Till alla empatiska, kloka nätverkare som arbetar ideellt för HFN

Foto:Suomi 2005 FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag tror att jag har skrivit om det tidigare hur svårt det är att kunna representera alla hemmaföräldrar. För mig som kämpar för valfrihet - och har kämpat i så många år - så kommer jag alltid att kritisera de partier som vill ha mindre valfrihet. Helt enkelt därför att till syvende och sist är det alltid de politiska ramarna som bestämmer HUR vi faktiskt tillåts leva våra liv.

Vi människor fungerar ju så att politiska ramar lätt blir till en norm och för att bli normbrytande och gå mot strömmen så krävs det enormt mycket mod, men också styrka att ställa sig utanför en grupp och finna sig bli föremål för grupptryck och kritik, på ett ganska ingående och ibland hätskt sätt.

DET är inte helt lätt och min tanke är därför att lätta på trycket för familjer och avdramatisera att vi gör olika val hur vi pusslar med tid för barn och balans mellan familj och arbete … eller inte. Det är upp till föräldrarna att välja och prioritera själva vad som är viktigt … MEN när du väljer tid för barn så går du mot normen - som är standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Du går mot en norm och blir därmed ifrågasatt av släkt, vänner, bekanta, människor du möter ute på stan, på BVC och öppna förskolan … för att ge några exempel. Och det är där de politiska ramarna kommer in … med ramar som garanterar valfriheten genom att säga att vi ska ha många OLIKA barnomsorgsalternativ och att vi ska ha skydd för de som väljer att stanna hemma längre, så att de slipper säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden, så gör vi det också lättare att välja olika - och attityden i samhället till att vi väljer olika blir också mer tolerant när vi har politiska ramar som säger att det är okej.

Bara sedan vårdnadsbidraget infördes har det blivit mer accepterat att stanna hemma längre. Vi har till och med en växande folkrörelse där allt fler vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Den här nya spirande folkrörelsen som bygger på nätverkande och som har sitt ursprung i Hemmaföräldrars nätverk och idéen om "goda ringar på vattnet …" sprider sig sakta över hela landet enligt principen att föräldrar tar emot goda råd i Hemmaföräldrars nätverk för HUR de ska kunna stanna hemma längre. De får stöd, råd och inspiration, som de i sin tur ger vidare till andra. Det civila samhället när det är som bäst. Men parallellt med det arbetet sker också ett opinionsbildande arbete och en kamp för nya friare politiska ramar för mer valfrihet.

Nu är jag initiativtagare till Hemmaföräldrars nätverk och kämpar hårt för alla hemmaföräldrar. Men allt är inte frid och fröjd och ju fler vi når ut till och ju mer Hemmaföräldrars nätverk växer, desto argare blir en del. Några blir arga och upprörda över den delen som innebär opinionsbildande för mer valfrihet och i stället för att diskutera sakligt, så går de till angrepp mot mig som person. Nyligen fick jag ett personligt meddelande från en person som deklarerat att hon är miljöpartist, som skrev att jag var psykiskt sjuk med en liten hänvisningslänk till vilken psykisk sjukdom jag anses ha. Det är också en del av min vardag, men tack och lov väldigt sällsynt.

För att förklara lite mer om vad mitt engagemang faktiskt bygger på så skrev jag därför följande rader till alla medlemmar i gruppen. Men det känns även angeläget att dela texten i en vidare krets:

Till alla er som skriver små uppmuntrande pm, som skriver tackmejl och samtidigt delar med er av era liv, som förstår att jag är en vanlig mamma och har respekt för det – utan att döma, kritisera eller håna, som förstår att jag drivs av en dröm om att förändra samhället så att vi får mer valfrihet och mer tid för våra barn och varandra:

Gärna arbetslinjen men också relationslinjen … och barnlinjen.

Stort tack till er som är så empatiska och kloka och som också själva arbetar ideellt och hjälper till att sprida Hemmaföräldrars nätverks budskap om tid för barn och balans mellan familj och arbete, som tar er tid att dela med er av intressanta länkar och tar er tid att svara på inläggen och stötta och inspirera andra.

Det är ni som gör att jag fortfarande orkar fortsätta efter 13 år av ideellt arbete med att stötta och uppmuntra, men ofta även ställa mig på den lilla människans sida mot betongmakten, som gör att jag orkar skriva ännu en debattartikel och mejla ännu en person som sprider myter i stället för fakta.

Tillsammans blir vi ju så mycket starkare … alla vi små vanliga mammor och pappor, som bidrar med vad vi kan för att förändra vår värld så att den blir lite bättre … för våra barn och för oss själva att leva i.

Ni är bäst :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk