 |
| Foto: Bridget Coila FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Historierna från alldeles vanliga små gräsrötter, historier som vi sällan eller aldrig får höra. Det har inte ett tillräckligt stort nyhetsvärde att en familj får en grymt mycket tuffare tillvaro, får se sina livsdrömmar slås i kras, eller får ett helt annat liv än de hade kunnat få med en mer flexibel familjepolitik där även omsorg i hemmet är en subventionerad omsorgsform, där föräldern har sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst. SGI, tryggad.
Hemmaföräldrars nätverk, HFN, har i dag över 2 000 medlemmar plus lokala grupper över hela landet. Det är föräldrar som har valt att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Men eftersom vi har en regering som med stöd av Liberalerna har valt att göra allt i sin makt för att försvåra för dessa föräldrar - så behövs HFN för att knyta samman människor och se till att föräldrar får det stöd de behöver för att kunna överleva i det iskalla politiska klimat som nu sveper fram över landet. I HFN delar föräldrar med sig av sina historier och med tillåtelse vill jag dela en av dessa berättelser:
"Den här månaden har jag känt mig så fruktansvärt ledsen över att vårdnadsbidraget är borttaget och har känt sån hemsk panik inför framtiden.Vårt yngsta barn är 2 år men pratar fortfarande inte, vi har dagar kvar för det barnet och äldre syskon. Vårt äldsta barn är 7 år och går på en helt fantastisk skola, i höst börjar mellanbarnet på tillhörande förskola som också är väldigt bra och för hennes del känns det rätt i tiden. Hon kommer vara 4,5 år, förskolan är liten, har bra med personal, ur och skur, bra mat och så vidare och hon längtar själv efter att få börja.
Men det känns inte bra i mig någonstans över att minstingen på då 2,5 år ska börja, visserligen skulle de ha varandra men nej jag vill/ville ju att han ska börja vid 3,5 år helst även han vid 4,5 år men nu känns det som en omöjlighet för dagarna räcker inte så länge.
Så jag började plugga den 23 november på heltid för att skydda min SGI (ja jag vill skydda den då den är ganska hög och något jag slitit väldigt hårt för att få) och var även tvungen att börja jobba extra för att få ihop det ekonomiskt. Och för att slippa ta ut någon fp och därmed kunna vara hemma lite längre.
Sen jag började plugga har det självklart gått ut över hela familjen och jag har fått sitta uppe tills cirka 02 flera gånger för att försöka få något gjort. Självklart har jag därför haft svårt att komma upp på morgonen dagen efter. Vårt yngsta barn sov bra efter en vecka men sedan vart de som innan och det är ingen ovanlighet att han är vaken till 22-02 han också, så det har varit oerhört svårt att plugga med barnen hemma. Och jag blir så arg över att ens behöva hålla på så här och näst intill gå in i väggen för att kunna få vara hemma tills vårt barn är redo för förskola som inte ens har något behov av förskola!
För de äldre barn nyttjade jag/vi vårdnadsbidrag för i omgångar och sparade därmed många dagar och därför har mellanbarnet varit hemma i flera år och skolbarnet har maximalt gått 30 timmar i veckan sedan 3 år, långa lov, många korta dagar och jag hade även skyddat min SGI om jag hade haft någon då. Men nu när jag har något att skydda så går det inte utan att stressa ihjäl mig själv samtidigt. Känner mig nedstämd idag och ni här inne förstår ju verkligen hur jobbigt det är att pussla ibland.
Anamaria, trebarnsmamma"
Jaha ja alla klåfingriga detaljstyrande politiker - känns det lika bra när ni läser det här? Är det lika mycket jubel och high five? Det handlar om BARNEN - alla dessa små barn. Deras första år i livet. Ni säger att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder är den lösning som alla föräldrar ska välja. Gör det inte det så använder ni glatt de politiska ramarna för att försöka tvinga dem till den lösning ni anser är bäst. Men familjer är olika och framförallt barn är olika.
Personligen tycker jag bara att det är skamligt och sorgligt, för det är inte bara att välja att stanna hemma i ett land med så högt skattetryck som vi har. Här pratar vi ofta bruttolön, men det är nettolönen, (efter skatt), som familjer ska leva av. Och i Sverige beskattar vi låg- och medelinkomsttagare extremt högt och de får lite pengar kvar att leva på efter skatt. Därför måste människor stå med mössan i hand och be att få tillbaka lite av sin intjänade lön i form av olika subventioner. Och det var precis det vårdnadsbidraget var - en subvention för omsorg i hemmet. Dessutom betalar dessa människor en dold skatt också via alla övriga sociala avgifter på lönen. Och så denna särbeskattning som gör att familjer med en inkomst betalar mer i skatt, än en familj med två inkomster i samma inkomstnivå.
Återigen blir det hur tydligt som helst att politik ska utgå från verkligheten och inte bygga på ideologi och teoretiska skrivbordskonstruktioner.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Vårdnadsbidraget leder till bättre lön, bättre SGI och bättre pension
Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har omsorgen om barnen hemma
Barn har det bättre på institution enligt S
1 kommentar:
"Nu är jag så less på alla bajsnödiga åsiktsmaskiner som spyr galla på de 23% män som inte tar ut sina föräldrardagar medan barnen är små. Så. Jag måste häva ur mig jag med.
Tack vare er, kan jag inte längre vara hemma med mina barn för min man inte får ge sina dagar till mig. Tack vare er måste mina barn lämnas på dagis på heltid med långa dagar där jag bara nästan hinner hem och natta dem. Och nej, det är inte för att vi ska ha råd att resa till Thailand varje år som min man inte kan ta de dagarna. Det är inte för att vi vill byta bil varje år och det är definitivt inte för att min man inte älskar eller inte vill vara med sina barn!
Det är för att han är lantbrukare. Hans jobb finns inte kvar om han tar ledigt ett år. Eller 6 månader. Han kan inte anställa någon som gör hans 200% för en struntsumma pengar som inte är i närheten av den månadslön ni besitter kära åsiktsmaskin.
Men visst, vi skulle överleva på den ersättning han skulle få från FK och min lön. Men inte hans företag. Men för dig förstår jag att det spelar ingen roll om en familjegård i tredje generation går i stöpet. Du vill ju bara att allt ska vara jämställt.
Och vad vet du om dessa värdelösa kräk till karlar som inte älskar sina barn? Kanske är någon mer lantbrukare? Kanske han kommer hem och äter lunch med sina barn varje dag och to.m mellanmål. Kanske han tar med barnen på en sväng i traktorn och låter dom vara med på gården och fixa? Ja, du vet, medan ditt barn sitter på dagistoan och ropar fäääärdig i fem minuter innan fröken hör och ropar " kommer snart, ska bara byta på Cajsa och Holger först! Kanske han tom går på babysim mitt i veckan för att han är flexibel och kan styra sitt eget jobb.
Ja, eller så kanske han inte ens jobbar heltid och har mer tid än du tror för sina barn? Eller jobbar obekväma tider så han är hemma oftare än du kära jämställda åsiktsmaskin.
Kan inte du bara hålla dina åsikter för dig själv, styra över din egen man!? Tack vare er så får man idag inte bestämma över sin egen familj, fritid eller värderingar. Nej det tycker inte du verkar jämställt. Och kanske finns det några män och kvinnor där som faktiskt inte vill vara med sina barn, vilket är fruktansvärt sorgligt. Men. Det är inte ditt jobb att tvinga dem. Kan du inte bara acceptera att alla är olika, man ska få bestämma över sitt eget liv, ha egna värderingar. Nu pratar jag såklart inte om när barn far illa, då ska man ju få annan hjälp.
Kanske behöver du vidga dina vyer, lära känna lite nytt folk, lära dig att du kanske bara vet bäst vad som är bäst för just din familj. Förmodligen är det så, att du inte vet ett skit om hur andra vill leva sina liv."
Läs inlägget här
Skicka en kommentar