Svenskar är ensammast i världen, står det i SvD idag - och det stämmer nog. Det är 40-talisterna som skapat dagens samhälle där barn växer upp på ett ställe och åldringar tillbringar sina sista år isolerade i hemmet eller på något boende, samtidigt som resten av befolkningen jobbar heltid eller mer för att dra in pengar för att finansiera detta. Barnen får inte träffa sina föräldrar som inte heller har tid för sina egna föräldrar.
I artikeln tycker en av 40-talisterna inte "att det finns någon väg tillbaka". Nej, det finns inte någon väg tillbaka.
Varför alltid detta tal om att gå tillbaka till något gammalt, när vi inser att vi måste förbättra och utveckla något i samhället?
Precis som med familjepolitiken så måste vi skapa något nytt och bättre utifrån den situation som är idag. Vi människor är sociala varelser. Familj, vänner och tid att vårda relationer är inte något vi kan leja bort.
Homo sapiens tid för barnen har och kommer alltid att vara ett framgångsrecept
Jag tror också på vikten av att vårda och hålla ihop sin familj - unga som gamla - är ett framgångsrecept, för vårt såväl psykiska som fysiska välbefinnande.
När jag går till mig själv så inser jag bara hur lyckligt lottad jag är som ingår i ett större nätverk, där jag är omgiven av både familj och vänner. Jag skäms nästan när jag tänker på hur många som finns omkring mig och som stöttar och uppmuntrar mig när det är tufft.
Själv tycker jag aldrig att jag räcker till.
Jag är inte världens bästa på att höra av mig, men jag vet att om någon av mina vänner skulle ringa mitt i natten och skrika "KRIS, kom hit" - då gör jag det. Jag finns där men det är inte så mycket "kindpussande".
Med dessa rader vill jag på Alla Hjärtans Dag tacka min familj, mina släktingar och alla mina vänner - gamla och nyfunna (alla de jag finner i mitt arbete för att göra hemmaföräldrarnas röst hörd) - för att ni finns och bryr er om att göra livet lite roligare och lättare - för mig och för alla som står er nära.
Det spelar ingen roll vad tidsandan säger just nu - jag är starkt övertygad om att vi idag inte lever i den bästa av världar. Där allt är så bra att inget kan bli bättre. Från och med nu finns det bara en väg att gå och det är mot att hitta en bättre balans mellan arbete och tid för familj och vänner.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar