måndag, mars 26, 2012

Sämre språkutveckling ska lösas med mer förskola

Man kan ju inte sätta "snillen spekulerar i alla rubriker" på alla idiotiska förslag man får höra, men oj vad det passar bra på mycket som händer i debatten runt svenska barns allt sämre kunskaper i skolan.

Rossanna Dinamarca, V och övriga röda politiker och experter sitter i ett program som sänds just nu på SVT forum - och klurar på hur vi ska komma tillrätta med att svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i matematik och i språkinlärning.

Men vänta nu ... vad det inte så att ju tidigare barn börjar på dagis desto duktigare blir de i skolan ... i matematik ... i sin språkutveckling?

Tänk att detta malande kan få fortsätta trots att alla faktiskt kan se idag - vi har ju redan facit i hand - att det inte stämmer. Ändå, hör och häpna, så sitter dessa människor och pratar om att det behövs MER förskola för barnen och lösningen på alla problem heter obligatorisk förskola från ett års ålder.

Det finns bara en sak att säga här ... igen! Barn lär sig saker i socialt samspel med en vuxen. Vill man att barn ska en så gynnsam utveckling som möjligt så behöver de:

Närhet, kärlek, god omsorg och en väl fungerande anknytning, för att bli trygga och kunna lära sig nya saker.

Sedan behöver de få upptäcka världen och lära sig saker i socialt samspel med en vuxen (inte en vuxen på 5-10 andra barn, där barnen måste konkurrera om uppmärksamheten).

De behöver också mycket rörelse för att kunna ta in kunskaper.

OCH de får inte utsättas för mycket stress (buller, stora barngrupper, uppslitande avsked från föräldrarna osv) när de är små. DET krymper och skadar hjärnan.

Svårare än så är det inte. Men tyvärr, de som är tongivande i debatten idag har ingen aning om de här grundläggande viktiga sakerna.

Status anno 2012 är att man kan se hur så många föräldrar nu, tack vare vårdnadsbidragets införande, faktiskt har lyckats skapa sig en fungerande hemmatillvaro. Det nätverkas och byggs nya nätverk som aldrig förr. Påhoppen på hemmaföräldrarna från media och proffstyckare har tillfälligt klingat av.

Men ...

... många av de här föräldrarna har inte en aning om vilket mångårigt arbete som har föregått den lilla positiva förändring vi nu ser, där fler kan följa sin magkänsla och ge sina barn den uppväxt de känner är den rätta. De lever här och nu och ser inte att om nästa val innebär att fel partier får makten, så står vi inför ett införande av obligatorisk förskola från ett års ålder - eller från tre års ålder. Tas då också valfriheten bort och hemmaalternativet försvinner som ett barnomsorgsalternativ, så kommer de att snällt få infoga sig i systemet och sätta sina barn tidigt på dagis.

Mitt i den nya hemmaidyllen så hänger alltså ett stort svart moln av mer styrning, mer pålagor och mindre valfrihet över hemmaföräldrarna. Förhoppningsvis så kommer de hemmaföräldrar som ser farorna att kombinera dagens frihet med kampen för fortsatt frihet. Ett sätt är att gå med i facebook gruppen "Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola från tre års ålder". Ett annat är att hjälpa till och sprida Hemmaföräldrars budskap. Berätta att Hemmaföräldrars nätverk finns, så ofta som ni kan, så att fler nås av budskapet. Länka, länka, länka där ni kan :)

Med och önskan om ännu många år med frihet.

Madeleine Lidman

Läs också:



fredag, mars 16, 2012

Populärt vårdnadsbidrag plockas bort av moderaterna

För att få ta ut vårdnadsbidrag måste föräldrar ha tagit ut 250 dagar i föräldraförsäkringen. Det tillsammans med att det för många föräldrar har varit svårt att få fram information om hur man söker vårdnadsbidrag ledde till att det blev en långsam start för vårdnadsbidraget i många kommuner. Som ett brev på posten kom då stora tidningsrubriker om "vårdnadsbidraget är ett misslyckande". Klagomålen gällde att "bara" 1–2 procent av de som skulle kunna ta ut ersättningen gjort det.

I stället för att se det som att två procent av föräldrarna då fått chansen att stanna hemma längre med en skyddad SGI, sjukpenninggrundande inkomst plus att de kunde ha sin anställning kvar - så skrek tidningarna ut "fiasko".

Sedan bytte de fot och det blev stora tidningsrubriker om att "förskolor får läggas ned, eftersom fler barn får vara hemma längre". Debatten om huruvida barnen tillhör förskolan gick igång. Och på fullaste allvar kunde man konstatera att det finns en mängd människor som anser att barnen tillhör förskolan: "vårdnadsbidraget dränerar förskolan på barn".

Det finns egentligen ingen tydlig linje i kritiken mot vårdnadsbidraget. Med jämna mellanrum skriker de ihärdigaste kritikerna ut sina argument mot valfriheten och hur de väljer att lägga fram kritiken beror helt på dagsformen. Ett tag handlade det om att "invandrarkvinnor stannar hemma med vårdnadsbidrag och förlorar sin fot på arbetsmarknaden".

Sanningen var att de som är nyanlända ofta har andra former av ersättning och då får man inte ta ut vårdnadsbidrag. Men även en lögn som upprepas tillräckligt ofta kan bli en sanning i media.

Så har vi då Svenljunga kommun som styrs av moderater och centerpartister. Där infördes vårdnadsbidraget 2009. Tolv procent av de som är berättigade till att ta ut vårdnadsbidraget har tagit ut det. En succé då med andra ord enligt medias sätt att se det. I Svenljunga som är en glesbygdskommun har valfriheten inneburit att föräldrar sluppit slita upp sina små barn för att resa långt och lämna dem på dagis, långa dagar på grund av resvägen till och från jobbet. Samtidigt som föräldrarna varit hemma har någon annan fått chansen att vikariera en längre period. Föräldrarna har haft kvar sin SGI och sin fot på arbetsmarknaden. Alla borde vara glada och nöjda.

Men så dök det då tydligen upp lite smolk i bägaren. De minst populära förskolorna i ytterområdena fick en överkapacitet. Och de föräldrar som var hemma och föräldralediga ville ha sina större barn på dagis tre dagar i veckan, fem timmar per dag och att barnen skulle få lunch där.

Två grupper ställdes mot varandra och politikerna fick välja. De bestämde sig för att satsa alla kort på majoriteten, det vill säga förskoleföräldrarna. Snabbt bestämde sig barn- och utbildningsnämnden med moderaten Roger Axelsson i spetsen för att klubba igenom ett beslut där vårdnadsbidraget togs bort för alla hemmaföräldrarna. Hemmabarnen kunde fylla förskolorna med överkapacitet och pengarna som man ansåg sig spara in på hemmabarnen kunde gå till 15-timmars barnen.

Då ringde en mamma till Hemmaföräldrars nätverk ... dagen innan beslutet. Och undertecknad ringde direkt till Roger Axelsson, M, ordförande i Barn- och utbildningsnämnden. Beslutet att ta bort vårdnadsbidraget sköts upp. Sveket från M och C spred sig och sedan tidningen Kristdemokraten kontaktat kommunens jurist visade det sig dessutom att det var olagligt att ta bort vårdnadsbidraget, för de som redan beviljats det. Moderaternas och centerns tanke var att föräldrarna skulle ha fått tre månader på sig, innan vårdnadsbidraget togs bort. Tre månader för att planera allt det praktiska med att gå tillbaka till arbetet (sparka vikarien) och sätta barnen i förskolorna med överkapacitet.

Politikerna fick dock lite kalla fötter och beslutade i tisdags den 13 mars att de som redan beviljats vårdnadsbidrag skulle få ha kvar det. De som däremot tagit ut sina garantidagar i tron att de skulle kunna söka ersättningen, lämnades åt sitt öde - trots att konsekvensen blir att barnen måste börja extremt tidigt i förskolan eftersom dagarna tagits ut.

– Man får räkna med att en del faller mellan stolarna när man fattar sådana här beslut, säger AnnLouise Karlsson, centerpartiet, ledamot i Barn- och utbildningsnämnden.

Moderaterna och centerpartiet beslutade även att vänta med att låta 15-timmars barnen få lunch i förskolan.

– Men det är ett beslut som vi kommer att genomföra längre fram, säger Eva Johansson, centerpartiet.
– Det är jobbigt för de föräldralediga att sitta och åka till förskolan varje dag för att ha barnen där tre timmar. Vi måste göra det möjligt för dem att låta barnen gå tre dagar i veckan och längre dagar i stället, säger hon.

Men hur ser du på det faktum att många små ettåringar nu placeras i förskolan långa dagar med lång resväg, när ni tar bort vårdnadsbidraget?

– Så är det för alla som bor i glesbygd, skrattar Eva Johansson, C.

Med det nya beslutet att ta bort vårdnadsbidraget kommer kommunen enligt tidningen Kristdemokraten, att spara 100 000 kronor. Frågan är hur invånarna i Svenljunga ser på det faktum att moderaterna och centerpartiet lierar sig med socialdemokraterna och minskar valfriheten. DET får vi veta först i nästa val, när det är dags för människor att rösta.

Madeleine Lidman

Läs också:



p.s
Hemmaföräldrars nätverk har sökt moderaten Camilla Waltersson Grönvall samt moderaternas presstjänst för att få reda på om det här är en ny linje. De vägrar tyvärr att besvara frågor. Mejl besvaras inte och de återkommer inte per telefon som utlovat ...

26 mars 2012:

Efter att ha ringt Camilla Waltersson Grönvall igen, fick jag i dag tag i henne. Hon sa då att det här med att ta bort vårdnadsbidraget som man gör i Svenljunga (mitt under en mandatperiod och utan möjlighet för människor att planera) - inte är något ny moderat linje.

Om cirka sex månader kommer moderaternas familjepolitiska grupp att presentera sin nya familjepolitik. Ulf Kristersson är ansvarig och den som leder gruppen. Ett tips kan vara att höra av sig till honom med frågor och funderingar kring hur moderaterna ska utforma sin familjepolitik i framtiden.


måndag, mars 12, 2012

Stresshormoner skadar människokroppen

Nu droppar det in lite nya rapporter om hur skadligt stress är för gravida och för kvinnor som lever efter standardlösningen (två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder).

Det här är inga nyheter. Personligen kände jag redan när jag fick första barnet att stress är skadligt ... för mitt barn och för mig. Därför blev min familj en av de där downshiftande familjerna som valde att försöka hitta en balans mellan arbete och familj ... och som fått löpa gatlopp för vårt val sedan dess. Ständigt hånade och dissade i media av proffstyckare. Men även vissa politiker har ibland tagit sig rätten att bespotta oss för vårt val. Det är inte så länge sedan Fredrik Reinfeldt, M, stod i tv och talade om att hemmamammor får skylla sig själva om de väljer att stanna hemma längre och maken sedan lämnar dem. Då får de stå sitt kast minsann.

Och i ett debattprogram satt Nalin Pekgul, S, och skrek ut med brinnande hat att hemmamammorna minsann inte skulle komma till henne och be om hjälp om de fick svårigheter längre fram i livet.

Frågan är om Reinfeldt och Pekgul bemöter sönderstressade kvinnor med hjärt- kärlsjukdomar på samma sätt. "Ni får stå ert kast" ...

Foster och kvinnor drabbas alltså hårt av stress men det finns en grupp till - förskolebarnen:

I Sverige har professor Hugo Lagercrantz tidigare sagt att barn under två år inte borde placeras på dagis. De flesta psykologerna hävdar dock att det kan vara bra att barn under tre år inte placeras i grupptillsyn i förskola.

Orsaken är att de små barnens hjärnor inte klarar av att hantera den stress det innebär. I stället behöver de allra minsta barnens första år ägnas åt få och nära relationer. Genom dem lär sig barnen närhet och de viktiga gränsdragningarna mellan det egna jaget och andra personer.

När får vi en politik som utformad för att passa människor - som faktiskt tar hänsyn till att vi är levande varelser med vissa grundläggande behov för att må bra. Kanske när vi slopar storskaliga politiska lösningar och börjar lyssna till vad människor själva vill. När vi får en förståelse för att alla människor är olika och att liten makt över det egna livet i sig skapar stress.

Nu vet vi att stress skadar fostret, skadar föräldrar, skadar barn i förskolan och att stressade föräldrar slår sina barn. Frågan är när vi tänker göra något åt det. Nu har vi liksom facit i hand. Men VEM vågar se och VEM vågar säga det högt som alla egentligen ser men som inte är politisk korrekt att säga:

Vi måste göra familjepolitiken mer flexibel och anpassa den efter hur livet ser ut i praktiken och inte bara i teorin!

Madeleine Lidman

Läs också:








lördag, mars 03, 2012

M leder oss tillbaka till 70-talets styrning av medborgarna

Det är inte alltid så roligt att vara en liten gräsrot tillhörande verklighetens folk - och särskilt då inte om man väljer att följa sin magkänsla istället för politikernas direktiv. En sak som Hemmaföräldrars nätverk gjort i över tio år är att ge stöd och råd till föräldrar som går sin egen väg.

Föräldrar är faktiskt de som känner sina barn bäst. Men politiken i Sverige är inte anpassad för egna val - för olika sorters val. Familjepolitiken är anpassad för ETT val: standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Det gör att de som vill välja något annat kommer i kläm.

På tv-nyheterna fladdrar bilder förbi från andra länder och ofriheten är stor för många. De lever i förtryck under totalitära regimer och man ryser och tänker att vi ändå har det bra här i Sverige. Och det har vi ... så länge vi lever inom de ramar politikerna har satt upp åt oss. En kvarleva från den tid som socialdemokraterna styrde landet. Då var den sociala ingenjörskonsten stor och väldigt gränslös för vad som politiken egentligen ska vara med och bestämma..

Så kom då alliansen och lovade frihet och mindre styrning. Men så blev det inte riktigt.

Trots löften om att den lilla människan äntligen skulle få mer makt över sitt liv ser vi nu hur det lilla andrum som till exempel vårdnadsbidraget gett människor, tas bort av samma människor som lovade mer frihet.

I vårt högskattesamhälle där hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt på grund av särbeskattningen blev vårdnadsbidraget den lilla kompensation för denna snedvridning som gjorde det möjligt för fler att stanna hemma längre med sina barn, som gav ensamstående en chans att gå ned i arbetstid och få mer tid med barnen. Men som också gjorde att de som ville ge sina barn tid INTE förlorade sin fot på arbetsmarknaden. Tack vare att vårdnadsbidraget ger rätt till tjänstledighet när det tas ut, kunde hemmaföräldern ha kvar en fot på arbetsmarknaden OCH ge någon annan chansen att få in en fot.

Det är väl en arbetslinje som heter duga. Vi får inte glömma att även hemmaföräldrarna bidrar till BNP även om deras arbete är obetalt. Enligt en brittisk undersökning är faktiskt hemarbetet värderat till 380 000 kronor per år.

Därför är det så sorgligt att det är just moderaterna som nu i Svenljunga, utan hänsyn till varken barn eller föräldrar, genomdriver ett borttagande av vårdnadsbidraget. Det finns inga ekonomiska vinster för kommunen med ett borttagande - bara merkostnader. Och då är vi inne på ideologiska skäl till ett borttagande och politiska beslut som fattas av ideologiska skäl är något som vi lidit under i Sverige i decennier och som många med en röst på alliansen hoppades slippa.

Ännu mer anmärkningsvärt är det att moderaterna i Svenljunga skryter om att det här med att ta bort vårdnadsbidraget är något som fler kommuner kommer att genomdriva. Vilka kommuner? Är det här en ny linje hos moderaterna? DET är frågor som de som vill ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ, borde få svar på snarast. Vad mer av social ingenjörskonst ska svenska folket malas igenom?

Intressanta frågor för framtiden och det är hög tid att moderaterna tydligt redovisar sin agenda för framtiden.

Madeleine Lidman

p.s

Frankrike har ett högt födelsetal, invandringen borträknat och framgångsreceptet heter, det som vi ännu bara varit och nosat på i Sverige - valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet. I Frankrike får barnfamiljer stora skattelättnader. En tvåbarnsfamilj delar sina samlade inkomster på tre innan skattesatsen fastställs. Har de tre barn betalar de hälften av en barnlös familjs inkomstskatt. Och valfriheten är stor i ut budet av daghem, dagmamma, företagsdagis, föräldrakollektiv, föräldrapenning. Föräldrar kan också stanna hemma längre mot en mindre föräldrapeng.

I Sverige betalar familjen med en inkomst (hemmafamiljen) ofta mer i skatt än dagisfamiljen som har två inkomster på grund av särbeskattningen och då får också dagisfamiljen tillgång till mycket stora dagissubventioner. En grym orättvisa som är uppbyggd för att föräldrar med ekonomiska medel ska tvingas att välja standardlösningen två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder.

Läs också: