måndag, januari 28, 2008

Du sviker barnen Malin Alfvén

Foto: Shawn Econo (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Nu känns det som om måttet är rågat - i flera år har "föräldrapsykologen" Malin Alfvén flitigt anlitats av media när det ska skrivas om barn.

Varför?

Jo, för hon säger det som heltidsarbetande föräldrar med barn på dagis vill höra. Mitt intryck är att hon ofta uttrycker sig i stil med:

- Gå och handla innan du hämtar ditt barn, 10 timmar eller 11 timmar på dagis gör ingen skillnad, huvudsaken är att du mår bra, då mår ditt barn bra. Och att handla med en trött unge är inte bra för någon.

- Ta lite egentid efter jobbet. Sitt i lugn och ro och ta en fika innan du hämtar. Din ettåring har det säkert skitkul på dagis och du blir en gladare och nöjdare förälder om du får tid för dig själv.

- Gallskriker ditt barn vid lämning och klamrar sig fast vid dig? Bara gå. Din unge ska inte kontrollera dig, det är du som bestämmer. Om du mår bra, så mår ditt barn bra. Ungen slutar skrika när du kommer utanför dörren.

- När syskonet kommer, fortsätt att lämna in barnet på dagis. Där är inte allt upp och ner.

Men för den som vill ha mer objektiv information som utgår från barnets behov (ni vet barnet, den där lilla krabaten som till skillnad från sina föräldrar har svårt att göra sin röst hörd, som har svårt att själv påverka eller förändra sin situation) - så kan man istället säga:

Naturligtvis gör tiden på dagis skillnad. Vilken förälder förstår inte egentligen innerst inne att det måste vara jobbigt för en ettåring att vara många långa timmar på dagis i en stor barngrupp med hög ljudvolym? Och hur ska barn lära sig att vara med i vardagen om de aldrig får följa med och handla? Hur ska en förälder lära sig hur man hanterar en trilskande tvååring i en mataffär om man aldrig ens försöker?

Barnen är längre tid på dagis än föräldrarna är på jobbet. Varför ska föräldern som har kortare arbetstid få lite egentid efter sina färre timmar på jobbet. Det är ju barnet som efter en hel dag i en extremt stor grupp behöver egentid - med sina föräldrar.

Det är en stor omställning för ett barn att få syskon - och en stor omställning för familjen som helhet. Det är nu som familjen ska byggas på allvar och inkludera en familjemedlem till. Och hur gör man det bäst om inte genom att tillbringa tid tillsammans. Tvärtemot Malins råd så tycker jag att syskon ska få en chans att växa upp tillsammans. Visst kan det äldre barn ha en aktivitet några timmar i veckan varje dag (max tre timmar per dag från tre års ålder), när allting satt sig där hemma. Men absolut inte innan. Det äldre syskonet kan känna sig undanskuffat och agerar man fel i början så får man problem med syskonsvartsjuka och rivalitet under resten av barnens uppväxt.

Alla barn är olika och om ett barn inte är moget ännu för en separation och ändå tvingas till uppslitande avsked varje dag - kan nog vem som helst förstå att det ger ärr i själen. Men föräldrar manas till att ignorera sin magkänsla. Många känner av hela sitt hjärta att barnet behöver dem, men uppmuntras i jämställdhetens namn att strunta i barnet ändå. Jämlikhet i Sverige är att ingen tar hänsyn till barnets behov.

Om Malin har rätt i att barn inte behöver tid med sina föräldrar - så borde vårt samhälle vara befolkat av en massa välmående socialt kompetenta barn som är bäst i världen i matematik.

Tyvärr så talar alla undersökningar om något annat. Den psykiska och fysiska ohälsan bara ökar. Skolan präglas av stök, mobbing och antalet barn med diagnoser och beteendestörningar bara ökar.

Här har media ett stort ansvar. Är det inte dags att släppa fram lite fler aktörer som kan få uttala sig om vad barn behöver? Senast i dag läste jag igen att självmorden bland unga kvinnor i åldern 15-24 år bara ökar. Lite panikartat börjar det talas om att föräldradagar ska kunna sparas till barnen är tonåringar. Alla letar febrilt efter lösningar när problemen redan uppstått.

Men med seriös obejktiv information från media (och politiker), så kan föräldrar få den information de behöver för att fatta rätt beslut utifrån det egna barnets behov, redan när de är små. Då arbetar man förebyggande och sparar både i lidande för barnen och i pengar för samhället.

Madeleine Lidman

Läs också:



5 kommentarer:

Ingrid sa...

Roligt med någon som står upp för barnen. Kanske inte delar alla infallsvinklar men barnens röst blir sällan hörd.
/Ingrid

Madeleine Lidman sa...

Tack Ingrid :) När man skriver blir det ofta väldigt tillspetsat och tillfälle för att tolka mellan raderna. Men som du skriver det är viktigt att barnperspektivet som omväxling förs fram för mycket idag handlar om föräldrarna - de vuxnans EGO och JAG känslor som lämnas stort utrymme. Och så glömmer man ofta bort det viktigaste - det finns inte någon viktigare person i barnets liv än föräldrarna.

Astrid Serck sa...

Wow! Tack. Vad skönt att läsa att fler tänker som jag. Dagens samhälle skrämmer mig.

Lise Blomqvist sa...

Och ... du är alltså en bättre representant för barnen än alla andra föräldrar! Kul för dig! Eller; Wake up! Att ha barn är ingen heltidssysselsättning och har aldrig varit. Morsor kan inte bara gulla med barnen, de måste skaffa mat på bordet också?

Madeleine Lidman sa...

Hej Lise!

Jag är en representant ... av många :) Jag ger min syn på saken och berättar om mina tankar kring barn och deras behov, baserat på min magkänsla, lite sunt förnuft och min erfarenhet som förälder samt över elva års erfarenhet i att prata och diskutera kring de här frågorna, där jag läst in mig på många studier och pratat med mängder av forskare. Det kanske inte kvalificerar mig i allas ögon - men då är det ju bara att strunta i det jag skriver :)

Det viktiga som jag ser det är att många röster hörs i debatten kring hur vi låter våra barn tillbringa sina första år här i livet.

Visst måste man skaffa mat på bordet men är man två föräldrar och vi har ett rimligt skattetryck som vi lever under samt många olika barnomsorgslösningar, så finns det också utrymme att sy ihop lösningar som ger föräldrar mer tid med barnen. Tyvärr har vi inte ett rimligt skattetryck i det här landet ... och inte heller många olika barnomsorgsalternativ överallt.

Även ensamstående kan till exempel med vårdnadsbidraget gå ner i tid (vilket en del också valt att göra i de kommuner där nu vb finns) och jag vet att även ensamstående gärna vill ha många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan.

Sedan måste jag säga att sedan jag skrev det här inlägget så har Malin Alfvén fått en mycket mer balanserad ton när hon ger råd till föräldrar. Hörde henne på radio med Louise Hallin och råden var inte längre lika onyanserade som tidigare, utan barnperspektivet har kommit in på ett helt annat sätt. Kanske har mina inlägg i debatten varit med där och bidragit till en förändring - till glädje för många föräldrar och barn säkerligen.

Så även en liten mamma som vågar riskera personliga påhopp genom att ge sig ut på nätet, kan göra skillnad. Fast jag gillar ju förstås debatt mest av allt och inte personliga påhopp. Diskussion i sak är toppen och något vi föräldrar hela tiden behöver. En sansad konstruktiv debatt leder också framtå, så det gillar jag skarpt :)