Visar inlägg med etikett skuldbelägga. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skuldbelägga. Visa alla inlägg

söndag, augusti 05, 2018

Olika åsikter är inte skammande

Foto: Gabe Åustin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Jag har varit förälder i två decennier nu och noterar att saker förändras. Precis som det ska vara. En sak som dock är mindre bra är att jag ser hur det som för mig är demokrati, alltmer håller på att snävas in och återigen börjar likna mitt 70-tal. Ett decennium när bara vissa åsikter var godtagbara och bara vissa partier var godkända. Det är lite otäckt och något som jag definitivt tänker sätta mig emot.

Fenomenet för att få rättning i ledet och stoppa vissa diskussioner numera heter skammande. Det kan verka oförargerligt när människor påtalar att man skammar men det är det inte, för det används överallt för att styra och kontrollera vilka åsikter människor uttrycker och vilka debatter som får föras. Inne på Förskoleupproret till exempel så används uttrycket för att få stopp på diskussioner om det är okej att föräldrar har barnen 40-60 timmar i veckan i förskolan, utan särskilda skäl när de är hemma med syskon. Diskussionen får helt enkelt inte föras om det är bra att politikerna erbjuder så många timmar på skattebetalarnas bekostnad, trots att det påverkar verksamheten negativt och drabbar personalen och de barn som måste vara där. Det är att skamma föräldrar att diskutera problemen som det skapar. End of discussion.

Det blir så uppenbart tydligt också varifrån det här med att få människor att skrika: "Du skammar", kommer ifrån och varför det är ett sätt att försöka styra folket och inte alls något välvilligt. Ta bara det här med att välja olika kring barnens första år. Om du som förälder berättar glatt att du valt att ha ditt barn hemma lite längre och skriver om era fina dagar i ditt FB-flöde eller delar artiklar om att det är positivt och bra att ha barnen hemma, så skammar du indirekt föräldrar som valt förskola, eller har det tuffare med sina barn. Du skammar alltså bara genom att berätta om ditt val, eller skriva positivt om dina barn och era dagar. Och vilka partier tjänar på att du tystnar och inte vågar berätta att du är hemmaförälder? Jo de partier som bara vill ha en enda barnomsorgsmodell: förskola till alla barn vare sig de mår bra av det eller inte.

Om du däremot är förskoleförälder och får höra att någon har sitt barn hemma längre, så går det utmärkt att påstå att hemmabarnet kommer att utvecklas sämre samt hävda att hemmaföräldrar är losers. Åsikter som i sin tur spridits från "propagandacentraler" (politiskt styrda myndigheter eller forskningsförnekare med kopplingar till regeringen). Det intressanta är samma personer som gärna skriker "du får inte skamma när de möter åsikter de inte delar, inte har några som helst problem med att ohämmat kritisera hemmaföräldrar för deras val, då är det nämligen bara upplysning och korrigering av ett felaktigt beteende.

Den nya trenden numera verkar vara att i sociala medier skriva hur jobbiga barn är och vilka hemska semestrar föräldrar har med sina barn och vad skönt det ska bli att dumpa dem i förskola och skola igen. Ett företag som hakat på det här är Jollyroom, som jagar likes genom att skriva:

"Sending the kids back to school makes me want to cry...
Tears of joy."

Det är något obehagligt med tanke på den här trenden som startades av PM Nilsson redan för flera år sedan, där barn bara ses som en biologisk fotboja - en frihetsinskränkning som ska fördelas "rättvist" mellan föräldrarna. Jag tycker det är sunt att säga ifrån, att det här sättet att prata om barn är elakt. De kan väl också läsa vad som skrivs om de är lite äldre.

Jag tror alla är medvetna om att det inte är en dans på rosor alltid att vara förälder. Utvecklingsfaser, livet, att vi har olika förutsättningar, olika barn och olika bagage påverkar vår ork. Och det ska vi självklart kunna lyfta och prata om. Det är till och med livsviktigt att inte känna sig ensam i att det kan vara väldigt tungt ibland. Men då ska det utmynna i en sund och konstruktiv dialog som hjälper föräldrar att hitta lösningar och komma vidare, som hjälper föräldrar att förstå att de inte är ensamma om att det kan vara hur jobbigt som helst ibland att vara förälder. Föräldraskapet är en ständigt pågående utbildning och för att det ska bli lättare ska vi stanna upp och reflektera och jobba med oss själva. Att dumpa barnen i statens vård när det blir jobbigt, löser inga problem och utvecklar oss inte som föräldrar. Deal with it, som en förälder skrev i en kommentar till Jollyrooms onyanserade inlägg. Det är så otroligt mycket bättre att lösa problemen på ett vuxet sätt. Och gör vi det så kommer både vi och barnen att må bättre.

Att bli förälder är att växa, mogna och utvecklas. Den som skriker "du skammar" varje gång en ny åsikt som man inte håller med om framförs kommer varken utvecklas, växa eller mogna - och inte underlättar det föräldraskapet heller. Dessutom är det en farlig trend som numera används flitigt av starka politiska krafter som inte vill att vi SKA tänka själva. Så släpp allt vad skammande heter och börja föra en sund, nyanserad och utvecklande dialog istället kring olika frågor som dyker upp under vår färd på livets väg.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Slösa inte skattepengar på fullt friska föräldrar

Prioritera vilka barn som ska erbjudas skattefinansierad barnomsorg

Nej Camilla Läckberg - den viktiga tiden i bebisbubblan ska man inte leja bort

Man sviker inte sina systrar för att man står upp för en åsikt Camilla Läckberg

fredag, december 11, 2015

Ta av offerkoftan, väx upp och ta ansvar för dina handlingar

Foto: Masayuki Takaku(FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det har kommit en ny trend där föräldrar skriver ihop krönikor och beklagar sig över att de "skuldbeläggs". Det kan vara allt i stil med: "Men alltså min ettåring går 12 timmar om dagen i förskolan och stormtrivs. SLUTA säga att det är fel. JAG trivs med det här och mitt barn har det bra. Mår JAG bra mår mitt barn bra".

Summan av kardemumman är att dessa föräldrar blir väldigt arga och upprörda om de råkar komma över någon artikel som handlar om den forskning som finns rörande anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. När de läser om den forskning som finns om vad små barn behöver - och inser att just deras egna lilla knodd kanske inte får precis det - så blir de lätt hysteriska och försöker ursäkta sig med frasen: SLUTA skuldbelägga.

Själv känner jag bara för att lite stillsamt fråga: Om ni känner skuld - varför inte ta och fundera över varför ni känner skuld? Det är ju faktiskt en signal om att ni egentligen innerst inne vet att det ni läser om vad små barn behöver är sant och att ni faktiskt förstår att det inte är vad ert eget barn får ...

Livet går sina egna vägar och man kan inte alltid ge sina barn allt man skulle vilja, eller ge dem den uppväxt man skulle önska. Men om man kan göra vissa små förändringar som innebär att barnet får mer tid med sina föräldrar - får ha omsorgen i hemmet längre, får kortare dagar och får vara hemma med syskon - så gör det!". Det man inte ska göra är att bete sig som en fyraåring och skrika "sluta skuldbelägga mig". Nu kanske jag låter hård men jag känner bara: Väx upp, ta av dig offerkoftan!  Det är faktiskt inte dig det är synd om, utan ditt barn. Du är förälder nu, ta ditt ansvar och börja bete dig vuxet. Du är den absolut viktigaste personen i ditt barns liv - gör vad du kan för att ditt barn ska få tid med dig. Livet går inte i repris - och livet går fort. Snart har de flyttat hemifrån och du får all tid i världen att göra precis vad du vill igen. Men just nu behöver ditt barn dig.

Och är du osäker på vad du kan göra, så börja bara med att fundera över varför du känner skuld, lyssna till din magkänsla och fortsätt vidare därifrån. Alla föräldrar känner skuld och har dåligt samvete - det ingår i föräldrarollen. Det som skiljer föräldrar åt är hur man hanterar dessa känslor: vänder blicken utåt och funderar på vem man ska attackera eller så vänder man blicken inåt och funderar över vad man kan förändra.

Tufft att vända blicken inåt? Ja, men tro mig - agerar du så kommer du att växa som människa. Det är en knaggligare, svårare väg i början, men i slutändan så blir den ändå mycket lättare eftersom du kommer att utvecklas som förälder och föräldrarollen i sig blir därmed sååå mycket lättare.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Snälla säg att jag inte är sämst som hämtar sist"

Vi behöver inte rädda barnen från förskolan

Hjälp vi får inte ihop livspusslet

Låt barn slippa långa förskoledagar

"Vad ORÄTTVIST. Jag vill också lämna bort mitt barn långa dagar när jag är hemma!"

"Jag vill inte bli mamma - jag vill bli pappa"

Mandelin: Varför omhulda skam men förkasta skuld?

Claudia Galli: Är det verkligen så jobbigt att ha barn?

Kvalitetstid är mitt värsta ord

"Sluta skylla på andra föräldrar - inse ditt eget ansvar!"

Förälder och välavlönad? Då är du verkligen stressad.

Jenny Klefbom: "Föräldrar anlitar barnvakt på fel grunder"

Louise Hallin: "Föräldrar skärp er!"

Föräldrar varför tror ni att era barn har det bättre i förskolan?

40 procent av alla barn saknar en trygg anknytning

Tystnadskulturen har invaderat Förskoleupproret




tisdag, april 21, 2015

Sluta tjata om skuldbeläggning när vi pratar om barn

Foto: Stuart Richards (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
SKULDBELÄGGA … tycks vara vår tids blöta mantel som läggs över och tystar alla diskussioner kring vad vi får diskutera som rör barn och föräldraskap. Intressant … vad man än säger … så kan man nästan höra en knappnål falla … tystnaden blir isande, rädda ögon flackar åt alla håll … för så fååår man inte säga. Nähä nä … tror dessvärre inte att det biter på mig. Jag bestämmer själv vad jag vill säga … och tycker jag att det är en rimlig fråga att lyfta - så kommer jag att göra det Smiley wink (Och ja … jag tycker att det är läskigt, obehagligt … och känner mig ofta allt annat än modig. Men jag gör det ändå … för jag känner att jag måste … och tror på … att det då kan bli bättre).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk