En förskola i fritt fall

Foto: Veidekke_SE (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

1972 var rekommendationen att barngruppen skulle vara maximalt 10-12 barn upp till 2 1/2 år. 1984 tog kommunerna över ansvaret och därefter har det inte funnits några normer alls. Skolverket gick dock ut 2005 och rekommenderade att det ska vara maximalt 15 barn i en barngrupp. I dag är även de rekommendationerna borttagna.

Det är bara att konstatera att den svenska förskolan befinner sig i fritt fall när det gäller barngruppsstorlek - det finns inte längre någon som helst gräns för hur stora barngrupperna kan bli. Till det ska man veta att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och Lex Sarah lag. Nu har visserligen Nyamko Sabuni barnomsorgsminister lovat att det ska komma en Lex Sarah lag för förskolan ... men se det dröjer. Och förklaringen heter säkert att de allvarliga olyckorna i förskolan ökat. Skulle personalen bli anmälningsskyldig så skulle säkert en fördämning öppnas där alla olyckor, borttappade barn och kränkningar i förskolan, inte längre skulle kunna mörkas för föräldrarna. Statistiken skulle tala sitt tydliga språk och politikerna skulle bli tvungna att göra något åt de stora barngrupperna och att det är för få personal.

Mindre barngrupper och mer personal kostar dock pengar ... och förskolan saknar pengar, eftersom maxtaxan har legat still sedan 2004 när den infördes. En indexreglering av maxtaxan skulle kosta några hundralappar mer i månaden för en familj, men enligt politikerna är föräldrarna inte beredda att betala mer och de är rädda för att förlora väljare. Maxtaxan ligger still säger alla partier utom KD, som vill att man ska göra något åt krisen i förskolan. Övriga partier verkar tycka att vi kan fortsätta som nu.

Risker med för stora barngrupper är:

- Barnen får inte det sociala samspel med en vuxen som de behöver för lära sig saker
- För lite personal gör att barnen inte får en trygg anknytningsperson i förskolan
- Förskolan blir otrygg då risken för olyckor, borttappade barn eller kränkningar ökar
- Barnen blir sjukare - ju fler barn, desto fler smittor
- Buller och stress gör att barnen riskerar att drabbas av psykisk ohälsa längre fram i livet


Läs också:

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Farlig stress

Arbetsmiljöverket undersöker miljön i förskolan

Dagiskrisen är INTE över ...

Foto: GwiR (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I varje liten vrå av stadsdelarna finns det numera en förskola, så det finns till och med lediga platser i Stockholm. Hmm, ja men vilken verksamhet placeras då barnen i, kan man undra. Fast det kanske inte är det som är poängen - bara de förvaras någonstans när föräldrarna arbetar.

Den svenska förskolan befinner sig i kris med stora barngrupper och få personal. Den som slår upp en dagstidning eller läser nyheterna på nätet, översköljs med rapporter om förskolebarn som tappats bort på  utflykter, glömts kvar på dagis när alla åkt iväg på utflykt, skållats, blivit solbrända och de allvarliga olyckorna i förskolan bara ökar.

Allt det signalerar: För stora barngrupper och för lite personal.

Men det kan inte någon göra någonting åt för maxtaxan har inte indexreglerats sedan 2001 och den svenska förskolan saknar pengar, trots att cirka 55 miljarder per år av skattebetalarnas pengar går till verksamheten. Maxtaxan är en brännhet potatis som inte någon politiskt parti (utom KD) vågar vidröra. Alla övriga partier är benhårt övertygade om att en indexreglering av maxtaxan skulle göra föräldrar så upprörda att de inte lägger sin röst på dem i nästa val.

Jag betvivlar det starkt. Om föräldrar förstod och fick information om vilken oerhörd skillnad en indexreglering av maxtaxan skulle göra för verksamheten, så skulle de inte tveka. Vad betyder mer pengar i plånboken jämfört med att deras barn skulle få mindre barngrupper och mer personal samt en tryggare och säkrare förskola? En förskola där personalen skulle få en chans att fullgöra det uppdrag som ser så fint ut i teorin på pappret – men som det i praktiken inte går att fullfölja med stora barngrupper och få personal.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolebarn saknar skydd

Fler olyckor i förskolan

Tillbakablickar på en förskola i kris

Tidningen Förskolan har i många år inte bara ägnat sig åt att prata förskola och nackdelar, fördelar eller trender i förskolan - de har samtidigt också lagt mycket energi på att kritisera alternativen som dagmammor och hemmaföräldrar (vårdnadsbidrag) - där vårdnadsbidraget till och med utmålades som ett hot mot förskolan. Under chefredaktören Annica Grimlund, aktiv socialdemokrat, var det extra tydligt och hon sällan missade ett tillfälle att kritisera valfriheten eller Kristdemokraternas familjepolitik.

En tillbakablick till nr 10 år 2005 visar hur Annica Grimlund i vanlig ordning okritiskt hyllar förskolan, trots de larmrapporter som började komma redan då. Istället låtsas hon som det regnar och uppmuntrar ironiskt nog de som "sitter inne med den verkliga kunskapen att uttala sig" om förskolan - nämligen förskollärarna:

"Förskollärarnas röster saknas. Professionen tiger fast den vet bäst och kan mest. Varför ger sig så få förskollärare sig in i den aktuella debatten om förskolans roll?", frågar sig Annica Grimlund och skriver vidare att hon hoppas att förskollärarna gör det snart, så att alla får klart för sig hur bra förskolan är.

Kanske sa förskollärarna inte så mycket då, eftersom det de hade att säga kanske inte var riktigt – eller ärligt talat ens i närheten av vad Annica Grimlund hade förväntat sig att få höra. De var nog rädda om sina jobb och tiden var inte mogen för sanningen.

Sedan kom boken "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont".

Och i dag säger de desto mer ...

I Göteborg har flera modiga förskollärare, psykologer och kuratorer varnat i flera debattartiklar om krisen i förskolan. Problemet är bara att de inte säger det som människor vill höra - och kanske är vana att få höra - och då är det ingen som lyssnar, eller reagerar.

Vi kan inte längre fortsätta med samma familjepolitik och den här styrningen mot bara ett enda barnomsorgsalternativ. Det vi behöver få till stånd nu är istället riktig valfrihet. Med valfrihet så minskar trycket på förskolan, då föräldrar kan välja något annat. Med fakta istället för myter så kommer också många föräldrar att våga välja något annat än dagis. Dessutom bör alla kommuner erbjuda vårdnadsbidrag. De öppna förskolorna måste börja fullfölja sitt uppdrag och sluta fuska. I dag erbjuder de verksamhet för barn upp till ett år. Det är bekvämt och enkelt och kräver lite engagemang från personalens sida.

Men var ska då hemmaföräldrarnas barn få träffa andra barn, om de diskrimineras från verksamheten? Nej, nu borde politikerna börja arbeta för att de öppna förskolorna gör det som de är till för - erbjuder verksamhet för barn upp till sex år. De ska ha verksamhet riktad även till äldre barn.

En majoritet av föräldrarna skulle vilja stanna hemma längre. Det kan inga förtalskampanjer mot hemmaalternativet i tidningen Förskolan ändra på (och vad de säger på förskollärarutbildnigen om hemmaföräldrar törs jag inte ens tänka på). Utan det här är fakta, så nu måste vi börja fundera över hur vi går vidare. Hur ser det ut på din öppna förskola? Har de ett rum för äldre barn, där de kan få leka och pyssla ifred från de mindre barnen? Erbjuder de riktad verksamhet även till äldre barn? Om inte - ring din kommun och kräv en förändring. Hjälper inte det skriv till alla politiker i din Barn- och ungdomsnämnd och kräv att de gör något!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vi vill sluta ljuga om att barnen har det bra

Dagens förskola har blivit förvaring

Psykologer larmar om stress hos barn

Det ska löna sig att hämta tidigt

Förskolorna inspekteras inte

Som alla vet vid det här laget så befinner sig den svenska förskolan i djup kris.... en del av oss har känt till det länge och arbetat för förbättringar - andra har valt att behålla skygglapparna på och istället fokuserat på att bekämpa de som velat förbättra situationen och åtgärda problemen.

De som kommit i kläm är alla de barn som fått gå år ut och år in i undermåliga förskolor med stora barngrupper och få personal. Nu har en förskola till nyligen fått stänga - och det hör ändå till ovanligheterna att det går så långt. En anledning till det är väl säkerligen att små förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.

Men den svenska förskolan är ju så fantastiskt enligt myten - så fantastiskt att den till och med går på export. Vad ska man säga..... stackars, stackars barn.

Alla dessa myter, alla dessa falska invagganden i säkerhet. Föräldrar som ständigt får myter om att förskolebarn blir bättre i skolan, blir mer socialt välfungerande. Teori och praktik. Myter och sanningar. Men mitt i allt det här finns det väl ändå någon ytterst ansvarig. I Sverige är väl allt så kvalitetssäkrat och kontrollerat.....eller.

I Göteborg där larmen om krisen i förskolan duggat tätt, visar det sig att Skolinspektionen inte har gjort någon tillsyn i förskolorna sedan...... hör och häpna...

2004.

Föräldrarnas största oro just nu verkar ändå vara om de ska få plats till sina små ettåringar eller inte. Kanske.... borde de vara mer oroade över att få en plats. För VAD kommer deras barn egentligen att erbjudas för verksamhet. Men föräldrar är inte särskilt oroade, de får ju sällan höra sanningen. Något som ett eventuellt införande av en Lex Sarah lag skulle ändra på. Kanske har vi nu kommit ett litet steg närmare det införandet - utredning föreslår Lex Sarah-regler för skola och förskola:

"Den som arbetar i en utbildning eller en verksamhet inom skollagens område ska vara skyldig att rapportera missförhållanden till sin förskolechef eller rektor. Förskolechefen eller rektorn får ansvar för att utreda och avhjälpa missförhållandet. Allvarliga missförhållanden ska anmälas till Skolinspektionen. Det föreslår den särskilda utredaren Margareta Åberg, lagman och chef för Förvaltningsrätten i Göteborg, som idag överlämnar betänkandet - Rapportera, anmäla och avhjälpa missförhållanden - för barns och elevers bästa (SOU 2011:33), till utbildningsminister Jan Björklund."

Det har inte varit lätt att få fram den här förändringen. Vi är många som kämpat för det här. Själv har jag lagt ned många fem års arbete genom att skriva debattartiklar, blogga, skriva till ansvariga politiker, skriva kommentarer, inlägg på forum med mera... ja listan kan göras hur lång som helst, men trägen vinner. Och ett stort tack till förra Barnombudsmannen Lena Nyberg som var med och kämpade i så många år för att förskolebarnen skulle få det bättre. Och även innan henne kämpade BO för förskolebarnen:

Redan 1998 och 2001 påtalade dåvarande Barnombudsmannen att förskolebarn borde omfattas av en arbetsmiljölag och Lena Nyberg fortsatte sedan att kämpa mycket under sina år för att det här skulle bli verklighet. Sedan hon slutade har det varit väldigt tyst från BO angående våra allra minsta och deras situation.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk