tisdag, januari 30, 2018

Förskolans problem kan inte lösas utan att familjepolitiken förbättras


Det är lite intressant att se hur det rapporterats sedan 90-talet att förskolan haft problem att klara sitt uppdrag och ändå blir det inte bättre. Jag har funderat lite vad det kan bero på och det största problemet tror jag är att det dyker upp en larmrapport, en bok som belyser krisen (till exempel Tid för barn, Förskolan för de allra minsta. På gott och ont eller Mår barnen bra i förskolan) eller så skriver någon tidning om sjuktalen hos personalen eller hur barnen drabbas negativt på olika sätt. Känslorna svallar och diskussionerna går heta ett tag. Alla ropar självklart i kör: Det måste bli bättre, barngruppsstorlekarna måste ner och det måste anställas mer personal.

Mitt i stormens öga fortsätter FB-grupper som Förskolan.se med så höga medlemstal som över 33.000 medlemmar att dela inlägg om roliga intressanta saker att göra med barnen i förskolan. Skulle ett kritiskt inlägg delas där någon lyfter ett problem så raderas det och personen kastas antingen ut ur gruppen eller så hänvisas diskussionen till en samlingstråd och stängs. Jag kan förstå det till viss del för varje grupp har sin inriktning och negativa trådar är arbetssamma att administrera, men det blir lite konstigt när förskolan brottas med så många och allvarliga problem som på sikt kan sänka hela verksamheten att förskolediskussioner enbart ska handla om det som är positivt. Det blir som att fortsätta inreda och snygga till en båt med hål i som sakta sjunker och strunta i stigande vattennivåer och bara fortsätta måla och pyssla, utan att inse att båten snart ligger på botten. För faktum är ju att alla dessa roliga intressanta saker det går att göra i förskolan kommer minska i framtiden om personalen är utbränd och barngrupperna är så stora att det inte finns förutsättningar att göra mer än överleva dagen.

Lite fundersam blir jag också kring Förskoleupproret. De hade länge sin tystnadskultur under i princip fem års tid. Förskolepersonal fick under inga omständigheter skriva inlägg om problem på sin arbetsplats, för det fanns ju FÖRÄLDRAR i gruppen. Och de skulle kunna känna skuld för att de lämnade barnen till förskolan om de fick veta hur svårt personalen hade det att klara sitt uppdrag. Efter ett inlägg i Lärarnas tidning som inte var populärt hos admin i Förskoleupproret, så sansade de sig dock och startade #pressatläge. Det blev till slut ohållbart att försöka stoppa personalen från att berätta sanningen och förmodligen var det också många som reagerade på att det var ett ganska skumt agerande i en grupp som säger sig vilja förbättra.

Jag måste villigt erkänna att jag var som ett frågetecken den tid jag var med i Förskolan.se och Förskoleupproret. Själv försökte jag lyfte de problem jag såg för att sedan bolla med tankar och ideér på lösningar. För mig var det solklart att pudelns kärna fanns i familjepolitiken. Men familjepolitik var ett ämne som absolut inte fick diskuteras i någon av grupperna. Rädslan hos admin visade sig vara extremt stor och det var ständiga påminnelser om att "familjepolitik diskuterar vi inte här i gruppen". Eftersom jag arbetat i två decennier nu med att försöka förbättra familjepolitiken och är övertygad om att det skulle lösa även förskolans problem, så blev jag väldigt konfunderad över den inställningen.

Det enda jag sett hända nu under de två decennier jag sett krisen i förskolan bli allt allvarligare, är att när media uppmärksammar en kampanj eller demonstration kliver ansvarig politiker fram och säger med rynkad panna och allvarsam min: "Vi ska ta till oss av det ni berättar och vi har redan avsatt XX antal pengar för att lösa det här". Och så går det antal år till där föräldrar och personal nöjer sig för stunden. "Wow vi lyckades." (Nu senast när Skolverket återinförde rekommendationer om gruppstorlekar. Alla jublade men inget har blivit bättre).

Om politikerna lyssnat hade vi sett en förändring redan i början på 2000-talet när de första rapporterna om problemen med nedskärningarna i verksamheten på 90-talet började synas. (Jag skrev om det i debattartikel i SvD redan 2006). Men istället har politikerna sin vana trogen (och för att de kan och kommer undan med det) stadigt minskat ersättningen till förskolan samtidigt som uppdraget utökats. Något jag skrivit om i den här debattartikeln i Dagens Samhälle där jag sammanfattar vad som lett fram till dagens situation. (En artikel som admin inne på Förskoleupproret, enligt rapporter, flitigt raderat varje gång den delas trots att jag länkar till deras kampanj #pressatläge. INTE prata familjepolitik you know ...)

Hur hänger då allt ihop? Hur kommer det sig att admin i grupper som rör förskolan och som samlar tusentals och åter tusentals medlemmar - är så emot att ställa politikerna mot väggen och utkräva en ny och bättre familjepolitik? Ja säg det, det får väl var och en som är med år efter år i dessa grupper utan att något blir bättre ta och fundera lite närmare på. Men det är svårt att inte bli lite konspiratorisk och undra om inte vissa admin har kopplingar till vissa partier som vill lägga locket på.

Tyvärr kommer #pressatläge inte heller att åstadkomma någon förändring på grund av oviljan att ta tag i familjepolitiken. Nästa valperiod kommer troligen förskolans uppdrag utökas ytterligare och den allmänna förskolan från två års ålder kommer införas, samtidigt som tiden för föräldraledigas barn kommer att utökas över hela landet så att det blir lika mycket tid i alla kommuner. Föräldraförsäkringen kommer att kortas och fler små barn under ett år kommer att behöva förskoleplats.

Jag har i alla fall svårt att se på när små barn far illa och personalen går på knäna, samtidigt valfriheten minskar och föräldrar inte kan välja något annat än förskolan snart. Därför vill jag sätta press på politikerna. Vill du också göra skillnad. Skriv då på namninsamlingen Power to Parents 2018 för att ge barn 0-6 år en röst i valet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk




lördag, januari 13, 2018

Regeringens jämställdhetspolitik ökar otryggheten och gör fler arbetslösa

Foto: Joe Jungmann (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Regeringen stoltserar nu med att de "tagit ett helhetsgrepp på jämställdhetsarbetet". De har också skapat en ny Jämställdhetsmyndighet - med ännu fler anställda tjänstemän betalda av våra skattepengar som ska klura på verklighetsfrånvända lösningar.

Vi ser nu en allt grövre brottslighet mot kvinnor i vårt land. Tryggheten minskar och kvinnor får allt svårare att leva fritt och röra sig i det offentliga rummet. Redan idag berättar många att de ändrat sitt beteende på grund av den ökade otryggheten. I Skaraborg har till exempel 30 våldtäkter skett det senaste halvåret som polisen inte hinner utreda. I Malmö plågas kvinnorna svårt av ständiga gruppvåldtäkter. Inte ens skolorna är trygga och även lärarna utsätts för våld och sexuella trakasserier. För att bara nämna några exempel.

När det behövs krafttag mot den grova, ständigt ökande brottsligheten som raserat jämställdheten och försämrat livsvillkoren för kvinnor - då inrättar regeringen en ny myndighet med fokus på flera helt felaktiga saker och stoltserar sedan med bland annat följande i en debattartikel i GP:

"Vårdnadsbidraget, som innebar att främst kvinnor fick bidrag för att vara hemma med sina barn i stället för att arbeta och låta barnen ta del av förskolan, avskaffade vi."

I detta skarpa läge när kvinnofriden och jämställdheten är i botten, så fortsätter regeringen bara på den inslagna vägen som Gunnar och Alva Myrdal stakade ut på 1930-talet. De tror alltså att bara för att de tagit bort vårdnadsbidraget så ska det leda till att de kvinnor som valt hemmaomsorg till sina barn, nu ska sätta in barnen i förskola och gå ut och arbeta. För i deras snäva världsbild så finns det inga andra sätt att uppnå jämställdhet.

Till att börja med så fanns det ju en grundläggande ORSAK till att familjerna valt hemmaomsorg och ansökt om hemmasubventionen vårdnadsbidraget. En vanlig orsak till att vänta med eller hoppa över förskola helt är ju att barnen till exempel inte mår bra i förskolegrupper. Fördelen med VB var då att det gick att ha hemmaomsorg i tre år med anställningen och SGI:n skyddad. Nu måste föräldrar säga upp sig för att kunna ha hemmaomsorg.

Regeringens beslut har alltså lett till att fler föräldrar (både mammor och pappor) förlorar en fot på arbetsmarknaden. För många har inte ett val. I många  kommuner har ju alternativen för de som behöver en annan omsorg än förskola försvunnit. De kommunala dagbarnvårdarna har fasats ut, samtidigt som politikerna sänkt barnomsorgspengen drastiskt för de privata dagbarnvårdarna, så att de tvingats slå igen sin verksamhet.

Det här att skruva till familjepolitiken in absurdum, begränsa valfriheten och försöka TVINGA på föräldrar en enda barnomsorgsmodell, leder till en mängd negativa sidoeffekter som regeringen inte tänkt på. Och inte ens när de faktiskt fått kunskap om de negativa sidoeffekterna så bryr de sig. De är helt förblindade av ideologi. Barnperspektivet och barnets behov är aldrig i centrum för regeringen, vilket jag lyft tidigare i samband med förslagen till försämringar i föräldraförsäkringen.

Den enda ljusningen i allt elände är att det är valår i år. Kommer Sveriges föräldrar rösta för ytterligare fyra år med politiker som kör över människor som en ångvält och struntar i konsekvenserna, eller kommer väljarna i år att rösta för något nytt och bättre - för seriösa partier som stöttar föräldrar istället för att styra dem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Vill du ge barn 0-6 år en röst i valet,  så skriv på namninsamlingen Power to Parents.

Läs också:

Ett outsourcat familjeliv kan ha negativ effekt på vårt välmående

tisdag, januari 09, 2018

Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem i skolan


Foto: Ålesund kommune (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
I Sverige har det inte forskats under de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på barn, men i Norge finns det mer ny forskning att ta del av, vilket jag delat till tidigare när det handlar om stress. Det här är knappast forskning som Folkhälsomyndigheten kommer att dela, men själv tycker jag att det är viktigt att föräldrar får ta del av den nya forskning som finns kring förskolans effekt på barn.

Studien i Norge handlar om forskning där man följer 1 000 barn födda 2003 och 2004. Målet är att identifiera risk- och skyddsfaktorer för utveckling av psykisk hälsa - barngruppens storlek och antal relationer har betydelse.

Se artikeln från Barnehage.no nedan:

"Barn som gått i stora barngrupper får fler beteendeproblem

Miljön har större negativ påverkan på barn som gått i förskolor med öppna planlösningar och i stora barngrupper, jämfört med barn som gått i små barngrupper. Det visar en ny rapport från projektet Tidig trygghet vid NTNU i Trondheim.

- Det har visat sig att det finns ett samband mellan beteendeproblem och huruvida barnen har en bra eller dålig relation till pedagogerna. Det är lättare för pedagogerna att utveckla en bra relation med barnen i små barngrupper. Barn som går på större avdelningar och i större barngrupper får också fler beteendeproblem, än barn som går i små barngrupper, säger professor Lars Wichstrøm vid Psykologiska institutet vid NTNU.

Han leder Tidig trygghets-projektet, som har följt 1 000 barn födda 2003 och 2004 fram till idag. Projektet har som mål att identifiera risk- och skyddsfaktorer när det kommer till psykisk hälsa hos barn.

När barnet möter många olika vuxna

Forskare har studerat förekomsten av beteendeproblem hos 850 barn från förskoleålder, vid 153 olika förskolor och under två år i skolan, för att se hur de klarar sig i skolmiljön. De har jämfört barn från förskolor med öppna planlösningar och förskolor indelade i olika avdelningar samt stora och små barngrupper. Studien visar att barn som uppvisat tidiga tecken på beteendeproblem – och som gått i förskolor med öppna planlösningar - har mer än dubbelt så stor ökning av konflikter med läraren i första klass, jämfört med barn från förskolor som där barnen gått på olika avdelningar.

- Om barnen hade beteendeproblem när de började i förskolan, har det visat sig att en bra relation med pedagogerna kan skydda barnen från att ta med sig problemen vidare till skolan.

Varför är det så?

- Vi har inte undersökt varför, men vi vet att barn som går i stora barngrupper eller förskolor med öppen planlösning, har fler vuxna som passerar i revy för barnet. Det betyder att barnen får fler vuxna att relatera till och det blir inte heller en särskilt nära relation mellan de vuxna och barnen. Dessutom blir det svårare för de vuxna att ha koll på och följa varje enskilt barn och se vad som händer, säger han och lägger till:

- Det drabbar särskilt de barn som initialt behöver mest hjälp och stöd.

Det saknas tidigare forskning

Wichstrøm säger att det aldrig har forskats kring den här problematiken tidigare. Den här delen av undersökningen publicerades i två artiklar i tidskriften Child Development. Nyligen presenterades den nya forskningen också i en artikel i Klassekampen.

Förskolor med öppen planlösning kännetecknas av att de har öppna ytor med mer aktivitet i stora barngrupper i gemensamma lokaler.

- Byggandet av den här typen av förskolor är förmodligen baserat mer på ideologi än forskning. Dessutom är det billigare att bygga lokaler med färre väggar och du kan ta emot fler barn, säger professorn.

Öppen planlösning i förskolan en trend

I Norge var även skolor med en öppen planlösning för nya skolbyggnader en vanlig lösning från slutet av 60-talet och 10-15 år framåt. Sedan det svenska projektet Skola 2000 mottagits med stor entusiasm i Norge, byggdes det under 2000-talet en ny våg av sådana skolor, enligt en artikel på forskning.no.

Men i grannländerna lades planerna på att införa den här typen av skolor över hela landet på hyllan, efter negativa erfarenheter av stök och oro.

- I skolor med stora gemensamma utrymmen har man försökt skydda sig från de negativa sidoeffekterna genom att sätta upp skiljeväggar och på så sätt försökt avgränsa ytor, där det inte finns traditionella klassrum. Men jag har ett intryck av att det inte sker i samma utsträckning i förskolorna. Det här med öppna planlösningar är en trend som börjar vända, men mitt intryck är att pendeln inte svängt i lika hög grad när det gäller förskolorna, säger Wichstrøm och lägger till att det finns förskolor som arbetar på det här sättet av pedagogiska skäl."

Allt det här stämmer väl med det jag beskrivit tidigare där jag påtalat vikten av att förskolans utformning ska vila på vetenskaplig grund om vad små barn behöver. Jag också påtalat att det behövs ny forskning kring förskolan även i Sverige.  Och jag har lyft problemen som med barn i grupp och vilka beteendestörningar det kan ge hos barnen. Beteendestörningar som alltså ökar i större barngrupper.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Bättre familjepolitik löser även förskolans problem

Jag är pedagog och jag har nått en gräns

Inspirationen till öppen planlösning kommer från Reggio Emilia

Stark kritik mot Reggio Emilias metoder

Förskolebarn som går långa dagar mer stressade

Fler barn inte alltid det bästa

Ny forskning om förskolan behövs

Ni gör barnen en otjänst

Små barn får inte det de behöver i förskolan

När det hette dagis var verksamheten bättre

Folkhälsomyndigheten sprider Fake News igen (på uppdrag av regeringen såklart)

fredag, januari 05, 2018

Bättre familjepolitik löser även förskolans problem

Förskolan är en pusselbit i familjepolitiken, brukar jag säga. Helt enkelt för att tydliggöra att de övergripande politiska ramarna påverkar så många olika områden som hänger ihop och sedan i sin tur avgör vilken barndom vi kan ge våra barn i det här landet. En del vägrar dock se det här sambandet.

Inne i Facebook-grupperna Förskolan.se och Förskoleupproret får inte familjepolitiken diskuteras: "Här pratar vi bara förskola och att det är det bästa för alla barn och det enda alternativet som ska erbjudas". Medlemmar som vill lyfta helheten, kastas ut utan förvarning.

Själv har jag försökt förklara att det är kontraproduktivt att resonera så. Det som händer nämligen är att utan helhetsbild, så går det heller inte att till exempel ge förskolan bättre förutsättningar. Det går nämligen inte att bara titta på förskolan och glömma resten när allt hänger ihop och familjepolitikens SAMTLIGA delar och hur de är utformade påverkar även förskolan.

Nu blev det återigen så tydligt hur rätt det är att se helheten. Göteborgs stad får nu svidande kritik för att de inte klarar av att erbjuda förskoleplatser till alla föräldrar som har behov av en plats. Karin Pleijel, MP - hade ingen aaaaning om att det var så illa. Men det är faktiskt hennes skyldighet som ytterst ansvarig att ta in alla fakta och utgå från verkligheten när hon planerar.

Det här är alltså samma kommun som nyligen stoltserade med att de knackar dörr hemma hos familjer som valt att vänta med förskola, (eller hoppa över den helt) - enbart med syfte att öka på andelen barn som går i förskola. Och det i en kommun som dessutom larmat om kris i förskolan i flera år. Redan 2011 var det skarpt läge, något som Vesna Birkedahl tog upp i sin debattartikel: Vi kan sluta ljuga om att barnen har det bra. Men den enda åtgärd de styrande partierna S, MP och V bidragit med under årens lopp är att slå dövörat till för de verkliga problemen och istället satsa på att få in fler barn.

Och nu klarar de alltså inte ens att erbjuda plats till de föräldrar som verkligen behöver det ...

Ett annat parti som anslutit sig till en ideologi, där man enbart ser barnet som en biologisk fotboja, en frihetsinskränkning som måste fördelas "rättvist" mellan föräldrarna - är Liberalerna. I Göteborg kommer de med det snillrika förslaget att erbjuda barnvakt till de föräldrar som inte får en plats. Det är samma parti som gjorde gemensam sak med S, MP och V och C och tog bort vårdnadsbidraget.

Faktum är att vårdnadsbidraget hade kunnat lösa problemen med att kommunen inte klarar av att erbjuda plats i tid. Det var nämligen ännu en av fördelarna med hemmasubventionen vårdnadsbidraget - att det gick att förlänga tiden hemma med sin anställning tryggad. I många kommuner användes VB just för att föräldrar skulle kunna vänta tills de fick den förskola de önskat, eller så kunde det lösa tillfälliga kriser om det inte fanns plats. VB gick även att skriva över på en annan anhörig, som kunde ha omsorgen om barnet.

Jag erkänner villigt att det är extremt svårt att inte bli irriterad över politikernas dumhet. Hade de läst på om vårdnadsbidraget och vilka fördelar det faktiskt innebar, så hade de sannolikt satsat på att utveckla det (och döpa om det till hemmasubvention, eller något annat som visar att det inte är ett BIDRAG, utan en barnomsorgssubvention det handlar om) - istället för att avveckla det.

Vi får de politiker vi förtjänar. I år är det valår och nu är det upp till oss väljare. Vill vi rösta på politiker som utgår från verkligheten och erbjuder oss lösningar som underlättar möjligheten för oss föräldrar att pussla ihop bra lösningar för våra barn under småbarnsåren - olika lösningar eftersom barn är olika. Eller vill vi ha politiker som förblindade av ideologi kör på och erbjuder en barnomsorgsmodell för alla, som får negativa sidoeffekter som de inte hade en aaaaning om.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vårdnadsbidraget är omgärdat av myter

Skriv på namninsamlingen Power to Parents för att ge barn 0-6 år en röst i valet 2018. Det är dags att rösta bort alla inkompetenta politiker.