När feminismen går till överdrift

Är jämställdhet när män ammar?

Nej, jag tycker inte det. Ibland undrar jag nästan om jag är vaken eller om jag drömmer? Jämställdhet för mig är att inse att vi är olika - kvinnor ammar till exempel - och det är helt okej. Det gör oss inte till sämre människor och det är inte något vi ska straffas för (tänk att jag ens måste skriva det - jag vet inte om jag ska skratta eller gråta). Den här debatten vi ser nu som startats av ett gäng, överdrivna feminister (som jag tror snarare sabbar för kvinnor än gör något gott) - har sitt ursprung i en liten krets, som sitter och funderar ut hur vi andra ska få leva våra liv.

Men vilka motiv har de egentligen till att försöka släta ut att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor?

Varför kan de inte bara leva så som de förespråkar själva och låta oss andra slippa se världen genom deras glasögon? Jag börjar faktiskt tröttna - för det börjar bli väl tramsigt nu.

På vilket sätt förbättrar man för oss människor genom att försöka låtsas att "könet är en konstruktion?" Finns det en annan dold agenda när de låtsas att "könet är en konstruktion?" Ibland undrar jag....

I tidningen "Hållbar jämställdhet" från Sveriges kommuner och landsting som illustrerats med bilder av Elisabeth Ohlsson Wallin hittar jag inte en enda bild av en mor och hennes barn. Mor och barn är tydligen ett kardinalfel. Men det stämmer ju bra med den trend som sveper över vårt land nu, där barnen ska användas som murbräcka för jämställdhet. Plocka bort barnet från kvinnan så löser vi alla orättvisor som kvinnor drabbas av.

Men också männen drabbas av orättvisor..... faktiskt.... om ni nu inte visste det. Vi kvinnor är inte offer - orättvisor drabbar alla i perioder, men det är något vi kan förändra när vi uppmärksammar det. Inte genom att låtsas att "könet är en konstruktion" eller genom att plocka bort de små nyfödda från sina mammor eller förhindra att kvinnor får amma sina barn - utan genom att idenfiera ett problem och göra något åt just det problemet.

Det verkar dock inte vara lösningen som presenteras i den här tidningen. Alla bilder visar på ammande pappor som tar barnen med till jobbet och små flickor som inte får leka med dockor, för de har pojkarna lagt beslag på.
Varför förvisa kvinnorna från amningen? Varför förvisa kvinnorna från sina nyfödda barn? Varför får till exempel Birgitta Ohlsson (fp) ett pris som "Årets karriärmamma" bara för att hon går och jobbar nästan direkt efter födseln och lämnar barnet till pappan? Varför får inte pappan något pris?

Det känns som att några få starka viljor rycker.... ja sliter hårt i våra livstrådar just nu, för att få oss att agera helt emot våra naturliga instinkter.

Och förlåt - men för mig är det faktiskt en naturlig instikt att amma, som jag skrivit tidigare, så känner jag starkt att jag är den som är bäst lämpad att göra det. Eftersom jag burit barnet i nio månader, så finns det dessutom en mängd fördelar för mig att amma. Livmodern drar ihop sig och risken för blödning minskar, hela min kropp som är sprängfylld med flödande hormoner inriktade på att jag ska börja amma, får som de vill och en mängd processer sätter igång som hjälper kropp och psyke med återhämtning och med anknytningen till barnet, ju längre jag ammar desto mindre risk finns det att jag drabbas av bröstcancer längre fram i livet och min kropp som förberett sig länge för amningen och samlat på sig en reserv att vitaminer, får nu fylla sitt syfte och med amningen får mitt barn också ökat skydd mot infektioner plus alla de livsnödvändiga fettsyror som behövs för hjärnans utveckling.

Nej, nu är jag hjärtligt trött på att dessa människor försöker ta kommandot över mitt liv, min mans liv, mina barns liv. Jag säger bara - gör som NI vill - men låt mig och min familj vara ifred.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Skriet från dagisfamiljen

Livet är bittert - Maria Sveland

Svelands om nya boken "Att springa"