Tänk att familjepolitiken fortfarande bara har fokus på barnets första år och vem som är hemma. När jag läser om en undersökning i DN som sägs visa att pappalediga jobbar mindre när barnen blivit äldre, så bara vet jag att vissa mediakörer kommer att ropa om att delad föräldraledighet är lösningen.
Läser man närmare i den här gamla undersökningen från 2003 (varför poppar den upp nu tror ni ) så står det att det handlar om ett par arbetstimmar i veckan som skiljer de pappor som tagit ut mer än en månads föräldraledighet, från dem som inte tagit ut någon alls.
Det är just när sådana här undersökningar dyker upp - utan att man tittat närmare på flera väsentliga frågor - som man bara vet att utvecklingen kommer att ta ett kliv tillbaka igen. Nu kommer den här undersökningen att förvanskas till en "sanning" där det kommer att stå att "pappalediga är mer jämställda och tar större ansvar för barnen". (Hur länge dröjer det innan den "sanningen" dyker upp på Folkhälsoinstitutets hemsida månne).
När jag var hemma så var det flera pappor som också var hemma med barnen sedan de fyllt ett eller två år. Och gemensamt för dem var att de hade flexibla arbeten. Några arbetade statligt eller kommunalt och alla hade möjlighet att arbeta skift eller "flexa". En pappa var visserligen i reklambranschen men så duktig och eftertraktad att han kunde ställa krav och fick vara hemma tills sonen var två. Ingen av papporna var hemma under barnets första år...... den tiden vigdes åt mammorna.
Hur lätt är det för en VD för ett större internationellt företag att ta ut pappaledighet eller gå ned i tid?
Sanningen är nog att de som kunnat ta ut pappaledighet faktiskt också arbetar på arbetsplatser som tillåter att de går ned i tid när barnen blir äldre. Precis som att de som inte tagit ut pappaledighet säkerligen varken haft tillåtelse eller möjlighet att gå ned i tid. Det handlar om attityden hos arbetsgivaren, inte om pappornas engagemang.
Sverige är barnfientligt. Myten säger att barn bara behöver sina föräldrar under det första året och helst ska föräldrarna dela lika på föräldraledigheten (tycker media och politikerna alltså - inte föräldrarna). Men först vid 18 års ålder är det lilla barnet vuxet nog att stå på egna ben och flytta hemifrån.
18 års ålder.
Och ändå har vi en familjepolitik som säger till föräldrarna att barnet är moget att stå på egna ben redan från ett års ålder. Då det ska vara redo att lämna hemmet, tryggheten óch föräldrarna för att stå på egna ben och börja i skolan (förskolan), vistas i grupp, lära sig umgås med nya vuxna och väldigt många nya barn och inrätta sig efter nya rutiner för att ta del av en "fantastisk pedagogik" i cirka 10 timmar per dag.
Vi måste vara unika i djurvärlden. Finns det några andra däggdjursungar som man kan ta från mamman för att sätta i "skola" under långa dagar, ibland så tidigt att de inte kan gå och en del fortfarande ammas. För att forma dem till trygga, empatiska socialt välfungerande vuxna.
Eller vänta nu.....
Om vi tittar lite på hur våra barn och ungdomar mår med ständigt ökande psykisk ohälsa och ökande beteendestörningar som visar sig i skolan, så kanske det är en synnerligen tydlig signal om att det här inte fungerar. Det bara är media som dammar av gamla undersökningar för att vinkla och putsa till dem, så att de passar in i myten om att Sverige har den bästa familjepolitiken i världen.
Jag tycker att det är hög tid att sluta experimentera med våra barn och ge dem den kärlek, trygghet och omsorg som de har rätt till. Alla barn är olika och det finns inte en chans i världen att varenda unge är mogen att separeras från sina föräldrar vid ett års ålder.
Vill media ta fram en vettig undersökning, så se till att någon tar och tittar på om det finns ett samband med dagens familjepolitik och barns ökande psykiska ohälsa. Vem vågar bli först med att framföra det kravet?
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
4 kommentarer:
Precis som du själv gör så plockar väl folk fram den forskning de tycker gagnar deras sak.
Precis som du själv gör använder man de citat som man tycker passar in då man vill förstärka något, dock är det så att rycker man citat ur dess kontext, så kan det se ut som de stödjer en sak de egentligen inte gör...
Men här tolkar man på ett sätt som är ytterst tveksamt. Det finns alltför många tolkningar att göra eftersom information om vad som styrt föräldrarnas val är så knapphändig. Men ändå kommer den tolkning som gagnar dagens familjepolitik att bli den som får råda och som kommer att användas titt som tätt i media.
Det tycker jag är fel, för det vilseleder föräldrar ännu mer. Om vi hade en objektiv debatt i media kring familjepolitiken och en öppen debatt så skulle inte jag behövas eller hemmaforaldrar.se
Media når trots allt ut till många fler än vad jag gör och därför känns det oerhört viktigt att de inte försöker styra familjepolitiken utan istället berättar om den öppet och ger fler vinklingar så att alla röster i landet får höras.
Allt det här med att släta över problemen med dagens familjepolitik genom att vinkla undersökningar tycker jag direkt illa om. Det vore bättre att våga se de problem som finns och ta tag i dem. Innan man fortsätter på den här vägen med det system vi har nu, så borde en riktig undersökning göras för att se vad den ständigt ökande psykiska ohälsan beror på.
Att en sådan undersökning aldrig görs säger en hel del.
Liksom det faktum att förskolebarn fortfarande saknar skydd i en arbetsmiljölag.
Det vore också kul att någon gång se någon som kommentera de problem jag faktiskt för fram istället för att man kritiserar att jag för fram dem :)
Men madeleine lidman!
"Hur lätt är det för en VD för ett större internationellt företag att ta ut pappaledighet eller gå ned i tid?
Sanningen är nog att de som kunnat ta ut pappaledighet faktiskt också arbetar på arbetsplatser som tillåter att de går ned i tid när barnen blir äldre. Precis som att de som inte tagit ut pappaledighet säkerligen varken haft tillåtelse eller möjlighet att gå ned i tid. Det handlar om attityden hos arbetsgivaren, inte om pappornas engagemang."
Hur vore det om du provar att byta ut "pappor" mot "mammor" i stycket ovan. Blir det inte bisarrt??
Mammor som är VD:ar på stora internationella företag, eller har arbetsgivare som har kass inställning eller andra sorters job - ja, faktiskt VILKET jäkla jobb som helst - lyckas ju uppenbarligen vara mammalediga!
Varför skulle det då vara ett problem för papporna??
Jag fattar inte.
Eftersom undersökningen handlar om pappor så har jag skrivit om pappor.
Men som du skriver så gäller attityden hos arbetsgivarna både gentemot män och kvinnor och det tar jag ofta upp i artiklar och blogginlägg.
Vi måste helt enkelt förändra attityden till barn ute i arbetslivet. Även vd:ar ska väl kunna kombinera små barn och arbete på ett sunt sätt - om det nu bara blir accepterat att barn får ta tid.
Jag vill att man höjer blicken lite och ser de problem som finns i vårt barnfientliga samhälle. Inte att man vinklar undersökningar för att behålla dagens system och dagens problem.
Skicka en kommentar