När ska vi börja prata om att det går att förebygga psykisk ohälsa

Foto: Felipe Skroski (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I Expressen står det att "var sjätte timme tar en människa sitt liv i Sverige, men medan det i självmordsstatistiken generellt har märkts en nedgång på senare år, ser siffrorna bland barn och unga motsatt ut. Enligt NASP:s (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) tog 155 barn och ungdomar upp till 24 år, sina liv 2015. Tolv av dem var under 14 år (mot sju året innan)."

Vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar i det här landet, men fortfarande så pratar vi inte om de första viktiga åren och vad små barn behöver. Vi förebygger inte, utan fokus ligger bara på vilka åtgärder som ska sättas in när katastrofen är ett faktum. Ändå finns det gedigen forskning vad små barn behöver för att vi ska minimera risken för psykisk ohälsa längre fram. En forskning som inte kommer fram då vi har flera forskningsförnekare i det här landet.

Agnes Wold - en av forskningsförnekarna - är i farten nu igen. Hon refererar till en studie som visar att även råtthanar har tendenser till att ta hand om råttungar, så därför ska alla kvinnor arbeta heltid under småbarnsåren och bara amma i sex månader, enligt Agnes Wold. Det är lite svårt att hänga med i hur hon får ihop det hela när hon försöker berätta varför det bara finns en lösning under småbarnsåren - men den uteblivna logiken spelar liksom ingen roll och frågorna från media uteblir.

För enligt vilken studie är det inte bra att amma efter sex månader? Och även om pappor självklart också är bra på att ta hand om sina barn, vad säger att inte varje familj har rätt att hitta sin egen lösning - utan ska styras ovanifrån?

Trots att politikerna med hjälp av forskningsförnekarna stakat ut hur alla ska leva sina liv i vårt land när barnen är små och ständigt matar ut vilken väg som är den "rätta" - så kan det ju faktiskt finnas kvinnor som absolut inte vill gå tillbaka till arbetet efter sex månader. Kanske för att den första tiden försvann som i dimma på grund av en tuff start med en liten som gråtit dygnet runt, eller varit svårt sjuk. Kanske för att det finns mammor, som precis som jag drabbats av komplikationer i samband med graviditeten och behöver längre tid för återhämtning. Kanske för att det finns mammor som VILL amma längre än sex månader och ser att det lilla barnet behöver det. Och kanske för att det finns mammor - precis som det finns pappor - som hellre vill vara hemma längre - och som tycker att det är deras självklara mänskliga rättighet som föräldrar att välja själva hur de ska göra. Vi är olika vi människor, familjer är olika och barn är olika - så varför ska vi då alla göra likadant?

För den rödgrönrosa ideologin är det fria valet ett hot. För att undvika att människor väljer "fel" - ska de tvingas att rätta in sig i ledet genom att föräldraförsäkringen tvångskvoteras rakt av och så ska alla tvingas välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. De som inte följer med strömmen ska kastas ut i ekonomisk otrygghet. Det var väl därför det första de rödgröna gjorde, efter valet 2014, var att ta bort hemmasubventionen - vårdnadsbidraget. En subvention som gjorde det möjligt för en förälder att vara hemma i tre år med sin anställning och sin SGI skyddad. Ut i ekonomisk otrygghet SKA nämligen de föräldrar kastas, som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. Det ska vara kännbart att inte följa den väg som politikerna stakat ut.

Den här makten att straffa människor för deras val kan politikerna ta på grund av att vi har världens högsta marginalskatt. Det gör att låg- och medelinkomsttagare måste stå med mössan i hand, för att överleva - och be att få lite subventioner tillbaka när den extremt höga skatten är betald. Subventionerna som ska kompensera för de extremt höga skatterna - betalas bara ut om de placerar sina små i förskola från ett års ålder, vare sig barnen mår bra av det eller inte. Barnen är liksom inte intressanta. Hur de drabbas får helt enkelt bli en senare fråga, som nu när det återigen kom en ny rapport från BRIS om den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar.

Självklart pratar BRIS bara om vad som ska göras när barnen insjuknat i psykisk ohälsa - inte hur man ska arbeta förebyggande. Och orsaken är förstås att de valt att samarbeta med en annan forskningsförnekare - Sven Bremberg.

Vi har bara ett liv. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att få bestämma vilka prioriteringar man vill göra i sitt liv.  Och det är ingen naturlag att hemmaföräldrar ska få sämre ekonomi eller sämre pension, utan det är en situation som politikerna skapat - och som vi faktiskt kan förändra genom att ta fram en ny familjepolitik.

Det här fungerar inte längre. Vill DU som förälder ha en lösning skriv på namninsamlingen Power to Parents så att samtliga partier tar fram en mer vettig familjepolitik som stöttar föräldrar - i stället för att styra dem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Anmärkningsvärt att Agnes Wold avfärdar forskning

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Lista över forskningsförnekarna

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Sexåringar upplever en alltmer stressad vardag

Större satsningar löser inte problemen i förskolan

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?

Korruption bakom forskares förnekande av barns behov

Sven Bremberg tjänar pengar på barns psykiska ohälsa

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Temavecka självmord - arbetsmarknaden sägs vara orsaken

Lärarförbundet bidrar till forskningsförnekande och föräldrar undanhålls fakta

Foto: Andrew Seaman  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu kör Lärarförbundet på i 180 igen och försöker föra föräldrar bakom ljuset genom att inte nämna den forskning som finns kring vad små barn behöver för att utvecklas optimalt, utan i stället satsa på att sprida myter. De hurrar och hyllar att: ”Regeringen meddelade att en satsning på kollegialt lärande och verksamhetsutveckling ska utökas till att även gälla förskolan." Som vanligt hänvisar de till utländsk forskning som stöd för sin tes att förskola tidigt är bra för alla små barn.

Men utländsk forskning säger ju inget om förskolans effekt på barn i Sverige. I vårt land har ingen forskning gjorts under de senaste trettio åren på vilken effekt förskolan har på barn. Däremot har det flitigt matats ut att "dagisbarn blir duktigare i skolan". Tittar man närmare på vad det påståendet grundar sig på så handlar det om en gammal studie gjord på 119 barn från åttiotalet, INNAN läroplanen infördes. Läroplanen som sägs vara någon slags mirakelkur för barns senare kunskaper i skolan.

Sanningen är att kunskaperna hos svenska skolbarn var mycket bättre INNAN Läroplanen infördes. Något som media och alla forskningsförnekare talar tyst om. Skolresultaten i OECD-Pisa har dessutom sjunkit i varje mätning sedan mätningarna startade år 2000 - en trend som brutits först i den senaste undersökningen, där resultaten ändå är väldigt dåliga och ligger på 2009 års nivå. Och de sjunkande skolresultaten ser lika dåliga ut även sedan man justerat för invandrarbakgrund och socioekonomiska faktorer, vilket gör att det INTE går att skylla de sjunkande skolresultaten i Sverige på någon av dessa faktorer. Den enda gemensamma faktorn samtidigt med de sjunkande skolresultaten är att alltfler barn, (trots att barn är olika), har börjat i förskola och gått där långa dagar redan från ett års ålder.

Ibland undrar jag - var är alla journalister vars uppdrag är att ge objektiv fakta? Hur kan det komma sig att föräldrar förs bakom ljuset på det här sättet?

Det finns så mycket ny forskning kring vad små barn behöver. Små barn är inga skolelever vid ett års ålder - där barndomen ska anses avklarad och de ska anses redo att börja "skolan". För att små barn ska utvecklas optimalt så är det nämligen mängder med saker som måste vara på plats utifrån den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, för att de ska vara redo för någon slags skola. Alla dessa viktiga fakta har slängts åt sidan och fokus har lagts på Läroplanen och skolkunskaper för ettåringar. Det finns alltså väldigt många risker med att regeringen nu pratar om en satsning på "kollegialt lärande i förskolan". Det är inte alls den satsning som bör göras, en satsning som dessutom innebär ännu mer administrativt arbete för förskollärarna. Det som behövs när det fäller förskolan är att den utformas efter de små barnens behov samt att vi får en modern och flexibel familjepolitik där förskolan är en pusselbit, men inte den enda - eftersom barn är olika.

Läroplanen infördes 1998 sedan dess har skolresultaten som sagt rasat, en utveckling som tillfälligt bromsats upp något enligt den senaste OECD Pisa-undersökningen - men samtidigt har också den psykiska ohälsan ökat och stöket i skolorna nått alarmerande nivåer. Många barn är inte socialt välfungerande och i stället mycket utagerande, vilket stämmer överens med den forskning som finns som visar att det finns många risker med långa dagar i förskolan. Men i Sverige får föräldrar bara höra att små barn behöver längre och längre dagar i förskolan samt allt tidigare förskolestart. Det är ett forskningsförnekande av stora mått - och faktiskt rent skamligt att föräldrar luras på det här viset.

Det föräldrar behöver få veta är att alla barn är olika och att en del barn faktiskt inte mår bra i förskolegrupper och de kommer inte att ha en gynnsam utveckling om de sätts i förskola. Dessa barn behöver då få en annan typ av omsorg: pedagogisk omsorg, flerfamiljssystem eller omsorg i hemmet. Sedan borde förskolan utformas efter barns behov och det är stor skillnad mot vad barn 1-3 år behöver och barn 3-5 år behöver. Långa dagar är inte heller bra och det finns många fördelar med att så få barn går långa dagar som möjligt. Då kan de barn vars föräldrar inte har något val, få ett lugnare avslut på dagarna i förskolan - då barngrupperna blir mindre och tempot lugnare.

Forskningsförnekandet måste få ett stopp och barn 0-6 år måste få en röst i valet 2018. Nu är det dags att lägga upp den forskning som finns på bordet och se till att vi får en ny modern och flexibel familjepolitik som utgår från barnens behov och som bygger på den forskning som finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s Dessutom är frågan om den här "satsningen" från regeringen handlar om att bana väg för att göra förskolan obligatorisk genom att försöka inlemma den i skolväsendet.

Läs också:

Kollegialt lärande

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Forskning om förskolans effekt på barn saknas

Sveriges barn behöver inte mer skoltid - de behöver mindre

Har förskolan blivit vår tids barnhem

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Foto av: Yodod (FLICKR) LICENS: CC BY-SA  

Nu har det kommit en ny studie som visar att små förskolebarn som går långa dagar är mer stressade. Ja inte i Sverige - utan i Norge. Här i Sverige så är vi tyvärr drabbade av forskningsförnekande så trots att en studie som gjordes redan 1974 och som visade att dagisbarn hade förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol - så får forskare som söker anslag för att följa upp den studien, avslag.

Karoline Randal Lorentzen och Jøte Toftaker skriver på NRK om den norska studien:

Barn blir stressade av långa dagar i förskolan

För första gången har stressnivåerna hos de yngsta barnen i förskolan kartlagts. 85 förskolor har deltagit i studien och den visar att de barn som har de längsta dagarna är mer stressade än de som har kortare dagar.

- Studien visar att förskolebarnen har en förhöjd stressnivå när de är i förskolan men att stressnivån sjunker de dagar de är hemma, säger May-Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU.

May Britt Drugli, professor i pedagogik vid NTNU har forskat på hur barns stressnivåer påverkas av långa förskoledagar. Tillsammans med forskare från NTNU, Regioncentrum för barns och ungdomars psykiska hälsa öst och söder och Oslo universitet, har hon fått tagit fram forskning som visar att långa förskoledagar ökar stressnivån hos de yngsta barnen.

- Det visar att långa dagar i förskolan, borta från föräldrarna, med många vuxna och många barn kan vara krävande för många små barn. Det beror på att stresshormonerna aktiveras när barnen upplever en situation som är alltför svår för dem att hantera på egen hand, säger hon.

Två gånger om dagen samlade forskarna in salivprov från 112 stycken ett- och tvååringar, i sammanlagt sex olika kommuner, för att mäta nivån av stresshormonet kortisol.

- Det intressanta är att vi mätte kortisolnivåerna klockan 15.00 både på barn som har långa dagar och de barn som hade korta dagar. Det verkade som att de barn som hade långa dagar redan hade en beredskapsplan i kroppen för att vara där en lång tid, säger Drugli.

Enligt Statistiska centralbyrån, går en majoritet av förskolebarnen i Norge mer än 40 timmar i veckan och tillhör därmed gruppen med högre stressnivåer. Man har inte forskat på om dessa nivåer är skadliga, men förskolechefen för en av de förskolor som är med i undersökningen säger att hon kommer att använda den här kunskapen för att göra vardagen bättre för barnen.

- Vi har märkt att barnen är trötta när de har långa dagar och de högre kortisolnivåerna hänger ju ihop med det. Jag är inte direkt överraskad, men det viktiga är nu att man gör något åt det här, säger Margrete Skevik, enhetschef på Jakobsli förskola i Trondheim.

Tidsbrist är något som de flesta föräldrar kan relatera till. Den forskning vi har tagit fram kan bidra till att hjälpa föräldrar att reflektera mer över hur mycket tid de tillbringar med sina barn, tror Drugli.

 - Vi kan inte avstå från att berätta om vad vi hittat när vi forskat bara för att det kan ge föräldrar dåligt samvete, utan jag känner att det här kan ge föräldrar en möjlighet att tänka igenom och se över om de kan ge sina barn kortare dagar och åtminstone hur eftermiddagarna och kvällarna med de små barnen ser ut, säger hon.

Det finns många studier som visar att stresshormoner är skadliga för vuxna. Stress skördar mängder av offer och resulterar i utbrändhet hos vuxna, med synbara skador på hjärnan som följd. Och då talar vi ändå om vuxna människor som borde ha en större motståndskraft mot det skadliga kortisolet, än små sköra barn vars hjärnor är under utveckling. Därför är det så förvånande att inte någon forskare i Sverige får forskningsanslag till att följa upp Marianne Cederblads studie.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stress kan påverka allergiutveckling

Många risker med långa dagar

Stressade småbarn

Farlig stress. Vad händer när skrikande barn dumpas i förskolan

Stress får hjärnan att krympa

Markant ökning av förskolebarn som är förstoppade på grund av stress

Stress - det finns en gräns för vad barn tål