Stort avstånd till gräsrötterna får regeringen att göra ointelligenta prioriteringar

Foto:Louish Pixel (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En bra regering måste släppa ideologin och i stället satsa på att analysera den verklighet som vi lever i. Människor förväntar sig en politik som stöttar dem - inte en politik som styr dem. Det är många länder som satsat på att i ideologins namn köra över människors fria vilja: DDR, Sovjetunionen, Kuba för att nämna några. Fina ord som solidaritet och rättvisa har fått rättfärdiga att människor fråntagits sin fria vilja och lite av det ser vi nu i Sverige också. Under budskapet att det finns ett högre mål - i det här fallet jämställdhet - så tar sig partier som S, V, MP och FP rätten att bestämma åt föräldrar hur de ska fördela sina föräldradagar - trots att 80 procent av Sveriges föräldrar sagt NEJ till mer tvångskvotering av föräldradagarna. Men de är ju så "dumma" och vet inte sitt eget bästa - så då tar sig dessa politiska partier rätten att bestämma åt dem. En farlig väg att gå.

Regeringen och FP har helt snöat in sig på att få ut just småbarnsföräldrar i heltidsarbete. De har så stort fokus på hur de genom olika politiska beslut ska styra föräldrar att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - att de helt missar hur Sveriges ekonomi fungerar. Vi har en privat sektor - de som arbetar där bygger det välstånd som vi håvar in skatt ifrån. Det är riktiga pengar som driver det här landet. Sedan har vi den offentliga sektorn som är nödvändig för att dessa människor ska kunna arbeta: den tar hand om barn och äldre och ser till att vi har en sjukvård som fixar till oss när vi blir sjuka. Men pengarna till den offentliga sektorn kommer ifrån den privata - så den privata sektorn är en förutsättning för den offentliga. Men till det så har vi en stor andel människor som inte befinner sig i någon av dessa sektorer: det är de arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade, pensionärerna, nyanlända till Sverige och de som studerar.

Var finns politiken för att få in de som skulle kunna arbeta i ett arbete? Varför bara lägga fokus på småbarnsföräldrarna? Är det rimligt att de ska dra hela lasset? Det här är ett systemfel. Nu gäller det för samtliga partier att göra en ordentlig analys av hur de arbetslösa och nyanlända ska få in en fot på arbetsmarknaden, hur de pensionärer som VILL ska få en chans att kunna arbeta längre och hur de som är sjukskrivna ska få hjälp att återgå i arbete. En smart politik hade varit att lägga krutet där. Småbarnsföräldrar tillhör redan den grupp som blir utbrända och går in i väggen. Redan efter andra barnet så ökar sjukskrivningarna och i Stockholm - där en majoritet befinner sig i standardlösningen så ökar sjukskrivningarna redan efter första barnet. Bara där ser man hur fullkomligen idiotiskt det är att bara försöka hitta politiska förslag som tvingar ut just småbarnsföräldrar i arbete är.

Med andra ord - en regering som valt att satsa på att föra en intelligent politik, i stället för en ideologisk- hade satsat på att ta fram en jobbpolitik för alla de som står utanför arbetsmarknaden, i stället för att tvinga ut de småbarnsföräldrar som vill gå ner i tid eller stanna hemma längre. En sådan politik skulle dessutom vara synnerligen lönsam för landet, det hade blivit en tydlig win-win. En förälder som är hemma längre, lämnar dessutom plats för någon annan som får en chans att få in en fot på arbetsmarknaden.

S, V, MP och FP har ingen politik för den stora - verkligen stora grupp som står utanför arbetsmarknaden, så frågan är då vilken politik har övriga partier för den gruppen?

Den som lyckas komma fram till något vettigt där - kan nog verkligen se till att Sverige inte kollapsar fullkomligen framöver. Vakna, se verkligheten, analysera den, bolla med tankar och idéer på lösningar och presentera vettiga politiska förslag - så kan vi också se till att ha en familjepolitik där de föräldrar som VILL kan få en chans att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen får betala priset för jämställdheten

Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken

Nu får vänstern ta och släppa sin fördomar mot invandrare

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Hög tid för en ny familjepolitik

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har omsorgen om barnen hemma!

Foto: Donnie Ray Jones (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vilken härlig känsla det måste vara för alla politiker inom S, V, MP, FP och C, snart så ryker vårdnadsbidraget. Den lilla reform som ändå gett föräldrar möjlighet att ha omsorgen om barnen hemma, utan att de behövt säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden. Och som också gjort att de sluppit bli utförsäkrade genom att de kunnat behålla sin sjukpenninggrundande inkomst.

Ja vad kan jag säga - vi gör alla olika val här i livet vad vi väljer att lägga vår energi på. Om de här politikerna inte var så förblindade av ideologi, så skulle de kanske se den lilla människan och hur hon drabbas av deras beslut. Om de någon gång släppte ideologin - så skulle de kanske se det enskilda barnet. För barn är olika.

Hur kommer det att påverka Ellen som är högkänslig, när hennes mamma och pappa som arbetat deltid 50 procent var och turats om att vara hemma 50 procent, nu när de inte längre kan göra samma val? I kommunen finns det inte heller någon dagmamma, för alla kommunala dagmammor har fasats ut och privata alternativ motarbetas, så då blir det förskola för Ellen. En förskola som kanske inte är anpassad för barn som Ellen.

Och hur kommer Olle att må? Föräldrarna misstänker att han kan ha autism och stora barngrupper, buller, många olika ansikten är inte en bra miljö för honom. Därför hade de tänkt att ha omsorgen om Olle hemma. Men eftersom den rödgröna ideologin bygger på att alla barn är lika, så finns det inte plats för att låta barn som Olle få en bra uppväxt.

Familjen Johansson har väntat länge på sitt barn. Efter flera sena missfall har de nu äntligen fått sin lilla Linnéa. De vill njuta av tiden med henne och vänta med förskola tills hon har fyllt tre år, men ekonomin sätter käppar i hjulet. Nu får de inte det liv de hade tänkt utan tvingas sätta Linnéa tidigare i förskolan eftersom de plockat ut sina 250 dagar samtidigt som kommunen valde att ta bort vårdnadsbidraget, innan de hann få det beviljat.

Borde det inte vara så att de politiska ramarna i familjepolitiken ska stötta föräldrar att pussla och trixa och hitta olika lösningar som passar under de viktiga småbarnsåren? Men så ser det tyvärr inte ut i dag i Sverige där fyra partier har bestämt att de vet bättre än familjerna själva - vilket val som är bäst för just deras barn.

Nu får jag ta emot föräldrars oro inför framtiden, se hur mattan rycks undan för mängder med familjer, höra om hur barnen drabbas. Där sitter jag och arbetar ideellt för att hjälpa föräldrar att reda ut den röra som detaljstyrande ideologiska ångvältspolitiker ställt till med. De jublar - jag ser baksidan. Och det jag ser är ingenting som borde göra någon människa stolt. Och de som får betala priset? Ja det är barnen. Skamligt S, V, MP och FP!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: 

Susanna Mannelin: Vem är den feministiska förebilden?

En förskollärare: Nu ger jag upp

Det blir inte bra när en läkare blandar in ideologi i sin yrkesroll

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Nu får vänstern och FP släppa sina fördomar mot invandrare

Foto:Bill Selak (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

När valfrihet för föräldrar kommer på tal … och ett av de verktyg som i dag finns att använda för föräldrar: vårdnadsbidraget - så poppar rena lögner upp i debatten kring valfriheten. Det är så fult och lågt att jag faktiskt inte finner ord för det.

Vänstern och FP försöker nämligen sätta likhetstecken mellan "invandrarbakgrund" och "står långt från arbetsmarknaden". Men … det finns inget som säger att det finns något sådant likhetstecken att sätta. Alla de som är nyanlända och befinner sig i åtgärder FÅR inte ta ut vårdnadsbidrag. Ja … även andra föräldrar som befinner sig i olika åtgärder och nyttjar trygghetssystemet i någon mån - kan inte ta ut vårdnadsbidrag.

Vad säger egentligen kategoriseringen "invandrarbakgrund"? Jo att en förälder eller båda föräldrarna en gång invandrat till Sverige … eller så har personen ifråga någon gång under sitt liv flyttat hit. Betyder det att dessa människor inte ska ha samma rättigheter som andra familjer att använda sig av de verktyg som finns för att få ihop livspusslet under småbarnsåren? Är det vad vänstern och FP hävdar? Det är faktiskt ren och skär diskriminering.

Av 8 000 familjer som 2011 tog ut vårdnadsbidrag hade 3 000 familjer "invandrarbakgrund". Men det är faktiskt inte samma sak som att föräldern i just dessa familjer stod långt från arbetsmarknaden. Och dessutom även om det skulle vara så vad säger att vänstern och FP vet att om just dessa 3 000 familjer INTE haft vårdnadsbidrag - så hade båda föräldrarna arbetat i stället? Det kanske bara att blivit som i många andra familjer där mattan ryckts undan för föräldrarna när de inte haft tillgång till vårdnadsbidraget - att de fått säga upp sig och därmed förlorat en fot på arbetsmarknaden.

Politikerna måste börja tänka längre än näsan räcker. För i varje familj som de går in i och detaljstyr med sin klåfingrighet  - så skapar de nämligen mängder med problem som de inte räknat med. De har alla fakta, men av någon anledning tycks vissa vara så förblindade av ideologi att de inte ser vad som faktiskt händer i praktiken när de försöker bestämma ovanifrån hur människor ska leva sina liv.

Skärpning S, MP, V och FP!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Familjen är en frivillig gemenskap

Hög tid för en ny familjepolitik

De rödgrönrosa i Stockholm tog bort vårdnadsbidraget - nu sparar de på förskolan också

Skärmdump

Jublet visste inga gränser hos de rödgrönrosa när de fick makten i Stockholm stad. Bland de första besluten de tog hamnade ett borttagande av det lilla men viktiga verktyget för småbarnsföräldrarnas livspussel: vårdnadsbidraget. Äntligen hade de hittat ett medel att få in fler barn i förskolan, genom att rycka undan mattan för föräldrar som valt att ha sin omsorg i hemmet. En omsorg som bara kostade staden 36.000 kronor per barn och år jämfört med dryga 124.000 kronor per barn och år om samma barn skulle tryckas in i de redan stora barngrupperna i förskolan.

Vi som inte grundar våra idéer kring familjepolitiken på ideologi - utan fakta - ställde oss förstås lite frågande till om det här var ett så vidare smart beslut ... stora barngrupper ... och så då trycka in ännu fler små barn, mot föräldrarnas vilja ... till en ökad kostnad av hur många miljoner?

En liten stilla undran var därför ... varför inte börja med att ta itu med krisen i förskolan innan man med tvång försöker få in ännu fler små barn?

Sedan kom verkligheten ifatt de rödgrönrosa, så trots jublet från den gamla fi:aren Agnes Wold om att "äntligen är vårdnadsbidraget borttaget" - så sitter nu de styrande med skägget i brevlådan. Först ut att spara in pengar på barnen är stadsdelsnämnden i Hägersten-Liljeholmen. Nämnden har nu infört ett sparbeting med inköpsstopp, rekryteringsstopp och vikariestopp. Ikväll är det möte:

Större barngrupper är nu ett faktum ... precis som vi i Hemmaföräldrars nätverk varnat för. De som vill stötta de här föräldrarna kan göra det via den här facebookgruppen: https://www.facebook.com/forskoleforandring

Men nu är det också så viktigt att stoppa ett borttagande av vårdnadsbidraget i fler kommuner - eftersom resultatet bara kommer att bli ökade kostnader, större barngrupper, besparingar på förskolan och en väldigt, väldigt mycket sämre miljö i förskolan för alla barn och för de pedagoger som arbetar där. Nu är det dags att sätta stopp för den rödgröna och i vissa kommuner rosa lekstugan. Det här handlar om små barn ... deras liv går inte i repris ...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Större barngrupper om vårdnadsbidraget tas bort

Susanna Mannelin: Vem är den feministiska förebilden?

Öppet brev till MP hur deras politik slår mot en vanlig familj

Skärmdump från twitterkonto

Lagom till vårbudgeten i april har S+MP+V+FP bestämt sig för att ta bort ett mycket viktigt verktyg för föräldrar som gör att de kan pussla under småbarnsåren för att få tid för barn och balans mellan familj och arbete. Därför är det så viktigt att nu när det bara är en månad kvar, att föräldrar som får hela sin vardag upp och nervänd faktiskt kan få en chans att planera för den här väldigt omfattande försämringen. Men tyvärr verkar inte partierna bakom det här förslaget ha några till vanliga medborgare när de ställer en konkret fråga för att kunna planer INNAN förändringen genomförs.

Det är så viktigt att politiker tar sig tid att svara när vanliga gräsrötter hör av sig. Det är också så viktigt med en dialog mellan gräsrötter och politiker. För vad händer om den dialogen saknas och de som har makten faktiskt inte lyssnar på hur deras politiska beslut slår mot vanliga människor?

När en någon tar sig tid att knåpa ihop ett brev och öppet berättar om sig och sin situation ... hur är man funtad då om man väljer att inte svara på de faktiska frågorna? Det är verkligen iskallt att inte besvara de frågor som föräldern faktiskt ställt. Här är en mamma som försöker få svar från MP. Hon försöker få till en dialog och en kommunikation. Det handlar om hur hon ska få ihop sitt livspussel under småbarnsåren när nu regeringen går in och rycker undan mattan för vanliga småbarnsföräldrar. Ett beslut som de fattat utan att göra en barnkonsekvensanalys:


Hej Maria, (Maria Ferm, MP)

Med anledning av din och Tobias Eneroths debattartikel i Aftonbladet:

”Jämställdhet ska spela roll varje dag” gör jag nu ett försök med dig då du tydligen är insatt i vårdnadsbidraget och avskaffandet av detsamma.

Jag och min man har båda varit hemma varsin period med vårdnadsbidrag för vårt äldsta barn och skulle gärna göra detsamma med vårt yngsta barn. Planeringen av vår hemmatid med yngsta barnet är ytterst svår eftersom vi inte alls vet vilka förutsättningar som kommer att gälla. Ska vi skynda oss att plocka ut 250 dagar innan 1-årsdagen och sen gå över på vårdnadsbidrag, eller kommer vårdnadsbidraget att vara avskaffat innan dess?

I så fall riskerar vi att ha tagit ut för många dagar under första levnadsåret och vara tvungna att sätta honom i förskola redan vid 1,5 års ålder (då föräldradagarna i så fall tar slut), något som är tvärtemot det vi vill.

Jag skulle alltså vilja ha tydliga svar på följande frågor om hur avskaffandet av vårdnadsbidraget kommer att gå till:

1. Till vilket datum planeras möjligheten för kommunerna att erbjuda vårdnadsbidrag att tas bort, dvs. från vilket datum kommer det att vara omöjligt att få vårdnadsbidrag beviljat?

2. Vad gäller för de vårdnadsbidrag som redan är beviljade? Kommer de att få fortsätta betalas ut?

3. Och viktigast av allt: Om man fått beviljat vårdnadsbidrag, kommer SGI-skydd och rätt till ledighet vid vårdnadsbidrag att finnas kvar i lagstiftningen även efter att kommunernas möjlighet att bevilja ytterligare vårdnadsbidrag har tagits bort?

Vi behöver verkligen svar på dessa frågor, och jag vet många andra familjer som också behöver det för sin planering. Både jag och min man har fasta anställningar och SGI som vi vill behålla. Det vore ytterst tråkigt om er förändring gör att en av oss måste säga upp sig och på så sätt komma längre ifrån arbetsmarknaden.

Vi är övertygade om att små barn har det bäst med en förälder så länge hemförhållandena är sunda, det är enbart därför vi vill vara hemma länge med våra barn. Det är mycket synd att Miljöpartiet lämnat sin tidigare barnvänliga linje i denna viktiga fråga. (Motion till riksdagen 2005/06:So699, Barn i vår tid s.9)

Jag förstår att vårdnadsbidraget inte är optimalt till sin konstruktion, men förlängt SGI-skydd och rätt till ledighet skulle räcka långt.

Med vänlig hälsning
Susanna

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Mer styrning i skönmålad variant - är ändå mer styrning

Foto: Sukanto Debnath FLICKR) LICENS: CC BY-SA.

Miljöpartiet pratar just nu i budgetdebatten om varför de tänker tvångskvotera mer av föräldradagarna - om de får ha makten i det är landet. De vill "ge verktyg åt föräldrarna så att barnen får tillbringa med tid med båda sina föräldrar".

Åh näe … det köper jag inte.

De vill skaffa sig verktyg som politiker för att bestämma ÅT föräldrarna hur de ska fördela sina dagar. Deras försök att styra Sveriges familjer i detalj ska ses i ljuset av att vi redan har en individualiserad föräldraförsäkring - föräldrar får faktiskt redan i dag hälften av dagarna var. Sedan får de sätta sig ner vid köksbordet och bestämma hur de ska fördela dagarna så att BARNET får mesta möjliga tid med någon av föräldrarna - så att barnet får ha sin omsorg i hemmet så länge som möjligt innan det placeras på institution - och blir en elev i en "skola".

I Hemmaföräldrars nätverk ser vi hur föräldrar planerar utifrån flera olika aspeker: arbete, typ av arbete (löneanställd eller eget företag), boendesituation, om någon pluggar, hur graviditeten förlöpt och så vidare. Varje familj är unik och ibland är det pappan som är hemma, ibland mamman och ibland delar man på hemmatiden och kombinerar det hela med att arbeta i varierande grad. För att det ska fungera så måste föräldraförsäkringen vara flexibel på det sätt som den är i dag.

Föräldrar kan då pussla och trixa och skriva över dagar på varandra, de kan sätta barnets bästa i fokus med dagens föräldraförsäkring. Mp:s försök att tala om att mer styrning ska leda till att barnet får tid med båda föräldrarna är bara ett försök att maskera deras klåfingrighet till något positivt. Mer tvång kan aldrig bli bra för barnet i slutändan, för alla familjer är olika och alla familjer kommer inte att kunna ha barnet hemma så länge som de skulle önska om de inte får skriva över dagar på varandra. Och det här vet naturligtvis Mp, men det bryr sig inte.

Dessutom har 80 procent sagt nej till mer tvångskvotering … kanske dags att börja lyssna då!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför är V:s kamp för delad föräldraledighet fel

Vilken verklighetsuppfattning har S … egentligen? I samband med EU-valet säger Stefan Löfven:

"Vi har världens bäst utbildade hemmafruar - och de VILL ut på arbetsmarknaden" (därför ska vi försämra föräldraförsäkringen …). Löfven pratar feminism 10:22 in i programmet. Har vi verkligen en massa välutbildade hemmafruar som hålls inlåsta i sina hem, men som vill ut? Vad säger han … egentligen? http://www.expressen.se/tv/nyheter/politik/lofven-vi-har-varldens-bast-utbildade-hemmafruar/

Till alla empatiska, kloka nätverkare som arbetar ideellt för HFN

Foto:Suomi 2005 FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag tror att jag har skrivit om det tidigare hur svårt det är att kunna representera alla hemmaföräldrar. För mig som kämpar för valfrihet - och har kämpat i så många år - så kommer jag alltid att kritisera de partier som vill ha mindre valfrihet. Helt enkelt därför att till syvende och sist är det alltid de politiska ramarna som bestämmer HUR vi faktiskt tillåts leva våra liv.

Vi människor fungerar ju så att politiska ramar lätt blir till en norm och för att bli normbrytande och gå mot strömmen så krävs det enormt mycket mod, men också styrka att ställa sig utanför en grupp och finna sig bli föremål för grupptryck och kritik, på ett ganska ingående och ibland hätskt sätt.

DET är inte helt lätt och min tanke är därför att lätta på trycket för familjer och avdramatisera att vi gör olika val hur vi pusslar med tid för barn och balans mellan familj och arbete … eller inte. Det är upp till föräldrarna att välja och prioritera själva vad som är viktigt … MEN när du väljer tid för barn så går du mot normen - som är standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Du går mot en norm och blir därmed ifrågasatt av släkt, vänner, bekanta, människor du möter ute på stan, på BVC och öppna förskolan … för att ge några exempel. Och det är där de politiska ramarna kommer in … med ramar som garanterar valfriheten genom att säga att vi ska ha många OLIKA barnomsorgsalternativ och att vi ska ha skydd för de som väljer att stanna hemma längre, så att de slipper säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden, så gör vi det också lättare att välja olika - och attityden i samhället till att vi väljer olika blir också mer tolerant när vi har politiska ramar som säger att det är okej.

Bara sedan vårdnadsbidraget infördes har det blivit mer accepterat att stanna hemma längre. Vi har till och med en växande folkrörelse där allt fler vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Den här nya spirande folkrörelsen som bygger på nätverkande och som har sitt ursprung i Hemmaföräldrars nätverk och idéen om "goda ringar på vattnet …" sprider sig sakta över hela landet enligt principen att föräldrar tar emot goda råd i Hemmaföräldrars nätverk för HUR de ska kunna stanna hemma längre. De får stöd, råd och inspiration, som de i sin tur ger vidare till andra. Det civila samhället när det är som bäst. Men parallellt med det arbetet sker också ett opinionsbildande arbete och en kamp för nya friare politiska ramar för mer valfrihet.

Nu är jag initiativtagare till Hemmaföräldrars nätverk och kämpar hårt för alla hemmaföräldrar. Men allt är inte frid och fröjd och ju fler vi når ut till och ju mer Hemmaföräldrars nätverk växer, desto argare blir en del. Några blir arga och upprörda över den delen som innebär opinionsbildande för mer valfrihet och i stället för att diskutera sakligt, så går de till angrepp mot mig som person. Nyligen fick jag ett personligt meddelande från en person som deklarerat att hon är miljöpartist, som skrev att jag var psykiskt sjuk med en liten hänvisningslänk till vilken psykisk sjukdom jag anses ha. Det är också en del av min vardag, men tack och lov väldigt sällsynt.

För att förklara lite mer om vad mitt engagemang faktiskt bygger på så skrev jag därför följande rader till alla medlemmar i gruppen. Men det känns även angeläget att dela texten i en vidare krets:

Till alla er som skriver små uppmuntrande pm, som skriver tackmejl och samtidigt delar med er av era liv, som förstår att jag är en vanlig mamma och har respekt för det – utan att döma, kritisera eller håna, som förstår att jag drivs av en dröm om att förändra samhället så att vi får mer valfrihet och mer tid för våra barn och varandra:

Gärna arbetslinjen men också relationslinjen … och barnlinjen.

Stort tack till er som är så empatiska och kloka och som också själva arbetar ideellt och hjälper till att sprida Hemmaföräldrars nätverks budskap om tid för barn och balans mellan familj och arbete, som tar er tid att dela med er av intressanta länkar och tar er tid att svara på inläggen och stötta och inspirera andra.

Det är ni som gör att jag fortfarande orkar fortsätta efter 13 år av ideellt arbete med att stötta och uppmuntra, men ofta även ställa mig på den lilla människans sida mot betongmakten, som gör att jag orkar skriva ännu en debattartikel och mejla ännu en person som sprider myter i stället för fakta.

Tillsammans blir vi ju så mycket starkare … alla vi små vanliga mammor och pappor, som bidrar med vad vi kan för att förändra vår värld så att den blir lite bättre … för våra barn och för oss själva att leva i.

Ni är bäst :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk