måndag, april 27, 2015

Mer tid med barnen - gör att du utvecklas som förälder

Foto: Allie Mullin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Vi människor är biologiska varelser som hela tiden är under utveckling. Allt vi gör förändrar våra hjärnor och faktiskt även vårt DNA. Naturen har ordnat det så snillrikt - att vi hela tiden förändras utifrån den omsorg vi får och den miljö vi lever i. Men att vi är biologiska varelser glöms ofta bort.

Nu går en serie på Kunskapskanalen som avhandlar våra hjärnor , men som också berör det vetenskapligt som många av oss redan känt med vår magkänsla: allt vi gör med våra barn förändrar deras hjärnor men faktiskt också våra egna. Allt vi gör påverkar inte bara våra barn här och nu, utan det påverkar också kommande generationer.

Ju mer du är med dina barn - desto lättare blir det att vara förälder

I Kunskapskanalen så berättar de det jag redan berört tidigare. De berättar ur ett neurobiologiskt och anknytningsmässigt perspektiv varför tid för barn är bra. Det påverkar barnet positivt att få den närhet, kärlek, anknytning, goda omsorg och sociala sampsel som det behöver för att utvecklas optimalt, men det påverkar även föräldrarna. Ju mer en förälder är med sitt barn - desto lättare blir föräldraskapet. Helt enkelt för att omsorgen om barnet förändrar våra hjärnor. Det gör att vi utvecklar vår empati, vår förståelse för andra människor - ja det utvecklar vår hjärna och amygdala på ett väldigt positivt sätt. Vi utvecklar vår lyhördhet, lär oss förstå barnets signaler och blir tryggare i vår föräldraroll och det blir lättare att vägleda barnet ut i världen på ett bra sätt.

Samtidigt som vi ger det barnet det som det behöver, så att det får sin inre arbetsmodell av hur livet fungerar, så förändrar vi också barnets DNA i en positiv riktning vilket får en påverkan på kommande generationer.

Det här är inte helt ny kunskap, utan den kom redan för femton år sedan, men av någon anledning så får det här inte spridning i Sverige. Kunskapen om att vi också är biologiska varelser har hamnat i skymundan i det här landet. För den som vill lära sig mer så rekommenderar jag Kunskapskanalens serie, men även boken "Kärlekens roll" av Sue Gerhardt.

I korthet kan man säga att det handlar om följande:

"Studier av djur att även mammornas sätt att ta hand om sina ungar under den första tiden efter födelsen har djupgående effekter på nästan alla fysiologiska funktioner och stor betydelse för ungarnas möjligheter att hålla sig friska. En grupp forskare vid McGill University i Montreal har i försök visat att stressade djur lägger mindre tid på att slicka, klappa och putsa sina ungar. Ju mindre omvårdnad under tiden närmast födelsen, desto sjukligare blir ungarna. För möss- och råttungar visar försöken att de första veckorna är mest kritiska, för ekorrapor de första månaderna. Det antyder att känsligheten är stor till dess ungarna påbörjat sin frigörelse från mamman.

Om resultaten kan överföras på människan torde det för människobarn innebära att känsligheten i detta avseende är mycket stor åtminstone under de första 3–4 åren. Det mest uppseendeväckande med resultaten från den kanadensiska studien är att honornas sätt att ta hand om sin avkomma under den första tiden också avsätter spår i ungarnas arvsmassa. Kopieringen av arvsmassan i cellerna påverkas av hur mammorna tar hand om sina ungar. Det betyder att goda anlag fortplantas i större utsträckning om ungarna får en god omvårdnad och att sämre anlag får större utrymme vid vanvård. Dessa förändringar kunde forskarna också se hos barnbarnen, alltså i tredje generationen. Att generna inte bara formas av det biologiska arvet utan också påverkas av miljön bekräftas av en nyligen utförd studie på enäggstvillingar som visar sig successivt utveckla skillnader i genetisk aktivitet trots att de fötts med identisk arvsmassa.

Tatjana Sivik, docent i psykosomatisk medicin, menar i Forskning och Framsteg (7/00) att resultaten från den nyss nämna kanadensiska studien och annan molekylärbiologisk och experimentell neurovetenskaplig forskning stödjer den psykoanalytiska teorin att relationen mellan mor och barn är avgörande för människans fortsatta utveckling. Hennes slutsats blir att om mamman under graviditeten, amningsperioden och småbarnsstadiet kan känna tillit, lugn, kärlek och välbehag så ger det hennes barn goda förutsättningar att också bli lugna, harmoniska, sociala och kärleksfulla individer. Denna slutsats stämmer med resultaten  av en studie som, enligt Barnrapporten, visar att föräldrar som själva har trygga anknytningsmönster har 3–4 gånger större sannolikhet än andra föräldrar att få ett barn som också utvecklar ett tryggt anknytningsmönster."

Det här visar återigen att vi behöver en familjepolitik som vilar på vetenskaplig grund och inte på ideologi.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Äldre som tar hand om sina barnbarn lever längre

tisdag, april 21, 2015

Sluta tjata om skuldbeläggning när vi pratar om barn

Foto: Stuart Richards (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
SKULDBELÄGGA … tycks vara vår tids blöta mantel som läggs över och tystar alla diskussioner kring vad vi får diskutera som rör barn och föräldraskap. Intressant … vad man än säger … så kan man nästan höra en knappnål falla … tystnaden blir isande, rädda ögon flackar åt alla håll … för så fååår man inte säga. Nähä nä … tror dessvärre inte att det biter på mig. Jag bestämmer själv vad jag vill säga … och tycker jag att det är en rimlig fråga att lyfta - så kommer jag att göra det Smiley wink (Och ja … jag tycker att det är läskigt, obehagligt … och känner mig ofta allt annat än modig. Men jag gör det ändå … för jag känner att jag måste … och tror på … att det då kan bli bättre).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

fredag, april 10, 2015

Inlägg från mamma om kärlek, magkänsla och stödet i HFN


Foto: Elvis Kennedy (FLICKR) LICENS: CC BY-SA Personen på bilden har inget samband med inlägget
Det har kommit så många glädjetårar de senaste dagarna. Häromdagen när jag kom hem till mitt lilla hjärta och kramade henne och lyfte henne som ett flygplan så hon tjöt av skratt där i hallen där hon sprungit till för att hälsa på mig, kände jag så starkt att vi plötsligt kommit varann ännu närmare. Att vi vunnit en framtid tillsammans. Hon förstår inte såklart, och vill genast bli nedsatt för att sen ta i mitt finger så hon kan leda mig till den lek hon och pappa höll på med nyss. Men jag hade precis kommit hem från mötet med mina chefer, som ger mig tjänstledigt till den 1 februari 2017. Hon är 3 år och 3 månader då. ”Så får vi titta på situationen och verksamheten då igen.” Att det kan vara så omtumlande!

Jag är så fantastiskt tacksam för de människor jag har omkring mig som ger mig möjligheten att vara trygg och kunna spendera livet tillsammans med min dotter. Inte minst min man. När jag tittar på min lilla flicka nu igen som springer runt där och busar så är det som att jag kan ta in och omfamna ännu mer av henne och allt runtomkring. Som att verkligheten expanderar. Jag saknar ord... Den lyckan!

Om jag tittar åt andra hållet, ser jag ett ekorrhjul som snurrar. Det gnisslar, SGI - Kvinnofälla - Pension, dagisfrågor, jämställdhetsfrågor, och massa annat gnissel om att mitt val är fel och bör ifrågasättas. Jag är medveten om allt det. Det hjulet blir plötsligt litet när jag står ute i den här fantastiska nyvunna känslan av att ha lyssnat in, och följt mitt hjärta och utkomsten av det. Det går liksom inte att hålla på med det hjulets byråkratier och käppar när jag funnit det jag har. Mitt liv som jag vill ha det. 

Jag tittar tillbaka åt min älskade dotter, och där, finns min familj. Mitt liv. Jag väljer dem. Vi väljer oss!! Jag tar ett djupt andetag, känner livet och tacksamheten, och sätter mig bredvid dem där på golvet. Nu ska vi olja in ett hjul så det inte låter så om det när det snurrar! ;) Jag vill dela den här känslan med er, ni här stöttar mig och hjälper mig att hitta vad som känns rätt inom mig så jag kan stå upp för det.
Tack för att ni finns!

Katarina

(Publicerat med tillåtelse från den mamma som gjorde inlägget)

torsdag, april 09, 2015

Alla valfrihetsmotståndare - kom in i matchen och börja bete er seriöst

Foto: Andi_Jetaime (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Ibland blir jag så förundrar över hur vuxna människor beter sig. Vad är det som är så dramatiskt med att det finns föräldrar som väljer något annat än standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Och vad är det som så dramatiskt med att man arbetar opinionsbildande för att vi ska ha många olika barnomsorgsalternativ - även omsorg i hemmet.

Om … man inte gillar ett budskap … som till exempel att vi ska ha många olika barnomsorgsalternativ där alla är rättvist subventionerade. Eller att man ser rött för att föräldrar (faktiskt hela 80 procent) inte vill tvångskvotera mer av föräldradagarna … varför då inte bara ta en diskussion med seriösa argument och förklara varför man inte vill ha omsorg i hemmet som ett subventionerat alternativ, eller varför man inte vill att föräldrar ska kunna pussla och trixa och skriva över dagar på varandra.

Återigen … så får jag känna på hur vissa personer agerar i stället, som nu senast när en trebarnsmamma med ett eget företag på nätet, ansökte och fick medlemskap i Hemmaföräldrars nätverks facebookgrupp … direkt började bråka och skippade att följa filosofin om att hoppa över trådar där man inte delar en åsikt … (eller skriva med fingertoppskänsla). Trebarnsmamman ifråga var inne endast någon dag… går ur … och direkt efter att hon gått ur så dyker det upp ett blogginlägg på bloggerskan Madeleine Ilmruds blogg (Mamma från familjen Annorlunda) - där hon börjar recensera den slutna facebookgruppen för Hemmaföräldrars nätverk och skriver ner gruppen på ett lågt och fult sätt - trots att Madeleine Ilmrud inte har någon som helst koppling till HFN:s facebookgrupp, varit medlem eller själv ens varit omnämnd i gruppen. Och som av en händelse råkar dessa två personer vara kompisar på facebook … (om de är det i verkliga livet har jag ingen aning om). Och här finns det lite för många sammanträffanden för att undra om det inte är så här det har gått till. Och om det är så …

… Varför inte bara ta och skriva själv … först till mig som admin för facebookgruppen att man är missnöjd med att människor i en sluten grupp uttrycker sina privata känslor inför ett vanligt fenomen (gråtande förskolebarn) … och trivs man ändå inte så är det ju bara att lämna gruppen … och välja en annan … utan att skärmdumpa material ur en sluten grupp … och sedan be sin "kompis" att skriva ner en hel facebookgrupp.

Och känner man ett starkt behov av att markera att man inte accepterar att människor har andra åsikter än man själv så kan man ju i sitt eget namn skriva ett eget blogginlägg:

 "Jag kände mig inte hemma i facebookgruppen, de berättade om sina känslor och att de tyckte det var jobbigt att små barn gråter och gråter vid inskolningen i förskolan". För det var faktiskt det tråden handlade om - mer dramatiskt än så var det inte. Det handlade inte om att kritisera föräldrar som väljer standardlösningen eller att man inte förstod att inte alla har möjlighet att vara hemma längre, eller ens vill vara hemma längre - utan om att det är sorgligt när små barn gråter.

Ja, det ÄR sorgligt när små barn gråter. Men läser man på lite om anknytningsteori i förskolan så kan man lära sig mer om HUR en bra inskolning ska gå till. Att veta är att kunna välja att göra annorlunda. Att lyfta en känslig fråga … vända och vrida på den … komma med nya tankar … är att var vuxen. Svårare är det inte. Men tyvärr finns det de som väljer att lägga sig på en helt annan nivå - och det är faktiskt inte okej.

Tyvärr händer det här frekvent hela tiden, som opinionsbildare får jag finna mig att man skjuter på mig som budbärare eller som nu senast HFN:s facebookgrupp. En vanlig härskarteknik är att försöka misskreditera mig som person … en annan att misskreditera hela HFN. Ni som ägnar er åt det här sättet att kommunicera … jag har ett litet tips till er … väx upp, ta dialogen och tänk på att ni dessutom är förebilder för era barn … barn gör inte som vi säger - det gör som vi gör. Vad lär ni vidare till kommande generationer när ni agerar som ni gör?

Dessutom … ni kommer att nå mycket längre och även vinna respekt om ni håller er till sakfrågan - och jag är också övertygad om att vi kommer att bygga ett mycket bättre, tryggare och trivsammare samhälle, om ni axlar er del och börjar ha en dialog … på ett bra och ärligt sätt, även med människor som inte tycker som ni.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Fula påhopp på Hemmaföräldrars nätverk

Mamma från familjen Annorlunda bloggar om HFN:s slutna facebookgrupp






söndag, april 05, 2015

Att ta fighten, gå mot strömmen - och slippa ångra sig på dödsbädden

Dagens tanke:

Visst är det tufft att gå mot strömmen, att följa sin magkänsla … att välja tid för barn och balans mellan familj och arbete - att i och med det valet tvingas möta andra människors rädslor ... för att de själva kanske gjort fel val.

Att tvingas se hur andra läser in att man underförstått kritiserar deras val när man säger att man valt att stanna hemma längre, att misstänkliggöras när man säger det självklara … att det är sorgligt med små barn som gråter och inte får tröst när de inskolas.

Att vara den som ställer sig på de små barnens sida … och faktiskt vågar vara vuxen och säga … ”jag ser en massa problem med dagens familjepolitik” ... och sedan vara den som lyfter en fråga ... och väljer att försöka hitta lösningar ... när många andra stoppar huvudet i sanden.

Ja, det är tufft - men alternativet är sämre … att inte göra någonting ... att välja att i det enda liv man har och får ... bara flyta med ... för att sedan på dödsbädden se att man faktiskt hade ett val ... ett obekvämt val ... men ändå ett val ... att göra annorlunda.

Bättre då att ta fighten här och nu för det självklara: Alla barn är olika … och därför är det faktiskt helt okej att vi väljer olika. Även om normen säger att standardlösningen med två heltidsarbetande och barnet i förskola från ett års ålder - är så det ska vara - så passar det inte alla - och då är man i sin fulla rätt att välja en annan lösning. Det är inte det minsta anmärkningsvärt eller dramatiskt, utan faktiskt bara helt självklart.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

onsdag, april 01, 2015

Fula påhopp på Hemmaföräldrars nätverk

Foto: Silangel (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Hemmaföräldrars nätverk växer … och hemmaföräldrarna syns … och hörs allt mer. Det är positivt men har tyvärr också gjort att det hänt att en och annan sökt sig till HFN:s facebookgrupp för att bråka. Sedan går de ut och skriver inlägg om vilken trist grupp det är och alla tycker si och alla tycker så.

Nej, det gör de inte :) Det finns inte EN åsikt i gruppen. Med över 1 700 medlemmar finns de lika många åsikter som medlemmar. Därför är det så viktigt att de som väljer att gå med i Hemmaföräldrars nätverks facebookgrupp börjar med att läsa under "Om" den här gruppen. Där står det vilken filosofi som genomsyrar gruppen och det handlar i korhet om att man hoppar över de inlägg man inte känner sig bekväm med. Helt enkelt därför att de kan vara väldigt viktiga för någon annan.

Ibland kommer det upp trådar med att föräldrar som själva inskolar sina barn i förskolan tycker att det är jobbigt att vara med och se hur många små ettåringar som gråter … dag ut och dag in. Det är något som gör att det bränner till i hjärtat. Och naturligtvis måste de få skriva av sig den känslan och tillsammans med andra klura på varför det ser ut så här och vad som kan bli bättre.

En mycket viktig diskussion som handlar väldigt mycket om anknytning och där finns det mängder med forskning att luta sig mot och mängder med goda råd som föräldrar kan ta del av. Livet går sina egna vägar och även den som drömt om att vara hemma längre kan en dag finna sig i en situation där förskola är det enda alternativet … och då upplever många att det är toppen att vara i en grupp där man uppmuntras att lita till sin magkänsla kring inskolningen och där man får stöd och råg i ryggen att följa den - och agera på ett sätt vid inskolningen som fungerar bra för det egna barnet.

Men ibland måste man också få pysa över och få sätta känslor på att man blir ledsen över mycket av det man ser som förälder. Alla har inte någon nästgårds att prata med och HFN blir då det stödet. Jag hoppas att det klargör lite av vad som gäller för HFN:s facebookgrupp.

Tyvärr är det tydligen så att bloggaren Madeleine Ilmrud använder sin blogg till att dissa Hemmaföräldrars nätverk efter att hon fått höra "att så här och så här skrivs det minsann bland medlemmarna". Hon har även delat ett skärmdumpat inlägg i sin blogg från en annan facebookgrupp "Mammisar". Själv tycker hon att hon gör rätt för hon "gömmer sig inte i en sluten grupp". Däremot gömmer hon sig bakom en ANONYM person som påstår en massa saker …

Till att börja med har Madeleine Ilmrud inte varit med i Hemmaföräldrars nätverk - hon har alltså ingen aning om hur många olika inlägg som skrivs och vad som skrivs. Hur ett inlägg kan börja … och hur diskussionen sedan kan utmynna. Ja, HFN är sluten … därför att många föräldrar väljer att berätta väldigt öppet om sina liv, sina känslor och sina tankar. Det ska vara en fredad zon där föräldrar som saknar arbetskamrater i närheten kan dryfta olika frågor. Den bild Madeleine Ilmrud återger är felaktig och det hon skriver stämmer inte. I sin iver att sätta dit det hon beskriver som "nättroll" har hon samtidigt själv blivit delaktig och agerar som ett. Tråkigt - mycket tråkigt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Mamma från familjen Annorlunda bloggar om information från sluten facebookgrupp

Därför pyser hemmaföräldrarna över ibland

Alla valfrihetsmotståndare - kom in i matchen och börja bete er seriöst

P.S

För att ta reda på varför Madeleine Ilmrud stämplar en hel facebookgrupp som mobbande nättroll efter ett anonymt påstående … så skickade jag ett privat meddelande till henne på facebook … som hon läst … men inte svarat på:

Hej Madeleine,

Efter en anonym källa så sprider du tydligen påståenden om att Hemmaföräldrars nätverk är en sluten grupp för nättroll som mobbar andra. Hemmaföräldrars nätverk har över 1 700 medlemmar samt lokala grupper i hela landet. Gruppen riktar sig till alla de föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete. Det finns föräldrar som valt bort förskola helt, de som har det lite grann och de som börjat jobba igen och har förskola på heltid, men som ändå väljer att vara kvar i gruppen eftersom de trivs så bra.

Efter ett anonymt tips så väljer du alltså att stämpla alla dessa föräldrar i ett blogginlägg, trots att du inte varit med i gruppen, eller har en aning om hur den fungerar. Det är ganska anmärkningsvärt och har rört upp många känslor hos medlemmarna.

Gruppen är sluten eftersom många delar med sig av sina privatliv, sin privata känslor och tankar … Många berättar också privat om svåra saker i livet - därför kan gruppen inte vara offentlig så att hela deras liv fläks ut på nätet. Det handlar inte om att de gömmer sig, utan om att de vill skydda sig och sina familjer men samtidigt kunna få stöd, råd och inspiration i gruppen.

Eftersom du säger att du själv inte gömmer dig så antar jag att du då också kan ange källan till dina påstående samt berätta vad det är du reagerat på som du anser är mobbning av andra mammor. Saker kan tas ur sitt sammanhang och därför är det så viktigt att vara försiktig med vad man skriver på nätet, så att inte människor hängs ut felaktigt och stämplas. Du har just stämplat över 2 000 personer som nättroll - och självklart är de allt annat än glada. Jag hoppas att du kan återkoppla till mig snarast.
___________________________________________________________________

Madeleine Ilmrud anser att hon har rätt att vidarebefordra påståenden från anonyma nättroll som hon inte kan verifiera och hänvisar till ansvarig utgivare för sin blogg: VD Peter Scheffer. Efter flera försök att komma i kontakt med honom både per mejl och telefon, där han vägrar att återkomma ringer vi från hemligt nummer. Då svarar han och på en direkt fråga om han tycker att det är okej som ansvarig utgivare att han har en bloggare som hittar på saker vad som avhandlas i en sluten grupp och hänvisar till anonyma skärmdumpar samt samlar på skärmdumpat material från slutna grupper … så är hans enda kommentar: "Vi censurerar inte".

Googlar man lite på Peter Scheffer så står det bland annat i en artikel i DN:

"Under hösten anmäldes Föräldranätet/Peter Scheffer för bokföringsbrott, men när DN når åklagaren på Ekobrottsmyndigheten Kenneth Larsson vet han inte ens om att han tilldelats ärendet eller vad det gäller. Också journalistförbundet driver upphovsrättsliga ärenden mot Peter Scheffer."

Vi kan alltså inte räkna med några som helst åtgärder från sajten Allt för föräldrar som är ansvariga utgivare och får därför försöka skydda medlemmarna så gott det går på egen hand:

Det här meddelandet har jag skrivit i den slutna gruppen efter vissa personers tråkiga agerande. Hoppas på respekt i fortsättningen för gruppens regler men även att de som tillåter sig bli en bricka i ett spel för anonyma nättroll. tänker sig för framöver.