Förskolorna inspekteras inte

Som alla vet vid det här laget så befinner sig den svenska förskolan i djup kris.... en del av oss har känt till det länge och arbetat för förbättringar - andra har valt att behålla skygglapparna på och istället fokuserat på att bekämpa de som velat förbättra situationen och åtgärda problemen.

De som kommit i kläm är alla de barn som fått gå år ut och år in i undermåliga förskolor med stora barngrupper och få personal. Nu har en förskola till nyligen fått stänga - och det hör ändå till ovanligheterna att det går så långt. En anledning till det är väl säkerligen att små förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.

Men den svenska förskolan är ju så fantastiskt enligt myten - så fantastiskt att den till och med går på export. Vad ska man säga..... stackars, stackars barn.

Alla dessa myter, alla dessa falska invagganden i säkerhet. Föräldrar som ständigt får myter om att förskolebarn blir bättre i skolan, blir mer socialt välfungerande. Teori och praktik. Myter och sanningar. Men mitt i allt det här finns det väl ändå någon ytterst ansvarig. I Sverige är väl allt så kvalitetssäkrat och kontrollerat.....eller.

I Göteborg där larmen om krisen i förskolan duggat tätt, visar det sig att Skolinspektionen inte har gjort någon tillsyn i förskolorna sedan...... hör och häpna...

2004.

Föräldrarnas största oro just nu verkar ändå vara om de ska få plats till sina små ettåringar eller inte. Kanske.... borde de vara mer oroade över att få en plats. För VAD kommer deras barn egentligen att erbjudas för verksamhet. Men föräldrar är inte särskilt oroade, de får ju sällan höra sanningen. Något som ett eventuellt införande av en Lex Sarah lag skulle ändra på. Kanske har vi nu kommit ett litet steg närmare det införandet - utredning föreslår Lex Sarah-regler för skola och förskola:

"Den som arbetar i en utbildning eller en verksamhet inom skollagens område ska vara skyldig att rapportera missförhållanden till sin förskolechef eller rektor. Förskolechefen eller rektorn får ansvar för att utreda och avhjälpa missförhållandet. Allvarliga missförhållanden ska anmälas till Skolinspektionen. Det föreslår den särskilda utredaren Margareta Åberg, lagman och chef för Förvaltningsrätten i Göteborg, som idag överlämnar betänkandet - Rapportera, anmäla och avhjälpa missförhållanden - för barns och elevers bästa (SOU 2011:33), till utbildningsminister Jan Björklund."

Det har inte varit lätt att få fram den här förändringen. Vi är många som kämpat för det här. Själv har jag lagt ned många fem års arbete genom att skriva debattartiklar, blogga, skriva till ansvariga politiker, skriva kommentarer, inlägg på forum med mera... ja listan kan göras hur lång som helst, men trägen vinner. Och ett stort tack till förra Barnombudsmannen Lena Nyberg som var med och kämpade i så många år för att förskolebarnen skulle få det bättre. Och även innan henne kämpade BO för förskolebarnen:

Redan 1998 och 2001 påtalade dåvarande Barnombudsmannen att förskolebarn borde omfattas av en arbetsmiljölag och Lena Nyberg fortsatte sedan att kämpa mycket under sina år för att det här skulle bli verklighet. Sedan hon slutade har det varit väldigt tyst från BO angående våra allra minsta och deras situation.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Vet hut Stockholm stad!

Vad är små barn värda i Sverige och vem bryr sig om hur de får växa upp och i vilken miljö de får tillbringa sina dagar? Det är skrämmande nog att förra (s) regeringen avvisade att förskolebarn och fritidsbarn skulle omfattas av en arbetsmiljölag. Men att nu de borgerliga fortsätter på samma linje samtidigt som barngrupperna bara blir större och personalen färre, är direkt farligt för de små skyddslösa förskolebarnen.

Här läser jag i DN hur några föräldrar (äntligen) ser vad som händer och agerar. De tiger inte och accepterar tyst att deras barn tappas bort, rymmer, lämnas ut till fel person eller brännskadar sig på dagis. Föräldrarna använder det enda som de har till buds - de kräver tillbaka förskoleavgiften. Äntligen ska det komma att kosta när barn far illa, när de nu inte går att stämma staden för att de bryter mot arbetsmiljölagen (eftersom barnen inte har skydd i en sådan lag).

Men vad händer?

Jo, då vägrar Stockholm stad att betala tillbaka förskoleavgiften till de utsatta barnen.

Det här är precis det vi på Hemmaföräldrar varnat för i alla år. Vi kämpar för att det ska finnas många barnomsorgsalternativ av hög kvalitet - där även hemmaalternativet ska ingå. Därför att valfrihet är bra. Är föräldrar missnöjda eller ser att barnen far illa, så ska de kunna byta till något annat eller välja att vara hemma. Men med alla i samma dagisfålla och det som det enda alternativet, går det som på räls för politikerna att sakta försämra det alternativet - för föräldrarna kan inte välja något annat. Eftersom dagmammorna i många kommuner sakta fasats ut och vårdnadsbidraget endast är upp till 3 år.

Det är inte roligt att få rätt men tack och lov så ser jag en gryende rörelse av medvetna dagisföräldrar som inte tar mer skit. Det är lovande, för vem ska skydda barnen om inte föräldrarna gör det?

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Förskolebarn saknar skydd

Heja Gotlandsupproret

Dagisfröken fick hjärnblödning på grund av arbetsmiljön

Dagisgrupperna allt större i Stockholm

Bort med maxtaxan

93 % av förskolorna fick anmärkning av Arbetsmiljöverket

Dagisbarn mer sjuka och allergiska på grund av miljön

När dagmammorna fasas ut minskar valfriheten

Sahlin torgför betonmakt

BO: s årsrapport - Den psykiska ohälsan hos små barn ökar

Nedläggning av lekis - ytterligare ett hot mot dagmammorna?

Nån måste ta smällen

Jag var en ganska kavat unge som liten. Glad, nyfiken och social. Det fanns nästan inte en granne jag inte varit inne hos och jag lärde lätt känna nya kompisar.

Trots att jag aldrig satt en fot på dagis.

Men eftersom det var där nästan alla barn höll till, så letade mamma efter en massa olika aktiviteter, så att jag skulle ha andra barn att leka med på dagarna. Jag gick på barnpromenad, dansade balett från jag var tre år (mamma tjatade in mig för man måste ha fyllt fyra år egentligen), engelsk lekskola från jag var fyra år och så vanligt lekis. Alla nya miljöer, nya barn och nya fröknar övade mig i att möta nya situationer och nya människor.

Sedan kom skolan och 1970-talets konformitet. Där skulle alla vara på ett visst sätt och tycka på ett visst sätt, allt i röd sosseanda förstås. Där tystnade jag och blev den tysta flickan. Först när jag kom ut i arbetslivet, så började jag återerövra min personlighet. Det tog många år och ofta kände jag (liksom nu) att det är mycket enklare och bekvämare att tystna och försvinna. Men det går inte. Jag har inget val.

Redan som barn stack jag ut eftersom jag inte gick på dagis eller fritids. Som förälder stack jag ut när jag valde att bli hemmaförälder. Föräldrar i dag berättar om hur de möter många kommentarer och frågor kring sitt val att stanna hemma, som sår en osynlig tagg av oro hos dem.

Gör de rätt som litar till sin magkänsla? Ja, det tror jag absolut. Och det är ett oerhört viktigt budskap som får mig att fortsätta sticka ut huvudet och ta de smällar jag får på grund av det.

Men dagens föräldrar vet inte vilket gatlopp hemmaföräldrarna fått löpa i media under mycket lång tid, tills Hemmaföräldrars nätverk och andra organisationer började göra sina röster hörda - på nätet. I papperstidningarna refuserades de men fick lida svårt under alla påhopp.

2005 skrev jag en vädjan till proffstyckarna efter ett följande inlägg från Linda Skugge, Expressen;

"Jaha, ska det bli hemmafrudebatt på riktigt nu, eller? Men tro inte att ni får av min skatt till ett vårdnadsbidrag bara för att sitta hemma och fisa med era ungar utan att jobba, utan att bidra med skatt, no fucking way. (...) Och sen när era karlar drar med sekreteraren vill jag inte höra ett enda gnäll från er, då får ni stå ert kast och gå till soc eller hora på stritan för att få ihop till mat, hem och barn."

och Anna Larsson i SvD;

"Men är då drömmen om hemmafru livet verkligen så osjälvisk som den ofta framställs? För vems skull vill man egentligen stanna hemma? För barnens? Knappast, att bli hämtad klockan ett efter skolan kan för ett barn innebära en smärre social katastrof. De allra flesta föräldrar jobbar heltid, det är på fritids barn skaffar sig kompisar och det är vid hämtningen det bestäms vem som ska följa med vem hem och leka. Och hur kul tycker egentligen en 4-åring att det är att tumla runt med sin 30-åriga mamma när alla jämnåriga hojtar och tjoar några kvarter bort på dagis? Nej, då är det ärligare att säga som det är. Att man vill vara hemma för sin egen skull. Och det går man ju gärna vara - om man bekostar det själv."

En del har hänt sedan dess. Jag vet inte om det är önsketänkande men jag tycker att nivån blivit bättre. Visst hemmaföräldrarna syns fortfarande inte speciellt mycket i media och vi blev raderade på Wikipedia och moderatorn la till "sektbeteende" i texten först. (Men fick faktiskt en reprimand för det).

Helt plötsligt börjar alltfler kändisar i papperstidningarna slänga sig med uttryck som "att det är viktigt att ge barnen tid" - och det är något som vi hemmaföräldrar sagt i flera år nu. Påhoppen känns inte heller riktigt lika grova och i takt med att den psykiska ohälsan hos barn bara ökar, så finns det snart väldigt lite utrymme kvar för "stoppa-huvudet-i-sanden-föräldrarna" att fortsätta ignorera kalla fakta om att dagens familjepolitik skördar offer.

Vi har ändå bara tagit ett pyttekliv framåt och bakslaget väntar alltid runt nästa hörn. För det är inte någon bekväm väg vi föreslår att Sveriges politiker ska ta ta och många är de journalister som nog helst vill slippa att konfronteras med sina gamla inlägg i debatten, som inte vill göra upp med sin redan färdiga världsbild om hur förträffligt det är att låta barnen växa upp på dagis.

Kul är ändå att se att en del av dem svängt. Som Linda Skugge. Hon är inte alls lika rabiat motståndare till vårdnadsbidraget eller rabiat förespråkare av dagis. (De egna barnen går hos dagmamma numera.....). Utan tonen har blivit mer sansad.

Nu återstår bara att få in i papperstidningarnas tröga värld att det är dags att sluta förlöjliga och hoppa på hemmaföräldrarna och försöka straffa dem för deras val. Nästa steg blir istället att stötta valfriheten och kämpa för att få in hemmaåren som en merit i cv:n. Det här handlar ändå om enormt starka och modiga människor som vågar lyssna till sin magkänsla och se det egna barnet behov, oavsett vad tidsandan säger. Det ska belönas!

Alliansens siffror visar att gräsrötterna är på väldigt god väg att slänga av sig den socialdemokratiska manteln som tyngt deras axlar i decennier och satt stopp för människors möjlighet att gå sin egen väg och därmed utveckla samhället till en bättre plats för oss alla.

Nu hoppas jag bara att inte Alliansen axlar den gamla socialdemokratiska manteln när det kommer till familjepolitiken, utan att de vågar låta människor göra olika val. Därför är det extra viktigt att svenska föräldrar inte lägger alla ägg i samma korg, utan ser till att rösta på det parti som försvarar valfriheten och många olika barnomsorgsalternativ.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Snälla proffstyckare var inte rädda för oss hemmaföräldrar

En debatt som lätt kantrar