Ungdomsvåldet visar att de senaste decenniernas familjepolitik fått en hel del negativa sidoeffekter.
Myten kring förskolan säger att barnen där ”fostras till socialt kompetenta små individer” – men det räcker med att gå till skolan för att se att verkligen ser annorlunda ut. Mobbing är vanligt och många barn är väldigt stökiga och otrygga samt löser många konflikter med våld.
Det naturliga vore att föräldrarna till stökiga barn skulle ingripa och satsa mer tid på sina barn, både genom att närvara i skolan och genom att aktivt ta sig tid att reda ut problemen utanför skoltid. Problemet är bara att föräldrar tidigt invaggats i tron att det är förskolepersonalen som ska fostra barnen – ”de har ju pedagogisk utbildning och vet hur man gör”. Uppstår det sedan problem, vilket märks tydligast i skolmiljön, där det ställs stora krav på social kompetens hos barnen – så skriker föräldrarna efter extraresurser och vill helst ha en diagnos från någon läkare som snabbt ska befria dem från deras ansvar. Men är lösningen att ge barnen en massa diagnoser eller att anställa en pedagog till varje stökigt barn?
Är det inte bättre att vi börjar arbeta förebyggande istället?
Barn är olika och alla följer inte samma mönster och utvecklingsfaser. Varje ålder innebär en utmaning och det är lättare för de föräldrar som tidigt inser att barnen är deras ansvar. Om de tidigt tar sig tid att styra upp barnen på rätt väg, så får de också en tilltro till sig själva som föräldrar vilket gör det lättare när barnen blir äldre. Hur ska en förälder som inte kan hantera en gallskrikande tvååring i en mataffär klara av en strulande och utagerande 12-åring?
När familjepolitiken tog ifrån föräldrarna deras ansvar, så försvann inte bara tiden med barnen, utan också den tid som föräldrar som tar ansvar använder till att prata med andra föräldrar om barn och fostran. Den tid man i vardagen naturligt avsätter till att stötta varandra i föräldraskapet.
Tid behövs också för att bygga ett större nätverk av vuxna kring varje barn, i form av mor- och farföräldrar, andra föräldrar, vänner och övriga släktingar. Men för heltidsarbetande föräldrar räcker inte tiden till att vårda den sociala biten av våra liv och väva in den naturligt i vår vardag.
Sedan går föräldraskap ”i arv”, så som människor blivit fostrade, fostrar då de allra flesta automatiskt sina egna barn. Vilket gör att många av dagens 70-talister inte ens reflekterar över att det finns ett annat alternativ än att placera det egna barnet på dagis vid ett års ålder. Föräldrar förstår inte barnens behov av tid, med de viktigaste personerna i barnet liv – mamma och pappa. Många syskon får inte heller växa upp tillsammans utan separeras från varandra redan under föräldraledigheten när det äldre syskonet får gå på dagis när lillasyskonet är hemma. Alla dessa vattentäta skott mellan familjens medlemmar och släkten, trots att det är i familjen grunden läggs för barnets sociala utveckling.
Nu ser vi tydligt vilka konsekvenser det blir när barnen fostras enligt ”löpande band principen”. Där de vid ett års ålder sätts på ”rullbandet” för att rulla in i ”dagisfabriken” och förmodas komma ut fem år senare som välfungerande individer för att sättas i skolan vid sex års ålder.
Samtalen till BRIS, BO:s rapporter, den psykiska och fysiska ohälsan hos barn har länge visat på konsekvenserna och signalerat att något är mycket fel med den svenska familjepolitiken. När det aggressiva beteendet hos ungdomar – i och med dödsmisshandeln av en 16-åring - visat sig gälla även hos östermalmsungdomar, fick människor så smått upp ögonen för att något faktiskt är riktigt fel. I Svenska Dagbladet kan man nu läsa hur de tre tonåringarna fått sin dom och ta ställning till debatten kring dådet.
Frågan är nu om människor kommer att fortsätta stoppa huvudet i sanden eller om de inser att det är dags att ta situationen på allvar och börja arbeta förebyggande för att få barnen att må och fungera bättre. En väg är att ge ansvaret för barnen tillbaka till föräldrarna samt att skapa ett samhälle som låter föräldrar få tid med sina barn.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
SvD: Kännbara straff för östermalmsungdomar som sparkade ihjäl 16-åring
Arne Danne på Lugna gatan: "Tror inte att unga drar lärdom"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar