunde jobba över på grund av att han var småbarnspappa. Sedan valde han att jobba in tid i veckorna så att han kunde sluta vid 13.00 tiden på fredagarna och då tillbringa tid med barnen. Han var alltid hemma vid 17.00 tiden och kunde då ge barnen tid. Vi fördelade också hemarbetet på ett sätt som passade oss, inte millimeterrättvisa - men maken fick ta tvätt, matlagning (kvällsmålet) och handla mat. Jag vet många familjer där kvinnan arbetar heltid och ändå tar alla dessa bitar också - men i medias ögon är de jämställda eftersom båda jobbar utanför hemmet. Jag undrar just om inte det är den största kvinnofällan av alla och en starkt bidragande orsak till att så många kvinnor blir utbrända.

Det har inte varit helt lätt att få ihop det här pusslet med att en stannat hemma, eftersom vi lever i ett samhälle som med ekonomiska styrmedel motarbetar hemmaalternativet. Särbeskattningen har slagit hårt mot vår familj och nedskrivningen av hemmaföräldrar i media har inte underlättat min karriär.

Men viljan att hitta lösningar för att vi skulle få tid med barnen, för att vi skulle kunna ge dem långa härliga sommarlov och en mindre stressig tillvaro har fått mig att bli kreativ. Trots "dumstämpeln" som proffstyckarna satt i min panna, så känner jag mig glad och stolt över att jag valde att kämpa för att ta den här vägen på livets stig. Tiden med barnen har utvecklat mig och fått mig att lära mig nya saker hela tiden. Jag har startat eget, lärt mig göra hemsidor, startat en nättidning och ett nätverk för hemmaföräldrar, utvecklat mitt skrivande, gått en kurs på Poppius och fått en kunskap om hur allt är uppbyggt och hur politiker och media styr våra liv, hur de väljer att vinkla och sortera bort nyheter för att försöka vara med och styra samhällsutvecklingen.

Ta bara Christina Panfalk, som kämpar så tappert för att få ekonomisk möjlighet att vara hemma lite längre med sin son i socialdemokratiska Östra Göinge. Hon har samlat in tillräckligt många namn för att kräva en folkomröstning i frågan om vårdnadsbidraget, men (s) kan ändå fortsätta att säga nej även till en folkomröstning. En skribent från Dagens Nyheter var i kontakt med Christina och ville veta mer.

Är det någon som har läst om det som händer i Östra Göinge i Dagens Nyheter?

NEJ. Naturligtvis väljer DN:s redaktion att inte skriva om det här. Precis som de väljer att refusera debattartiklar från hemmaföräldrar och insändare. Frågan ska tigas ihjäl, så att människor ges ett intryck av att det här bara är en fråga för några få.

Men viljan att förändra vår samhälle så att det blir mer barnvänligt är stark och det skriver Elise Claeson om i sin utmärkta och träffande kolumn i Svenska Dagbladet:

Folkrörelsen som växer i det tysta

Jag har naturligtvis skrivit till DN och frågat varför de inte rapporterat om utvecklingen i Östra Göinge - då jag tror att det finns ett starkt intresse hos vanliga människor att följa hur det går till i "demokratin Sverige". De kommer förstås aldrig svara, för varför skulle de bry sig om en fråga från "en korkad hemmamamma" - så det blir till att skriva på nätet som vanligt. Och DN kan sitta där i sina krympande lokaler och undra över varför allt fler väljer att inte läsa tidningen. Och Expressen ska vi inte tala om - de valde att inte publicera en artikel om Föräldraupproret, som deras politiska stjärnreporter skrivit och hon lämnade tidningen för att ge sina barn mer tid.

Men föräldrarnas kamp för att skapa ett barnvänligare samhälle fortsätter och fler och fler sluter upp bakom.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Ge barnen tid med sina föräldrar (därför valde jag att vara hemma)