Stora evolutionsfördelar för barn till närvarande föräldrar

Foto: Christina VanMeter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Vad gjorde just däggdjuret homo sapiens så överlägset alla andra däggdjur? En sak som verkligen skiljer oss från andra däggdjur är den långa tid som våra barn tillbringat nära en förälder. Visdom och kunskap har förts över från en generation till en annan genom att barnen fått lära sig saker i socialt samspel med en vuxen. En vuxen som faktiskt inte är vilken vuxen som helst - utan en person som barnet har en anknytning till. För ska barn lära sig saker måste de vara trygga, deras anknytningssystem ska vara i viloläge.

En förälder har också guldläge när det gäller att ge sina barn en trygg bas och de livserfarenheter de behöver innan skolan med ett helt annat sätt att lära ut saker, tar vid. Nämligen det sociala samspelet. Mellan ett till tvåårsåldern sker det en intensiv tillväxt av barnets hjärna. För att den utvecklingen ska vara optimal ska barnet också ha en miljö som främjar den utvecklingen. Barnet ska inte utsättas för till exempel mycket stress, överstimulans och buller. Det barnet behöver för att utvecklas optimalt är: trygg anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel med en förälder eller annan vuxen som kan ge dem det de behöver.

För det lilla barnet är allt här i världen nytt och spännande. Allt vi gör med våra barn är pedagogik: när vi lär dem att ta på mössan själva, följa med till affären (man får inte ta en chokladkaka och börja äta, man äter inte av plockgodiset, man lägger sig inte ner och skriker när man inte får den där klubban osv), gå på café, följa med hem till någon annans hem (och lära sig att vara rädd om andras saker), åka tunnelbana och tåg … (man sitter inte med smutsiga stövlar på sätet där andra sedan ska sitta med sina rena kläder, man springer inte runt och skriker och stör andra osv), följa med i småaffärer (man springer inte in bakom disken och river runt osv).

Att lära barnen hur världen fungerar och HUR man samspelar med andra människor är inte lätt. Barn behöver vägledning och de är olika, så ibland får man vänta med vissa saker. Men när man gör saker tillsammans med barnen så för man också över sina egna livserfarenheter till dem - så att de slipper uppfinna hjulet på nytt. Just det lärande som föräldrar för över till sina barn är vi faktiskt genetiskt och biologiskt programmerade att ta emot och lära oss av, i det sociala samspelet med föräldern.

Just den här långa tiden i en förälders vård har varit ett framgångsrecept och det är därför det är så viktigt med balans, små barn behöver vara nära sina föräldrar och ska de lämnas bort så måste barnet få det som det annars skulle ha fått om de haft sin omsorg hos föräldern … om man vill att barnet ska utvecklas optimalt vill säga.

Ett exempel på hur viktigt det är med kunskap som går från generation till generation är det som hände på en liten ö i Indonesien för tio år sedan när tsunamin slog till. Då var det bara en person som sveptes med av tsunamin. Förklaringen hittar man i hur kunskapen om hur man ska skydda sig gått från förälder till barn, i generation efter generation. 1907 drabbades nämligen ön av en tsunami och en stor del av öns befolkning omkom. Men genom att berätta för barnen och levandegöra den historien samt hur man ska agera vid en tsunami, så var alla väl förberedda när vågen tornade upp sig.

Tyvärr är de här självklara kunskaperna om hur lärande går till och vilka förutsättningar som krävs, något som fallit i glömska i Sverige … eller som helt enkelt har trängts undan för information med en alltför stor tilltro till att skola även för ettåringar ska vara ett bättre alternativ. Så är det inte och det blir väldigt tydligt när vi ser hur svenska elevers kunskaper sjunker vid varje mätning i Pisa- undersökningen. Tiden verkar inte vara mogen ännu - myter ersätter fortfarande fakta och gammal beprövad kunskap. Och det är synd för det betyder ytterligare ett decennium eller två med en förlorad generation som inte får den kunskap och det lärande som de har rätt till.

En majoritet av Sveriges barn växer i dag från tidiga år upp i en miljö som inte främjar lärande och kunskaper och en optimal utveckling. Helt enkelt för att förskolan har fått ersätta de första viktiga åren innan skolstart -- utan att vila på vetenskaplig grund om vad små barn behöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Homo sapiens tid för barnen ett framgångsrecept

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Barn lär sig saker i socialt samspel

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Trygga barn lär sig lättare i förskolan

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Professor: Problem med förskolan slätas över

Professor i utvecklingspsykologi: "Vi vet inte hur förskolan i sin nuvarande utformning påverkar barn"