söndag, januari 29, 2017

Lärarförbundet bidrar till forskningsförnekande och föräldrar undanhålls fakta

Foto: Andrew Seaman  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Nu kör Lärarförbundet på i 180 igen och försöker föra föräldrar bakom ljuset genom att inte nämna den forskning som finns kring vad små barn behöver för att utvecklas optimalt, utan i stället satsa på att sprida myter. De hurrar och hyllar att: ”Regeringen meddelade att en satsning på kollegialt lärande och verksamhetsutveckling ska utökas till att även gälla förskolan." Som vanligt hänvisar de till utländsk forskning som stöd för sin tes att förskola tidigt är bra för alla små barn.

Men utländsk forskning säger ju inget om förskolans effekt på barn i Sverige. I vårt land har ingen forskning gjorts under de senaste trettio åren på vilken effekt förskolan har på barn. Däremot har det flitigt matats ut att "dagisbarn blir duktigare i skolan". Tittar man närmare på vad det påståendet grundar sig på så handlar det om en gammal studie gjord på 119 barn från åttiotalet, INNAN läroplanen infördes. Läroplanen som sägs vara någon slags mirakelkur för barns senare kunskaper i skolan.

Sanningen är att kunskaperna hos svenska skolbarn var mycket bättre INNAN Läroplanen infördes. Något som media och alla forskningsförnekare talar tyst om. Skolresultaten i OECD-Pisa har dessutom sjunkit i varje mätning sedan mätningarna startade år 2000 - en trend som brutits först i den senaste undersökningen, där resultaten ändå är väldigt dåliga och ligger på 2009 års nivå. Och de sjunkande skolresultaten ser lika dåliga ut även sedan man justerat för invandrarbakgrund och socioekonomiska faktorer, vilket gör att det INTE går att skylla de sjunkande skolresultaten i Sverige på någon av dessa faktorer. Den enda gemensamma faktorn samtidigt med de sjunkande skolresultaten är att alltfler barn, (trots att barn är olika), har börjat i förskola och gått där långa dagar redan från ett års ålder.

Ibland undrar jag - var är alla journalister vars uppdrag är att ge objektiv fakta? Hur kan det komma sig att föräldrar förs bakom ljuset på det här sättet?

Det finns så mycket ny forskning kring vad små barn behöver. Små barn är inga skolelever vid ett års ålder - där barndomen ska anses avklarad och de ska anses redo att börja "skolan". För att små barn ska utvecklas optimalt så är det nämligen mängder med saker som måste vara på plats utifrån den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, för att de ska vara redo för någon slags skola. Alla dessa viktiga fakta har slängts åt sidan och fokus har lagts på Läroplanen och skolkunskaper för ettåringar. Det finns alltså väldigt många risker med att regeringen nu pratar om en satsning på "kollegialt lärande i förskolan". Det är inte alls den satsning som bör göras, en satsning som dessutom innebär ännu mer administrativt arbete för förskollärarna. Det som behövs när det fäller förskolan är att den utformas efter de små barnens behov samt att vi får en modern och flexibel familjepolitik där förskolan är en pusselbit, men inte den enda - eftersom barn är olika.

Läroplanen infördes 1998 sedan dess har skolresultaten som sagt rasat, en utveckling som tillfälligt bromsats upp något enligt den senaste OECD Pisa-undersökningen - men samtidigt har också den psykiska ohälsan ökat och stöket i skolorna nått alarmerande nivåer. Många barn är inte socialt välfungerande och i stället mycket utagerande, vilket stämmer överens med den forskning som finns som visar att det finns många risker med långa dagar i förskolan. Men i Sverige får föräldrar bara höra att små barn behöver längre och längre dagar i förskolan samt allt tidigare förskolestart. Det är ett forskningsförnekande av stora mått - och faktiskt rent skamligt att föräldrar luras på det här viset.

Det föräldrar behöver få veta är att alla barn är olika och att en del barn faktiskt inte mår bra i förskolegrupper och de kommer inte att ha en gynnsam utveckling om de sätts i förskola. Dessa barn behöver då få en annan typ av omsorg: pedagogisk omsorg, flerfamiljssystem eller omsorg i hemmet. Sedan borde förskolan utformas efter barns behov och det är stor skillnad mot vad barn 1-3 år behöver och barn 3-5 år behöver. Långa dagar är inte heller bra och det finns många fördelar med att så få barn går långa dagar som möjligt. Då kan de barn vars föräldrar inte har något val, få ett lugnare avslut på dagarna i förskolan - då barngrupperna blir mindre och tempot lugnare.

Forskningsförnekandet måste få ett stopp och barn 0-6 år måste få en röst i valet 2018. Nu är det dags att lägga upp den forskning som finns på bordet och se till att vi får en ny modern och flexibel familjepolitik som utgår från barnens behov och som bygger på den forskning som finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s Dessutom är frågan om den här "satsningen" från regeringen handlar om att bana väg för att göra förskolan obligatorisk genom att försöka inlemma den i skolväsendet.

Läs också:

Kollegialt lärande

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Forskning om förskolans effekt på barn saknas

Sveriges barn behöver inte mer skoltid - de behöver mindre

Har förskolan blivit vår tids barnhem






lördag, januari 21, 2017

Med goda ringar går det att sprida ljus i en stundtals mörk värld

Foto: James  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA  
Ibland blir jag direkt illamående av alla inlägg som cirkulerar på Facebook. Det går liksom inte att värja sig mot krigsbilder, lidande barn som säljs till prostitution, hundar som misshandlas och plågas, hundar som levande får skinnet avslitet för att de ska ätas och en massa andra hemskheter. Till det oron hur det står till i det egna landet med den början till systemkollaps vi ser där människor dör i vårdköer, kvinnor får föda i bilen för att sjukhus lagts ner, äldre kastas ut på gatan, otrygghet och våld, våldtäkter och att vi lånar pengar i en högkonjunktur samtidigt som regeringen räknat fel i sin budget och det saknas 50 miljarder till välfärden. Som högkänslig äts jag nästan upp och det slår som knivar i kroppen av allt lidande och all oro för framtiden.

Men mitt i det så gäller det att ha en strategi när allt känns hopplöst. För jag kan ju inte ändra på hur det ser ut, men jag kan göra något litet - jag kan sprida lite ljus och göra någon liten förändring för andra. Den som får hjälp och stöd kan sedan göra något litet i sin tur för andra människor och sakta men säkert kan vi förbättra världen tillsammans, med goda ringar på vattnet.

Jag har inte själv gjort några stordåd, inte alls som jag känner att jag borde eller skulle önska, men jag har valt att i sexton års tid försöka bidra där jag kan. Mitt bidrag har handlat om att göra skillnad för barn och deras familjer. Eftersom barn är olika men vi saknar en familjepolitik som tar hänsyn till det har mitt mål varit att stärka föräldrar i att våga lita till sin magkänsla och lyssna in sitt barns signaler. Om barnet inte trivs i förskolan eller om man som förälder känner att förskola inte är rätt val redan vid ett års ålder, så har jag valt att stötta föräldrar i att det går att välja annorlunda. Det går att välja pedagogisk omsorg, flerfamiljssystem eller omsorg i hemmet. Det går att välja tid för barn och balans mellan familj och arbete - trots att propagandan som matas ut till föräldrar ständigt handlar om att frälsningen heter: standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Sedan elva år tillbaka har jag också kämpat för att förskolemiljön ska bli bättre. När man samlat in så mycket kunskaper under sexton år vad små barn behöver och mår bra av, så blir det ganska naturligt att i mån av tid arbeta för att även förskolan ska utvecklas och utformas efter barns behov. De som arbetar i förskolan brinner för sitt jobb och är lika engagerade i barns välmående som jag, men det har inte alltid rätt förutsättningar att göra sitt jobb - och där behöver de stöd, av mig och av andra föräldrar för att sätta press på politikerna.

Våld, våldtäkter, djur som misshandlas och plågas, grymheter i mänsklighetens namn - ska vi slippa det så måste vi inse att det börjar med barnen - hur de behandlas och hur de får växa upp. Därför tror jag på att stärka och stötta familjer, föräldrar och att ha ett bra och starkt civilt samhälle. Vi må ha bland de högsta skatterna i världen, men det betyder inte att vi kan köpa oss fria från ansvar för våra medmänniskor, eller att vi kan förvänta oss att Farbror staten ska ta hand om allt. Alla kan göra något litet - jag skulle till och med vilja säga att alla måste göra något litet, för att sprida ljus och för en positiv förändring.

I Hemmaföräldrars nätverk arbetar vi med att stötta varandra i föräldraskapet, vi stöttar och inspirerar varandra att våga följa magkänslan kring de egna barnen och vi försöker hjälpa även förskoleföräldrarna så att deras barn ska ha det bra i förskolan. Det är självklart så att det är i HFN  som till exempel Förskoleupprorets namninsamlingar delas och många skriver på. Vi är ju vana att stötta varandra - så varför inte även andra föräldrar. Vi vill ju samma sak alla vi föräldrar - oavsett vilket barnomsorgsalternativ vi valt - och det är att våra barn ska må bra och växa upp till trygga, stabila vuxna som är med och sprider ljus i en ganska tuff värld.

Förhoppningsvis blir valet 2018 det val då ALLA föräldrar samarbetar (oavsett barnomsorgsalternativ) ooh sätter press på politikerna. Att vi väljer olika barnomsorg till barnen är ju inte särskilt dramatiskt - olika betyder inte att någon väljer fel, utan bara att barn är olika och att vi som föräldrar utgått från det egna barnet och valt därefter. Men för att göra rätt val så måste föräldrar få tillgång till den forskning som finns när det gäller vad små barn behöver.  Och där är vi inte riktigt ännu. Ett faktum som jag känner att jag måste lyfta även om det kan vara känsligt. Att våga lyfta även tuffa saker ingår liksom i att vara vuxen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Namninsamling: Ge barn 0-6 år en röst i valet!

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Exempel på forskningsförnekande

onsdag, januari 18, 2017

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Foto av: Yodod (FLICKR) LICENS: CC BY-SA  
Nu har det kommit en ny studie som visar att små förskolebarn som går långa dagar är mer stressade. Ja inte i Sverige - utan i Norge. Här i Sverige så är vi tyvärr drabbade av forskningsförnekande så trots att en studie som gjordes redan 1974 och som visade att dagisbarn hade förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol - så får forskare som söker anslag för att följa upp den studien, avslag.

Karoline Randal Lorentzen och Jøte Toftaker skriver på NRK om den norska studien:

Barn blir stressade av långa dagar i förskolan

För första gången har stressnivåerna hos de yngsta barnen i förskolan kartlagts. 85 förskolor har deltagit i studien och den visar att de barn som har de längsta dagarna är mer stressade än de som har kortare dagar.

- Studien visar att förskolebarnen har en förhöjd stressnivå när de är i förskolan men att stressnivån sjunker de dagar de är hemma, säger May-Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU.

May Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU har forskat på hur barns stressnivåer påverkas av långa förskoledagar. Tillsammans med forskare från NTNU, Regioncentrum för barns och ungdomars psykiska hälsa öst och söder och Oslo universitet, har hon fått tagit fram forskning som visar att långa förskoledagar ökar stressnivån hos de yngsta barnen.

- Det visar att långa dagar i förskolan, borta från föräldrarna, med många vuxna och många barn kan vara krävande för många små barn. Det beror på att stresshormonerna aktiveras när barnen upplever en situation som är alltför svår för dem att hantera på egen hand, säger hon.

Två gånger om dagen samlade forskarna in salivprov från 112 stycken ett- och tvååringar, i sammanlagt sex olika kommuner, för att mäta nivån av stresshormonet kortisol.

- Det intressanta är att vi mätte kortisolnivåerna klockan 15.00 både på barn som har långa dagar och de barn som hade korta dagar. Det verkade som att de barn som hade långa dagar redan hade en beredskapsplan i kroppen för att vara där en lång tid, säger Drugli.

Enligt Statistiska centralbyrån, går en majoritet av förskolebarnen i Norge mer än 40 timmar i veckan och tillhör därmed gruppen med högre stressnivåer. Man har inte forskat på om dessa nivåer är skadliga, men förskolechefen för en av de förskolor som är med i undersökningen säger att hon kommer att använda den här kunskapen för att göra vardagen bättre för barnen.

- Vi har märkt att barnen är trötta när de har långa dagar och de högre kortisolnivåerna hänger ju ihop med det. Jag är inte direkt överraskad, men det viktiga är nu att man gör något åt det här, säger Margrete Skevik, enhetschef på Jakobsli förskola i Trondheim.

Tidsbrist är något som de flesta föräldrar kan relatera till. Den forskning vi har tagit fram kan bidra till att hjälpa föräldrar att reflektera mer över hur mycket tid de tillbringar med sina barn, tror Drugli.

 - Vi kan inte avstå från att berätta om vad vi hittat när vi forskat bara för att det kan ge föräldrar dåligt samvete, utan jag känner att det här kan ge föräldrar en möjlighet att tänka igenom och se över om de kan ge sina barn kortare dagar och åtminstone hur eftermiddagarna och kvällarna med de små barnen ser ut, säger hon.

Det finns många studier som visar att stresshormoner är skadliga för vuxna. Stress skördar mängder av offer och resulterar i utbrändhet hos vuxna, med synbara skador på hjärnan som följd. Och då talar vi ändå om vuxna människor som borde ha en större motståndskraft mot det skadliga kortisolet, än små sköra barn vars hjärnor är under utveckling. Därför är det så förvånande att inte någon forskare i Sverige får forskningsanslag till att följa upp Marianne Cederblads studie.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stress kan påverka allergiutveckling

Många risker med långa dagar

Stressade småbarn

Farlig stress. Vad händer när skrikande barn dumpas i förskolan

Stress får hjärnan att krympa

Markant ökning av förskolebarn som är förstoppade på grund av stress

Stress - det finns en gräns för vad barn tål