lördag, juni 17, 2017

Folkhälsomyndigheten sprider FAKE NEWS - igen

Foto: Marco_Verch (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Folhälsomyndigheten och forskningsförnekaren Sven Bremberg har presenterat ännu en av sina "nyheter". Återigen påstås det en massa saker som saknar belägg. Nu heter det att "Förskolan är bra för barns psykiska hälsa". Det sorgliga är att dessa nyheter alltid handlar om gammal forskning som inte har någon som helst relevans för vilken effekt dagens förskola har på barn. Tänk om de journalister som så ihärdigt delar dessa "nyheter" som publiceras med jämna mellanrum från Bremberg, någon gång kunde ta och titta på källorna till alla dessa fake news.

I sin sammanställning har Folkhälsomyndigheten som vanligt använt sig av gammal forskning som inte är relevant för dagens förskola. Dessutom är det bara en studie som är svensk av de åtta som det hänvisas till. Studier från 1960- och 1970-talets förskola och 1990-talet, säger ju ingenting om vilken effekt dagens förskola med stora barngrupper och få personal har på barn.

Ett annat stort problem är att studierna jämför förskolebarn med barn som gått hos dagmamma. Men som vanligt får Bremberg det att låta som att det är hemmabarn vs förskolebarn det handlar om. Jag har personligen ingen aning om hur dagmammorna arbetade i Norge och Danmark på 1960-talet men att påstå att förskola är bra för barn, bara för att man jämfört dagisbarn med dagmammebarn i några gamla studier från Norge och Danmark, är faktiskt en direkt lögn.

Tydligen är Bremberg upprörd över Professor Ulla Waldenströms faktaspäckade bok: "Mår barnen bra i förskolan" där hon tydligt lyfter problemantiken att det saknar forskning under de senaste 30 åren i Sverige, kring vilken effekt förskolan har på barn. Bremberg skriver därför "att det är viktigt att klargöra den AKTUELLA KUNSKAPEN om förskolan effekter på barn.

Vilken aktuell kunskap!!!! Vilka svenska studier på vilken effekt förskolan har på barn? Det finns ju inga sådana studier, inte ens studierna från Norge och Danmark är aktuella eller relevanta för de positiva effekter som förskolan påstås ha på barn.

Svenska barn mår ju dessutom bara sämre och sämre. Vi har en alarmerande ökning av psykisk ohälsa om förskolan främjar psykisk hälsa hos barn och en majoritet går där - varför mår då inte barnen bra?

Andra lögner som presenteras i informationen från Folkhälsomyndigheten, handlar om att James Bowlbys anknytningsforskning avfärdas som en oprövad teori. Det här har Bremberg hävdat många gånger och jag har pratat med Malin Broberg professor i utvecklingspsykologi och hon poängterar att det finns gedigen forskning kring anknytning. Men bara en sann forskningsförnekare kan sprida sådana lögner. Synd bara att han sitter på Folkhälsomyndigheten och har så stort inflytande över att föräldrar serveras en massa fake news, när det är fakta de behöver för att kunna fatta rätt beslut kring sina barns första år i livet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskare blundar för barns behov

Lista över några av de mest ihärdiga forskningsförnekarna

När ska vi börja prata om att det går att förebygga psykisk ohälsa? (Fast då minskar förstås Sven Brembergs inkomster - då han tjänar bra med pengar på att sälja program till skolor och förskolor som sägs bota psykisk ohälsa)

söndag, juni 04, 2017

Släpp mobilen och börja samspela med ditt barn!

Foto: Pixabay
Samtidigt som politikerna minimerat barndomen till ett år, så verkar föräldrar ha glömt de mest basala kunskaperna vad det lilla barnet behöver (och även senare med för den delen). I förra veckan satt jag i sandlådan med min yngsta. Mitt emot mig satt en pappa helt uppslukad av sin mobil. Hans lilla bebis på kanske 11 månader stod vid ett litet bord i sandlådan framför honom med ryggen mot honom - och rörde försiktigt en plastkratta fram och tillbaka. Det var som att hon inte visste riktigt vad hon skulle göra med den. Ansiktet var helt nollställt. Där på andra sidan satt jag med min ettåring och pratade och fyllde på sand i små formar och vi gjorde sandkakor och lekte tillsammans. Jag tyckte så synd om den lilla en bit bort och började prata lite med henne, sa "hej" och "vad gör du för fint". Hela ansiktet lyste upp och hennes rörelseaktivitet ökade. Det var som att se en batterileksak som var på väg att stanna av sina rörelser helt, plötsligt få nytt liv. Hennes gensvar kom direkt och det är ju inte så konstigt för små barn är helt inriktade på socialt samspel och svarar via spegelneuronerna.

Jag fortsatte prata med den lilla och tänkte att pappan kanske skulle släppa sin mobil och se att hans barn faktiskt inte var en grönsak, utan ett livs levande barn som ville ha lite socialt samspel, för att utvecklas och må bra. Men icke. Utan att släppa mobilen med blicken såg jag att han log åt att jag pratade med hans barn, men han bara fortsatte knappa. Efter ett tag kom ett hostande förskolebarn och hoppade ner i sandlådan. Det var en så skrällande hosta att jag lyfte bort min lilla och gick därifrån, samtidigt ser jag hur förskolebarnet i sin gula väst springer fram till den lilla och hostar henne rakt i ansiktet. Pappan bara fortsatte peta i sin mobil. Inte en enda gång lyfte han blicken för att se på sitt barn, skydda sitt barn eller interagera med sitt barn. Det var verkligen som att han trodde att han hade en grönsak framför sig, en grönsak som inte behövde mer än kläder på kroppen, blöjan bytt och mat i magen. En grönsak som man kunde ta till parken, parkera i sandlådan, strunta i och sedan sitta där och fibbla med mobilen.

Men den där lilla "grönsaken" råkar vara i sin mest utvecklingsintensiva period då samspelet med den vuxne är själva grunden för barnets utveckling. Den där lilla skulle kunna blomma ut med lite närhet, kärlek, socialt samspel och inte bara stå där nästan förstenad med ett stumt ansikte.

Naturligtvis agerar inte alla föräldrar så här, men förvånande många. Kanske väntar de på att barnet ska in i "det livslånga lärandet" i förskolan och förstår inte hur mycket små barn lär sig via vardagspedagogiken, genom att tillsammans med en trygg vuxen få upptäcka världen. Den kunskapen verkar ha gått förlorad för många och det är så sorgligt. Lika sorgligt som att se alla små barn sitta i sina framåtvända barnvagnar, tomt stirrande utan kontakt med föräldern.

Det känns som att vi mer än någonsin behövs fakta på bordet vad små barn mellan 0-6 år behöver. Och istället för vilseledande fraser som: "en förälder kan aldrig ersätta en pedagog" - så behöver föräldrar få tillbaka den självklara kunskapen om hur viktiga föräldrar är för små barns välmående, för deras utveckling och framtida psykiska och fysiska hälsa.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk