 |
| Foto: Lisa Brewster FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Men när han leker ute i parken med kompisarna som går i förskolan har han börjat förstå den hårda verkligheten - han leker med tjejleksaker. Därför åker hästarna ofta undan när killkompisarna som går i förskolan kommer hem. Då blir det vilda leker och pang och tjong. Men när kompisarna från förskolan kläcker ur sig "att killarna är bäst och ingen protest" då säger han lillgammalt; "jag tycker att tjejer och killar är lika bra". Förskolebarnen brukar stanna upp och stirra förvånat på honom men allt som oftast så säger ingen emot.
Han är en aktiv unge - superaktiv. Vid sex månader började han ställa sig upp och vid sju månaders ålder kröp, gick och klättrade han. Nu vid fyra års ålder kallas han "för lilla professorn" av många vuxna i närheten för han är ovanligt "med". Trots sina unga år är han enormt allmänbildad, försigkommen och självgående.
Därför var föräldrarna lite oroliga när lillebror skulle gå på treårskontroll. Som föräldrar gör så jämfördes han förstås med storebror - och han var ju inte alls som storebror. Mamman våndades inför kontrollen på BVC - samhället påtalar ju hela tiden hemmabarnens tillkortakommanden och lillebror, ja inte var han säker på färgerna ännu och det kunde ju storebror som tvååring. Hon jämförde och jämförde.
Treårskontrollen gick dock som en dans. Hon fick mycket beröm för att lillebror var så försigkommen och pratade så bra. Han svarade rätt på alla frågor, hade ett stort ordförråd (och kunde färgerna) och verkade tidigt ha fått grepp om det mesta i livet.
Hemmaföräldrar är naturligtvis mer oroade än andra - de har ju faktiskt fostrat och väglett sina barn själva och bär alltså det fulla ansvaret. Många får också ständigt höra att de vägleder sina barn utan att ha en pedagogisk utbildning - och det får dem att känna att det inte duger att "bara" använda sitt sunda förnuft, ge barnen tid och låta dem vara med i vardagssysslorna och gå till parken, öppna förskolan eller låta barnen ta hem kompisar. Problemet är att inte alla tänker på att allt föräldrar gör med barnen ÄR pedagogik, som att lära barnen hur man tar på sig mössan, beter sig när man kommer hem till andra eller befinner sig i en offentlig miljö samt hur man är mot andra vuxna och barn. All denna vägledning är ju faktiskt ingenting annat än ren och skär pedagogik - gammal, hederlig vardagspedagogik - den som mänskligheten använt i tusentals år innan förskolan var det som började framhållas som ett bättre alternativ.
Barn är olika och jämförelser är inte bra eftersom varje barn bör få en chans att utvecklas i sin takt. Men i landet Sverige så matas föräldrar hela tiden med en massa myter - som att "ju tidigare ett barn börjar i förskola desto bättre blir det i matematik". Det är ett argument som ofta används som ett slagträ i debatten varför alla måste välja ett och samma alternativ till sina barn - förskola från ett års ålder.
Men...
... hur rimmar det med undersökningar som säger att det är mammans utbildningsnivå som avgör hur bra barnen blir i matematik (och andra ämnen i skolan).... och hur rimmar det med en undersökning som säger att när mamman i familjen blir arbetslös så blir barnen bättre i skolan (får hon som hemmamamma kanske mer tid att hjälpa sina barn med skolarbetet).
Sanningen är den att barn är olika och utvecklas olika och till syvende och sist så är det ändå så att det är barnets första år och den närhet, kärlek, omsorg och anknytning barnet får som lägger grunden. Sedan är det skolan, läraren och föräldraengagemanget som avgör hur barnen lyckas i skolan - inte vid vilken ålder de började i förskolan. Och barn är olika och olika bra på olika saker. Det viktiga är att varje barn får en chans att utvecklas och lära sig efter sin potential.
Föräldrarna till hemmabarnen är väl medvetna om att de aldrig kommer att få en eloge för det arbete de lagt ned på sina barn, däremot kommer de att få höra både ett och annat om något skulle gå snett. Men de är ändå helt övertygade om att de valt rätt för sina barn av den enkla anledningen att de har fattat ett aktivt beslut att välja hemmaalternativet - eftersom de anser sig känna det egna barnet bättre än "farbror staten".
Som mamman med den aktiva fyraåringen sa om sin äldste son: "så aktiv som han varit, vad hade hänt om jag placerat honom i förskola från ett års ålder i en stor barngrupp med få personal? Vi har haft några jätteintensiva år med honom men nu börjar allting att sätta sig. Om han gått i förskola hade han säkert utvecklat någon diagnos som ADHD eller något annat. Hans hjärna hade inte klarat att utsättas för all stress och så många intryck."
Något att tänka på för alla de som tycker att samhället bara ska erbjuda ett enda barnomsorgsalternativ - och för människor som argumenterar med myter istället för sanningar.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Allt fler elever diagnosticeras med ADHD
Barn som börjar senare i skolan presterar bättre
Förskolan förstärker könsroller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar