 |
| Foto:Trynes (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Sverige 2012: Stora grupper av små barn på en liten kostnadseffektiv yta, ledda av utbildade pedagoger. Målet: ”Förskolan är den första delen i skolväsendet och ska lägga grunden i ett livslångt lärande. Verksamheten ska bilda en helhet mellan omsorg, omvårdnad, utveckling och lärande.” Metoden: Barnen ska dokumenteras, justeras samt när de inte är tillräckligt socialt välfungerande eller empatiska - korrigeras med manualbaserade program som till exempel SET, social och emotionell träning.
Israels kommunistiska kibbutzer: ”Lille Avraham fick träffa sina föräldrar en timme om dagen, efter klockan sju på kvällen. Klockan åtta skulle han gå och lägga sig i barnhuset. Då på kvällen var föräldrarna uttröttade efter en lång dags hårt arbete. Hans mamma arbetade i barnomsorgen, och hans pappa i fruktträdgården. Efter att en hel dag ha ägnat sig åt andras barn, hade hans mamma inte mycket värme kvar för sitt eget barn. Hans pappa brukade ligga på soffan med en tidning över huvudet. Barnen fick gå på tå i rummet, rädda för att störa honom”. Mourning a Father Lost: A Kibbutz Childhood Remembered, av den israeliske poeten Avraham Balaban).
Sverige 2012, ledare i Sydsvenskan: ”Många föräldrar stressar i dag för att både hinna jobba och se sina barns luciatåg. Det lussas förstås bara en gång om året, men den sammanlagda mängden extra aktiviteter försvårar kombinationen förvärvsarbete och föräldraskap. Studiedagar, utvecklingssamtal, föräldrafika, picknick. öppet hus, avslutningsfester ...
Lägg därtill att barnomsorgen ofta har öppettider som även gör vardagarna svåra att pussla ihop för heltidsarbetande mammor och pappor. Tänk om det finns en enklare lösning:
Att samhället fullt ut börjar hålla vad det lovat – tar väl hand om barnen och de äldre så att de som vill kan jobba lite mer i lugn och ro. Det kräver lite mer jobb i omsorgen, men frigör arbetskraft. Möjligen är det också dags för lägre förväntningar om föräldradeltagande i allsköns sammanhang”.
Hemmaföräldrars nätverk: Där Sydsvenskan (och många med dem) strävar alltmer mot samma ideologi som präglade Israels kibbutzer - så skulle man i stället tänka sig att pröva något nytt (den här ideologin övergavs ändå av Israel för över 30 år sedan, så varför ska vi då prova den?):
En familjepolitik med balans mellan familj och arbete. Där föräldrar har ett brett utbud av olika barnsomorgsalternativ att välja mellan - även omsorg i hemmet. Där vi ser hemmatiden som en merit i en cv och ser till att de föräldrar som pusslat och trixat under småbarnsåren för att ge sina barn tid - faktiskt inte blir diskriminerade, utan är välkomna tillbaka till arbetslivet igen. En familjepolitik som utgår från det lilla barnet och som tar hänsyn till att alla barn är olika. Men som också bygger på de rön kring anknytning och neurobiologi som finns. Ett samhälle som tillåter att människor fattar egna beslut och gör egna val, som stöttar människor i att välja olika. I stället för att styra och tvinga människor att leva inom snäva ramar, som satts ovanifrån. Ja ... ett samhälle som respekterar individen och det fria valet - som respekterar att vi alla har olika drömmar - och för en del av oss så handlar dessa drömmar om att kombinera arbetslinjen, relationslinjen och barnlinjen - det handlar inte bara om välja bort familjen för arbetet!
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Svensk familjepolitik och Israels kibbutzer
Förskola före två års ålder kan skada ditt barn
Barn som lämnas för tidigt kan känna sig övergivna
Tid för barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar