Proffstyckareliten: Barn är en frihetsinskränkning som måste fördelas mellan föräldrarna

Bild från boken "Vems valfrihet".

I två decennier har LO, Socialdemokraterna och proffstyckareliten funderat över hur de ska kunna införa tvångskvoterad föräldraförsäkring, (där föräldrar inte längre ska kunna skriva över dagar på varandra för att maximera barnets tid hemma). I boken "Vems valfrihet? Debattbok för en delad föräldraförsäkring" (2004), går det att läsa om hur eliten resonerar när de sitter och klurar på varför de måste bestämma de här bitarna åt oss vanliga små gräsrötter, som inte är lika upplysta och vet vårt eget bästa. Målet är så klart den där omtalade jämställdheten som bara kan åstadkommas med styrning, enligt eliten.

Personligen hade jag gärna sett en definition av vad jämställdhet egentligen är. Det som går att utläsa av elitens definition är att jämställdhet är att kvinnor arbetar heltid ett helt arbetsliv och sedan förutsätts få en bra pension. Valfrihet och egenmakt är bara ett problem, eftersom människor då riskerar att välja "fel".

Det trista är att det inte finns någon garanti för en bra pension eller en tryggad ålderdom om vi överlåter allt till staten och lägger en stor andel av våra intjänade pengar i statens vård. Vårt pensionssystem ändras ju hela tiden och idag avgörs till exempel pensionen av hur många som arbetar i vårt land. Arbetar färre och fler blir försörjda (som vid en stor invandringsvåg) - då sänks pensionerna. Skatterna kan också höjas när som helst och då minskar pensionerna ytterligare. Pensionspengarna kan även omdisponeras och förflyttas för att fylla andra slukhål där staten har stora utgifter. Innan pensionssystemet ändrades så fick människor tillgodoräkna sig de 15 bästa inkomståren och sedan beräknades pensionen efter det. Det är alltså pensionssystemets utformning som är problemet och inte de val människor gör.

Frågan är därför om pensionerna är ett bra och korrekt sätt att definiera begreppet jämställdhet på. Vi vet ju ärligt talat inte vad världens högsta marginalskatt och alla pengar vi arbetar ihop och öser in i pensionssystemet en dag kommer att ge för utfall. Och vi vet faktiskt inte heller om vi kommer att leva den dag vi blir pensionärer. Det vi vet helt säkert är att vi bara har ett liv och att det inte går i repris.

För mig är jämställdhet inte bara pensioner, det handlar om att jag som kvinna ska ha samma rörelsefrihet i det offentliga rummet som männen har. Jag ska kunna gå ut på kvällen utan att riskera att bli våldtagen, jag ska kunna åka tunnelbana utan att bli antastad, jag ska inte bli kallad hora när jag rör mig ute. Jag ska dömas utfrån mina meriter och kunskaper när jag söker jobb - och inte missgynnas för att jag investerat tid i mina barn och stannat hemma längre - hemmatiden borde vara en merit i en cv. Varför ska den manliga normen om en obruten karriär vara vägledande? Och framförallt så ska jag som kvinna ha rätt att följa mina drömmar och ha möjlighet att leva det liv som passar mig och min familj, utan att jag straffas för de valen - bara för att nämna några saker. En bättre syn på tid för barn som en investering, skulle dessutom gynna alla föräldar och underlätta för föräldrar, oavsett kön, att välja tid för barn och balans mellan familj och arbete - om de VILL välja det.

Tyvärr verkar eliten ha missat vad jämställdhet egentligen är, vilket kraften i #metoo-rörelsen visat. Nyligen har flera kända män som påstått sig vara feminister visat sig vara allt annat än just det. Ta bara Fredrik Virtanen, Aftonbladet, Ehsan Fadakar, chef på Aftonbladet och komikern Soran Ismail. Kapten klänning var en annan känd feminist, med en annan agenda. Samtidigt ser vi hur otryggheten ökar, sexualbrotten når nya extrema höjder, kvinnors livsrum inskränks alltmer, men eliten tror fortfarande att tvångskvoterad föräldraförsäkring à la 50-50 är lösningen på alla dessa jämställdhetsproblem. "Sverige är världens mest jämställda land", hävdar vår så kallade feministiska regering. Lite stilla undrar jag: Är vi? Och sedan tänker jag att det inte är så konstigt att vi toppar våldtäktsstatistiken i världen, när fokus ligger så fel och eliten så totalt missat vad jämställdhet egentligen är. Ändå stoltserar de med att de ska ha rätt att bestämma åt oss, för de vet lite mer än vi andra och "måste gå före opinionen". Och som PM Nilsson säger i boken: "Det är en ganska obearbetad och oupplyst opinion. Det går ju inte att bara fatta politiska beslut efter vad folk tycker." (Cirka 80 procent vill inte ha mer tvångskvotering. En siffra som legat på samma nivå i flera decennier).

Karolina Ramqvist är en annan känd feminist som uttalar sig i boken och stoltserar med att hon själv  inte varit föräldraledig alls med dottern Jackie sex månader. Hon skriver hur irriterad hon är över att diskussionerna handlar om att föräldrar ska kunna fördela föräldradagarna själva mellan sig utifrån vad som passar just deras barn bäst och förklarar varför: "Min dotter är sex månader. Jag undrar vad som passar henne. Ska jag ge henne blanketten för uttag av föräldraförsäkring och se vad hon säger?"

 För många av oss som blir föräldrar är barnen något av det viktigaste och största som händer i våra liv. Därför blir det extra sorgligt att läsa följande rader av Bengt Westerberg, tidigare partiledare för L - och PM Nilsson, politisk redaktör på Expressen då (numera politisk redaktör på DI):

"Barn innebär en frihetsinskränkning. När man skaffar barn då får man en biologisk fotboja. Den här frihetsinskränkningen gör att man måste se till att den blir någorlunda jämnt fördelad mellan föräldrarna".

Men det är faktiskt inte en naturlag att vi ska ha världens högsta skatter och samtidigt världens minsta valfrihet. Det är våra pengar staten håvar in och det är våra liv staten sedan styr. Om ni proffstyckare vill dela exakt lika, sätta barnen i förskola så tidigt som möjligt och arbeta heltid - så gör det. Men sluta upp med att arbeta för att ta ifrån oss andra möjligheten att vara med våra barn och ge dem den tid, närhet, kärlek, goda anknytning och omsorg som vi anser att de behöver och har rätt till. En valfrihet som är starkt inskränkt på grund av världens högsta marginalskatt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldras nätverk

Läs också:

Migration fördubblar statens pensionskostnader

Regeringen föreslår att pensionsåldern höjs till 69 år

Nej, mer tvångskvotering av föräldradagarna löser inte #metoo-problemen

Forskare varnar: Sätt inga ettåringar i förskolan

Förskollärare: Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen

Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken

Mammor betalar priset för att arbeta heltid

Antidepressiva till barn allt vanligare

Regeringen tar hjälp av Agnes Wold för att minska förälrars tid med sina barn genom skamning

En del barn får separationssår och stresskador för livet

Dygnet-runt-förskolor ska lösa problemen med en försämrad föräldraförsäkring

 Politikerna glömmer det viktigaste när de pratar föräldraförsäkring - barnen