Stanna hemma eller välja förskola

Foto: Richard Leeming(FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det finns många sätt att fostra små barn. Just nu är trenden att göra små barn till elever från ett års ålder och sätta dem i förskola. Men om man vill göra annorlunda så går det faktiskt också väldigt bra. Varje tidsålder har sin trend och det viktigaste är alltid att följa sin magkänsla.

Väljer man förskola så är det några saker som är viktigt att tänka på att titta på innan. Hur stor är barngruppen? Hur många personal finns det per barn? Hur känns personalen.... även om trenden just nu är att poängtera utbildning så är det många andra egenskaper hos personalen som är viktig. Är de empatiska? Knyter de an till barnen? Kärleksfulla? Omtänksamma? Trivs de med sitt jobb och har de en arbetssituation som gör att de orkar vara på topp? Små barn kräver mycket närhet, kärlek och god omvårdnad för att inte längre fram i livet drabbas av psykisk ohälsa eller beteendestörningar. Utarbetad personal som inte mår bra, klarar naturligtvis inte av att ge barnen vad de behöver och miljön blir inte bra. En bra bok att läsa för att lära sig mer om hur förskolan fungerar i praktiken och vad man ska tänka på är: ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont”.

Viktigt är också att om du väljer att sätta ett litet barn i förskola tidigt, så försök att ändå ge ditt barn tid. Gå ner i arbetstid, omprioritera, hämta tidigt och ge avkall på andra aktiviteter i ditt liv för att finnas där för ditt barn. Det är inte heller ett råd du kommer att få i dag när det finns starka krafter som arbetar för att alla barn ska gå långa dagar på dagis. Få har väl missat debatten om hämtstressen.

Och så magkänslan. Vad är det egentligen. Det kan vara om ditt barn gråter hysteriskt vid lämning och du känner att något är fel. Personalen kommer kanske att säga att allt är okej och du kommer att försöka tvinga dig själv att tro på deras ord. Mitt råd är.... gör inte det rakt av utan att fundera lite till. Har ditt barn knutit an och är trygg med "sin" personal, så ska barnet inte gråta hysteriskt. Tyvärr men jag tror inte heller på att bara gå och lämna ett gråtande barn.

Återigen kan jag bara säga - strunta i att vara politiskt korrekt och lyssna till din magkänsla.

Hur långa dagar tror du själv att ditt barn orkar med? Kom ihåg att ju mer tid du tillbringar med ditt barn - desto lättare blir föräldrarollen. Du får nämligen öva och ni knyter an till varandra, vilket underlättar enormt. Lär du dig att hitta ett bra samspel med ditt barn när det är litet och kommer du in i föräldrarollen då, så underlättar det föräldraskapet under frigörelsefasen och tonåren. Jag brukar säga.... den förälder som inte klarar av en vilt skrikande tvååring i mataffären - hur ska den föräldern kunna hantera barnet som tonåring? Det finns en mening med barnets utvecklingsfaser också för föräldrarna och det är att mogna och växa in i föräldrarollen. Men då krävs det förstås att man tillbringar tid med barnen och orkar - och inte på grund av brist på tid och dåligt samvete börjar ”curla” de små.

Vill du vara hemma....grattis.... det går som sagt också alldeles utmärkt, även om det inte är vad du kommer att få höra när du väljer att stanna hemma längre än ett år. Människobarnet föds egentligen alldeles för tidigt och är det hjälplösaste av alla däggdjursungar. Egentligen skulle människobarnet behöva ligga kvar i magen ett år till, men det klarar inte kvinnokroppen av, så våra ungar föds innan de är fullt utvecklade.

Första året för människobarnet handlar därför om att "komma ikapp" och lära sig de baskunskaper som vi däggdjur behöver, som att få styrsel på kroppen och kunna sitta och gå till exempel. Mellan ett- och tvåårsåldern sker sedan en enorm utveckling av hjärnan. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till föräldrarna (eller andra vuxna som tar hand om barnet). Samspelet och anknytningen - kvaliteten i relationen - har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling. På Folkhälsoinstitutet skriver man:

”En omfattande vetenskaplig litteratur visar att ett gott samspel mellan föräldrar och barn minskar risken för ett stort antal hälsoproblem (Stewart-Brown 2008). Ett gott samspel minskar risken för olika former av psykisk ohälsa kommer till uttryck eller utvecklas, däribland beteendeproblem och för inåtvända problem (till exempel depression och ångest). Det finns också stöd för att en god relation mellan föräldrar och barn minskar risken för alkoholmissbruk, drogbruk, rökning, fetma, ohälsosamma matvanor, olycksfallsskador och hjärt- och kärlsjukdom. Att föräldrarna har en avgörande betydelse för barnens hälsa är känt sedan länge”.

Ett gott samspel ja.......det är hela grunden för barnets sociala, emotionella och intellektuella utveckling. En engagerad förälder har naturligtvis alla förutsättningar att ge det lilla barnet det som det behöver för att utvecklas och bli socialt välfungerande, empatiskt och för att barnet ska må bra och inte drabbas av psykisk ohälsa. Även om det finns syskon så räcker en förälder till för att samspela socialt med barnen och äldre syskon är också en tillgång i samspelet. Den närhet, kärlek och goda omvårdnad som en förälder kan ge är i mina ögon guld värd för det lilla barnets utveckling. En trygg och bra bas att stå på behöver alla barn och den fås som sagt i socialt samspel med en vuxen. Något som också är grunden för att barn ska inhämta kunskaper och bli duktiga i skolan.

Utmaningen för många hemmaföräldrar i dag är att hitta andra barn som också är hemma. Med den ensidiga familjepolitik vi har haft så har politikerna utan att tveka länge försökt fasa ut alternativ som dagmammor och sett till att stänga ned öppna förskolor, lekis, parklekar och andra former av barnpassning (som där man förr kunde lämna in barn om man behövde gå till läkaren till exempel). Kortsiktigt gäller det därför att hitta andra lösningar som hemmaförälder - och skapa nätverk med andra som är hemma. Långsiktigt så måste en förändring till eftersom en majoritet ändå vill vara hemma längre med sina barn. Därför är det dags att ställa krav på politikerna att utöka valfriheten igen och underlätta för hemmabarnen och hemmaföräldrarna att hitta mötesplatser.

Det är från ett års ålder som det riktigt spännande börjar. Det är nu barnet på allvar vill upptäcka omvärlden och lära sig att fungera i den och bli en del av en gemenskap. Upptäckarlustan hos en liten ettåring är enorm. Allt är nytt och spännande och ska naturligtvis helst upptäckas där ute i det verkliga livet där allting sker. Bara att gå en lugn promenad och upptäcka allt som parken eller skogen erbjuder. Få följa med och fika och lära sig hur man gör ute, få följa med och handla, vara med och laga mat, städa. Från cirka tre års ålder börjar barnet få större utbyte av att träffa kompisar, då är det bra att ordna något regelbundet som en träff i lekparken eller bara att bjuda hem kompisar eller få komma hem till andra. Kom ihåg att allt du gör som hemmaförälder är en del av den absolut mest överlägsna pedagogiken.... hemmapedagogiken eller som den också kallas vardagspedagogiken. Så här bygger du upp din hemmatillvaro.

Du kommer inte att få uppmuntrande tillrop som hemmaförälder, eftersom proffstyckarna och nästan  alla politiska partier tycker att du gör ”fel” val. Kom därför ihåg att du lär dig mycket och utvecklas som hemmaförälder och känns det bra och rätt - så våga lita på din magkänsla. Du känner ditt barn mycket bättre än proffstyckarna och politikerna. Läs ”Den kreativa hemmaföräldern"

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Den bästa uppväxten för ett barn

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

En blogg om hemmapedagogik

Hemmaföräldrars facebookgrupp