För vems skull finns förskolan? För att barnen ska ha någonstans att vara när föräldrarna arbetar? Eller för att skrivas in där så tidigt som möjligt, så långa dagar som möjligt så att förskolan kan kvittera ut ersättning från staten för barnet?
Det pågår just nu en debatt där allt fler upprörda röster hörs från rödgrönt håll om att det är fel med vårdnadsbidraget, eftersom barnen då inte går i förskolan och förskolan då missar pengar under de där två åren mellan 1-3 år som barnet får vara hemma längre.
Egentligen är hela diskussionen väldigt underlig. Självklart så föds inte barnen för att placeras i förskola och generera pengar till förskolan. Med den familjepolitik vi har haft i decennier har nu blivit så skruvad att resonemanget börjar gå åt det här hållet.
Frågan är väl också varför det är så extremt störande för vissa föräldrar att en del barn får stanna hemma längre än ett år och så extremt störande att en del barn hämtas tidigare på dagis? Samma föräldrar är ju supernöjda med att ha barnen på dagis långa dagar säger de - så varför bry sig så mycket om att det finns föräldrar som vill avstå, vänta eller ha barnen där korta dagar?
I tidningen Kollega säger Shadé Jalali, jämställdhetsansvarig och Helene Sigfridsson (mp) så här;
"- Vårdnadsbidraget är en del av problemet. Vårdnadsbidraget urholkar barnomsorgen. Det är väldigt dyrt och motverkar den kollektiva satsning som barnomsorgen är.
Miljöpartisten Helene Sigfridsson, som i panelen representerar Makalösa Föräldrar, höll med och berättade om en ny ton i diskussionerna:
- Det handlar mer och mer om att det inte är bra att barnen är på dagis."
Ja Helene, det finns faktiskt väldigt många som larmar om att de stora barngrupperna med få personal skapar problem framförallt i de lägre åldersgrupperna - 1-3 år. Men vågar man se problemen så kan man ju göra något åt dem. Självklart är det inte bra för små barn att gå i en stor barngrupp med för få personal, med buller, stress och där barnets behov av socialt samspel och vägledning av en vuxen blir åsidosatt.
Det är ändå en separat diskussion men vad är vitsen med att se problemen, strunta i dem och försöka tvinga alla att ha barnen på dagis från ett år. Det är ett väldigt konstigt sätt att bedriva familjepolitik som jag ser det.
2007 larmade dåvarande Barnombudsmannen, BO, Lena Nyberg om situationen för de allra minsta. 2006 larmade jag själv i en debattartikel och försökte åstadkomma en förbättring. Vad har hänt sedan dess?
Ingenting!
I vanlig ordning krävdes istället Barnombudsmannen Lena Nybergs avgång när hon gick ut och larmade. Alliansen tillsatte en ny BO och sedan dess har det varit så tyst. Vem står på barnens sida idag? Vem kämpar för deras sak?
Hemmaföräldrars nätverk gör det i alla fall. Vi kämpar både för att barn ska kunna vara hemma längre utan att den som är hemma straffas ut från arbetslivet och för att miljön i förskolan ska bli bättre med mindre barngrupper och mer personal och för att dagmammorna ska få finnas kvar. Helt enkelt eftersom vi tror att det är bra med valfrihet och många barnsomsorgsalternativ, eftersom alla barn och alla familjer är olika.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar