Dold agenda bakom mer tvångskvotering av föräldradagar?

Foto: Kona Gallagher (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Allting hänger ihop och bristen på familjepolitik hos många partier, är genomgående ett grundläggande problem i dag. I stället för att samla allt under samma paraply och få grepp om kostnader och intäkter så har allt splittrats upp i olika delar. Barnomsorg för sig, föräldraförsäkring för sig - i stället för att dessa samlas under familjepolitikens paraply. Helheten saknas och problemen handlar om allt mer utgifter och en välfärdssektor som sväller över alla breddar. Alltför mycket räknas som välfärd numera:

* En maxtaxa som legat still sedan den infördes 2002, där föräldrar hur många barn de än sätter in i förskolan aldrig betalar mer än följande:

Yngsta barnet: 3 % av inkomsten, max 1 260 kr/månad
Näst yngsta barnet: 2 % av inkomsten, max 840 kr/månad
Nästkommande barn: 1 % av inkomsten, max 420 kr/månad
Från det fjärde barnet: ingen avgift

* Allmän förskola från tre års ålder
* Rätt för föräldralediga att ha små barn i förskola

I takt med att en majoritet av föräldrarna lämnar in sina små barn i förskolan när de är föräldralediga med syskonet, så har kraven på tvångskvotering av fler föräldradagar ökat från politiskt håll. Varför mer tvångskvotering skulle vara bra kan egentligen ingen förklara - utan man svävar på målet och än handlar det om "barnets rätt till båda sina föräldrar" (varför det skulle bli bättre om barnet från tidig ålder inte får träffa någon av föräldrarna under sin vakna tid, under sin mest intensiva utvecklingsperiod - kan man inte förklara), eller så är det jämställdheten: "om fler kvinnor arbetar mer, så blir de mer jämställda" (om de inte vill då? och om de fortfarande vill välja låglöneyrken i offentlig sektor? Hur ska de då kunna konkurrera med män i privat sektor när det gäller löner). Och så där håller det på. Ingen pratar dock om det fria valet, att familjer är olika, att barn är olika och att det bästa för föräldrar är att kunna maxa hemmatiden med barnet genom att pussla med föräldapenningdagarna.

Det ligger en hund begraven i allt det här … och jag börjar undra om inte föräldraförsäkringen har blivit för dyr - och att talet om tvångskvotering är ett sätt att styra in alla mot den billigare lösningen: förskola med 5-10 barn på en vuxen, i stället som för med föräldraförsäkringen … en vuxen på ett barn. Särskilt med tanke på att alla som blir medborgare i det här landet retroaktivt har kunnat ta ut föräldradagar för alla sina barn, upp till barnets åttaårsdag. Ett litet försök att komma tillrätta med det var att sänka åldern enligt följande förslag - något som nu gått igenom:

”I denna promemoria föreslås att föräldrapenning efter barnets fyraårsdag ska kunna lämnas med högst 96 dagar. Förslaget är en del av de åtgärder som planeras för att förstärka incitamenten för nyanlända utrikes födda kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden.

Föräldrapenningens nuvarande konstruktion medför att föräldrar som kommer till Sverige med barn som inte har fyllt åtta år kan få föräldrapenning för 480 dagar även om barnet har fyllt t.ex. sex år redan vid ankomsten hit.

Ett långvarigt uttag av föräldrapenning när barnet är äldre kan dock motverka ambitionen att nyanlända föräldrar bör delta i arbetsförberedande insatser som kan föra dem närmare arbetsmarknaden. Genom förslaget betonas också att huvuddelen av föräldrapenningen bör användas när barnet är litet och behovet av omvårdnad från föräldrarna är som störst.”

Kanske är det till och med så att hela systemet håller på att kollapsa. Men om det nu saknas pengar så att man måste begränsa föräldrars möjligheter att ta ut alla föräldradagar - genom att tvångskvotera fler dagar - så att ännu fler dagar än i dag fryser inne … så varför inte ta itu med problemet ... själva familjepolitiken som helhet och finansieringen. Intäkter ... och utgifter ... välfärdsuppdraget ... och dess gränser.

Vad säger att en begränsning av uttaget för utrikes födda kvinnor gör att de automatiskt börjar jobba? Har de haft tillfälle att lära sig språket? Har de rätt utbildning? Har de fått sina betyg och meritförteckningar översatta? Klarar de sig i konkurrensen med andra sökande? Finns det ens jobb? (Många invandrarkvinnor arbetar t ex i dag i välfärdssektorn … som egna företagare inom hemtjänst och äldrevård … VAD händer när vinster i välfärden förbjuds? Ja inte blir det fler jobb!!!)

Tänk om man skulle börja tänka annorlunda. I stället för att separera barnen från kvinnorna … varför inte erbjuda mammasvenska som de har i Flen. Varför inte integrera dem genom att hjälpa dem att nätverka … med andra föräldrar som också är hemma. Barnen kan bli en ingång in i samhället, snarare än ett problem. Varför inte ta och se varje individ snarare än en stor grupp som inte är homogen på något sätt? Vad kan varje individ? Vad kan de bidra med? Vad vill de själva? Kanske genom hjälp till eget företagande?

Och vad säger att kvinnor överlag, oavsett bakgrund blir mer jämställda för att de arbetar heltid i låglöneyrken? Eller vad händer när kvinnor VILL vara hemma längre och föräldradagar får frysa inne på grund av tvångskvoteringen? Vad blir bättre av att sätta barnfamiljer som vill vara med sina barn ännu mer i ekonomisk otrygghet än vad de lider av i dag?

Ibland skäms jag över att vara svensk - över att så få vågar gå utanför boxen och tänka nytt och bättre. Och pinsammast av allt är all detaljstyrning ovanifrån där man tror att man genom mer och mer klåfingrighet och fler och fler ingrepp i vanliga människors liv … i vanliga människors fria val … ska lösa några problem. Jag tror att man bara skapar nya.

Nästan alla politiska partier har tagit bort sin familjepolitik. Men allting hänger ju ihop: föräldraförsäkring och barnomsorg. Dyra, dyra utgifter från skattekakan. Det är dags att riva upp allt och göra om från grunden … tänka nytt och bättre. Och framförallt lösningen heter inte mer styrning - den heter mindre - och till det en nyare, modernare och mer flexibel familjepolitik som bygger på hur samhället faktiskt ser ut i dag.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför är V:s kamp för delad föräldraledighet fel

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Pappor ÄR viktiga - föräldrar är viktiga

Foto: ImageManHunter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Proffstyckarna ger sig inte i första taget. Världsbilden är svart eller vit, millimeterrättvisa är receptet mot allt och människor kan inte tänka själva, planera själva, eller överlåtas ansvaret att få bestämma själva HUR de vill fördela föräldraledigheten.

Självklart är pappor lika viktiga i sina barns liv som mammorna, som Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika. Men det betyder INTE att vi ska tvångsdela föräldraledigheten - som hon skriver för femtioelfte gången. Däremot ser jag rent allmänt att det skulle vara bra om vi moderniserade familjepolitiken mot ökad valfrihet. Den måste bli mer flexibel, då kan de föräldrar som vill sy ihop sina egna lösningar för att vara närvarande föräldrar, beroende på hur familjesituationen ser ut. Alla familjer är olika och alla barn är olika nämligen.

En liten "detalj" som proffstyckarna ofta glömmer bort. I proffstyckarnas värld handlar föräldraskapet bara om det första året - sedan tar staten och förskolan över. Men i verkligheten är du förälder hela livet. Därför är det viktigt att tänka längre och planera även för tiden efter föräldraledighetens slut.

Hur mycket tid ska barnet få med sina föräldrar?

Många föräldrar hittar här olika lösningar. Ibland är det mamman som är hemma, ibland pappan. Ibland jobbar båda föräldrarna 50 procent och turas om att vara hemma. En del kämpar för att stanna hemma längre men väljer sedan förskola och satsar på att gå ned i tid, för att kunna hämta tidigt.

Den diskussionen är egentligen den viktigaste. Hur ger vi våra barn tid, så att vi kan vara närvarande föräldrar under HELA barnets liv. Inte bara sex månader var.

Men tyvärr, så länge proffstyckarna har bestämt sig för att de vet (bättre än alla föräldrar där ute i vårt avlånga land) hur vi bäst ska leva våra liv, så kommer debatten inte att utvecklas vidare. Kan de aldrig komma med något nytt. Och varför tar de aldrig in några argument från gräsrötterna som ändå lever där ute i verkligheten. Tvångsdelning har proffstyckarna tjatat om i snart tio år, trots att föräldrar är kloka nog att inse skillnaden mellan teori och praktik. De förstår att snäva ramar skapar problem och de vill faktiskt inte ha någon tvångsdelning, så varför inte acceptera det och börja tänka lite nytt, gå vidare och börja fundera över det som verkligen är ett stort problem i dag - att så många barn har för lite tid med sina föräldrar. Där borde vi lägga fokus - hur ska barn familjer idag få bättre balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Millimeterrättvisa - nej tack

Skriet från dagisfamiljen

Nu kommer vi med något nytt

Nu kommer vi med något nytt - som omväxling.

I SvD den 20/2 fortsätter det vanliga tjatet om att lagstifta om delas föräldraledighet. Eftersom "papperstidningarna" ännu inte kommit så långt att de vågar släppa debatten fri, så hörs naturligtvis inte rösterna från alla gräsrötter som har en helt annan syn på saken. (Men tro mig debatten finns på nätet, som vanligt).

Inte helt oväntat så tror även den här journalisten att jämställdhet uppnås med barnen som murbräcka: "Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknad eftersom de förväntas, rent generellt, ta den största delen av föräldraledigheten".

Säger vem? Säger vilken undersökning?

Tänk om det istället är så att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden därför att;

- de är de som kommer att hämta och lämna på dagis? (Och bli sena varje dag eftersom det är så svårt att lämna på grund av att barnen gallskriker och vägrar släppa taget om mammas ben).

- det är de som kommer att vabba?

- det är de som kommer att ta med sig sjuka barn till jobbet?

- det är de som kommer att släpa med sig dagissmittor till jobbet, som kräksjukan, virus, streptokocker. pneumokocker, löss och springmask?

- det är de som kommer att ägna för stor del av dagarna åt att sitta i privatsamtal för att boka läkarbesök åt barnen, ringa barnvakter eller lösa problem i förskolan?

Sett ur ett arbetsgivarperspektiv, så måste det ändå vara enklare att en person är hemma en längre tid och företaget tar in en vikarie som sätter sig in i arbetet. Se bara i alla skolor där barnen får finna sig i att läraren är hemma 6 månader och de har en vikarie. Sedan ska pappan plötsligt vara hemma och läraren kommer tillbaka i 6 månader för att sluta igen och vara hemma 3 månader. Hur smidigt är det?

Sedan har jag alltid undrat över det här med lagstiftad delad föräldraledighet - hur ska vi lagstifta? Vem ska ta de första krävande 6 månaderna? Vem ska ta de lättare månaderna som följer efter det - när det mesta börjar sätta sig? Ska vi ta någon hänsyn till saker som anknytning? Vad som är bäst för barnet? Är det okej att förstå att även föräldrar behöver tid att knyta an till ett barn? Ska vi bry oss om kvinnan haft en svår graviditet, förlossning, första tid? Eller ska vi tro att teori och praktik är samma sak och bara köra på och tro att millimeterrättvisa löser alla familjepusselsproblem?

Det vi ser idag är att många föräldrar tvingas eller väljer att arbeta heltid från det att barnet är ett år, med följd att ingen riktigt har tid att ge barnet den tid som det behöver. Är det inte bättre att stötta och uppmuntra den förälder som väljer att ta det största ansvaret för barnet? Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.

Se hemmatiden som en karriär i sig och låt det bli en merit i en cv. Blir det okej att ge sina barn tid och på så sätt skaffa sig nya och intressanta livserfarenheter som kommer arbetet till godo, så kommer fler att välja tid med barnen.

Det är en mycket bättre väg att gå, än att försöka tvinga på människor någon standardlösning ovanifrån som ska detaljstyra hur mycket tid föräldrar får tillbringa med sina barn.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Hemmaföräldrars tankesmedja

Var är papporna?

Mamma därför är du värd högre lön

Betala mammor för att vara hemma - uppmaning från konservativ tankesmedja

Det är svårt att vara mamma i Sverige

Den nya kvinnan är en hemmamamma

Hemmaföräldrarna utför ett arbete värt 380.000 kronor om året

Kärlek sätter sig på hjärnan