tisdag, oktober 25, 2016

Man sviker inte sina ”systrar” för att man står upp för en åsikt Camilla Läckberg

Andrew_Mager  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det har blivit oerhört laddat det här med olika åsikter i vårt land. Det ska vara trigger warnings på alla åsikter som inte stämmer överens med det som majoriteten tycker, det som staten tycker att vi ska tycka och det som anses PK (politiskt korrekt). Det känns både fördummande och farligt om vi alla ska tystna och tycka likadant och hålla våra tankar inom oss som i den värsta diktaturen, eller inte ska kunna framföra en egen åsikt, för då ”sviker vi våra systrar” och det ”finns en särskild plats i helvetet för sådana kvinnor”. (Exempel på två vanliga härskartekniker för att få tyst på framförallt kvinnor som framför en åsikt).

Härskarteknikerna haglar för att få rättning i ledet och få slut på helt vanliga sunda diskussioner, som den om det är rätt att föräldrar lämnar sina barn 30 timmar i veckan (eller mer) till förskolan på skattebetalarnas bekostnad när de är hemma med syskon. Carin da Silva höjde tonläget i debatten rejält när föräldrar hade åsikter om att hon tog det som en självklar rätt att lämna bort sitt äldre barn när hon var hemma med bebis. Sedan kom Camilla Läckberg och höjde tonläget ännu mer i ytterligare ett blogginlägg. Men jag känner bara helt lugnt och stilla: Vad skriker de så högljutt om? Självklart ska vi diskutera den här frågan. Sedan ska vi använda en sund och bra ton och även om känslorna slår över och många känner: "Men varför skaffa barn ... och så vidare" - så tänker jag som så - att skippa dessa kommentarer. Flytta diskussionen till det som det egentligen handlar om:

Självklart så får Carin da Silva och Camilla Läckberg lämna bort sina barn 30 timmar när de är hemma med syskon, ja även 40 timmar i veckan eller obegränsat med tid som Stockholm stad snart ska erbjuda. Varför inte dygnet-runt-dagis - men ... då får de betala den faktiska kostnaden för en plats själva. Hämtar man redan pengar ur ett system: föräldraförsäkringen så ska man som priviligierad  förälder inte kunna hämta pengar även ur ett annat system: barnomsorgsbudgeten, utan särskilda skäl.  En förskoleplats kostar cirka 10 000 - 12 000 kronor i månaden per barn. Föräldrar betalar på grund av maxtaxan en bråkdel, några bara några hundralappar i månaden, andra upp till maxtaxans gräns. Men fortfarande inte i närheten av den faktiska kostnaden.

Det handlar om var gränsen för välfärdsuppdraget ska gå och VAD skattepengar ska användas till. Vi betalar alla in till en gemensam skattekaka. Förskolebudgeten är enorm, den överstiger vida vad försvaret kostar i vårt land. Om försvaret ligger på cirka 42 miljarder per år, så kostar förskolan cirka 70 miljarder. Till den budgeten kan man lägga alla kostnader för VAB (vård av sjukt barn) och alla sjukskrivningar hos föräldrar, som smittorna i förskolan genererar och kostnaden skjuter i höjden med några miljarder till. För att inte tala om pedagogernas sjukskrivningstal: Sveriges sjukaste yrkeskår.

Sedan ger det en väldigt konstig signal att skattepengar ska gå till att subventionera att föräldrar lämnar bort sina barn, samtidigt som de som själva ansvarar för omsorgen om sina barn får noll kronor. Det här måste vi också lyfta. Varför ska staten få använda våra skattepengar för att premiera med stora belopp, de val som staten föredrar. Det betyder ju inte att det är det val som är det bästa för det enskilda barnet. Barn är olika och den del barn mår inte bra av att vistas i en grupp, eller lämnas bort.

Mitt i den här diskussionen om hur våra skattepengar ska användas och var gränserna ska gå för välfärdsuppdraget och vilka föräldrar det ska ”regna” subventioner (skattepengar) över, så ser vi hur föräldrar med svårt sjuka barn får sin LSS (assistansstöd till barnet) indragen. Då pratas det minsann om föräldraansvar. Här har vi två olika grupper av föräldrar - de redan priviligierade föräldrarna som klagar högljutt över att de vill ha stöd av staten för att de inte orkar med två barn samtidigt och så de med svårt sjuka barn som ska ta sitt föräldraansvar och ta hand om barnet själva utan stöd.

Så tack men nej tack, till att försöka stoppa den här debatten med överord och härskartekniker  - och nej tack till att försöka trissa upp tonläget så mycket att alla tystnar. Den här diskussionen klarar vi som är föräldrar av. Den ska hållas i en sansad och bra ton, men frågan HUR våra skattepengar ska användas och var gränsen för välfärdsupplaget går, är en alldeles för viktig fråga för att några kändismammor ska lyckas få stopp på diskussionerna, bara för att de känner sig ifrågasatta om de verkligen har rätt att få sina val subventionerade av skattepengar.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Dags att ge barnen en röst inför valet 2018. Skriv på namninsamlingen för valfrihet:
Power to Parents 2018

Nej till sämre kvalitet i förskolan. (Förskoleupproret säger nej till mer tid för föräldralediga)

Var finns solidariteten med föräldrar vars barn inte passar i förskolan

Massiv kritik mot heltid i förskolan

Matilda Molander: Barnvakt åt lata föräldrar

Lärarförbundet kritiska till förslaget om heltid

Du gav ordern som raserar LSS, Régner

De vill att förskolan ska vara bättre än hemma

Ta av offerkoftan, väx upp och ta ansvar för dina handlingar

”Den där "häxjakten pådåliga mammor" som ni bloggar och pratar om, vad är det? Det är ju snarareinne att vara slaskig.”

10 kommentarer:

Madeleine Lidman sa...

Det ska bli mycket intressant om det går att föra en diskussion på vuxennivå kring den självklara frågan om det verkligen är rimligt att föräldrar med svårt sjuka barn ska ta sitt "föräldraansvar" och ta hand om sina barn utan stöd av LSS, samtidigt som redan priviligierade föräldrar, utan särskilda skäl och med fullt friska barn - ska subventioneras med stora belopp varje månad av våra skattepengar för att kunna lämna bort sitt äldre barn, när de är hemma med syskon.

Vis av erfarenhet sedan sist då jag hade en annan åsikt än Camilla Läckberg och hon tweetade typ 27 gånger och ville ta del av mitt personliga liv (nu bloggar ju inte jag om min familj så det är uteslutet med den typen av svar), så anar jag att jag kommer att få det hett om öronen för att jag inte tystnar och rättar in mig i ledet utan vill lyfta den här självklara diskussionen.

Anonym sa...

När vi fick vårt andra barn sade vi upp förskoleplatsen för det första barnet. Hon var hemma med oss i nästan två år. Jag fick frågan så många gånger: Hur orkar du? Men det var inte speciellt jobbigt. Nu hjälpte det ju att inget av mina barn har haft kolik, eller så. Det enda som var jobbigt var när man skulle ut genom dörren. Jag tog på den äldsta dottern overall, stövlar, mössa och vantar. Medan jag klädde på lillasyster klädde storasyster av sig igen! :-D roligt i efterhand, men då var det lite svettigt ;-)
Men här i kring var det flera stycken föräldrapar som inte hade storasyskonet på förskolan alls samtidigt som vi.
Helena

Madeleine Lidman sa...

Och redan idag så KAN ju föräldrar som anser sig ha särskilda skäl att utöka tiden utöver 15 timmar - ansöka om mer tid. Men att generellt på skattebetalarnas bekostnad erbjuda alla föräldrar mer tid än 15 timmar känns som en felaktig prioritering. Särskilt när föräldrar med svårt sjuka barn får sin LSS indragen och föräldrar som ansvarar om omsorgen själva får 0 kronor i subventioner.

Anonym sa...

Det är också skillnad på små och stora barn. Små barn mår kanske bäst av att vara hemma med sina föräldrar, medan stora barn kan bli oerhört ledsna över att inte få tillgång till sina vänner som de brukar. För dem kan det vara ett straff att vara tvungna att vara hemma med en trött mamma och en skrikig baby alltför mycket. Låt de stora barnen ha lite mer tid och de mindre barnen lite mindre, med möjlighet att utöka i perioder om det finns skäl (tex kolikbarn, barn med speciella behov, föräldrar med speciella behov, etc)

Elin sa...

Och jag, som skattebetalare är inte intresserad av att subventionera ett ojämställt uttag av föräldradagar, det kanske också ryms i denna nyanserade debatt?

Madeleine Lidman sa...

Fast det är inte det du är med och subventionerar när föräldrar får skriva över dagarna på varandra i den redan individualiserade föräldraförsäkringen. Du tror att valfrihet försämrar jämställdheten men det handlar faktiskt om barnet och att barn är olika. Många barn far redan i dag illa på grund av den oflexibla familjepolitiken vi har i det här landet och värre lär det bli om föräldrars valfrihet minskar ytterligare.

OM det blir negativa effekter av att en förälder tar ut fler dagar - då är det de effekterna man ska arbeta med. Man ska inte styra människorna. Får det tankesättet genomslag så finns det ju hur många områden som helst där politiker har rätt att gå in och styra människor - för annars fattar de "fel" beslut. Tänk bara på hur många kvinnor som arbetar inom förskolan, ska politikerna gå in där och kvotera in män för att höja lönerna? För det vet ju alla att med många kvinnor i ett yrke så sjunker lönerna ...

Jag vet inte om du själv inser vilken farlig väg du vill att vi ska börja vandra på om vi överlåter till politikerna att bestämma vilka val som är de bästa.

Läs gärna följande artiklar och fundera ett varv till :)

Riskfyllt att styra mer i familjepolitiken

Och vad som faktiskt händer med föräldrar som har för lite valfrihet:

Jämställdhetslinjen riskerar att bli en sjukskrivningslinje

Caroline sa...

När vi fick nr 2 var första barnet 19 mån och vi hade ekonomisk möjlighet att turas om att vara hemma med henne dessa månader. Vi hade bestämt oss för att inte börja på dagis medan vi var hemma med nr 2, men ansökte om plats för säkerhets skull, om inte allt skulle gå väl med den minsta. Under tiden fick vi frågan från BVC om stora skulle gå på dagis när den lille skulle komma och vi sa att vi ville ha henne hemma, att vi inte tyckte hon kändes redo och att det kändes bäst både för att kunna vara med henne mer och för att lättare undvika sjukdomar. Vi blev ifrågasatta, fick höra att hon behövde stimulansen som vi inte skulle hinna ge henne och att små barn behöver utsättas för sjukdomar. Att vi gick till öppna förskolan regelbundet räckte minsann inte. Hormonerna flödade med nyfött barn och vi tog beslutet att prova dagis eftersom vi fått höra att det var bättre för vårt barn att vara där än med oss på heltid. Efter två dagars inskolning då vi båda föräldrar var med kände vi både oro för vår minsta när vi såg de många rinnande näsorna (RS-virus i tankarna) och att stora verkade känna brist på närhet, bestämde vi oss för att säga upp platsen. Vi kände oss då oerhört lättade.
Att vara hemma med de två var inte lätt, stora var såpass liten och lille sonen hade gränsfall till kolik och sov dåligt om nätterna. Men jag skulle inte gjort annorlunda om jag fick välja om. Första barnet har utvecklats helt normalt och är väldigt framåt, även när hon träffar nya människor. Trots att vi inte lyckades gå så mycket på öppna förskolan då vi efter nästan varje besök där blev sjuka.
Tyvärr blev jag ifrågasatt ytterligare både på BVC och även på en öppen förskola för vårt val, men visste nu att vårt beslut var rätt för oss.
Jag tycker att det ska vara upp till var och en hur man väljer, men att har man äldre barn på dagis och inte har särkild anledning för det (nedsatt funktion hos ett barn eller hos sig själv) tycker jag att man ska betala fullpris. Troligen hade då fler varit hemma med sina äldre barn och lekplatserna hade inte varit lika tomma på barn över ett år, så det hade varit lättare för syskonen att få stimulans från barn i samma ålder.

FrökenSolitär sa...

Det är skönt att veta att man inte är den enda som har dessa tankar, varför är liksom normen att mellan 1-1,5 år lämna bort sitt barn? Speciellt som man hela tiden hör om föräldrar som har bekymmer med lämning mellan 1 och 2 års ålder. Och man hör ju mer och mer om att det inte är bra att lämna så små barn så mycket. Dessutom när det inte ens finns något som helst bevis för att det på något sätt skulle vara bättre för någon.

Och detta med kostnaden är ju också intressant för ofta får man höra att vill man vara hemma länge med sina barn får man vara det men det ska minsann inte användas några skattepengar för detta, men tar man då upp hur mycket det faktiskt kostar med förskola per barn och att även om man då skulle haft kvar vårdnadsbidraget skulle samhället ändå inte förlora på det snarare tjäna på det ju fler barn man har hemma, så blir det väldigt tyst.

Man använder ju samma argument för att dela lika på föräldraförsäkringen. Man pratar om att det är för att mamman tar större delen av fp som de har sämre löner och får sämre pension och om man delade lika skulle hon få bättre ekonomi och hela samhället skulle på ett magiskt sätt tjäna på det. Fast inget jag läst hittills stödjer detta utan det är att mammor i större utsträckning går ner i arbetstid efter de fått barn som påverkar de sakerna. Och det jag undrar då är varför man pratar om att mammorna jobbar för lite och inte att papporna istället jobbar för mycket. Att den attityd som genomsyrar samhället är att det är något negativt att vilja vara med sina barn så mycket som möjligt och att man nästan skulle vara självisk som väljer barnen framför arbete?!

Anonym sa...

Förstår att det är jobbigt att hinna med två barn om föräldern själv ska hinna med massa under föräldraledigheten. Jag kände mig lite stressad av att kompisar gick med barn nr 2 på babysim, babysång, babymassage, barnvagnsbio m.m samtidigt som de hade barn nr 2 i förskolan medan jag var hemma med en treåring och en bebis. Jag har dock aldrig ångrat beslutet även om jag inte hann med alla aktiviteter och fikastunder på stan.

Anonym sa...

Jag håller helt med dig i det du skriver. Jag har också funderat på detta med privilegier till redan privilegierade föräldrar med friska barn kontra föräldrar med sjuka barn som får LSS indraget. Vad bra att du lyfter fram den aspekten. Det hela blir ju rent av orättfärdigt.

Sen måste man som du så bra gör hela tiden lyfta fram den ekonomiska aspekten. Varför sponsras vissas livsval med skattepengar. Jag hade mina barn hemma när de fick syskon. Det var jobbigt ibland men det gick. Men jag hade gärna också fått del av pengarna som en förskoleplats skulle ha kostat. För dom pengarna skulle jag t ex ha kunnat anlita städhjälp och på så sätt haft mer ork för mina barn, eller jag hade köpt lite mer leksaker osv. Alla dessa mammor som t ex Camilla Läckberg framställer det som om vi andra ska respektera deras val och de respekterar vårt val. Vad de inte tänker på är att deras val sponsras med 10 000 kr per månad medan mitt val sponsras med noll kronor. Vore bra om de kunde inse detta.

De hävdar hela tiden att barn är olika. Dvs
DERAS egna barn mår bäst av dagis säger dom och dom kräver att DERAS barn ska få det som är bäst för dom och att DERAS barn skulle må dåligt av att vara hemma och därför inte får tvingas till detta. Dvs deras barns bästa ska sponsras. Att andra barns bästa inte sponsras skiter de i.