söndag, september 28, 2008

Självgodheten har ett pris

Hanne Kjöller, ettbarnsmamma, har gett ut boken "I huvudet på en mamma". I boken ska hon informera alla mammor om hur "moderna modersmyter gör livet svårare än det skulle behöva vara, för det går att njuta av småbarnsåren istället för att bara genomlida dem."

Intressant. Hanne Kjöller har ett barn.

Det vet alla som fått nummer två, tre eller fyra eller fler att ett barn är en lyx och allt efter det en utmaning - som kräver att man som förälder ändrar en hel del för att ge barnen tid. Gör man det så är hälften vunnet och småbarnsåren precis så underbara som de ska vara. Men det går inte att sticka under stol med att ett barn är en helt annan sak än att ha fler. Och att ha ett barn som man lämnar bort på dagis är förstås en helt annan sak än att ha ett barn eller fler som får växa upp hemma.

Hanne Kjöller beskriver beskriver sin egen relation till dottern och dagis så här:

Första gången jag sa hejdå och lämnade min dotter på dagis vände hon sig om, höjde armen i en hälsning och sa: hejdå, bye bye. Sedan hade hon inte tid med mig längre. Hon har aldrig någonsin gråtit när jag eller hennes pappa lämnat henne på dagis. Tårarna har i stället kommit i samband med hämtningen. När jag släpar henne därifrån säger hon: ”Mamma, jag vill vara på dagis hela natten.”

Om Hanne Kjöller läst Sue Gerhardts bok "Kärlekens roll" - så hade hon nog inte stoltserat med att dottern reagerade med att gråta när när hon kom för att hämta henne. Varje person som är det minsta insatt i anknytningens vikt för barnets psykiska hälsa, förstår att det är en allvarlig signal om att något är fel.

Louise Hallin beskriver massmedial påverkan i stil med Hanne Kjöllers:

"Dagens föräldrar är bedragna av den sanning som förmedlas av politiker och ”ultrafeminister” som regeringen anlitar.– Den går ut på att det inte är någon skillnad på män och kvinnor för barnen, och att alla föräldrar helst ska in i produktionen illa kvickt. Argument för barnen kommer däremot inte upp, säger Louise Hallin. Hon anar att många politiker, men också journalister, hör till den kategori som skolar in sina barn på dagis tidigt. Kanske förklarar det den tystnad i debatten kring riskerna hon tycker sig märka".

Hanne Kjöller har ett barn på fem år, är emot valfrihet och vårdnadsbidraget, har själv valt dagis och vill nu i boken gå ut och berätta hur kvinnor ska rycka upp sig och sluta gnälla över de tuffa småbarnsåren, som heltidsarbetande med barnen på dagis från ett år. Fantastiskt att hon kan vara så självgod att hon redan nu kan gå ut och berätta hur andra ska välja samma livsstil som hon själv. Ett litet tips är att hon återkommer när dottern flyttat hemifrån och skaffat egen familj - först då kommer hon att ha facit i hand på sitt föräldraskap.

Visst känns det angeläget om fler röster som kan berätta om hur man kan leva sitt liv under småbarnsåren?

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Hanne Kjöller - debatten om dagis

Bejaka föräldrars magkänsla

Lilla barn du förtjänar bättre (pdf)

Kontaktstörning hos små barn. Hämmad eller ohämmad

Snabb tillväxt på räls - inte barnens melodi



fredag, september 26, 2008

Det är svårt att vara mamma i Sverige

Anna Larsson beskriver i SvD den svenska mamman med orden:

"Istället för att njuta av de där korta barnaåren lider vi av allt vi inte hinner, fast vi som trendiga heltidsarbetande lattemorsor borde."

Men faktum är att alla Sveriges mammor inte passar in i den mallen - och de har det svårt. Liksom de pappor som inte passar in i "jobba-heltid-barnen-på-dagis-från-ett-år" mallen. Det finns många mammor och pappor i vårt land som vill ge sina barn tid, kärlek och omsorg, som vill ta vara på de där småbarnsåren som försvinner så snabbt (men som är så livsavgörande för hur barnet kommer att må och fungera senare i livet). Men de kan inte eftersom vi har en familjepolitik som med ekonomiska styrmedel tvingar föräldrar att lämna ifrån sig barnen när de är ett år.

Det ena leder till det andra och när de tvingas in i mallen så tröstar de sig med att bli "trendiga lattemorsor, som går på gym, fixa slingor i håret och åker på weekendresor med väninnorna."

Så inte är det lätt att vara mamma i Sverige - där valfriheten är lika med noll. Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt. Varför kan inte ett modernt samhälle acceptera att människor väljer olika? En del kommer alltid att välja att sätta sina barn tidigt på dagis, men andra kanske vill ha ett vårdnadsbidrag, bli privata dagmammor (med egna barn i verksamheten), ha tvåfamiljssystem eller välja en Nackamodell eller Uddevallamodell.

Varför måste politikerna sitta där uppe och bestämma hur vi ska leva våra liv? Och varför hejas de på så ivrigt av alla journalister?

Visst är det bra med en liten uppmuntran till alla heltidsarbetande dagisföräldrar att njuta av tiden med barnen, men det är ganska naivt att tro att de har den orken kl.18.30 på kvällen innan läggdags, när de ska laga mat och fixa med saker i hemmet. Ju mindre tid föräldrar spenderar med sina barn desto jobbigare blir det. Barnen har många gånger längre dagar på dagis än föräldrarna har på jobbet. Självklart är de trötta och "lever om" eftersom de också bär på en sorg i sina hjärtan över att inte få tid med sina föräldrar. Barnen kan inte prata, men de kan signalera - och det är just vad barnen gör i dagens samhälle. För den som vill och vågar se, så är signaler om den ständigt ökade psykiska ohälsan och ökningen av beteendestörningar i skolan en mycket tydlig signal.

Ett tips är att vi istället för att skuldbelägga föräldrarna och uppmana dem att "sluta gnälla", se till att förändra familjepolitiken - så att vi får ett samhälle som accepterar och gör det möjligt för föräldrar att ge sina barn tid.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Hemmaföräldrars tankesmedja

Nu tvingas (s) i Östra Göinge ta en debatt om vårdnadsbidraget

Hon vill rösta om vårdnadsbidraget

Familjepolitik med konsekvenser

Vårdnadsbidrag och frihet

Socialdemokraterna om vårdnadsbidraget

Föräldraaktion i Nässjö för vårdnadsbidraget

Katrineholm en typisk nej-(s)ägar kommun

Hemmaföräldrar svarar Mona Sahlin

Det skrivs om Hemmaföräldrar i Tyskland

(s) försöker stoppa valfriheten också i Sollentuna

I Uppsala vill två socialdemokrater inskränka valfriheten

Sverige ett U-land i valfrihet

måndag, september 22, 2008

Tveksamma slutsatser

Tänk att familjepolitiken fortfarande bara har fokus på barnets första år och vem som är hemma. När jag läser om en undersökning i DN som sägs visa att pappalediga jobbar mindre när barnen blivit äldre, så bara vet jag att vissa mediakörer kommer att ropa om att delad föräldraledighet är lösningen.

Läser man närmare i den här gamla undersökningen från 2003 (varför poppar den upp nu tror ni ) så står det att det handlar om ett par arbetstimmar i veckan som skiljer de pappor som tagit ut mer än en månads föräldraledighet, från dem som inte tagit ut någon alls.

Det är just när sådana här undersökningar dyker upp - utan att man tittat närmare på flera väsentliga frågor - som man bara vet att utvecklingen kommer att ta ett kliv tillbaka igen. Nu kommer den här undersökningen att förvanskas till en "sanning" där det kommer att stå att "pappalediga är mer jämställda och tar större ansvar för barnen". (Hur länge dröjer det innan den "sanningen" dyker upp på Folkhälsoinstitutets hemsida månne).

När jag var hemma så var det flera pappor som också var hemma med barnen sedan de fyllt ett eller två år. Och gemensamt för dem var att de hade flexibla arbeten. Några arbetade statligt eller kommunalt och alla hade möjlighet att arbeta skift eller "flexa". En pappa var visserligen i reklambranschen men så duktig och eftertraktad att han kunde ställa krav och fick vara hemma tills sonen var två. Ingen av papporna var hemma under barnets första år...... den tiden vigdes åt mammorna.

Hur lätt är det för en VD för ett större internationellt företag att ta ut pappaledighet eller gå ned i tid?

Sanningen är nog att de som kunnat ta ut pappaledighet faktiskt också arbetar på arbetsplatser som tillåter att de går ned i tid när barnen blir äldre. Precis som att de som inte tagit ut pappaledighet säkerligen varken haft tillåtelse eller möjlighet att gå ned i tid. Det handlar om attityden hos arbetsgivaren, inte om pappornas engagemang.

Sverige är barnfientligt. Myten säger att barn bara behöver sina föräldrar under det första året och helst ska föräldrarna dela lika på föräldraledigheten (tycker media och politikerna alltså - inte föräldrarna). Men först vid 18 års ålder är det lilla barnet vuxet nog att stå på egna ben och flytta hemifrån.

18 års ålder.

Och ändå har vi en familjepolitik som säger till föräldrarna att barnet är moget att stå på egna ben redan från ett års ålder. Då det ska vara redo att lämna hemmet, tryggheten óch föräldrarna för att stå på egna ben och börja i skolan (förskolan), vistas i grupp, lära sig umgås med nya vuxna och väldigt många nya barn och inrätta sig efter nya rutiner för att ta del av en "fantastisk pedagogik" i cirka 10 timmar per dag.

Vi måste vara unika i djurvärlden. Finns det några andra däggdjursungar som man kan ta från mamman för att sätta i "skola" under långa dagar, ibland så tidigt att de inte kan gå och en del fortfarande ammas. För att forma dem till trygga, empatiska socialt välfungerande vuxna.

Eller vänta nu.....

Om vi tittar lite på hur våra barn och ungdomar mår med ständigt ökande psykisk ohälsa och ökande beteendestörningar som visar sig i skolan, så kanske det är en synnerligen tydlig signal om att det här inte fungerar. Det bara är media som dammar av gamla undersökningar för att vinkla och putsa till dem, så att de passar in i myten om att Sverige har den bästa familjepolitiken i världen.

Jag tycker att det är hög tid att sluta experimentera med våra barn och ge dem den kärlek, trygghet och omsorg som de har rätt till. Alla barn är olika och det finns inte en chans i världen att varenda unge är mogen att separeras från sina föräldrar vid ett års ålder.

Vill media ta fram en vettig undersökning, så se till att någon tar och tittar på om det finns ett samband med dagens familjepolitik och barns ökande psykiska ohälsa. Vem vågar bli först med att framföra det kravet?

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

torsdag, september 18, 2008

Betygsätt inte små barn

Skolbarn betygsätts för sina kunskaper i ämnen som svenska och matematik - små dagisbarn går inte att betygsätta inom dessa områden och får istället sin sociala kompetens betygsatt. Helsingborgs Dagblad skriver om hur man i de skånska kommunerna dokumenterar barn på dagis med omdömen som; tar inte egna initiativ, har problem med gränssättning, är opålitlig, lägger näsan i blöt.

Jag kan inte säga att jag är förvånad.

Någonstans har svensk familjepolitik gått helt åt pipsvängen och det här är bara ännu ett bevis på hur fel allt blivit. När läroplanen infördes 1998 så blev dagis "med sin fantastiska pedagogik" en "miniskola" och ett "måste" för barns utveckling. Socialdemokraterna ville till och med dra det så långt att de tänkte börja kalla ettåringar för elever. Men bland annat undertecknad protesterade skarpt mot detta och många med mig. Förslaget drogs tillbaka men utvecklingen mot "elevstatus" på ettåringar fortsatte tyvärr.

Men små barn behöver inte en massa "pedagogiska kunskaper" de behöver främst sin familj, kärlek, omtanke, trygghet och god omvårdnad. Lär sig saker gör de genom att vara med "där ute i det verkliga livet, där allting sker". Att få vara med och till exempel baka en kaka ger mycket mer än att se en film om hur man bakar en kaka, läsa en saga om det eller leka en lek om att baka en kaka - om ni förstår min jämförelse. Konstgjort kan aldrig bli lika bra som den "riktiga varan".

Häromdagen pratade jag med en förskollärare som lärt känna ett hemmabarn lite närmare och hon uttryckte sig i stil med;

"tänk att XX är så framåt och duktig trots att hon varit hemma".

"Trots att"..... inne i mitt huvud bytte jag ut "trots att" mot "för att". För mig var det så självklart att det här lilla barnet var just så duktig för att hon varit hemma. Trygg, lugn, säker, socialt kompetent, med en förmåga att koncentrera sig och sitta still och lyssna, ta in information, följa instruktioner och redan sprängfylld med kunskap - som hon fått hemma.

Fokus på vad små barn behöver har hamnat helt fel. Små barn behöver inte bedömas efter hur de är som personer och för alltid stämplas. Barn går hela tiden igenom olika utvecklingsfaser och med kärleksfulla förstående föräldrar är inte det något problem. Med pedagogiskt utbildade förskollärare som inte har samma känsla för barnet utan ser det som ett objekt som ska formas efter en bestämd mall, så blir det ett stort problem när utvecklingsfaserna börjar dokumenteras och skrivas ned på ett synnerligen negativt sätt, som här.

Dagens förskolebarn behöver inte mer skola på dagis - de behöver omfattas av en arbetsmiljölag så att de får ett riktigt skydd.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

söndag, september 14, 2008

Kvinnor förblir ojämställda

I landet Sverige förblir kvinnor ojämställda och det finns många områden där kvinnor behandlas sämre. Något som vi på hemmaforaldrar.se länge pratat om i vår tankesmedja. Det här börjar uppmärksammas men fortfarande förstår inte många varför.

Men kvinnor får till exempel inte lika vård därför att vi använder barnen som murbräcka för jämställdhet. Vi tror nämligen att ju tidigare vi separerar barnen från mammorna och tvingar ut mammorna i heltidsarbete, ju mer jämställda blir vi.

Mammorna ska formas efter den traditionella mansrollen och därmed bli jämställda per automatik. Men kvinnor är inte män - vi är olika och med det här synsättet glömmer man bort att titta på de områden där vi faktiskt måste utgå från kvinnan som norm och inte mannen.

Många journalister är delaktiga i att det här får fortgå när de vägrar att höja sin blick från att se barnen som ett problem till att se de faktiska strukturer som stoppar jämställdheten. Om vi inte vågar se att män och kvinnor är olika, så kan vi inte heller skapa ett rättvist samhälle som tar hänsyn till individerna snarare än kollektivet, som utgår från hur det ser ut i praktiken snarare än i teorin.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Liza Marklund: Varför får inte kvinnor lika bra vård?

Hjärtläkemedel farligare för kvinnor än män

Kvinnor lider mer av reumatism än män

lördag, september 13, 2008

Föräldrar som brister i sitt uppdrag

Som hemmaförälder så ser och umgås man med sina egna barn - och andras - ganska många timmar och hinner se mycket från barnens perspektiv.

En sak som slår mig är hur otroligt viktiga föräldrarna är för sina barn. De små barn som tillbringar mycket tid borta från sin egna föräldrar försöker kompensera bristen på närhet genom "att ta det de behöver" och till exempel bara klättra upp och sätta sig i främmande människors knä för att få lite mänsklig värme. När de blir äldre så pratar de om sina föräldrar med kärlek och värme - men också med sorg: "min mamma jobbar jämt", "vi gör aldrig något tillsammans i vår familj", "mamma och pappa har aldrig tid att läsa läxor med mig".

Då står man där och funderar över hur man skulle kunna hjälpa dessa barn. Hur berättar man för föräldrar på ett positivt sätt att de är de allra viktigaste personerna i sina barns liv? Att det bästa de kan göra inte är att jobba jämt och tjäna storkovan för att kunna köpa dyra villor, bilar och åka på resor till Thailand? Det räcker med att de finns där. Små barn blir allra gladast över att få gå till en park i närområdet och leka och busa med sina föräldrar och några kompisar.

Och hur berättar man för föräldrar att ju mindre tid de tillbringar med sina barn - desto jobbigare blir det att umgås och vara med barnen?

Som hemmaförälder så ser man så tydligt skillnaderna på hur barnen beter sig när de får mycket eller lite tid med föräldrarna.

Senast igår såg jag en pappa i centrum med en gallskrikande 1-åring på armen och en gallskrikande 3-åring som klamrade sig fast vid hans ben. Oberört fortsatte han att titta på sakerna inne på Stadium. Han visade inte med en min att han såg eller hörde sina barn.

Just då ville jag bara gå fram och försöka trösta de små. Sätta mig ned i golvhöjd med den gråtande 3-åringen och få henne lugn samt trösta den lille på armen.

Den här mannen uppförde sig inte som en föräldrar bör. Varför hade han inte en tvillingvagn med som han kunde bädda ner de små i om de var genomtrötta? Lite dricka? Lite frukt? Varför lämnade han inte affären och satte sig på ett fik och tröstade sina barn? Han hade kunnat göra en mängd saker för att ge barnen respons - men han gjorde ingenting.

Vad lärde han sina barn den här dagen?

Skolkonsulten Britta Johansson har tittat lite på det här fenomenet och genomförde tillsammans med kollegor, under åren 2000–2006 verksamhetsanalyser på förskolor och skolor inom ramen för EU-programmet Växtkraft/Mål 3, verksamhetsanalyser och kompetensutveckling.

I dessa analyser ingick cirka 300 gruppintervjuer (cirka 1 500 personal), där många uttryckte oro över föräldrar som inte vet vad som är ett normalt föräldrauppdrag.

Personalen på förskolor och skolor konfronteras varje dag med problematik som ibland gränsar till vanvård.

Några vanliga exempel ur intervjuerna:

• Barn visar stressymptom, utbrändhet, utan att föräldrar tar problemen på allvar.
• Barn sover inte tillräckligt.
• Barn äter sällan eller aldrig lagad mat hemma.
• Barn äter godis i skadliga mängder.
• Barn tilltalas med glåpord: ”din lilla skitunge”, ”sluta krångla jävla unge”.• Barn deltar aldrig i vanligt socialiserande vardagsliv, städa, handla, hjälpa till etc.
• Barn som inte vet hur man uppför sig – de äter med händerna, springer runt under måltiderna etc.
• Barn har längre ”arbetsdagar” än vuxna – tio timmar per dag eller mer är inte ovanligt fem dagar i veckan.
• Barn får inte hjälp med läxor hemma – föräldrarna är slutkörda efter en arbetsdag.
• Barn har dålig kommunikation med sina föräldrar.
• Barn vars föräldrar inte läser för dem och barn som har obegränsad tid framför tv och dator.

Britta Johansson fick komma till tals i UR:s program om familjen för några år sedan. Allt hon sa motsades av Malin Alfvén. Ni vet hon som alltid står på föräldrarnas sida (alltså de som vill jobba mycket och tillbringa lite tid med sina barn) och avfärdar alla varningssignaler från små barn där de signalerar att de inte mår bra.

"Mår föräldrarna bra så mår barnen bra", är Malin Alfvéns motto. Ett flitigt använt argument i media.

Men det Britta Johansson skriver är oerhört viktigt och ändå har hennes verksamhetsanalys fått väldigt lite genomslag i media (läs debatten om det inne på Hemmaföräldrars forum). Journalisterna, som själva placerar sina barn tidigt på dagis, långa dagar vill inte och tänker inte sluta mörklägga problemen med dagens familjepolitik.

Det här är ohållbart i längden men jag ser en ljusning. Fler och fler föräldrar börjar förstå sammanhangen och hur grundlurade de faktiskt blir av den propaganda de översköljs med från media och flitigt anlitade personer som Malin Alfvén.

Mitt tips till föräldrar är att inte bara lyssna på Malin Alfvén. Våga söka annan information, ta reda på vad Britta Johansson säger, lyssna till Louise Hallin och framförallt - våga se vad era barn signalerar.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Britta Johansson, skolkonsult:
"Samhällets erbjudande om heldagsomsorg tycks leda till att många föräldrar tappar greppet om sitt eget ansvar. De tror/vill att barnen uppfostras på förskolan/skolan och de utgår från att experterna på deras barn finns där". Läs mer >>