 |
| Foto: D. Sharon Pruitt (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
- Ja, vilken undersökning visar att det INTE är så?
Sanningen är att det inte finns några undersökningar gjorda under de senaste trettio åren vilken effekt förskolan, med dess stora barngrupper och få personal har på barn. Det verkar helt enkelt inte finnas någon som vill göra en sådan studie - och tro mig, det beror inte på att frågan inte ställts. Det har den ... upprepade gånger, från bland annat Hemmaföräldrars nätverk. Men se en sådan studie vill inte politikerna ta i med tång, än mindre tillsätta någon utredning kring. Tydligen är det billigare och enklare att dokumentera, justera, korrigera och programmera små barn att passa in i miljöer som de inte mår bra av. Och när det går överstyr så finns det "mediciner" som ska korrigera barnens oönskade beteenden eller "mildra" effekterna av stressen och den dåliga miljön.
Personligen så tycker jag att det skulle vara väldigt mycket enklare att bara ta till sig den forskning som finns kring vad små barn behöver och se till att vi får riktig valfrihet så att föräldrar kan välja mellan en mängd olika barnomsorgsalternativ - även omsorg i hemmet. Genom en vettig familjepolitik kan föräldrar också få en chans kan hitta en balans mellan familj och arbete. Lägg ner standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder, som den enda som premieras med skattemedel. Börja tänka nytt - och se till att förändra attityden i samhället och på arbetsplatserna - så att de föräldrar som vill kan välja något annat än standardlösningen. Det verkar både billigare, hälsosammare och enklare, än att försöka dressera barn med manualbaserade program som SET, social och emotionell träning, ge dem medicin mot depression, sömnmedel och amfetamin - allt i ett desperat försök att få dem att passa in i ett sätt att leva som de inte mår bra av.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Farlig stress
Lyckopiller till barn i stället för tid, närhet och kärlek
Dokumentera, justera, korrigera och programmera barn
Läge att hissa varningsflagg
Piller - en genväg till medgörliga tonåringar?
SvD hade en artikel om Pillerberget en klassfråga.
SvaraRaderaJag lämnade följande kommentar med den har naturligtvis inte besvarats.
"Något som forskarna även upptäckte var att barn med utlandsfödda föräldrar inte passar i mönstret. Där spretar SvD:s resultat, vilket syns på undantaget Spånga Kista med en låg andel som får adhd-medicin, men låg utbildningsnivå."
Kan det möjligtvis vara så, att otryggheten i dagis (från 1 års ålder) och fritids är orsaken till behovet av medicinering av barn för att få dom att fungera? Men den här aspekten är inte vidare kommenterad i artikeln. Och jag har full förståelse för det, eftersom den ställer hela vår samhällsordning på huvudet.
Men ställ den på huvudet då, bara för att pröva ett alternativ till medicinering! Det är inte så enkelt, att det bara kan hänvisas till utbildningsnivå och inkomst. Det må vara den "politiskt rätta" förklaringen men långtifrån den verkliga.
Vi har ordnat för barnen på de vuxnas villkor och ingen har frågat barnen om, vad dom tycker om tillvaron på dagis och fritids (utom med ledande frågor). Ingen har frågat barnen: "Skulle Ni vilja vara hemma i stället för att tvingas vara på dagis eller fritids, ha en hemmavarande förälder att springa in till, när verkligheten ute bland kompisarna blir för svår?" "Skulle Ni vilja bli skickade till skolan, hemifrån av en av föräldrarna i stället för av en fritidskonsulent?" "Skulle vetskapen om, att någon fanns hemma när det behövdes, göra att Ni kände Er tryggare?"
Jag tar upp den här lösningen på problemet, eftersom den har fungerat i vår familj med två barn och i åtskilliga av våra grannfamiljer. Min fru var hemma hos barnen i ca åtta år, innan hon fortsatte sin karriär, och det har vare sig min fru, jag eller barnen haft anledning att ångra. Det behövdes mycket pusslande för att få allting att fungera, men det var värt varenda ansträngning. Barnen har varken blivit diagnosticerade för ADHD eller haft behov av sömnpiller för att kunna koppla av ordentligt.
Det finns säkert fall där medicinering är det enda som fungerar, men med den kraftiga ökning som är, i allt lägre åldrar - gör att det verkar vara just ett försök att anpassa barnen till miljön, snarare än miljön till barnen.
SvaraRaderaVi måste verkligen ta den här debatten och den är inte ny. 2005 kom Per Kågeson med sin bok Tid för barn. Där var han tydlig med att vi börjat vandra på en farlig väg i Sverige och att försiktighetsprincipen borde gälla: Vi ser en ständigt ökande psykisk ohälsa samtidigt som allt fler går i förskola -allt tidigare. Då bör vi också vänta med förskola, för säkerhets skull och inte ha en familjepolitik som bara subventionerar just standardlösningen.
På något sätt är barnens hälsa och familjepolitik just nu en icke-fråga och det på grund av ointresse hos media. Men många är upprörda och vill ha en förändring. De ser ingen dramatik i en familjepolitik som subventionerar även omsorg i hemmet. Det är bara en majoritet av politikerna och media som sätter sig på tvären mot mer valfrihet - av ideologiska skäl ... tyvärr.
Det känns som att det är ett väldigt skarpt läge just nu. Får fel partier - de som drivs av ideologiska skäl i stället för barnens bästa - makten vid nästa val, så lär de små barnen få det mycket sämre än de har det redan i dag.
Då blir det mer tvång och styrning och mindre valfrihet, så nu hänger det på medborgarna att de tänker till väldigt noga vilket parti de lägger sin röst på. Om de är engagerade i barnens väl och ve förstås :)