måndag, juni 21, 2010

Föds barnen för att fylla förskolans platser?

För vems skull finns förskolan? För att barnen ska ha någonstans att vara när föräldrarna arbetar? Eller för att skrivas in där så tidigt som möjligt, så långa dagar som möjligt så att förskolan kan kvittera ut ersättning från staten för barnet?

Det pågår just nu en debatt där allt fler upprörda röster hörs från rödgrönt håll om att det är fel med vårdnadsbidraget, eftersom barnen då inte går i förskolan och förskolan då missar pengar under de där två åren mellan 1-3 år som barnet får vara hemma längre.

Egentligen är hela diskussionen väldigt underlig. Självklart så föds inte barnen för att placeras i förskola och generera pengar till förskolan. Med den familjepolitik vi har haft i decennier har nu blivit så skruvad att resonemanget börjar gå åt det här hållet.

Frågan är väl också varför det är så extremt störande för vissa föräldrar att en del barn får stanna hemma längre än ett år och så extremt störande att en del barn hämtas tidigare på dagis? Samma föräldrar är ju supernöjda med att ha barnen på dagis långa dagar säger de - så varför bry sig så mycket om att det finns föräldrar som vill avstå, vänta eller ha barnen där korta dagar?

I tidningen Kollega säger Shadé Jalali, jämställdhetsansvarig och Helene Sigfridsson (mp) så här;

"- Vårdnadsbidraget är en del av problemet. Vårdnadsbidraget urholkar barnomsorgen. Det är väldigt dyrt och motverkar den kollektiva satsning som barnomsorgen är.

Miljöpartisten Helene Sigfridsson, som i panelen representerar Makalösa Föräldrar, höll med och berättade om en ny ton i diskussionerna:
- Det handlar mer och mer om att det inte är bra att barnen är på dagis."


Ja Helene, det finns faktiskt väldigt många som larmar om att de stora barngrupperna med få personal skapar problem framförallt i de lägre åldersgrupperna - 1-3 år. Men vågar man se problemen så kan man ju göra något åt dem. Självklart är det inte bra för små barn att gå i en stor barngrupp med för få personal, med buller, stress och där barnets behov av socialt samspel och vägledning av en vuxen blir åsidosatt.

Det är ändå en separat diskussion men vad är vitsen med att se problemen, strunta i dem och försöka tvinga alla att ha barnen på dagis från ett år. Det är ett väldigt konstigt sätt att bedriva familjepolitik som jag ser det.

2007 larmade dåvarande Barnombudsmannen, BO, Lena Nyberg om situationen för de allra minsta. 2006 larmade jag själv i en debattartikel och försökte åstadkomma en förbättring. Vad har hänt sedan dess?

Ingenting!

I vanlig ordning krävdes istället Barnombudsmannen Lena Nybergs avgång när hon gick ut och larmade. Alliansen tillsatte en ny BO och sedan dess har det varit så tyst. Vem står på barnens sida idag? Vem kämpar för deras sak?

Hemmaföräldrars nätverk gör det i alla fall. Vi kämpar både för att barn ska kunna vara hemma längre utan att den som är hemma straffas ut från arbetslivet och för att miljön i förskolan ska bli bättre med mindre barngrupper och mer personal och för att dagmammorna ska få finnas kvar. Helt enkelt eftersom vi tror att det är bra med valfrihet och många barnsomsorgsalternativ, eftersom alla barn och alla familjer är olika.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

onsdag, juni 16, 2010

Det kom ett litet tackbrev

Det är alltid lika roligt med positiv feed back. Hemmaföräldrars nätverk har redan börjat få en historia genom att vi nu varit med sedan 2001 och arbetat för att göra också hemmaföräldrarnas röst hörd. Det kanske är svårt att tro och se men saker och ting har faktiskt blivit aningen bättre. I dag pratar till exempel många om att det är viktigt att ge barnen tid och att det är viktigt att hitta en balans mellan arbete och familj´- så lät det inte för några år sedan.

Då var det direktattacker och många gånger ganska grova påhopp direkt på de människor som valde att stanna hemma längre. Även deras barn hamnade i skottlinjen och de fanns de som inte skrädde orden eller såg något fel i att påpeka hur illa det skulle gå för barnen om de hoppade över dagis. Det skapade naturligtvis både oro och obehagskänslor hos de föräldrar som drabbades.

I dag kom det ett litet mejl till Hemmaföräldrars redaktion;

"Hej och tack för att ni finns. Jag är mamma till 4 barn och har varit hemma i många år nu och jag märker en förändring. Jag är väldigt aktiv på olika forum och märker att för 10 år sedan så blev människor väldigt arga om man sa att man skulle stanna hemma. Jag fick höra att jag var dum i huvudet, att mina barn skulle bli sämre i skolan, mobbade för dom skulle inte kunna fungera socialt och så var jag elak mot andra kvinnor som förstörde för dom, så dom fick lägre lön osv. Mitt val var en kvinnofälla. Nu har åren gått och 2 av barnen har valts till kamratstödjare i sina klasser för dom är så bra kompisar och snälla mot andra, kan lyssna och visar empati, dom kan det här med att samspela socialt helt enkelt. Dom är också duktiga i skolan och vi kämpar mycket med läxläsningen för att hjälpa dom. Dom har många kompisar och här är alltid full rulle hos oss.

Nu får jag bara höra positiva snälla saker från andra. Jag säger aldrig nåt negativt om nån annans val, säger aldrig att mitt val är det bästa, jag bara svarar att vi valt att ha barnen hemma för vi kände att det var rätt för dom, och ingen blir arg längre. Men så halkade jag in i ett forum på Familjeliv när jag sökte efter tips om dagmamma till en kompis och såg att nu är det ni på Hemmaföräldrar som får ta en massa skit. Vissa påhopp är helt sjuka och så bara spyr dom ut en massa påhittade saker som att ni vill tvinga alla kvinnor att vara hemma, för det är mannen som ska bestämma enligt bibeln. Man undrar hur vissa är funtade men mitt i allt så tänkte jag "åh, vad skönt att det inte är jag och mina barn som är utsatta för påhoppen utan er förening den här gången".

Jag kanske är egoistisk men det kändes så bra att ni finns och kan stå i skottlinjen, att det finns nån som representerar mig och kämpar för mig och mina barn. Stort tack och stor kram".

Det fanns en länk med till påhoppen men jag bryr mig inte om att ta med det här. Vad jag kan se så saknar den person som skriver de grova osanna påhoppen helt enkelt argument och klarar inte av att debattera. En situation som kan få vissa människor att hemfalla åt att försöka sprida lögner och påhopp istället. Visst kan man bli arg för att det finns människor som gör så men efter att ha tittat runt i tråden kan jag bara se att det är en person som hanterar sin bristande debattförmåga på det sättet och det känns lite sorgligt och faktiskt lite pinsamt att läsa. Skriver man så grovt och i uppenbart syfte att misskreditera, så måste man bära på en stor sorg över sitt eget val. Kanske både sorg och osäkerhet. Det visar att vi har en viktig uppgift och det är att vara lyhörda för andras människors sårbarhet nu när allt fler börjar bli medvetna om att det finns mycket som kan bli bättre i förskolan och att man kan göra andra val - då kan det bli jobbigt när man gjort som alla andra.

För oss som står utanför är det lätt att bara se problemen inom förskolan och föreslå åtgärder men vi glömmer då bort - inklusive jag själv - att många blir upprörda när problemen påtalas och reagerar med att gå till attack. De ser inte i första läget att vi vill hjälpa dem och deras barn - att vi kämpar för att ALLA barnomsorgsalternativ ska hålla hög kvalitet, eftersom vi är för många olika barnomsorgsalternativ - inte bara hemmaalternativet. Det handlar naturligtvis om de egna skuldkänslorna hos de här människorna och vi har all anledning att visa förståelse och inte bli arga. De allra flesta sjunker i alla fall inte till så låg nivå som jag såg i inlägget jag fick tips om och det är positivt.

Sedan är det en svår balansgång för naturligtvis så kritiserar vi också att vi har en familjepolitik som med ekonomiska styrmedel vill tvinga föräldrar att välja förskola från ett år och då måste man ju berätta att det inte alltid är den bästa lösningen för en liten ettåring, eftersom alla barn är olika - och då känner sig vissa påhoppade. Svårt med andra ord. Svårt också eftersom vi är ganska ensamma om att hänvisa till de studier om risker med tidig dagisstart och långa dagar i stora barngrupper med få personal - som finns - men som inte presenteras för föräldrar.

Mitt tips är att ni bollar tillbaka grova påhopp och ber dem att länka till sina källor. De kan de ju inte och då brukar det bara bli ännu fler påhopp för "de vet", "de har hört" och så vidare. Vi får helt enkelt lita på att de allra flesta genomskådar lögner och falska rykten, de behöver ju bara besöka Hemmaföräldrars nättidning för att se att det vi vill göra är att samla den information som finns om hemmaföräldrar, så att de som väljer hemmaalternativet kan hitta den information de behöver när de blir ifrågasatta - för det kommer alltid finnas människor som kommer att ta sig den rätten och då är det skönt att ha läst på lite. Det är också positivt att ha ett nätverk och en tidning för de som väljer hemmaalternativet - helt enkelt för att föräldraskap i alla lägen handlar mycket om att stötta varandra.

Ha en bra dag!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

En debatt som lätt kantrar (2005)

När det anonyma drevet går

söndag, juni 13, 2010

Snillen spekulerar

Expressen verkar vara på väg att bli ett eget parti. I fredags hade de ett helt eget valmanifest, tydligt uppspaltat och naturligtvis så går de på de rödgrönas tvångslinje - vårdnadsbidraget ska bort och de små ska placeras på dagis redan vid ett års ålder.

Vill man få en hög position på Expressen då gäller det att ha "rätt" åsikter och alla är de stöpta i samma form med sin konstanta påhopp på vårdnadsbidraget.

Sakine Madon hör till den tappra skaran som minst en gång i månaden skyller allt från bristande jämställdhet till bränderna i invandrartäta områden på vårdnadsbidraget. Nu senast har hon spekulerat enligt följande:

"Föräldrarna har förstås ett stort ansvar för att det går bra för barnen. Ett steg i fel riktning har Kristdemokraternas vårdnadsbidrag varit. Bidraget tas i stor utsträckning ut av kvinnor med utländsk bakgrund; i Rinkeby har redan dagis stängt ner till följd av det. Det är illa. När barnen sedan sätts i segregerade friskolor eller halvtaskiga kommunala skolor blir det inte lättare. "

En liten lustig paradox är det att inleda med att "föräldrar förstås har ett stort anvar för hur det går för barnen".... ja men då är det väl bra om de får tid att vara med sina barn - speciellt under de första tre viktiga åren.

Barnen socialiseras i samspel med en vuxen och det är mellan ett – tvåårsåldern som empati, inlevelseförmåga, allt det som sitter i frontalloberna, utvecklas. I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.

Per Kågeson säger:
"Vid tre års ålder har de flesta barn en god språkförståelse och kan själva ge uttryck för tankar, känslor och frågor. De är i allmänhet torra och har lämnat spädbarnstidens blöjberoende bakom sig. Mycket talar således för att treårsåldern är en lämplig tid att börja i förskolan förutsatt att miljön är bra och dagarna inte blir för långa".

Men Sakine hon vet att om just invandrarbarnen är hemma med sin mamma, så kommer de att sakna de den inlevelseförmåga och den empati som krävs för att förstå att det inte är okej att anlägga bränder i syfte att locka till sig brandmän, för att sedan försöka skada dem på alla sätt.

Det är bara ett litet problem..... vårdnadsbidraget har bara funnits i Stockholm sedan juli 2008, så man behöver inte vara något geni för att räkna ut att de här problemen knappast kan skyllas på vårdnadsbidraget. Och de "små änglarna" som är ute och härjar nu.... har de varit hemma med mamma eller är det så att de gått på dagis - då kan vi ju snabbt konstatera att det inte varit en bra lösning.

Tänk Expressen, om det nu är så att de barn som nu istället får mer tid hemma med sin mamma tack vare vårdnadsbidraget - faktiskt får en mer gynnsam utveckling. Då får de lära sig socialt samspel under vägledning av sin mamma istället för att tillbringa långa dagar på dagis där de som små ettåringar får konkurrera med 10 andra ettåringar om en pedagogs uppmärksamhet.

Jag vet inte heller vilken språklig träning Sakine inbillar sig att barnen får i en stor barngrupp med 10-11 barn på en personal. Nu har jag inte gått journali(s)tutbildningen på JMK så jag har inte den "rätta" läran - jag är bara en vanlig mamma - men jag tycker att det skulle vara mycket bättre om invandrarkvinnorna fick samma valmöjligheter som andra föräldrar att bestämma själva över hur länge de vill stanna hemma.

Månar man om de här barnen och familjerna på riktigt så borde ett bättre alternativ vara att erbjuda de här barnen deltidsförskola (hederliga gamla lekis) några timmar i veckan från 3-4 års ålder. Om föräldrarna arbetar kan det kombineras med dagmamma - det kanske finns många invandrarkvinnor som skulle vilja starta eget och bli privata dagmammor.

En bra idé kan också vara att se till att hitta mötesplatser för de här kvinnorna och deras barn under tiden med vårdnadsbidraget där de kan träffa svenskar och nätverka, utveckla språket och lära sig den värdegrund vi bygger samhället på. Finns det familjecentraler på samma ställe så kan de (och andra föräldrar) också få det stöd i föräldraskapet som alla i dag är beroende av, då de flesta arbetar heltid och vi inte längre har tid att låta kunskaper kring barnuppfostran och annat "gå i arv" i mötet med andra kring vardagsbestyren med våra barn.

Vi står inför många utmaningar men jag tror starkt att det finns en inneboende kraft hos alla föräldrar att ta sig an problemen och hitta nya lösningar som gör att vi tar familjepolitiken ett steg framåt. Men jag tror INTE att det är Expressens journalister som sitter inne med svaret med sina tankar kring TVÅNG och styrning ovanifrån. De lever långt från verklighetens folk och de vägrar fortfarande att lyssna men det bryr sig nog inte dagens föräldrar om, för de följer i allt större utsträckning sin magkänsla och väljer att ge sina barn tid - oavsett vad kultureliten säger. De både väntar med dagis, väljer dagmamma eller vårdnadsbidrag och de satsar på att hämta tidigt (ve och fasa) för att hitta en bra balans mellan arbete och familj.

Och så ett litet p.s
Det är så många som pratar OM invandrarna och vad som ska göras åt problemen - det är kanske dags att börja prata MED dem och höra vad de själva säger. Visst de är inte en homogen grupp men de delar upplevelsen av att ha kommit till ett nytt land och borde veta vad som krävs för att de på allvar ska bli en del av samhället, så att de fungerar på samma villkor och utifrån samma värdegrund som de flesta andra.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten

Bryt utvecklingen vid JMK

Jag är en farlig liten mamma

tisdag, juni 08, 2010

När sanningen ersätter myten så kan man förbättra

Vissa morgnar blir man riktigt glad över att läsa morgontidningen. Idag i SvD så skriver de om ännu en av mina hjärtefrågor - problemet med att så många elever inte får den utbildning och det stöd de har rätt till.

Varför har det då under så lång tid inte gjorts något åt problemet att så många elever inte lämnar skolan med fullständiga betyg? Hur kan det komma sig att vi accepterar att Sverige för varje mätning uppvisar allt sämre resultat i OECD Pisa undersökningen?

Jo, det är den här gamla vanliga myten om att dagisbarn blir bättre i skolan - sätt ungen tidigt på dagis så är allt fixat och klart. Det har för så många varit så viktigt att hålla fast vid den myten att man vägrat se sanningen och därmed också missat chansen att göra något åt problemet. För sanningen är att det är framförallt mammans utbildningsnivå som avgör hur barnen klarar sig i skolan och dessutom så blir barnen bättre i skolan med mamma hemma.

Nu har SvD gläntat lite på dörren genom att titta på just invandrarbarnen och hur de halkar efter, allt beroende på vilken utbildningsnivå föräldrarna har. Men det här gäller förstås för alla barn. Dagis klarar inte biffen, utan det handlar om att barn vars föräldrar inte har hög utbildning behöver stöd med att göra läxor och hjälp med att hitta en bra studieteknik - något som barnen med välutbildade föräldrar får med sig hemifrån.

Det här borde visa en gång för alla var vi ska lägga resurserna - nämligen i skolan - och inte på att genom att med tvång försöka få alla barn att börja på dagis när de är ett år. Vill man istället stötta invandrarbarnen, så låt de föräldrar som vill få vara hemma med ett vårdnadsbidrag men se samtidigt till att skapa mötesplatser mellan invandrare och svenskar, genom att låta hemmaföräldrar få en chans att träffas och bygga nätverk och låt de som behöver få en chans att öva sig i språket och lära sig hur vårt samhälle fungerar.

Ett tips är också att starta upp deltidsförskolor igen - från 3-4 år - som kan ha en väldigt riktad verksamhet.

Sedan måste man självklart försöka leva upp till det här med individanpassad undervisning i skolorna. Kommer barn till Sverige och ska börja skolan när de är lite äldre, så ska det självklart sättas in extra resurser på att stötta barnen och föräldrarna med läxhjälp och genom att lära ut en bra studieteknik.

En annan viktig bit är att se till att engagera föräldrarna mer i barnens vardag i skolan, som Svd också skriver om. Miljöpartisten Helene Sigfridsson beklagade sig nyligen på Newsmill över att hon måste vara med i barnens vardag ibland i skolan (och det är väl fritt fram att beklaga sig om hon vill det) men det hon gjorde som inte är okej - är att hon försökte få till stånd en förändring så att inte några föräldrar skulle få vara i skolan, istället för att försöka hitta en lösning som gjorde att hon kunde vara med ibland, så ville hon inte vara med över huvud taget. Och det är helt fel och något som jag också kritiserat - och blivit kallad "ond hemmaförälder" för i ett annat blogginlägg. Ond är ett barnsligt påstående i sammanhanget - föräldrars närvaro i skolan är en alldeles för viktig fråga för att avfärdas med löjliga påhopp.

På Tallbohovskolan där det talas över 30 olika språk, så inser man hur viktigt det är att föräldrarna involveras i barnens vardag i skolan;

"Tanken är enkel: Mer kunskap om vad skolan förväntar sig ger föräldrarna större möjlighet att stötta sitt barn med exempelvis läxläsning. På så vis vill Tallbohovskolan jämna ut skillnader i möjligheter att lyckas som beror på språkkunskaper och föräldrarnas utbildningsnivå.
Så när nya elever börjar ringer han hem till deras föräldrar och bjuder in till skolan – och på det viset fortsätter det, säger läraren Talal Imam".


Nu har SvD officiellt gått ut och stuckit hål på en gammal myt som jag kritiserat i över fem års tid redan. Men så länge en liten mamma framför kritiken så har det ingen större tyngd - men det har det när det hamnar i gammelmedierna. Det visar hur viktigt det är att inte ge upp och att vi måste fortsätta försöka kämpa för att sticka hål på alla kvävande myter som vi dignar under i det här landet. Det ger resultat till slut ;)

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Facebook grupp: "Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola från 3 år".

Namninsamling mot obligatorisk förskola