Jag vill nämligen ha tid att stanna upp och reflektera. Och för mig innebär det att lyfta problem, vända och vrida på dem, bolla med tankar och idéer och fundera på olika lösningar. Men inom alltfler områden så är det fel väg att gå. Någon annan vet bättre och har redan identifierat problemet och erbjuder en färdig lösning: Den enda lösningen som du som vanlig liten gräsrot förväntas ta till dig snabbt och så måste du börja springa med skocken. Fort, fortare, fortast, utan att tänka efter.
Om du stannar och vägrar så blir det farligt. Vi ser nu hur alltfler som väljer att reflektera och fundera och som både vill göra sin egen problemanalys och föreslå sina egna lösningar, straffas. De som vill att vi alla ska springa i skock, har nämligen börjat skada människor som inte ansluter sig, genom att kontakta arbetsgivaren och kräva att folk får sparken. Ett annat sätt är att försöka begränsa hur människor når ut i sociala medier genom att massanmäla på Facebook, så att människor stängs av.
Nu börjar fler reagera och tycka att det är en farlig och odemokratisk utveckling och det är det ju så klart. Jag har alltid hållit hårt på att det är fel att skjuta budbäraren och bättre att fokusera på och diskutera budskapet. Men jag känner också att allting har sin början och den här trenden hade kunnat stävjas långt tidigare. Många som idag är upprörda var själva med och såg bort när något så harmlöst som att ge sina barn tid och satsa på att vara hemmaförälder, var något som kunde leda till att karriären spolierades.
Utan att skämmas eller tveka så har det till för bara några år sedan varit fritt fram att håna, förfölja, förlöjliga och försöka förstöra för hemmaföräldrar. Jag skrev själv ett inlägg 2005 och vädjade till proffstyckarna att sluta. Det kändes så sorgligt att vara tvingad att löpa gatlopp bara för att man gjort något så harmlöst som att man pusslat ihop sin egen lösning under småbarnsåren, istället för att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Det har blivit bättre, mycket på grund av mitt intensiva arbete med att nyansera debatten.
Problemet är att så länge det bara var vi hemmaföräldrar som var villebråd och fick sämre jobbchanser, eftersom vi stämplades som parasiter och losers hela tiden i media, så var det okej att se bort verkade många tycka. Idag ser vi hur det här med att attackera och försöka sabotera människors försörjning spridit sig till att bli något som används mot alltfler som har en annan åsikt än den som eliten bestämt är den korrekta.
Det påminner om den här dikten av Martin Niemöller:
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist.
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten.
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude.
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Det här visar hur viktigt det är att lära av historien och det visar också hur viktigt det är att kämpa för att behålla demokratin. Jag tänker som så att ju fler vi blir som undviker att ryckas med och hetsas in i den skenande fårskocken - desto bättre. Vi har ett viktigt arbete att göra där vi står upp för demokratin och vågar ta diskussionerna på ett bra och nyanserat sätt.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Jag ska inte betala för att du går hemma och drar benen efter dig
Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar